Kategoriarkiv: Ambivalens

2017, Ambivalens, Ångest, Förälskelse, Förvirring, Ironi, Kärlek, Kontroll, Längtan, Lidande, Smärta

Ambivalens

Lämna en kommentar

20170401

Ambivalens

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Men älskar du mig ibland så blir jag tokigt kåt
Älskar du mig ibland, och hatar ibland så blir jag galen
Galet förälskad i dig, du underbara ambivalens

Som mitt hjärta bakades, så skadad är jag
Jag älskar spänningen

Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Det är så spännande så jag tror att jag dör

Jag dör av ambivalens kärlek, men jag älskar den
Så vridet rotad, galet twistad
Underbar är du som är bar under, du som visar ditt sköte
Men aldrig låter mig smaka, då måste jag ha mer
Får aldrig nog av det jag inte kan få
Blir aldrig mätt, blir aldrig matad, bara twistad

Men du som ger mig, du som matar så det rinner över
Mina mungipor som rinner av din flödande kärlek
Du som verkligen älskar mig, dig står jag inte ut med
Du ändrar dig inte, du bara vill ha mig

Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Inte ens ett kanske klämmer du in

Min värld är fylld av mer tvivel än stjärnor över Miami
Ambivalens är mitt efternamn
Mitt första namn känner du redan till

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Älskar du mig mellan haten så glimmar det som guld
Jag sitter som en lydig hund och väntar på mer
Som om din ambivalens vore guld värd

Älskar du mig med kärlek, rakt igenom, stadigt och fast
Då krockar du med mitt inre, där bor en annan känsla
Har du kärlek i dig, så kan jag inte ditt språk
Ambivalens, jag är fylld av ambivalens
Hata mig ibland, plåga mig, så jag känner det enda jag kan
Det enda jag känner till är det enda jag kan

Ambivalens, osäkerhet, så starka känslor
Att kippa efter andan, ligga på dödsbänken
Söker en bekräftelse i dina ögon
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte

Så spännande

Så spännande

Så spännande

Jag tror jag dör av spänningen, så levande
Smärtan får mig nästan i panik
Så mycket känslor
Så starka känslor
Kärlek?

Kärlek?

eller ambivalens?

2018, Ambivalens, Ångest, Hopp, Längtan, Lidande, Maktlöshet, Offer, Panikångest, Smärta, Vuxet barn

Barntendern

Lämna en kommentar

20180925

Barntendern

Du kväver mig
hon kväver mig
lägger dig/sig över mig med alla behov
krav på mig att uppfylla önskningar
som jag inte mäktar med

Jag måste få luft
kan inte andas
när du stirrar på mig
när hon stirrar på mig
eller stirrade?

Ge mig lite utrymme
låt mig ha mig själv ifred
låt mig bara vara, få andas
lite ifred
bort från dig
bort från henne

Orkar inte mer
det är för mycket
eller var för mycket?
är det du som kräver mig
kväver mig
eller är det hon

Det känns som du
nu!
men du gör inte mycket,
trycker på knappar
mina inre knappar
knappar som utlöser panik

Ångest, ilska
maktlöshetens knappar
du trycker
något annat löser ut,
akumulatortankar
lagrad smärta
svek mot mitt själva själv

Min själ skriker
vrålar tyst bortom
bortom tiden som lagt sig emellan
bara tid
verkligheten finns kvar

Jag bryter igenom
lite förstånd som en nödraket
punkterar vansinnet
sprider hopp
besked om gryningen
till förnekelsens eviga natt

Du är du
hon är hon
jag är jag
kärleken gjorde mig blind
smärtan instucken
med smala nålar

Jag kunde inte förstå
kunde inte se
subtilt
med modersmjölken
en taskigt mixad grogg
drucken av ett barn

Barntender med smutsiga fingrar
min mamma
och du, är inte
densamma

2017, Ambivalens, Barn, Lögn, Offer, Övergrepp, Sanning, Skam, Skuld

Det är enklast så

Lämna en kommentar

20171206

Det är enklast så

Alla vet, de känner sanningen
Sanningen om lögnen känner de
Inget är mer falsk än lögnens sanning
I deras ögon vittnar jag falskt
När jag säger sanningen

Det är enklast så

Tusen år av ensamhet
Präglat på insidan av skallbenet
Kognitiva banor har etsat sig fast
En hjälm av färdiga lögner
Tagna för sanning

Det är enklast så

Vad är det för kraft som kan rå på det invanda?
Invanda etsade murar förnekar
Skärmar av och neutraliserar
Stänger ute det enda som kan riva ner ridåer
Sanning rår över lögn

Det är enklast så

Men, vem ska säga sanningen?
Vem har sån kraft?
Vem känner sanningen så?
Genom glömska och förlikning
Kan jag säga sånt?

Det är enklast så

Det är enklare att rida på vågen
Spelar ingen roll vem som ligger under
Den som kastas omkring i djupet
Förvirrade barn säger ingenting
Någon klarar sig, en annan går under

Det är enklast så

Jag minns
Tusen år av ensamhet
Brustna tankebanor gav nytt liv
Lögnen bleknar när jag fyller lungorna med luft
Andas ut, sanningen äger rummet, tillslut

Det är enklast så

2019, Acceptans, Ambivalens, Likgiltighet

Dimman

Lämna en kommentar

2019-06-16

Dimman

och där var jag igen
tillbaka i dimman

omsvept
insvept
i dina känslor

glädjen som lyste nyss
dagens sista strålar
mörknade i nattens dunkel
kylan fick dimman att stiga

som ridåer mellan oss
lögner och svek
rädslor som drar in
viljor som sliter isär
en natt som kommer och går

och så en dag
en vanlig dag
solen går upp
och solen går ner
jag sitter stilla
och ser på

2019, Ambivalens, Osäkerhet, Smärta, Tålamod

Dröm eller flykt

Lämna en kommentar

20190119

Dröm eller flykt

Det blev som jag ville, fast ändå långt ifrån
Du, ni, var mina problem men ändå dröjer ångesten
Jag drömde om förändring, men sitter kvar på samma plats
Inte samma bakgård, men samma bak, samma sak

En dröm eller en flykt?
vad spelar det för roll

Ensam sitter du i mörkret och tänker på mig
I alla fall tror jag det
Fast kanske är det bara i mina tankar som du tänker på mig?
Jag tror inte du tror det

Jag öppnade upp mig en aning, minns inte vilka steg jag tog
Förlorad som innan, vart tog allt vägen?

Att löpa linan ut, gå hela vägen, nå ett mål som Gud har satt
Förlorad som sökande, försökte jag fly, men
Stannar kvar, hittar en känsla, några små rader
Torka inga tårar, det är tort nog som det är

Känner jag efter så dör jag
Har inte tid med sånt

Vill bara släppa allt och sjunga ut i natten
Fridens liljor mina vänner, jag går nu
Hittar min sjö och den lilla stugan
Kanske kommer du och hälsar på, någon dag

Klister under min bak, kommer ingen vart
Vinden viskar; det är inte dags än…

2018, Ambivalens, Avsky, Avstängd

Ekon

Lämna en kommentar

20180812

Ekon

Och så kom hela konkarongen farandes
Tacksamheten flög ut genom dörren
Missbelåten slickandes runt munnen

Så togs hösta vinsten emot
Bortkastad, i dikets smuts
Vältrandes i självömkan och ångest

Fick du vad du ville ha nu ?
Är du äntligen nöjd?
din lilla skit

Ekande mot golvplattor av sten, dyr sten
Upp mot taket, blänkande
Polerad marmor, takspeglar i guld

Så jävla vacker, fulheten lyser igenom
Mänsklighetens alla brister personifierade
Ett synfel, eller dömande tolkning

Jag spottar på dig!
Fy fan vad du kom nära
Vem tror du att du är egentligen.

En sån punkt som sätts sist
En spik i kistan, den sista spiken
den första spiken

Smärtsamt öppnas ögon
Ingen vill se
Utspydd på golvet

Ett naket foster, fast inte lent
inte heller skrynkligt
Taggar och tänder, kaxigt motbjudande

Första pris, all din skit
En förlust gömd bakom lyckohjulet
Mitt turnummer som tog mig högst upp på pallen

Fast jag är inte jag, du är inte du
Någon annan hann före
Minnen präglade för allt framtid

Så lever vi, fast lever inte
Tolkade i förväg, missförståndets resonans
Ekande mot golvplattor av sten

2018, Ambivalens, Ångest, Avstängd, Bitterhet, Ensamhet, Envishet, Förändring, Hopplöshet, instängd, Kapitulation, Kontroll, Längtan, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Meningslöshet, Oro, Osäkerhet, Rädsla, Själviskhet, Självömkan, Smärta, Stress, Tvivel, Uppgivenhet, Utbrändhet, Val

En dag i taget

Lämna en kommentar

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget

2019, Ambivalens, Ångest, Avsky, Beroende, Falskhet, Förvirring, Hämnd, Ilska, Lidande, Lögn

Flugan

Lämna en kommentar

20190421

Flugan

paralyserad
fastbunden av beroende
smärtsamma minnen stänger
vägen blir smalare, trängre

trängs i mig själv
får knappt plats
det är bara för mycket
planer och krav, från min sida

en oärlig önskan
drömmar om frigörelse
och hat
såra för att slippa såras

spinner mitt nät som en spindel
vill fånga dig vid rätt tidpunkt
bli fri eller för att ge igen?
jag vill göra båda två

men du känner
som flugan har du sprattlat dig fast
jag biter ändå inte
skulle gärna vilja, men gör det inte

sårad en gång, många gånger
för många gånger
du kör över, om och om igen
tillplattad tappar jag farten

borde gått för långe sen
fastnat i mitt eget nät
sega trådar drar åt alla håll
blir bara värre ju mer jag försöker

eller är det dina planer
har du knutit kladdig tråd kring mina lemmar
har jag fastnat i din intrig
är det jag som är flugan?

2019, Acceptans, Ambivalens, Frigörelse, Kärlek, Vuxet barn

Horisonten

Lämna en kommentar

20190908

Horisonten

så sprack den igen
den gamla varbölden
längtan tog över
drev mig ut mot horisonten
kontrollförlust
avsvimmad fast vaken

som i en dröm
går på två ben
som klockan
kommer ingen vart
förblindad av ljud
rösten inombords bedövar

men jag står inte ensam
förlorad, inte försenad
fångar upp det lilla
innerst inne blir det stilla
kan bära mig själv
springer inte iväg till dig

varet som runnit ut
gammal kärlek
klibbar under fötterna
dags att dra vidare
mot nya mål
en annan horisont

2019, Ambivalens, Ångest, Avstängd, Lidande, Smärta

Hur snabbt jag än springer

Lämna en kommentar

20190618

Hur snabbt jag än springer

det är fullt på insidan
jag får inte plats
orkar inte ta tag i allt
vill inte kasta bort

känner efter lite sakta
en kort sekund
maktlös inför sorgen
ville inte det här

det är som det är
den enda jag inte kan fly ifrån
mig själv
alltid kvar, hur snabbt jag än springer

lika bra att stanna upp
en konflikt mellan sinnen
ville en sak, beslutade en annan
känner en tredje

förvirringen hjälps inte av smärtan
allt lindas in i ytterligare svårigheter
springer lite till
kanske kommer ett steg framför

tyvärr
här nu
också även jag
alltid här, och nu

sätter mig ner ännu en gång
besegrad?
det spritter i lämmar
det surrar i tarmar

fullt på insidan
jag får inte plats
ville inte det här
alltid kvar, hur snabbt jag än springer

2017, Ambivalens, Förälskelse, Förvirring

Jag blev skyldig

Lämna en kommentar

20171115

Jag blev skyldig

Du säger att du är min vän
att du älskar mig
Orden är så vackra och betyder så mycket
men sen blir allt tomt

Dina handlingar lämnar inga spår
orden lämnar öppna sår
Flyktiga meningar för din egen skull
jag står kvar oberörd

Jag lovar ingenting
men håller så mycket mer än jag lovat
Utan ord låter jag mina handlingar
tala för sig själva

Är jag bättre än du
Du lovar mycket men ger mindre
Fast du ger mycket mer
än jag ger

Jag ger mindre än du
men mer än jag lovat
Hur väger man kärleken
tanken är avsmaklig

Ändå gör vi inte annat
räknar och mäter
Är det du eller jag
som står i skuld

Så länge notan är balanserad
har vi fred
Eller är det tysta kriget
en dold lek á la sensualis

När kärleken tar slut
tas vågen fram
Förälskelsen ebbar ut
och tumstocken mäter upp

Det är en tunn linje
mellan kärlek och hat
Jag gav för lite
du för mycket

2018, Ambivalens, Ångest, Barn, Ensamhet, Förtvivlan, Hat, Lögn, Maktlöshet, Misshandel, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Våld

Mammas Håkan

Lämna en kommentar

20180818

Mammas Håkan

Han är arg
vägrar ha ont längre
hon hotar
instängd i rummet
på andra sidan dörren

Tårarna rinner
hänger i handtaget
hon håller emot

Snälla mamma öppna!!!
hon är starkare
han släpper taget
hasar ner med ryggen mot

Du får skylla dig själv
säger den stängda dörren
rösten bakom är hård

Han har redan skyllt sig själv
snälla mamma kom tillbaka
ta hand om mig
ilskan rinner av
sorgen rinner in
smärtan tar över

Dörren vibrerar
jag kommer säga till Håkan
när han kommer hem
dörren har mammas röst
fast
fylld av hat

Håkan
det isar sig i blodet
det gör ont med slagen
svidande kinder
haltandes lår
andedräkten i näsan
sticker i ögonen

Smärtan på utsidan
gör bara ont
smärta
spelar ingen roll
bara stänga av
pausa livet

Slagen, pinad, hånad,
av Håkan
spelar ingen roll
Den frånvända blicken
gör ont
mammas bortvända ansikte
värker
Överlämnad av hennes händer
brister förbi gränser
övergiven av hennes ord
ensam i kaos

Snälla kom ut
snälla mamma
det gör ont
hatet plågar inifrån
går inte att stänga av
snälla

Dörren skriker
tyst unge – Håkan får ta dig
en yxa hugger mellan deras hjärtan
klyver kärleken i två
trasiga delar
kluvna känslor
kluvna tungor
lögnen smyger in

Finns ingen tillflyktsort
smärtan bränner inifrån
övergiven
bortgiven
överlämnad till våld
mammas önskningar
han uppfyller dem alla
mammas nya man
mammas bödel
mammas Håkan

2018, Ambivalens, Ångest, Avsky, Avstängd, Barn, Förtvivlan, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Panik, Rädsla, Skam, Skuld, Smärta, Sorg

Mammas lilla monster

Lämna en kommentar

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

2019, Ambivalens, Ånger, Avstängd, Bitterhet, Kärlek, Lidande, Smärta, Sorg, Tålamod

Pausen

Lämna en kommentar

20190811

Pausen

förlorar igen
skriker men släpper ändå taget
vill så gärna behålla
fast inget finns kvar

var vi två
eller var det bara jag
eller du
en som kunde, en som ville

allt dött ligger i förruttnelsen
förbannat i den mörka jorden
missnöjda miner
håller vakt

skriker ändå, fast tyst
vill inte mer
kom till ändhållplats
förlorat för många timmar

snart ska jag dö
finns ingen tid att förlora
det enda som är gratis
dyrare än guld

spänner och drar
ilar, bortdomnade
upplöses av sig själv
fast det hugger till, kraftigt

andas ut, inte tungt, men ut
har så mycket mer
kommer aldrig till skott
förlorad denna gång

allt blivit stulet
rånad i smyg
kastade bort resterna
trodde jag började om

skriker efter dig
befläckad eller saknad
du hör ingen skillnad
jag låter utan stämma

hatar att förlora innan loppet
okej att se vinnaren i ögonen
men inte här inte
bara förlorare

tittar bort en stund
eller blundar
vill bara ha en paus
resten av livet

2017, Ambivalens, Ångest, Ironi, Rastlös

Ryggen

Lämna en kommentar

20171118

Ryggen

är det din finaste sida
ditt allra allra bästa
Ryggen
älskar du att gå din väg
tror du att jag ska sakna
Ryggen
det sista jag ser
blir det första jag tänker på
Ryggen
uttjatat utnött, ett ständigt tema
det enda som inte är ambivalent
Ryggen
jag kan räkna med dig
räkna med att du vänder om
Ryggen
du backar tillbaka helt desperat
lite böjdare, krokigare uppenbart
Ryggen
tiden går framåt även om du går bak
allt som sagts lämnar spår som en piska
Ryggen
böjd och tillgjord ber du om ursäkt
tomma ord som egentligen ber mig bära bördan
Ryggen
jag böjer mig inte för dina laster
har du gått så får du stå ditt kast
Ryggen
tyngd av skuld, krokig av lögn
som en puckel upptill
Ryggen
en påse falskhet
vansinnet har byggt bo
Ryggen
din finaste sida
ditt allra allra bästa
Ryggen
utsliten visar du ditt rätta jag
förvriden av att ha visats för ofta
Ryggen
jag säger hej när du går
ser dig linka, hasa och halta bort
Ryggen
det sista jag ser
blir det första jag tänker på

2019, Ambivalens, Avstängd, Rädsla, Saknad, Sorg

Snirklar

Lämna en kommentar

20190402

Snirklar

snirklande känslor vadar i det förflutna
drunknande sorger förlorade för alltid
glädjen ligger i skönheten
den sanna glädjen
snirklar

en frid kryper upp från ingenstans
några tårar står i vägen och får flytta på sig
varför – hörs en röst säga
lyssnar noga
hör ingenting

det släpper, ger efter
rycker som små skakningar
sakta
och så står jag här
naken igen

gråten lever sitt eget liv
eller så har den dött
så jag släpper in dig, igen
rastlös
elller ska det bara vara så

snirklande känslor vadar i det förflutna
uppspolad på land
glädjen ligger på stranden
den sanna stranden
snirklar

2017, Ambivalens, Ångest, Avsky, Barn, Bitterhet, Förvirring, Hat, Kärlek, Lidande, Lögn, Misshandel, Offer, Ondska, Osäkerhet, Övergrepp, Rebel, Skam, Smärta

Så älskar jag dig

Lämna en kommentar

20171126

Så älskar jag dig

Så bunden
Bakbundna händer
Tejpade fötter
Huva över huvudet

Mördad för din skull
Ätit glödande kol för din skull
Tagit knivar för dig
Sparkad och slagen i ditt ställe

Älskat hat
Druckit lögn
Sugit i mig av hån och förakt
Allt för din skull

Som en liten blomma mitt i kriget
Bakom mina kupade händer
Skyddad av min själ
Höll jag dig bortom allt

Ändå har jag alltid hatat dig
Ilska är din röst
Vrede dina tankar
Falska dina handlingar

Förvriden framgång
En falsk perfektionist
Tragisk din medicin
Ändå drack jag till sista droppen

Bakom alla andra
Hemskare än du
Som spindeln i nätet
Gömd i skuggorna

Du bussade hunden på mig
Du lät händerna krama min hals
Sen stod du och log
Tröstade med andra sidan av handen

Giftiga ord
i vackert inslagna paket
Rosetter av guld
Gömmer falska löften

Jag trodde dig
Jag älskade dig
Du gav mig all din fruktan
Du lät någon annan ge mig ditt hat

Än idag
Ett svärd i din hand
Genomborrat mitt hjärta
Ett svärd som ingen annan ser

Än idag
Sårad igen i sår som aldrig läker
Hatad av guldkantade ”ha-den-äran-kort”
Slaktad av tankar som ligger i luften

Obetydlig är du
Liten och svag
Uppför dig alltid rätt
Tvättar din giftiga tunga

Väser i örat
Små ord som ingen hör
Viskar lögner för dig själv
Besvärjelser kastar skuggor

Obetydlig och svag
Men stor och stark i smärtan
Kraftfull och listig i lögnen
En mästare i osynlig dialog

Du äger mig
Köpt och såld är min själ
Rustningar gör ingen nytta
Svärdet delar inte på mörkret

Uppfläkt
Sprättad
Urbenad
Ligger jag här

Lika död som levande
Förvirrad i takt med hjärtslagen
Hat som förbittrar min själ
Det blir min död

Jag älskar dig
Inte med förstånd
Djupare än min vilja når
Så älskar jag dig

Till Mamma

2019, Ambivalens, Ångest, Bitterhet, Harm, Ordlekar, Smärta

Två nollor

Lämna en kommentar

20190911

Två nollor

ettor och nollor
den ena betyder allt
den andra ingenting

en självklar ordning
först den ena och sen den andra
kan bli hur stort som helst

men när den andra kommer först
ett slöseri
blir aldrig mer ändå

obetydligheter
svårigheter
eller vad det nu heter

du och jag dansar rätt illa
trampar på tår
snubblar

vem ska komma först
den som blir sist
förlorade allt

tävlar inte med
kämpar bara mot
två nollor blir ingenting

2019, Acceptans, Ambivalens, Ånger, Ansvar, PTSD, Rädsla, Vuxet barn

Tårar

Lämna en kommentar

20190421

Tårar

jag ville
men det var förut
ville jag verkligen
men kände inte

har försökt
verkligen försökt
hitta andra värden

utan kärlek
inget mänskligt håller ihop
utan
kärlek

när inget håller ihop
faller det isär
går sönder
blir trasig som jag
som du
vi

borde sagt förlåt
gått för länge sen
stolthet
hopp, längtan
ett beroende

trasig efter kraschen
tredje, fjärde, femte
vet inte vilket det var
kanske första

feghet
fast i ett eget drama
fulare på insidan
luktar fränt
utanpå

bränd och fortsätter
en loop om rädsla
totalt lurad
av mina egna lögner

så
förlåt mig
jag kunde aldrig förlåta
tror inte ens du förstod
eller aldrig förstår

tårarna behåller jag
för mig själv
trivs bättre så
när jag också vet
att du inte såras