Kategoriarkiv: Ångest

Gasoldriven kylskåpskropp

2001-04-16

Gasoldriven kylskåpskropp

En djävul dansar på mitt hjärta.
Tipeti topp tipeti topp.
Steppar och stampar så mina tankar lockas till dansen.
I min kalla kropp brinner ett helvete.
Mitt hjärta kallt som is.
Min hjärna het som elden.
I mitt huvud dansar en djävul.
Tipeti topp tipeti topp.
Vi dansar hand i hand, runt, runt.
Mot varandra, med varandra.
Djävulen och jag dansar runt, runt i min skalle, stampar och steppar.
Tipeti topp tipeti topp.
Lockande toner spelas osynligt på en panflöjt.
Små bjällror sjunger med.
En sådan eld, en sådan fart.
Jag vill känna, jag vill ha.
Jag dansar gärna med Satan, elden måste ju sprida sig i min kropp.
Tina mitt frusna hjärta.
Men tvärt om. Den galna elden i min hjärna kyler min kropp.
Jag kommer snart att dö.
Jag vet det nu.
Mitt hjärta sår inte längre. Det frös till is.
Som ett kylskåp drivet av gasol. Hettan får kroppen att frysa.
Jag är redan död, dansen pågår länge till.
Tills min själ av gasol är slut.
Då fortsätter dansen i helvetet.
Då dansar satan själv.
Tipeti topp tipeti topp – i triumf.

Gåvan

2001-01-04

Gåvan

Du gör mig rädd, du skrämmer mig.
Vad kan hända dig om du är oaktsam.
Själva du är inte skrämmande, tvärt om.
Det är vad som kan hända dig som skrämmer mig.
Jag vill ha dig i en kristall av diamant.
Alltid runt min hals i en kedja, alltid nära mitt bröst.
Jag sluter mig i mig själv, ser på marken, mediterar.
Jag önskar min kärlek så stark att den ska skydda dig.
Jag vill sända ut mina kärlekstentakler ut genom rymden så att de kan skydda dig vart än du går. Så att du, alltid ska ha en del av mitt hjärta kring dig.
Sådan är kärleken, skrämmer sig för sin motpart.
Död och smärta skrämmer.
Kärlek ger njutning.
Ändå skrämmer kärleken mig, inte i sig själv, utan för att det ska hända dig något.
Jag tackar smärtan och döden som får mig att älska så.
Tog jag dig för givet vore du inget värd.
Älskar jag dig till döden är du allt, ovärderlig.
Vacker, skör, ömtålig, allt, jag måste akta.
Och jag älskar, och du älskar.
Jag finns runt dig, i dig.
Vakar och vakar, skänker dig mitt liv.
Du ger mig anledning att leva och livet blir så starkt och levande utav dig.
Du ger mig kärlek, du ger mig smärta.
Du ger mig liv.

Hata eller älska

20161031

Hata eller älska

Jag såg på dig, du som aldrig sårat mig
Hatet välde upp i mig, du som aldrig hatat dig

Vem är du? varför har du skadat den lilla
Har du ingen skam? jag mår illa

Du har smulat sönder blommor, trampat på så kolossalt
Att du fortsätter spy galla, du borde straffas brutalt

Jag ser på dig när vreden kokar upp och vill ta över
Slå dig, hata dig, mörda, jag vill men inte behöver

Du har allt, du har fångat världen i din hand
Ändå har du inget, ditt liv balanserar på en rand

Jag ser allt du har, allt du haft, jag samlar smulor från ditt bord
Jag hade inget, fick ingenting, tog, förlorade en hel jord

Min egen förmåga bleknar inför vad jag ger dig för makt
I mitt sinne du tar plats och hatet radar upp i givakt

Jag vill trycka ur mig min ilska, jag vill skada och förstöra
Söker mening hos Gud, finns det inget jag får göra

Det fanns en tid då jag kunde fått slita dig i stycken
Nu är det gamla över, jag får inte stjäla dina smycken

Jag ska förlåta dig, älska och vända andra kinden till
Fast skada, utplåna dig, är det enda jag vill

Är det mina komplex som får mig att darra
Det spänner i min kropp, mina leder de knarra

Aldrig har du gjort mig personligen något förjävligt
Men den jag älskar har du förnedrat förfärligt

Maktlös mot det som en gång har skett
försöker jag be, igen, har redan bett

Kunskapen finns inom mig och jag måste lägga ner
Hatet, föraktet, allt det som inte något ger

Det är svårt att vända om, be och börja älska
När hatet och rädslan redan börjat dränka

Det handlar inte om dig, om vad du förtjänar
Det handlar om mig, vad jag väljer för vägar

Det är inte din sinnesro jag försöker rå på
Det är min egen väg jag försöker att gå

Att du är ett svin, ett as på två ben
Det har jag förstått, jag är inte sen

Men nu får det vara slut på att fördöma
Om kärlek och förlåtelse jag vill drömma

Jag skiter i dig och allt vad du tycker
Hatet ur mina tankar kärleken rycker

Du sårar mig med din blotta existens
När jag ger efter får min hjärna mens

Jag tänker inte blöda för dig, inte tänka mer skit
Det spelar ingen roll att det är orättvist

Det du har förstört ska jag laga och bevara
Inför dig har jag inget att förklara

Jag är fri så fort jag låter dig ur mina tankar gå
Att älska dig är svårt, men det måste vara så

Allt får vara, det är ingen idé att ödsla energi
Alla sårade känslor, komplex, de får stå bi

Att älska mig själv och söka min egen sanning
Är mer värt än att ge hatet bemanning

Jag säger go natt, kysser dig adjö
I natt behöver ingen främling dö

Det är en mur mellan oss, och den ska få stå kvar
Kärlek växer på min sida, jag vet inte om du någon har

Den jag älskar, den du gjort illa och skadat svårt
Jag lägger min tid på henne, ger henne det som blir vårt

Aldrig mer ska du komma hit och förgöra
Dina lögner kommer jag aldrig mer att höra

Jag hittade rätt bland tistlar och taggar
Plockade rosor som jag i famnen vaggar

Med ryggen vänd mot det onda och mörka
Skyddar jag henne och bjuder på min gurka

Jag ger och hon njuter av solen från mitt bröst
Jag bryr min inte längre, jag ger bara tröst

Du blir en person i periferin
Smälter bort som stearin

Makt får bara det jag själv matar
Oavsett om jag älskar eller hatar

Såren jag känner i mitt innersta väsen
Smärta, sorg, maktlöshet, jag får inte vara kräsen

Ibland gör det ont, jag är sårbar och känner
Onda människor som inte bryr sig och skrämmer

Att försvara mig om så endast i tanken
Slutar bara i fördärv, den unkna stanken

Tröst får jag hos min skapare
Om jag skulle ta jobb som kapare,

blir jag själv lika mörka och svart
Min dag blir mörk, för alltid natt

En röst säger; ska du låta han vinna
Men jag älskar hellre min kvinna

De sår som du huggit, allt som du tog
De läker och helas, jag såg det när hon log

Istället för att hata dig och förnedra mig själv
Låter jag henne bada och dricka ur kärleken älv

Du spottade på en flicka så ung och rar
Jag älskar en kvinna hel, resten av mina dar

Jag måste förlåta, måste i min själ göra upp
Misslyckas jag så får vi båda krupp

Inombords jag sakta gråter
Samtidigt som jag förlåter

Jag förlåter dig, du som aldrig gjort mig något dumt
Ändå gör det riktigt ont, det är så skumt

Jag lägger undan den här dagen och vänder blad
Kärleken segrar igen, det var om det jag bad

Jag tackar Gud för ytterligare en seger vunnen
Hatet, skammen och ilskan, är förvunnen

Onda röster passar på
Ett sårat hjärta de försöker nå

Men Jesus skyddar mig även i natt
Med mig de ger upp att leka ta fatt

Jag accepterar att jag måste känna på smärtan
När jag väljer att älska och vägleder våra hjärtan

Bort från fruktan, skam och hat
Jag dukar fram kärlek på våra fat

Jag glömmer honom och ser in i dig
Och mins så väl varför du älskar mig

En krigare med nedlagda vapen jag är
På golvet ligger knivar, puffror och gevär

Men på himlen gnistrar stjärnor klart
Kärleken segrar, det är underbart

Vi vandrar tillsammans och minns inget av det gamla
Så tacksamma att vi i mörkret slipper famla

Jag prisar Herren och ger kärleken rätt adress
När jag väl älskar känner jag ingen press

Frid över en syndare och strid förlorad
Jag som en kärlekskung blir korad

I hatet finns ingenting att vinna
Tacksam att de illusionerna försvinna

Och att vi i sanningen får stå fast
Vi kan älska varandra utan rast

Och någonstans vet jag att han är som mig
Fast jag var dum mot en annan tjej

Jag hoppas i mitt förvandlade hjärta
Att någon är man att bära hennes smärta

Eftersom jag till slut kunde förlåta dig
Borde också någon kunna förlåta mig

Det är så lätt att peka och döma
Svårare, att förlåta och glömma

Det finns en väg, att ge och ta emot
Att välja kärlek och låta den slå rot

Hur snabbt jag än springer

20190618

Hur snabbt jag än springer

det är fullt på insidan
jag får inte plats
orkar inte ta tag i allt
vill inte kasta bort

känner efter lite sakta
en kort sekund
maktlös inför sorgen
ville inte det här

det är som det är
den enda jag inte kan fly ifrån
mig själv
alltid kvar, hur snabbt jag än springer

lika bra att stanna upp
en konflikt mellan sinnen
ville en sak, beslutade en annan
känner en tredje

förvirringen hjälps inte av smärtan
allt lindas in i ytterligare svårigheter
springer lite till
kanske kommer ett steg framför

tyvärr
här nu
också även jag
alltid här, och nu

sätter mig ner ännu en gång
besegrad?
det spritter i lämmar
det surrar i tarmar

fullt på insidan
jag får inte plats
ville inte det här
alltid kvar, hur snabbt jag än springer

I Tältet

2001-01-27

I Tältet

Sitta och huka
Röka en puka
Elden brinner varm
Utanför ett hemskt larm
I röken ser jag andar
Själar som vandrar
Jag åter ger fyr
I huset blir jag yr
Mecka en braja
Börja att haja
Livet en vissen ros
Ta en till dos
Skuggor kryper under sängen
Snart kommer bengen
Det är fett att vara väck
Kanske näck
I en bäck
Tältet blir ett bål
Bränner mitt hål
Jag slipper lida
Jag är fri
Jag rökte upp mig själv

Igen

20180304

Igen

Instängd, igen
samma mönster samma lika
panikfyllda små knyten
knyter det sig, igen

Andnöd, igen
utan hjälp, ensam
trasdockan sprattlar
okvädesljud strömmar ut
unket, igen

Varaktig, igen
återkommande trogen
ack så objuden
påträngande, igen

Ljusglimtar, igen
morgondagen lovar
tvungen att vara
nära, igen

Söndersprucken, igen
trött trött trött
jag vände vid horisonten
och tillbaka, igen

Rastlös, igen
frustrerad utan utgång
flyktvägen blockerad
Instängd, igen

Inifrån

20190714

Inifrån

från höger kommer det
lite mer från vänster
ett tryck underifrån
välbekant smärta

någonstans vet jag bättre
fast förståndet tryter
en hjälplös hand
utsträckt förgäves

lägger örat mot magen
det surrar däri
en väldans oreda
maktlös förtvivlan

kan inte kännas så här
borde vara annorlunda
krokben på eget lopp
självsabotör

förvirrad ut bland brännässlor
ett plågat svidande
barbent och skör
fast ändå värre i magen

var gick jag fel
eller har jag inte gått alls
varför skriker ångesten så högt
öronbedövande fast jag inte lyssnar

kan bara inte med det hela
förstår verkligen inte
brukar skylla på dig
det gör mindre ont, i stunden

men minns för bra nu
så står kvar
brännässlorna känns som smekningar
jämfört med det som trycker på

Inlagd

20190421

Inlagd

sanden suger i sig vätan när vågor rullar in
lögnerna sjunker ner vartefter de vågar

sömnstruken fast drucken
gödd och svullen

lämnar inga vittnen kvar
nästa våg tar med sig allt

kan du stå kvar
sjunker i kvicksand

ärligheten sjunker undan
sugs ut till havs igen

underströmmar
osynliga kommentarer jag aldrig sagt

förnekad försökte fly
ett ensamt flöte guppar på havets våg

ilskan konserverad; bitter
inte havssalt; inga tårar rinner här

locket på
burken ordenligt tillsluten

en värre falskhet
rullade in på samma strand

sanden suger i sig vätan
vågor rullar in

Jag håller i det sista av mitt liv

1999

Jag håller i det sista av mitt liv

Jag håller i det sista av mitt liv
Och jag är medveten om att allting faller
Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag söker alternativ
Dagar kommer och dagar går
När allt är över
Vet jag inte om jag förstår
När jag äntligen vet vad jag vill
Men inte vad jag ska ta mig till
Så känns det onekligen som om
Allting faller

Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag håller i det sista
Av mitt liv

Jag vänder mig om

20161111

Jag vänder mig om

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Ögon stirrar mig i nacken
bakom mig står någon på lur

Ett tryck över bröstet
lite för hög puls

De kommer smygande
om kvällen och på natten

Skuggorna drar i livets trådar
rycker så att det gör ont

Höger vänster
fram och tillbaka

Trött
Matt
Sliten

Det tar att vara jagad
andan flämtar i halsen

Om andan flämtar för häftigt
då är det slut

Som att spotta ur sig det sista
livet flyger ur kroppen som en loska

Vad är det de vill åt?
varför jagar de mig?

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Om ingen jagar?
varför är jag rädd?

Jag sätter mig ner
och något finns här

I djupet pulserar det
mer vilja än kroppen klarar av

Planer som krockat med livet
önskningar som handlar om mig

Min egen vilja har sprungit iväg
krossat murar av ödmjukhet

Var sitter handbromsen?
hur får jag stopp på jakten?

Jag ser mig omkring
och är verkligen ensam

Ingen stirrar
ingen ser något

Varför skulle någon bry sig?
fanns det plats för någon?

Någon vill inte
och ingen är där

För många saker att göra
för många viljor att möta

En dum tro om att räcka till
en vilja att vara till lags

En rädsla att förlora allt
en annan att inte få det önskade

Så många sprickor
så lätt för mörkret att komma igenom

Det står ingen bakom mig
ögon stirrar inte

Det är inte mig de vill åt
det handlar inte om er andra

Jag har blivit lurad i mig själv
i djupet blev jag bedragen

Det som glimmade
var inte menat för mig

Handbromsen är trasig
men knäna håller

Jag böjer min nacke
och finner någon där

I hjärtat blir jag välkomnad
rekommenderad att släppa det andra

Låta världen vara som den är
se på andra utan att stirra dem i nacken

Jag behöver inte stå på lur
var och en får sitt ändå

Även jag är omhändertagen
det känns så

Andan lägger sig
pulsen saktar in

En vila kommer
ett lugn rapporterar

Det finns inget att vara rädd för
jag blev spelad ett spratt

Den fule fick tag om mitt liv
den gode får nu ta över

Jag knäpper min händer
bönen lämnar ansvar där det hör hemma

Andan är åter ande
stillheten sjunger för mig

Han som ordnar saker får härska
mitt liv är Hans egendom

Mina försök är som vinden
jag blir blåst varje gång

Jag ger upp livet
och låter livet ta över

Jag dör inför mig själv
och återuppstår med Honom

Jag är inte ensam
det finns någon som ser

Ingen kan komma åt
ingenting att oroa sig för

Det är så lätt när det är rätt
så svårt när det inte går

Jag i Honom
Han i mig

Ensam var jag slut
jagad av fruktan

Sliten i bitar inom mig själv
nu blir jag lagad

Kärlek limmar mina spruckna kanter
det håller och räcker så det blir över

Livet börjar om
lite lugnare nu

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Kom inte här med din arga attityd!

1998

Kom inte här med din arga attityd!

Kom inte här med din arga attityd!
Kan inte med din skitstil.
Jag hatar dig!
Nu har du gjort bort dig igen.
Nu ser alla vilken bluff du är din skit.
Tro inte att du är någon.
Du vet vad du är.
Jag är så jävla besviken.
Det är ingen idé.
Att se dig,
ditt fula ansikte,
mitt fula ansikte.
Jag hatar att se mig i spegeln.
Jag kan inte respektera vad jag ser.
Vill inte vara en sån jag är.
Hatar skammen i ansiktet,
de skamsna ögonen,
den osäkra munnen och den skeva näsan.
Kom inte här du…..

Livet

1998

Livet

Det som synes lätt och inte alltför långt borta.
Det som lovades så härligt.
Det som med en snabb överblick såg ut som en njutning.
Det blev inte så, det var inte så och det ska inte bli så.
Som en stor och lång avtändning,
början som ett skrik och fortsättningen som en frossa.
Fel och brister, ondska och mörker.
Det som borde ha varit en lek blev blodigt allvar.
Och i skillnaden mellan lek och allvar så bildas kraften.
Det som började så hemskt såg vid slutet ut som en belöning.
Och sökandet efter det härliga och njutningen vill bara få börja igen,
och än än gång få mötas av avtändning och frossa.

Lyssnar

20181201

Lyssnar

varför är du så tyst
jag lyssnar

du skriker så högt annars
när jag inte lyssnar

det blir liksom tyst
är du förvånad

jag kan inte bry mig hela tiden
har heller inte så mycket tid över

säg vad du vill få sagt
nu lyssnar jag

jag ser att du gråter
fast jag inget förstår, så vet jag

du har inga ord
jag förstår

kan helt enkelt inte prata
men du skriker när jag går

så vi måste känna
tillsammans

det var ju därför jag gick
kunde inte känna som du

tankarna lämnade kroppen
du blev kvar, ensam

skriker så att jag blir trött
förstår du inte

jag orkar inte nu
det jag inte orkade då

det var för hemskt, då
känns hemskt även nu

hur kan någon leva i sådan smärta, något
är det därför du skriker

höga ljud gör ont
skär från själen genom kött och ben

och jag
som satt mig ner för att lyssna

inga ord kommer
det finns inget att förstå

ändå ser jag på dig
du försöker berätta

jag måste släppa allt
du vet, jag är stor nu, viktiga saker..,

inte av kärlek
den dog för länge sen

utmattad ger jag upp
smärtan till trotts

ser in i dina ögon
berättelsen lamslår

tror inte att det är sant
var sant

hur kan någon vara så grym
göra så fel

mot dig
mot mig

minnen suddas ut
då blir till nu

jag lider med dig
du tittar på mig

ögon så rädda
fyllda med längtans smärtsamma tårar

du ser mig
jag ser dig

vi ser varandra
för en stund är jag hel

tar upp dig i famnen
håller om mig själv

Mammas Håkan

20180818

Mammas Håkan

Han är arg
vägrar ha ont längre
hon hotar
instängd i rummet
på andra sidan dörren

Tårarna rinner
hänger i handtaget
hon håller emot

Snälla mamma öppna!!!
hon är starkare
han släpper taget
hasar ner med ryggen mot

Du får skylla dig själv
säger den stängda dörren
rösten bakom är hård

Han har redan skyllt sig själv
snälla mamma kom tillbaka
ta hand om mig
ilskan rinner av
sorgen rinner in
smärtan tar över

Dörren vibrerar
jag kommer säga till Håkan
när han kommer hem
dörren har mammas röst
fast
fylld av hat

Håkan
det isar sig i blodet
det gör ont med slagen
svidande kinder
haltandes lår
andedräkten i näsan
sticker i ögonen

Smärtan på utsidan
gör bara ont
smärta
spelar ingen roll
bara stänga av
pausa livet

Slagen, pinad, hånad,
av Håkan
spelar ingen roll
Den frånvända blicken
gör ont
mammas bortvända ansikte
värker
Överlämnad av hennes händer
brister förbi gränser
övergiven av hennes ord
ensam i kaos

Snälla kom ut
snälla mamma
det gör ont
hatet plågar inifrån
går inte att stänga av
snälla

Dörren skriker
tyst unge – Håkan får ta dig
en yxa hugger mellan deras hjärtan
klyver kärleken i två
trasiga delar
kluvna känslor
kluvna tungor
lögnen smyger in

Finns ingen tillflyktsort
smärtan bränner inifrån
övergiven
bortgiven
överlämnad till våld
mammas önskningar
han uppfyller dem alla
mammas nya man
mammas bödel
mammas Håkan

Mammas lilla monster

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

Meningslöst

20191225

Meningslöst

äntligen
vidrigheterna ligger på golvet
en sörja

hatet som koagulerat blod
förkalkade ådror
död fast levande

hat och förakt
livet själv som offer
hatar verkligen hela jävla skiten

samtidigt brinner en längtan
ömhet som aldrig tas emot
håller för hårt i hatet

kan inte skylla på kärleken
men hatet tog plats
smärtan håller jag fast

kan inte ge upp det här
måste vara lojal
ett helt liv förlorat

den insikten vill jag inte ha
kan inte bära den ångern
kan inte drömma och förlåtelse

vem vore jag annars
självhat bor i mina tankar
ondskan har sin boning här

kan inte andas ut
vågar inte ge upp
törs inte släppa taget

rädd för att gå sönder
vad som kommer sen skrämmer
straffad för mina hemligheter

biter ihop
håller tillbaka
kanske orkar jag ytterligare ett år

Miraklet

20191222

Miraklet

orkade inte ta ansvar igen
hopplös på alla våningar
total ödeläggelse
så varför ens bry sig
lika bra att ge upp
har ingen kraft
kan inte laga dig
kan inte laga mig
kan inte laga oss

ändå sitter jag här och skriver
omedveten
styrd av hopp från en annan källa
själv har jag stängt butiken
bara självhat
kvar på hyllorna
lagret tomt för länge sen
haft rea för länge
inga nya inköp

bankrutt men ändå igång
vem sköter min business
hade jag kunnat hata
så hårt så dörren aldrig gått upp
så hade jag hatat
en gång för alla
för jag skiter i allt
men det är inte sant
bryr mig ännu om dig
fast jag förstört
hittar inte tillbaka längre

jag ser inte vem du är
kan inte i min egen skam
förblindad
ett pris jag betalat
pengar jag aldrig haft
döda mig
ge mig den befrielsen
låt mig slippa såra
vill inte se dig lida mer
vill inte

så meningslöst
dumt
fast värre ändå
ändå sitter jag här
det gör ont
har inga tårar
vad skulle de tjäna till
har redan förlorat
ändå håller någon min hand
varför vägrar du släppa
vem är jag
vilka är du
eller ni

låt mig gå
långt härifrån
vill inte vara med något mer
finns ingen roll jag kan spela
så vad spelar det
gå under med mig
eld och blixtar
en spektakulär sorti
men nej säger du
stanna kvar
mirakel kan ske
gå inte precis innan

Måste växa upp först

2001-12-22

Måste växa upp först

För vem är jag att döma dig?
Och vem är du att lämna mig?
Du är inte den jag trodde du var.
Du är du och inte min mamma,
och jag som trodde ni var densamma.
Du ger mig värme du ger mig hopp,
du var den som tinade min kropp.
Så länge jag hållit mig tillbaka från denna värld.
Jag levde med en kvinna, den jag älskat som en Gud.
Det fanns en tid, jag ville inte längre leva här.
Sen kom du och lockade mig till dig.
Från min trygga ensamhet, en värld av hat och mörker.
Du fick mig att känna igen.
Min kropp var vuxen men jag var ett barn.
Jag såg ej form, jag såg ej denna värld.
Jag kände för första gången.
Jag kände kvinna.
Jag trodde du var tillbaka, denna Gudinna jag älskat och som lämnat mig var tillbaka.
Som ett barn såg jag till dig, för barn jag var, i en mans kropp.
Men du var inte min mamma.
Du var du, ni är inte densamma.

Narcissus

20190825

Narcissus

nattsudd
bortsuddad
raderad

minnen fasttejpade
häftstift och lim
från morgonen

strålar genom mörka dimmor
klyver natten på mitten
befäster en ny dag

vaken
kroppen lever
kvar ligger själen

sovmorgon igen
varje dag
släpar sig sakta genom livet

utifrån hörs toner
saknaden
utan rytmik eller melodi

och vart ska du gå min lilla flicka
smörblommor och timotej
vördnadsfull bukett

ensam ligger skammen på marken
en tråkig fläck i vårt äktenskap
förlorad och befriad

nattsudd
bortsuddad
raderad

Natten nalkas

2001-12-31

Natten nalkas

Natten nalkas
Mina händer valkas
Jobbar hela natten
Jag och katten
Sliter och tar i
Jag är aldrig fri
Jag jobbar natt, jag jobbar dag
Klockan är min lag
Katten jagar mus
Jag jagar bus
Måste ha pengar till knark
Måste till min park
Har jag inga pengar måste jag pruta
För att ha råd med min spruta
Jag har en mani att alltid vara väck
Som tanten måste med varje fläck
Ett behov som ständigt brinner
Som aldrig försvinner
Det är livets papegoja
Att alltid sig oja och oja
Tills den dag jag dör
Och inget mer förstör
Alla lider helvetets kval
Man måste göra ett val
Att vara slav eller fri
Vara fågel eller bi.