20191103

En plats

utnyttjad för sanningens skull
söndersliten av vassa tungor
ärrad över en kropp full av förhårdnader
ingen man står kvar så länge

och där, mitt i stormens öga
mötet med ett stirrande nu
en kämpe stiger fram
den blå lågan flammar till

jag ser mig omkring
gamla skinn som bleknat i natten
överallt minnen från ett tidigare liv
avtryck från lögnens slaveri

svag, feg och rädd
skinnen vrider sig på marken
vinden vaggar dem
sakta nöts de ner till ingenting

född på nytt
en man jag inte kände till
men alltid längtat efter
en känsla som aldrig fått blomma ut

du din djävul stod på mig
men jag har stått på mig
ryggraden som böjdes blev rak
står här nu med uppsträckta händer

förundrad över pånyttfödelsen
spänner mina muskler
är det verkligen jag
en längtan släktes av en saknad

andas djupt, en suck
fattar att liket aldrig var mitt
lurad att böja nacke för den sjuke
kedjad i känslor som vred sig

böjer mig istället, ner på knä
tackar Gud av hela mitt hjärta
sjunger en lovsång som rullar ut
ekar i natten som dagsljus

den första gryningen höjer sig
allt ser sig likt men känns förnyat
inga felsteg, ute ur labyrinten
fattar min sköld och mitt svärd

en vandring utan slut
evigheten har öppnat sig
lammet och lejonet går sida vid sida
i mitten har mig givits en plats