20190911
Tågvissla
tuff tuff tuff
ånglok kör på för fullt
trycket ökar
inombords
var är du
ekar som en studsande boll
en tunnel utan slut
tuff tuff tuff
tåget har redan gått
springer på spåret
snubblar och trillar igen
kan inte ge upp
tårar blandas med sot
trycket byggs upp
tågvissla
längre bort i horisonten
20190212
Ut i natten
Och så var det dags igen
din sjuka jävel!
Varför!?
Kan inget bara få vara förlorat..,
En omöjlig knut
brister aldrig,
fast andra dör som flugor
runt omkring, cancer, överallt cancer
Så vad säger jag till dig,
jag som är oskyldig
mitt enda brott är min ärlighet
Du dömde mig utifrån dina förhoppningar
jag var densamme
nu hatar du mig, när jag svarat uppriktigt
jag är densamme
Tårarna rinner baklänges
svämmar över en svullen buk
pingvinformad kärlek,
felplacerad
Förlorad igen, trodde du ja!
jag blev aldrig hittad
du hittade på mig
själv var jag alltid borta
Utan förstånd, halt så att säga
tankar som snubblar
famlar över rötter
natten bjuder på överraskningar
Det spelar ingen roll
vad gör det egentligen
100 år
500 år
ditt perspektiv sträcker sig längre
Det skiter jag i
vrålar ut min ensamhet i natten
du ser mig, i alla fall hör
läser mig, och mina tankar
20190912
Varför
det svåraste som finns
något jag försöker svälja
för din skull
det betyder inget för dig
självklar för någon annan
extremt svårt för mig
orättvist kan man tycka
att du drabbades av mig
fast jag verkligen försöker
orättvist kan man tycka
att jag måste svälja
fast jag verkligen försöker
lyckas inte särskilt bra
det växer i munnen
växer hela tiden
i takt med att jag krymper
mäter upp med fel stock
tum mot centimeter
kanske kan jag inte
spelar ingen roll vad jag vill
hur mycket jag än försöker
fastnar alltid i halsen
tröttnar och spottar ut
dåligt bordskick
kan inte be dig om hjälp
det skulle söndra mer
läka mindre
får stå i min skam
men ska sluta ljuga
en dag i taget
20161217
Varför ska det vara så svårt?
Varför ska det vara så svårt?
Vad var det som gick så fel?
Varför ska det vara så svårt?
Kan jag bara få glömma allt och bara vara nöjd med inget?
Så många frågor som ekar i mig.
Varför ska det vara så svårt?
Jag är trött, måste bara få sova, måste få sova, så väldigt trött.
Jag har tänkt på dig för många gånger, det börjar bli slitet.
Vad kan jag göra annorlunda?
Varför ska det vara så svårt?
Be dig dra åt skogen, be dig sätta dig ute i kylan och skämmas.
Det går inte, jag hinner sakna dig innan jag hinner öppna munnen.
Kan jag vara arg på dig då? Vågar jag det?
Vad är det med dig som är så läskigt?
Varför ska det vara så svårt?
Vad är det för känslor i mig som skrämmer så?
Skrämmer jag dig på samma sätt?
Jag vill längta, men om du inte kommer så gör det ont.
Är jag bara rädd och feg, vad är det här för trams?
Jag har redan släppt dig, kan jag släppa mig själv?
Varför ska det vara så svårt?
Kan jag inte bara ge upp mig själv, ge upp alla krav och förväntningar.
Kommer du hit snart? kryper ner hos mig så jag får hålla om dig.
Vågar jag inte älska först? Är jag rädd att du ska vara som jag?
Är jag rädd att du ska vara ond på mig så som jag varit ond på dig?
Jag förlåter dig om du förlåter mig, jag förlåter dig först.
Jag älskar dig först, jag älskar dig oavsett, jag älskar dig för kärleks skull.
Vem bryr sig
En fjäder som nyss kastats av vinden singlar sakta ner mot något,
något annat.
Det går hundra år på en sekund när ingen räknar tiden.
I evigheten våndas endast den som inga ögon har.
Jag var som en fjäder som kastats från en av dina dunkuddar när du städade.
Jag hade en funktion bland alla andra, men ensam är jag bara skräp.
Jag längtar hem igen.
Jag vill att du ska se mig, jag vill att du ska hålla mig i din famn.
Jag vill vara din kudde.
Men jag stack ut, jag stack ut så hårt att jag kom bort från allt.
Nu ligger jag här ensam på golvet, ensam.
Vad är det för mening med ingenting, når ingenting ger mening åt allt.
Varför vill du inte gosa med mig längre, varför får jag inte värma dig i natten,
varför.
Jag vill inte bli bortplockad, jag vill inte att någon annan ska hitta mig,
använda mig, se mig.
Jag var din, jag var din kudde, jag gav dig stöd och värme,
jag trodde jag var din kudde.
Jag är visst bara en fjäder, bara en liten ynka fjäder.
Ingen fjäder i hatten direkt, ingenting någon tar med på fest.
Jag ligger på golvet, bara ligger, sover, vaken, jag ligger på golvet.
Vem bryr sig
20191001
Vem är du
lillkillen ville säga sitt
jag såg ut som ett fån
ropade ut i natten
Vem är du?!
inget svar
som en snigel kröp han längre in
gömde sig från mina hårda ord
Vem är du?!
som gör mig illa
jag kan inte lita på dig
vem är du lojal med
Vem är du?!
som frågar mig
vem jag är
känner vi inte varandra
Är du jag?
trodde alltid du var något annat
kämpade emot
gjorde som de andra, de stora
Jag är du!
när jag känner så känner jag dig
det du upplever är också jag
om jag förnekas så nekas livet självt
Du är jag!
vi är en och samma
fast jag motarbetat dig
trodde du var ett handikapp
Jag är jag.
så ser vi till slut samma sak
en smärta, en kärlek
sammanflätad förgrening
Vem är jag?
20161105
Vågar fråga
Det gör så ont att hata dig
Jag har inget skydd mot dig
Ingen kontroll över dig
Jag kan inte förstå mycket
Jag kan inte längta mer
Jag kan inte stå ut
Känslor som rör sig som iglar under huden
I magen finns en djup grop med kryp
Det kryper och det gör ont långt in, långt in
Varför ska jag stå ut
Varför ska jag längta
Varför ska jag förstå
Mitt huvud rymmen inte min själ
Var vi två kroppar som skulle bli en själ
Eller var det bara jag som hade en förvirrad själ
Det finns plats för så mycket skit i mitt huvud
Men så lite, typ ingen, plats för det goda
Det som skulle komma ur mitt inre hålls kvar
Godis har tröstat mig, dåligt
Glass försökte samma sak, dåligt
Jag höll mig sysselsatt, det fungerade dåligt
Hat är det enda som inte gör ont
Hat är det enda jag inte har
Hat är det jag inte vill
Så jag fortsätter brottas med det som inte går
Lider i mitt eget helvete, ställer dumma frågor
Förvånas över dumheten, i min egna svar
Det är ingen dum idé att skämmas lite grann
Det är bra att backa tillbaka
Det är gott att tiga, det lönar sig som guld
Jag har en så dum fråga
Vill inte veta, bara fråga
Hoppas på svaret, vågar fråga
20180812
Ändå
Vi drar inte jämt, vill inte åt samma håll
När jag ger vad du vill ha blir jag tom
Jag får vad jag behöver, någon annan stans
Det funkar i fantasin, på avstånd
Efter ett nära samtal om verkligheten
Dyker avstängdheten fram som ett lejon
Det finns ingen skönhet i missförstånd
Ingen kärlek i fruktan
Sött och salt, de går ihop, rätt balanserade
men surt och lent, det skär sig och smakar illa
Munnen full av damm
Avsmaken lämnar inte gommen
Varför bråka om det som är givet?
Är världen så trång att vi måste stå ut,
med oss själva, i relation till varandra
Jag vill verkligen inte
men vägrar att gå åt andra hållet
fruktan är större där
ensamheten skrämmer mer
Biter ihop, blodsmak i munnen
stänger av, anpassar, tappar mig själv
Vem är det som är envis?
Flera ton av tankar, tynger
Baxnar i ett träsk av feltolkade missförstånd
Livrädd att du ska komma med din armé
Överkörd och inte en smula lämnad kvar
Rånad på det lilla som fanns, det jag gett till dig
Inget skrämmer mer än hatet,
mörkret är svart där ljuset vänds åt andra håll
Fast inget som belyses förblir i skuggan
Ljuset förser sanningen med kraft
Sinnet som en fyr i natten
Visa på den rätta vägen, hur hård sjön än är
Jag orkar varken se eller blunda
Att tända i fyren gör ont
Sinnet som sover är tryggt i sitt ide
men fängslat lika så
Det är mörkt i en natt av alla andras fel
Den strimma av ljus, som ger hopp
är smärtsamt befriande i sin utmanande natur
Självrannsakan brinner i natten, visar vägen
Sanningen är att det är jag som lider
men skyller allt på dig
För det var någon annans fel, inte ditt, någon annans
Det går inte att navigera ett strandat skepp
Bitterhetens dyner suger fast i ett stadigt grepp
Jag varken vill eller kan
Böner hjälper inte en vilja som står fast
Strandad i bitterhet och harm
förlorad i förlisningens haveri
Omöjlig och oförmögen, utrustad med brister och sår
Förlorad i natten
Omkullkastad i stormen
Förlist på barbords sida, drunknandes i olycka
Ovillig, envis, bitter och tvärsäkert förnekande
Rättfärdigad harm som en dödens rock på din rygg
Passande hatt av hat
Spiken i kistan, rakt genom handen
Förblöder av ansvarslöshetens frånskyllan
Förtappad och förlorat hopp
Kraftlös, trolös och rånad på förstånd
Barskrapad
så gör jag det ändå
det går inte
jag gör det ändå
