Kategoriarkiv: Äventyr

1997, Äventyr, Kärlek

Den långa seglatsen

Lämna en kommentar

Den långa seglatsen

Som ett segel som fyllts av vinden och blåser upp sig för att ge fart.
Som ett segel ger du mig fart för att jag så fort som möjligt ska kunna lämna det förflutna.
Över stormiga vatten och reviga sund på väg mot en plats där vattnet är djupt blått och där vinden i trygghet kan föra mig fram.
Men stormarna är staka och farliga och reven är många och vassa.
Att fly fram över vattenytan är omöjligt och en resa så brådskande som denna är svår att göra. Ett grund som slår hål i botten eller en vind dom drar en reva i seglet är ofrånkomligt.
Men med list och styrka så finns inget hinder och ingen skada som inte går att övervinna, bara viljan finns där.
Viljan och kärleken.
Kärleken skänker vinden, trots sin ibland överdrivna styrka så älskar vinden seglet.
På samma sätt som vattnet älskar båten.
Tillsammans så kommer vi att finna den plats där havet är lugnt och där vinden blåser en lätt bris som en smekning över skeppet framför ett leende från solen vid sin nedgång.

Till Cattis 31/3 1997

Äventyr, Förändring, Frigörelse, Frihet, Glädje, Mod, seger

En dag i taget

Lämna en kommentar

2016-11-15

En dag i taget

Jag sökte dig och förlorade mig
Sprang efter pengar och blev fattig
Tränade och tappade hälsan
Gav trygghet och förblev rädd
Stressade och hann ingenting

Jag tittade på livet och tänkte att snart är det min tur
Målsättningar som bara drömdes
Jag behövde alltid mer för att nå fram
Fruktan flyttade alltid på behovet
Ju närmre jag kom ju svårare blev det

Mina idéer blev större
Behov växte till kolosser
Omständigheter kvävde drömmar
Svårigheter förlängde lidandet
Snart blev aldrig närmre än nästa dag

Till slut mötte jag min egen skugga
Jag ropade till mig själv från min egen ungdom
Mitt hjärta slutade slå för mig
Drömmarna blev dimmor
Förhoppningarna frös till is

Jag såg mig omkring
Överallt förvirrade människor
Så rädd att min dröm inte skulle bära
Livet tog slut när jag tog kontrollen
Överrumplad av ödet gav jag upp

Ett stort steg fram
Tvivel och fruktan åkte som skidor under mina fötter
Modet kom från ovan
Stora steg framåt utan att se mig om
Allt fick vara som det var utan min kontroll

Jag började vara den jag är
Jag skrev de böcker jag hade till världen
Berättade mina historier för alla som ville lyssna
Det gick inte som jag hade tänkt mig
Så jag sluta tänka mig och började leva istället

Det blev så mycket bättre
Så mycket lättare att andas
Allt lyckades utan min kontroll
Mina ansträngningar försvann
Jag litade på att drömmen var sann

Jag slutade göra och började vara
Släppte allt och vann ännu mer
Förlorad och utan förstånd gick jag i mål
Målet var redan inom mig
Allt jag drömde om var allt jag tappat på vägen

Nu ler jag mot livet och livet ler tillbaka
Jag gömmer mig inte i skuggorna har inga hemliga planer
Allt är öppet för den som gör så att drömmar blir till verklighet
Mitt hjärta sjunger och universum håller takten
Jag är den jag var skapad till att vara

Universum speglar sig i mig och jag ger uttryck för evigheten
Kärlek är den melodi som harmoni sjunger
Jag äger inget och har allt jag behöver
Friheten är vidsträckt som öppna ängar i min själ
Dröm och liv är sammanflätade med verkligheten

Att ge upp och ta en paus var första steget
Att lyssna och vara sann en god fortsättning
Att tro och våga gå rakt igenom fruktan förändrade allt
Att vägledas av min egen sång en fulländning
Att foga mig under lydnad och leva för livet var frihetens seger

En dag i taget
En dag i taget
En dag i taget
En dag i taget
En dag i taget

1995, Äventyr, Dröm, Frigörelse, Frihet, Harmoni, Liv, Lycka, Sanning, Skönhet, Tänkvärt, Trygghet

En fästning av illusioner

2 kommentarer

1995

En fästning av illusioner

Ett slott.
Det skulle bli ett slott, ett stort praktfullt slott.
Ett slott med många salar.
Varje sal med sin egen stil, sin egen ton.
Eller varför inte en egen färg.
En egen färg.
Och massor av hyllor, hyllor och krokar.
Hela väggarna prydda av saker som hänger på hängare eller krokar.
Saker från alla jordens hörn.
Ett stort museum,
det skulle bli som ett stort museum fyllt av märkliga och beundransfulla pjäser.
Tavlor, pipor, foton, handarbeten och alla möjliga förundransvärda föremål.
En hel vägg som en stor bioduk med en stor soffa att lägga upp benen i.
Där skulle man kunna sitta och se på de bästa sekvenserna ur livet.
Återuppleva, spola tillbaka och pausa.
Och slottet skulle vara fyllt av gröna växter,
stora grönskande växter med stora färgglada blommor.
Jag letade och letade men hittade inget slott som passade och tro mig jag letade, Paris, New York, Stockholm, Amsterdam, Reykjavik, Istanbul och Sidney men ingenstans hittade jag ett ställe som passade.
När jag slutat leta så satte jag mig ned, j
ag bara satte mig rakt upp och ned.
Och efter att jag suttit ett tag så började jag se var jag var någonstans.
Jag satt ett tag och började plötsligt förstå var jag befann mig.
Jag reste mig upp och började se mig omkring.
Åt varje håll jag tittade såg jag något nytt,
en otrolig djuphet i väggarna,
en tredimensionell tavelklädd vägg,
jag kunde inte se mig mätt på väggarna men rörde ändå blicken uppåt, upp mot taket.
Det var som av tusen färger ett skiftande hav av färger,
det var taket.
Och små stigar överallt.
Livets små stigar,
det var bara att följa en stig och ville jag stanna var det bara att stanna och ville jag backa och byta stig så var det också alldeles lätt.
Och så mycket blommor,
så väldigt mycket blommar och grönt.
Jag hade äntligen hittat mitt slott.
Jag satte mig ned igen och lät blicken vandra från det ena föremålet till det andra.
Jag hade hittat mitt slott.
Och däri, mitt oändliga museum.
Det är så skönt att vara i skogen.

1996, Äventyr, Dröm, Frigörelse, Kärlek, Liv, Mod, Säker

Kometer

Lämna en kommentar

1996

Kometer

Genom tid och rum med tankens kraft.
Igår.
Idag.
Imorgon, en helhet av tomhet.
Där inget finns, finns allt.
En resa in i min egen själ,
en bottenlös brunn av motsättningar.
Så skör och fin men ändå så grov.
Att genomskåda sig själv är som att se ut i universum.
Mörker och mystik i oändlighet,
allt utav tomhet förutom stjärnorna.
Frågor får svar som åtföljs av frågor.
En rytm som hela tiden ändrar takt.
Du och jag som två kometer i världsrymden.
Vi far fram i rasande fart och gör ett smalt sträck över himlavalvet.
Även utan eldsvans far vi fram,
med tankens kraft far vi genom vårt inre,
och upptäcker skönheten med oändlighet.
Det är så vackert att få veta,
att oändlighet är något som aldrig tar slut.

Äventyr, Barn, Kärlek, Lust

Nu

Lämna en kommentar

2001-03-19

Nu

Så flög vi genom världen, materialiserade till luft.
Andats av jordens alla djur.
Det är så stort, vår planet så vacker.
Musik är melodi.
Liv är melodi.
-Som tonerna från gitarrens strängar, knäppta av fingrar.
-Vi studsar mot havet som långfinger, pekfinger.
Ger ljud till livets melodi.
Graciöst. Så vackert, så nära.
Vi är två, vi är tillsammans.
Ibland när solen visar oss en glänta slår vi oss ner.
Låter molekylerna tätna tills vi står där nakna,
kvinna och man.
Vi älskar.
Från himmel och hav till träd och blommor.
Kontrasten gör oss levande.
Vad är evigt, vad är nu?
Vi är gravida.
Vi ska leva bland träden tills vi lärt vår, liten, att flyga.
Sen flyger vi själva igen. När liten kan flyga själv.
Sen spelar vi på vågorna och följer solen tills vi ser en ny glänta.
Kanske älskar vi.
Kanske blir vi gravida.
Kanske seglar vi igen.
Vi är evigheten.
Evigheten är nu.

Äventyr, Kärlek, Mod

Är du feg

Lämna en kommentar

2001-01-04

Är du feg

Du säger att du tvivlar.
Jag säger att du är rädd.
Hur kan du tvivla när du inte ens vågar öppna ditt hjärta.
Se mig, känn mig.
Du säger att du inte vill.
Jag säger att du inte törs.
Ta mig i handen och låt mig få omfamna dig.
Säg, känner du, ser du, hör du?
Du säger att du inte kan.
Jag säger att du inte låter dig känna.
Ge upp din rädsla och lita till mig,
låt mig få ta med dig på en resa genom våra hjärtan.
Då får du se att vi är skapta för varann.
Säger du sen att du inte vill,
då ska jag lämna dig i fred.