20161031
Hata eller älska
Jag såg på dig, du som aldrig sårat mig
Hatet välde upp i mig, du som aldrig hatat dig
Vem är du? varför har du skadat den lilla
Har du ingen skam? jag mår illa
Du har smulat sönder blommor, trampat på så kolossalt
Att du fortsätter spy galla, du borde straffas brutalt
Jag ser på dig när vreden kokar upp och vill ta över
Slå dig, hata dig, mörda, jag vill men inte behöver
Du har allt, du har fångat världen i din hand
Ändå har du inget, ditt liv balanserar på en rand
Jag ser allt du har, allt du haft, jag samlar smulor från ditt bord
Jag hade inget, fick ingenting, tog, förlorade en hel jord
Min egen förmåga bleknar inför vad jag ger dig för makt
I mitt sinne du tar plats och hatet radar upp i givakt
Jag vill trycka ur mig min ilska, jag vill skada och förstöra
Söker mening hos Gud, finns det inget jag får göra
Det fanns en tid då jag kunde fått slita dig i stycken
Nu är det gamla över, jag får inte stjäla dina smycken
Jag ska förlåta dig, älska och vända andra kinden till
Fast skada, utplåna dig, är det enda jag vill
Är det mina komplex som får mig att darra
Det spänner i min kropp, mina leder de knarra
Aldrig har du gjort mig personligen något förjävligt
Men den jag älskar har du förnedrat förfärligt
Maktlös mot det som en gång har skett
försöker jag be, igen, har redan bett
Kunskapen finns inom mig och jag måste lägga ner
Hatet, föraktet, allt det som inte något ger
Det är svårt att vända om, be och börja älska
När hatet och rädslan redan börjat dränka
Det handlar inte om dig, om vad du förtjänar
Det handlar om mig, vad jag väljer för vägar
Det är inte din sinnesro jag försöker rå på
Det är min egen väg jag försöker att gå
Att du är ett svin, ett as på två ben
Det har jag förstått, jag är inte sen
Men nu får det vara slut på att fördöma
Om kärlek och förlåtelse jag vill drömma
Jag skiter i dig och allt vad du tycker
Hatet ur mina tankar kärleken rycker
Du sårar mig med din blotta existens
När jag ger efter får min hjärna mens
Jag tänker inte blöda för dig, inte tänka mer skit
Det spelar ingen roll att det är orättvist
Det du har förstört ska jag laga och bevara
Inför dig har jag inget att förklara
Jag är fri så fort jag låter dig ur mina tankar gå
Att älska dig är svårt, men det måste vara så
Allt får vara, det är ingen idé att ödsla energi
Alla sårade känslor, komplex, de får stå bi
Att älska mig själv och söka min egen sanning
Är mer värt än att ge hatet bemanning
Jag säger go natt, kysser dig adjö
I natt behöver ingen främling dö
Det är en mur mellan oss, och den ska få stå kvar
Kärlek växer på min sida, jag vet inte om du någon har
Den jag älskar, den du gjort illa och skadat svårt
Jag lägger min tid på henne, ger henne det som blir vårt
Aldrig mer ska du komma hit och förgöra
Dina lögner kommer jag aldrig mer att höra
Jag hittade rätt bland tistlar och taggar
Plockade rosor som jag i famnen vaggar
Med ryggen vänd mot det onda och mörka
Skyddar jag henne och bjuder på min gurka
Jag ger och hon njuter av solen från mitt bröst
Jag bryr min inte längre, jag ger bara tröst
Du blir en person i periferin
Smälter bort som stearin
Makt får bara det jag själv matar
Oavsett om jag älskar eller hatar
Såren jag känner i mitt innersta väsen
Smärta, sorg, maktlöshet, jag får inte vara kräsen
Ibland gör det ont, jag är sårbar och känner
Onda människor som inte bryr sig och skrämmer
Att försvara mig om så endast i tanken
Slutar bara i fördärv, den unkna stanken
Tröst får jag hos min skapare
Om jag skulle ta jobb som kapare,
blir jag själv lika mörka och svart
Min dag blir mörk, för alltid natt
En röst säger; ska du låta han vinna
Men jag älskar hellre min kvinna
De sår som du huggit, allt som du tog
De läker och helas, jag såg det när hon log
Istället för att hata dig och förnedra mig själv
Låter jag henne bada och dricka ur kärleken älv
Du spottade på en flicka så ung och rar
Jag älskar en kvinna hel, resten av mina dar
Jag måste förlåta, måste i min själ göra upp
Misslyckas jag så får vi båda krupp
Inombords jag sakta gråter
Samtidigt som jag förlåter
Jag förlåter dig, du som aldrig gjort mig något dumt
Ändå gör det riktigt ont, det är så skumt
Jag lägger undan den här dagen och vänder blad
Kärleken segrar igen, det var om det jag bad
Jag tackar Gud för ytterligare en seger vunnen
Hatet, skammen och ilskan, är förvunnen
Onda röster passar på
Ett sårat hjärta de försöker nå
Men Jesus skyddar mig även i natt
Med mig de ger upp att leka ta fatt
Jag accepterar att jag måste känna på smärtan
När jag väljer att älska och vägleder våra hjärtan
Bort från fruktan, skam och hat
Jag dukar fram kärlek på våra fat
Jag glömmer honom och ser in i dig
Och mins så väl varför du älskar mig
En krigare med nedlagda vapen jag är
På golvet ligger knivar, puffror och gevär
Men på himlen gnistrar stjärnor klart
Kärleken segrar, det är underbart
Vi vandrar tillsammans och minns inget av det gamla
Så tacksamma att vi i mörkret slipper famla
Jag prisar Herren och ger kärleken rätt adress
När jag väl älskar känner jag ingen press
Frid över en syndare och strid förlorad
Jag som en kärlekskung blir korad
I hatet finns ingenting att vinna
Tacksam att de illusionerna försvinna
Och att vi i sanningen får stå fast
Vi kan älska varandra utan rast
Och någonstans vet jag att han är som mig
Fast jag var dum mot en annan tjej
Jag hoppas i mitt förvandlade hjärta
Att någon är man att bära hennes smärta
Eftersom jag till slut kunde förlåta dig
Borde också någon kunna förlåta mig
Det är så lätt att peka och döma
Svårare, att förlåta och glömma
Det finns en väg, att ge och ta emot
Att välja kärlek och låta den slå rot