Kategoriarkiv: Ångest

2017, Ambivalens, Ångest, Förälskelse, Förvirring, Ironi, Kärlek, Kontroll, Längtan, Lidande, Smärta

Ambivalens

Lämna en kommentar

20170401

Ambivalens

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Men älskar du mig ibland så blir jag tokigt kåt
Älskar du mig ibland, och hatar ibland så blir jag galen
Galet förälskad i dig, du underbara ambivalens

Som mitt hjärta bakades, så skadad är jag
Jag älskar spänningen

Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Det är så spännande så jag tror att jag dör

Jag dör av ambivalens kärlek, men jag älskar den
Så vridet rotad, galet twistad
Underbar är du som är bar under, du som visar ditt sköte
Men aldrig låter mig smaka, då måste jag ha mer
Får aldrig nog av det jag inte kan få
Blir aldrig mätt, blir aldrig matad, bara twistad

Men du som ger mig, du som matar så det rinner över
Mina mungipor som rinner av din flödande kärlek
Du som verkligen älskar mig, dig står jag inte ut med
Du ändrar dig inte, du bara vill ha mig

Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Inte ens ett kanske klämmer du in

Min värld är fylld av mer tvivel än stjärnor över Miami
Ambivalens är mitt efternamn
Mitt första namn känner du redan till

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Älskar du mig mellan haten så glimmar det som guld
Jag sitter som en lydig hund och väntar på mer
Som om din ambivalens vore guld värd

Älskar du mig med kärlek, rakt igenom, stadigt och fast
Då krockar du med mitt inre, där bor en annan känsla
Har du kärlek i dig, så kan jag inte ditt språk
Ambivalens, jag är fylld av ambivalens
Hata mig ibland, plåga mig, så jag känner det enda jag kan
Det enda jag känner till är det enda jag kan

Ambivalens, osäkerhet, så starka känslor
Att kippa efter andan, ligga på dödsbänken
Söker en bekräftelse i dina ögon
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte

Så spännande

Så spännande

Så spännande

Jag tror jag dör av spänningen, så levande
Smärtan får mig nästan i panik
Så mycket känslor
Så starka känslor
Kärlek?

Kärlek?

eller ambivalens?

2019, Acceptans, Ångest, Ansvar, Lidande, Lycka, Natur, Olycka, Sår, Smärta, Sorg, Styrka, Tacksamhet, Tillit, Tomhet, Tvivel, Vackert

Andas

2 kommentarer

20190620

Andas

allt vaknar omkring mig
en skönhet för ögat
orörd natur hälsar
god morgon

det finns inget vackrare
jag njuter av hela skapelsen
som kommer emot mig
på utsidan

tungt hjärta
krängande mage
sömnlösa muskler
på insidan

så möts vi
världen och jag
morgonen full av här och nu
jag sitter fast i allt som var

ett sår i mig blöder
fast bara tankar rinner ut
tankar som dröjer sig kvar
i det som redan hänt

försöker förstå mitt beslut
letar efter möjligheter
vill ändra mig
har kört för länge i cirklar

kommer något nytt
så kommer det inte från mig
fäst vid någon jag lämnat
rädd om hennes sorg

värme från solen
kryper upp längst mitt ben
fågelkvitter kryper in i mina öron
markens dofter i min näsa

här och nu möter det förflutna
i en och samma kropp
tidens olika dimensioner
fångas upp och betraktas

från utsidan
till insidan
från insidan
till utsidan

ett tungt andetag
andas ut
blandar världen
med mitt inre

befriande möte
den unga morgonen
tar emot
och fyller på

ett tungt andetag
andas in
blandar världen
med mitt inre

2018, Acceptans, Ångest, Ensamhet, Falskhet, Frigörelse, Hat, Kärlek, Längtan, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Skam, Smärta, Sorg, Tålamod, Trauma, Tvivel, Vuxet barn

Andra klara blickar

Lämna en kommentar

20181115

Andra klara blickar

missförstå mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

vända ryggar
vänliga ord, utan handling
lägger ett falskhetens pussel
försöker förstå
vill gå vidare

kan inte gå utan
fast mark under fötterna saknas
falska leenden

i väntan på ärlighet
pusslar ihop lögnerna
finns det inget gott
är det bättre att lämna
kalaset var ändå utan inbjudan

hoppas in i det sista
vågade inte gå på, möta
rädd att förloras
förlora sanningen
deras lögner var facit
bläddrade i fel lexikon
för länge

starkare nu
ingen atlet
men bättre
litet

vill fly, bara glömma
allt
liten då
försöker växa nu
ta hand om det ömma

på insidan växer en värld
ljuset har blivit
större
fruktan släcker inte helt

vågar titta omkring mig
ser vad jag inte kunde så
då
falska leenden
skammen naglades fast

mina ögon togs ifrån mig
förblindad av hat
rädsla som jäser för länge

så döm mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

kunde inte se utan ögon
men, har lärt mig att se
genom andras
klara blickar

2018, Ambivalens, Ångest, Hopp, Längtan, Lidande, Maktlöshet, Offer, Panikångest, Smärta, Vuxet barn

Barntendern

Lämna en kommentar

20180925

Barntendern

Du kväver mig
hon kväver mig
lägger dig/sig över mig med alla behov
krav på mig att uppfylla önskningar
som jag inte mäktar med

Jag måste få luft
kan inte andas
när du stirrar på mig
när hon stirrar på mig
eller stirrade?

Ge mig lite utrymme
låt mig ha mig själv ifred
låt mig bara vara, få andas
lite ifred
bort från dig
bort från henne

Orkar inte mer
det är för mycket
eller var för mycket?
är det du som kräver mig
kväver mig
eller är det hon

Det känns som du
nu!
men du gör inte mycket,
trycker på knappar
mina inre knappar
knappar som utlöser panik

Ångest, ilska
maktlöshetens knappar
du trycker
något annat löser ut,
akumulatortankar
lagrad smärta
svek mot mitt själva själv

Min själ skriker
vrålar tyst bortom
bortom tiden som lagt sig emellan
bara tid
verkligheten finns kvar

Jag bryter igenom
lite förstånd som en nödraket
punkterar vansinnet
sprider hopp
besked om gryningen
till förnekelsens eviga natt

Du är du
hon är hon
jag är jag
kärleken gjorde mig blind
smärtan instucken
med smala nålar

Jag kunde inte förstå
kunde inte se
subtilt
med modersmjölken
en taskigt mixad grogg
drucken av ett barn

Barntender med smutsiga fingrar
min mamma
och du, är inte
densamma

2017, Ångest, Bön, Envishet, Förlåtelse, Förtvivlan, Förvirring, Kapitulation, Lidande, Maktlöshet, Mod, Skam, Skuld, Smärta, Tro, Uppgivenhet

Beroende

2 kommentarer

20170206

Beroende

Vad var det som prasslade, som strök förbi, förut
Vet inte riktigt när, tror det var på riktigt i alla fall
Fast inte riktigt säkert
Vet inte vad det kallas, om det nu alls är känt

Så trött, trött in i märgen
Splittrad, utbränd
Så hungrig, har ätit av allt, men ändå
Så hungrig

Ett hål går rakt igenom allt
Jag trycker in allt jag hittar
Inget passar
Inget passar, jag försöker ändå

Så trött, rent av sliten, trött, så trött
Jag tror att det gör ont, men orkar inte känna efter
Beroende av kaos och stimuli, beroende
Är det ett fint eller att fult ord, beroende, beroende

Var är du, var är jag, varför så väldigt svårt
Så svårt, fastnar liksom hela tiden
Längtar tillbaka till då jag tog två steg framåt och ett bakåt
Nu går jag ett fram och två bak

Varför känner jag dig inte
Är du här, tar du hand om mig
Har jag gått så väldigt fel och vilse
Finns det hopp för min själ än eller har ridån redan gått ner

Spelar jag en pjäs för mig själv med ett gammalt manus
Ett manus som tappat de bästa sidorna
Sidor som kritiker stulit för ädlare ändamål
Är det någon som tittar, bryr sig, någon alls, överhuvudtaget

Jag tänker på dig och det gör ont
Skam, värdelöshet, oförmögen, maktlös
Min bön är allt annat än en hyllning till din skapelse
Mina toner hoppar mellan hat och självömkan

Når mina toner upp till dig
Eller var du i mitt hjärta långt innan jag började lida
Har jag förlorat ett stort slag eller var du aldrig verklig
Inbillade jag mig att du älskade mig

Vad är kärlek värd som ingen kommer för att se
En tom teater med en slagen artist bakom draperiet
Elände gnager på mina ben sorg varar i mina sår
Ingenting blir rätt, ingenting känns lätt

Får jag gnälla så här, gör du mig rättvisa
Eller förlåter du all min skam och ställer min skulder mot väggen
Kan jag lita på dig när jag tappat min tro
Leder du mig efter att jag slutat följa dig för länge sen, eller nyss

Min själ skriker tyst i natten, jag kväver den med mitt förnuft
Jag vet bättre, kan bättre, borde
Vad är det som jag borde hela tiden, borde
Borde inte du gjort det lättare för mig

Varför var min mun öppen när jag proppade i mig
Varför lyssnade så många öron när jag skrek
Varför särades ben när jag ville komma till
Varför lydde livet alla mina befallningar som var av ondo

Har jag prövat att ge, att göra rätt, göra det lätt
Har jag gjort allt för någon annan
Har det jag fått som gåvor getts vidare till andra
Har ljus och godhet flödat när jag haft chansen

Nej, det är sant, allt är ditt fel
Ja, det är sant, det är aldrig mitt fel
Jag är alltid oskyldig till dina skulder
Lögnerna smakar inte som förr, de är som grus i munnen

Rättvist smakar livet men jag vill inte stå kvar, inte till svars
Ett steg fram, två steg tillbaka, kanske tre, eller fyra
Hur långt kan jag komma från dig
Kommer du ändå och hämtar mig när jag ber dig

Om jag ber dig nu, kommer du då, NU
Kan du hämta mig nu, jag har gått vilse
Jag räknade stegen, försökte ha koll
Försökte minnas vägen tillbaka

Jag vill slippa stå med skam, ville synda i fred
Synda och njuta av mina egna planer
Sedan skynda tillbaka och le inför ditt ansikte, falsk
Mina stora tankar, min stora mun, mitt stora huvud

Har jag gjort bort mig på allvar, är du nådig
Är jag redo att ge upp, eller tror jag ännu lite på min egen plan
Det kändes så bra en liten stund, sen kom kaoset
Kaoset är så beroendeframkallande, beroende

Beroende av dig, är jag beroende av dig
Jag slits i bitar, beroende av dig men vänd åt alla andra håll
Kaos i min egen regi eller beroende av din frid, din nåd, din kärlek
Kan du ta mig härifrån, levande, medan tid finns

Beroende av dig
Beroende
Beroende
Beroende av dig

2019, Ångest, Ansvar, Barn, Kapitulation, Kärlek, Rädsla, Skuld, Smärta, Sorg

Brinner för dig

Lämna en kommentar

20190114

Brinner för dig

det brinner av oro i min själ
sorgen gnager på insidan av bröstkorgen
allt vill ut
men ingen finns som tar emot

en två tre fyra, det kommer mer
evighetsström
så jag släpper taget
en dåre håller emot, det vill jag inte vara

jag gråter för dig
ilskan är så bekant
vreden skriker i mitt öra
döv av smärta faller jag ner genom jorden

jag kan gråta för mig men inte för dig
så tar jag din hand i min
min lilla flicka
varför ska världen vara så svår

tårar på min kudde tröstar inte dig
fram med ljuset
tänd lamporna en i taget
skyll inte på någon men ta ansvar för allt

skrik som ekar i natten
jag ser din olycka
känner en liknande smärta
förstår var du står

kan jag hjälpa dig
var finner jag kraft, förstånd
hur kan jag ta hand om dig
utan att du får lida för mycket

jag vill bara att allt ska vara bra
öppna ögonen och allt ska vara borta
men lamporna tänds en i taget
jag ställer mig i ljusets sken och brinner

2020, Ångest, Avstängd, Beroende, Förnekelse, Maktlöshet, Smärta, Tomhet

Bränner

Lämna en kommentar

20200131

Bränner

det bränner intensivt
försöker släcka med vatten
blir mer lik en bastu
rykande öron

vill ta bort
ha mindre
banta bort med fasta
frossar desto mer

kastar mig åt höger
landar på vänster sida
hoppar fast sjunker ner
vilar alldeles klarvaken

han som svarar är tyst
säger jag mig själv
kämpar svårt
med både händer och fingrar

håller mig tyst
kväver mitt lilla liv
varken lyssnar eller hör
det bränner

2019, Ånger, Ångest, Ansvar, Ansvarslöshet, Ärlighet, Bön, Gud, Jesus, Kamp, Kapitulation, Kontroll, Själviskhet

Bönen

Lämna en kommentar

20191225

Bönen

all min skam
född ur min skuld
fastnaglad på korset
korsfäst med vår frälsare

frihet även för mig
nedstigen från den uppstigne
nåd större än mitt förstånd
kärlek renare än 24 karat

jag har mina små affärer
tar vara på mina intressen
bejakar mina begär
ser till att jag får mitt

saknar jag förstånd
eller rakt igenom ond
nåden rinner av
som vatten på en gås

öppnar mig
sluter igen lika fort
rädd att bli utan
förlora mina små planer

förkrossad
gör det jag inte vill
utmattad
gör inte det jag vill

och där står jag
ensam i mörkret
endast bönen
min enda vän

2017, Ånger, Ångest, Barn, Förtvivlan, Lidande, Maktlöshet, Ondska, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Stress

Den vassa pennan

Lämna en kommentar

20170223

Den vassa pennan

Jag såg dig gå längre bort än jag kunde nå
Lidandet glänste i din ögonvrå, du blöder i mig
Tårar du håller tillbaka kan jag inte torka
Ingen tröst når till ensamhetens bittra grund
Jag famlar maktlös utanför dig, tappar mig

Jag ser en värld bakom din horisont
Höga bergstoppar håller mig på avstånd
Du döljer allt som du fruktar att jag ska se
Varför visar du dig inte?
Har jag skrämt dig?
Är du rädd för mig?

Det ekar i det tomrum som borde var fullt
Inget blod har strömmat genom mig på länge
Att se dig lida tar död på mig, maktlös, maktlös

En krigare, van att utför dåd
Jag en handlingens man
Du en flicka, skör och ömtålig
Mina hårda händer, valkar av slit och svett
Höll jag dig för hårt?
Tog jag i för mycket?
Gjorde jag dig illa?

En ilska växer på min sorgs kulle
Det är ingen grönska, mörk är natten
Hur ska jag locka dig ut ur mörkret, när jag själv är så svart

Du är ofta så hård, sammanbiten
Ändå kryper du alltid ihop innanför mina murar
I min famn somnar du allra bäst
Trygg vaknar du, min kärlek har du alltid haft
Älskade jag dig tillräckligt?
Vet du att jag älskar dig än?
Känner du kärleken?

Allt har jag gett till dig, all min kärlek
Allt har jag gett till dig, all min omsorg
Allt har jag gett till dig, erfarenheter och värderingar
Allt har jag gett till dig, sorgen, smärtan
Allt har jag gett till dig, all min ondska

Du är så lik mig, både på insidan och utsidan
Allt jag velat ge har du fått
Allt jag försökt hålla tillbaka har du fått
Livet kunde inte beskrivas med andra ord än av mina
Gömmer du delar av dig för mig?
Förnekar du dig själv precis som jag?
Gömmer du dig för att jag inte ska se att du liknar mig?

Ångest, Åtrå

Du gav mig litet hopp

Lämna en kommentar

2000-12-31

Du gav mig litet hopp
Du väckte min snopp
Nu står den rakt opp
Mot kärleken topp

O jag ensam vandrar. Långt bort från allt.
Ju längre bort jag kommer ju närmare allt synes.
Varje steg jag tar bort från allt är ett steg närmare mig själv.
När jag vågar möta mig själv och fortsätter min gång mot mig själv
Då är varje steg ett steg bort från mig själv
Varje steg närmare mig själv ett steg närmare allt.

Jag vandrar och frågar, varför alla dessa skuggor.
De kastar sig kring min kropp försöker skrämma mig.
Försöker få mig att bli fast.
Jag är ingen, jag har ingen term.
Då kan de inte fånga mig.
Tar jag form eller blir någon kan de ta mig.
Den som inte vill förlora skall inget satsa.
Det är inget att förstå, vad är ett pris.
Något att vinna något att betala.
Skuggor vinner allt utan att ha något.
Ljuset föder mörkret.
I mörkret frodas ljuset.

2018, Ångest, Barn, Död, Ensamhet, Förtvivlan, Förvirring, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, Rädsla, Skam, Smärta, Sorg, Trauma, Vuxet barn

Då och Nu

Lämna en kommentar

20181111

Då och Nu

skriker
vrålar
men vill inte störa
någon annan
min röst
suddas ut

smärtan förblindar
omöjligt att överleva
totalt mörker
jag faller
djupare ner
ner
panikens djup

smärta som stegrar
tar över
krossar varje ben
kroppen ledlös
förvriden
utanpå som inuti

vrålar maktlöshet
skriker förtvivlan
ropar utan att störa
någon annan
min röst
suddas ut

förblindad av smärta
jag faller
totalt mörker
panikens djup
omöjligt att överleva
då

stegrande smärta
krossade ben
förvridna lämmar
trasig
sår som aldrig läkt
då blir nu

minns en annan verklighet
det är tyst omkring
allt är lugnt
förutom min egen röst
skriker för nu
om då

lugnande ansträngningar
förgäves försök
kapitulation
säker här
och nu

toner ebbar ut
lyssnar till den nya sången
allt är okej
nu
den gamla refrängen
skriker tystare
nu

vilar trött
tänker på dig
den nya sanningen
en bättre sanning
nu
det gamla ebbar ut
då blir till då
minnen som studsar mot
nu

det är okej
det var inte okej
en liten skärva
skar upp gamla sår
var rann ut
då blandat med nu
en sörja
aldrig sörjd för
fast tid finns
nu

(tack Senem för att du finns där, och här)

Ångest, Förvirring, Kärlek, Smärta

Eld i ditt hjärta

Lämna en kommentar

2001

Eld i ditt hjärta

Jag önskar eld genom tid och rum.
Jag sliter ut mitt hjärta för dig.
Önskar att kärlekens eld ska brinna i ditt hjärta.
Min livlösa kropp gråter. Svartblå silvertårar kammar mitt bleka, stela ansikte.
Allt är förbi, allt är över.
Du tog min vilja, min kraft.
I förakt kastade jag mitt hjärta efter dig.
Allt jag vill är att bli omfamnad, älskad.
Av dig.
Är det så mycket begärt.
Jag vill anfalla dig, kasta mig över dig och fånga dig.
Tvinga dig att stanna.
Fanns en rival skalle jag vilja strida.
Den som kastar sitt hjärta till någon får ingen kärlek.
Sen som vill ha kärlek, älskar inte.
Att ge kärlek är att älska.
Oavsett utgången eller den brinnande blå ångesten.
Den som älskar till kärleken blivit svart, han hatar.
Blåsvart rinner den dödes förälskelse iväg.
Att älska är inte att vilja ha.
Att älska är att ge.
Jag kastar inget hjärta på dig.
Jag vill inte fånga dig.
Jag vill inte strida för dig.
Vill du se mig strida för dig, vill du se våld, inte kärlek.
Jag vill inte tvinga dig stanna.
Jag önskar eld genom tid och rum.
Kärlekens eld till ditt hjärta.
Låt den brinna och sprida kärleken i din kropp.
Låt den tända dig så att du lyser starkt.
Den som har kärlekens eld i sitt hjärta ser ljust på livet.
Ser klart genom allt som annars är solid.
Ser den eld som brinner i en annan älskandes hjärta.
Jag ber Gud att tända denna eld hos dig så att du kan se mig.
För jag brinner för dig, en varm blå eld i mitt inre.
Kanske en sparlåga som snart ska dö.
Kanske en låga så varm och förväntansfull som väntar på att få flamma upp.
Jag har tappat mig själv inför dig.
Älskandet har blivit ett lidande.
Elden en smärta.
Vad vill jag då med dig?
Är det så svårt att förstå?
Jag älskar dig.

2018, Ambivalens, Ångest, Avstängd, Bitterhet, Ensamhet, Envishet, Förändring, Hopplöshet, instängd, Kapitulation, Kontroll, Längtan, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Meningslöshet, Oro, Osäkerhet, Rädsla, Själviskhet, Självömkan, Smärta, Stress, Tvivel, Uppgivenhet, Utbrändhet, Val

En dag i taget

Lämna en kommentar

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget

1997, Ångest, Hopplöshet, instängd, Lidande

En mur

Lämna en kommentar

1997

En mur

Instängd,
en stor mur skiljer världen från mig.
Ett fönster är det enda beviset på att det finns en värld där ute.
Ett fönster som en tavla.
Jag ser ut över hustaken,
trots min instängdhet känner jag att långt där borta,
någonstans på andra sidan stan, finns det skönhet.
Men jag har min mur,
den skyddar mig.
Den skyddar mig mot friheten.
Friheten är ett stort ord och betydelsen större än så.
Så stor att jag inte kan hantera den.
Därför byggde jag min mur som stänger in mig och skyddar mig från världen utanför.
Vore det inte för det lilla fönstret skulle jag glömma allt.
Men jag har inte glömt skönheten.
Skönheten,
hon kan inte se mig,
inte nå mig.
För jag har stängt in mig i otrygghet.

2019, Ånger, Ångest, Ansvar, Kapitulation, Kontroll, Sanning

Ett sannare jag

Lämna en kommentar

20190912

Ett sannare jag

en klump i magen
önskade att du skulle sudda
radera allt som gjorde ont i mig
barnsligt omogen
vek av från vägen
trött gammal gubbe
feg som ett barn
fast utan rätt
fel årstid
bäst före datum passerat

självrannsakan blev smärtsamt alarmerande
högljudda spänningar i magens regioner
upplevda som smärta
ångrade jag mig eller bara ångest
sinnet blickade framåt
men jag struntade i ångesten
ångrade mig istället
ångrar mig
ånger

ser min egen omöjlighet
ber dig klättra
men lämnar inte en spricka
min polerade fasad
stänger ute det mesta
som en kyckling bakom skalet
rädd kyckling
i alla fall rädd

kan göra det enkelt för dig
sluta tvivla på mig själv
ge utan att duga
älska bräckligt
knapphänt
med alla trasigheter
tillgänglig fasad

förkrossad duger jag inte
men allt du vill ha
när jag inte räcker till för mig
älskar du mig
vi ser varandra så olika
sanningen lättare på håll

ser att du ler
inte för att jag rasat ihop
men i bråten tittar jag fram
bakom trasig fasad
ett sannare jag

2019, Ångest, Avstängd, instängd, Olycka, Smärta, Vuxet barn

Ett tomt eko

Lämna en kommentar

20190618

Ett tomt eko

månljus och ylande
borde stämma in i sången
släppa ut det som stängts in

avstängd i natten
iskallt sinne
känner ingenting, och det gör ont

har överlevt så länge
känner inte när jag stänger av
bara gör det, helt enkelt

samtidigt söker jag frihet
ylandet i natten
påminner om en svunnen tid

jag hade päls då
kvävdes aldrig av moral
bara ylade i natten

månsken
solljus
den eviga natten

gråter aldrig
lika hård som min vita hud
avsaknad, hårlös

en droppe slår ringar inombords
ett tomt eko
släpper inte fördämningen snart

brister huden
skelettet kröks
ut kommer ulven

2018, Ångest, Barn, Bitterhet, Hat, instängd, Lidande, Offer, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, Projektion, Rädsla, Sår, Skam, Skuld, Smärta, Våld, Vuxet barn

Familjens svarta

Lämna en kommentar

20181115

Familjens svarta

inget facit
ingen som går före
tvivel som kamrat
ensamheten
försvinner
och tar över

panik från förflutna tider
vågor rullar in
ett brus
skrik som ekar
fram och tillbaka
kryper ihop

en boll av smärta
evighetsprinciper
var aldrig menat så
förvirrad
förblindad
förstådd förvirring

utlämnad åt en annan tid
förlorade så hårt
drog aldrig korta stickan
den togs ifrån mig
offrades i natten
familjens mörker

utfryst
oönskad
pinsamt övertäckt
glömd
fast smärtsamt påminnande
önskade de min död

jag vägrar
vägrade
ett förflutet som aldrig tar slut
blir inte lämnad ifred
jag uppför mig inte som ni vill
era önskningar tystar inte

svart
målad av er feghet
sprayad av skräck
tvingad på kostymen
fällen som fäller
domen som färgar lamm
svart

2018, Ångest, Envishet, Frigörelse, Hämnd, Ilska, Lidande, Offer, Ondska, Överlevare, Sanning, Skam, Smärta, Trauma

Fisken mot strömmen

Lämna en kommentar

20181111

Fisken mot strömmen

Kan inte se dig
kan inte vända om
du skriker på mig
för jag är den jag är

höger
vänster
omöjligt att vända
en torped genom berg och sten

ni skriker
vrålar att ni är överens
alla håller med
det är många röster

ensam fisk simmar mot strömmen
alla andra glider
strömmen är behaglig
dödens strömmar

blånader tonar bort
märkliga ljud bortom
jag har så fel
säger ni

inte bara har fel
jag är fel
enligt er
simmar helt galet

kan inte se dig
lyssnar inte på lögner
misshandlad av era ord
slagen av handling

smärtans sorg vrålar i mitt inre
sluter mig, suger i mig all kraft
jag säger ingenting om er
bara sjunger min egen sanning

alla sanningar får plats
utom min
fisken mot strömmen
som stör och stökar om

jag ger aldrig upp
nerslagen
spelar ingen roll
föddes så

vrålar så bubblorna kokar
bered er på smärta
för jag ställer mig upp
står över era lögner

2019, Ambivalens, Ångest, Avsky, Beroende, Falskhet, Förvirring, Hämnd, Ilska, Lidande, Lögn

Flugan

Lämna en kommentar

20190421

Flugan

paralyserad
fastbunden av beroende
smärtsamma minnen stänger
vägen blir smalare, trängre

trängs i mig själv
får knappt plats
det är bara för mycket
planer och krav, från min sida

en oärlig önskan
drömmar om frigörelse
och hat
såra för att slippa såras

spinner mitt nät som en spindel
vill fånga dig vid rätt tidpunkt
bli fri eller för att ge igen?
jag vill göra båda två

men du känner
som flugan har du sprattlat dig fast
jag biter ändå inte
skulle gärna vilja, men gör det inte

sårad en gång, många gånger
för många gånger
du kör över, om och om igen
tillplattad tappar jag farten

borde gått för långe sen
fastnat i mitt eget nät
sega trådar drar åt alla håll
blir bara värre ju mer jag försöker

eller är det dina planer
har du knutit kladdig tråd kring mina lemmar
har jag fastnat i din intrig
är det jag som är flugan?