Kategoriarkiv: Barn

Familjens svarta

20181115

Familjens svarta

inget facit
ingen som går före
tvivel som kamrat
ensamheten
försvinner
och tar över

panik från förflutna tider
vågor rullar in
ett brus
skrik som ekar
fram och tillbaka
kryper ihop

en boll av smärta
evighetsprinciper
var aldrig menat så
förvirrad
förblindad
förstådd förvirring

utlämnad åt en annan tid
förlorade så hårt
drog aldrig korta stickan
den togs ifrån mig
offrades i natten
familjens mörker

utfryst
oönskad
pinsamt övertäckt
glömd
fast smärtsamt påminnande
önskade de min död

jag vägrar
vägrade
ett förflutet som aldrig tar slut
blir inte lämnad ifred
jag uppför mig inte som ni vill
era önskningar tystar inte

svart
målad av er feghet
sprayad av skräck
tvingad på kostymen
fällen som fäller
domen som färgar lamm
svart

Föräldraskapet

20190223

Föräldraskapet

samma gamla ovana, oväntat
eller oväntad
små ord, ändelser som ändrar

oförberedd, likt försvarslös
sorgen kommer efter skammen
smärtan rider med sin lans emellan

sårade dig igen, igenom
ditt lilla hjärta, rakt igenom sårat
så smärta sjunger från min avgrund

trött och sliten, väderbiten
själens stormar slitit huden torr
rynkor och veck visar fåror som aldrig brast

”är du ledsen” frågar du
mina tårar syns aldrig, som du inte ser
torrheten i min själ, gnisslar och gnäller

som om ilska skulle vara vägen
”borde inte” säger du (säger jag)
ord som inte finns, i verkligheten

besegrad ännu en gång
ilskan red, triumferade
hatad som härskare

och du mitt lilla offer
min lilla arga vän
jag älskar dig över allt annat

Han får mig att lova

20171114

Han får mig att lova

En grön Ford
lite rost här och där
Jag har solen i ögonen
och har svårt att andas

Passagerarsätet i fram
oftast sitter jag där bak
Men nu sitter jag fram
Det är på allvar

Luften är kall, fast solen värmer
det känns torrt
Svårt att andas
Bäst att andas lite i smyg

Gör jag inga ljud kanske jag klarar mig?
Tystnaden är ljudlös
Men i ögonvrån ser jag allt
Inga ord behövs, hatet säger allt

Vi åker i hans bil
Han har makten
Vad han än gör så kan jag inget göra
Bara åka med

Jag åker med, försöker se lite glad ut
men det går inte

”Nu har du gjort bort dig”
orden är bättre än tystnade
Fast de gör lika ont
Jag kryper ihop, fast jag sitter still
jag kryper inom mig

Jag krymper
gömmer jag mig riktigt djupt så gör det inte ont
Fast jag hinner inte gömma mig
Han har fått tag i min tanke
Jag kan inte slita mig loss
han har mig i sitt mentala grepp

”Eftersom du är ett så bråkigt barn så måste vi lämna dig på ett barnhem”
”Du kan inte bo kvar hemma”
”Du kommer bli en alkis, precis som din pappa”
”Du kommer sitta på en parkbänk, det är det enda du klarar av, som din pappa”

Jag slutar andas
De få tankar som fortfarande är mina far runt
barnhem, var då någonstans?
Men mamma då?
Får jag aldrig komma hem igen?
Hur ska mitt liv bli nu?
Var ska jag sova ikväll?

Jag hann inte stänga av i tid
nu går jag sönder
Skräcken sätter in
paniken fladdrar
allt blir ljust omkring mig
det fladdrar för öronen

”Du har varit en sån skitunge så nu kan vi inte ha kvar dig hemma längre”

Vart är vi på väg?
Jag känner inte igen mig
Bluffar han?
Nej han menar allvar
Det är slut med mig
Mitt liv är över

Chocken sätter inte
apatin tar över
världen bleknar
Jag dör en smula

Jag sitter i bilen som åker längre och längre bort
Det händer saker omkring mig
Jag blir dåsig
Hänger inte med längre

Han skriker
Slår näven i bilen
dunkar i ratten
och skriker fler saker om mig

”Varför fattar du aldrig vad man säger åt dig”
”Vad fan är det för fel på dig”

Han är galen
snart slår han mig

Jag vet inte var vi är längre

Ingenting spelar någon roll längre

Han fortsätter skrika och gorma
hela bilen skakar

Jag vet inte hur länge vi åker i den gröna Forden
det är en kombi
Till slut har han lugnat ner sig

”Säg något då”
men jag kan inte öppna munnen
”men säg något då för i helvete”
jag kan inte röra kroppen, bara stirra rakt fram

Bara han inte dödar mig
Jag vill inte ligga som ett litet dött barn i ett dike
det skulle se så fult ut
Barn ska inte se döda ut
det vill jag inte

Tänk om han slår ihjäl mig och kastar i diket
jag vill inte dö
Vad ska jag göra?!

”Jag ska vara ett snällt barn”
”Jag lovar, jag ska vara ett snällt barn hemma”

Jag lyckas få ur mig något

Jag blir alldeles yr
Jag gav allt jag hade
räcker inte det så dör jag
eller hamnar på barnhem

Jag kan inte hålla tillbaka
det kommer några tårar
Jag vet att han hatar det
Men döden skrämmer mig

I en annan värld långt borta fortsätter han skrika
Men han börjar skälla också
Alltså börjar han lugna ner sig
Jag kommer överleva

Förmaningar
Skäll
Hot

Men vi är på väg hemåt igen

”Nu säger vi ingenting om det här va”
Han får mig att lova

”Och du kommer att sköta dig”
Han får mig att lova

”Och så ser du lite glad ut när vi kommer in igen”
Han får mig att lova

Ingen

20181124

Ingen

Är det sant
är det verkligen sant
händer det på riktigt

det gör ont
jag trycks ihop
platt, revben som böjs

står han
står han verkligen på mig
trampar hans fot mitt bröst

varför
jag förstår inte
vad har jag gjort

kan inte skrika
får ingen luft
törs i alla fall inte

rädslan kommer utifrån
möts upp
av skräcken inifrån

svimmar inte
för rädd att tappa kontrollen
utan medvetande blir min död

passar jag mig inte så dödar han mig
måste kämpa
hålla mig vid liv

ger jag efter så är det slut
min vilja emot hans
släpper jag så tar han över

han vill döda mig
men vågar inte
så han plågar istället

jag skriker inte
inte längre
har slutat med det

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

det enda jag har kvar är min själ
jag håller i, håller emot
låser mig, stänger av

ett misshandlat barn på golvet
hans stora fot trycker över hela bröstet
magen trycks in

jag kräks inte
gråter inte
kroppen är avstängd

ett skrikande sinne
rädslan är större än allt
biter ihop

ser hatet i hans ögon
hatar mig själv
som inget kan göra

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

Isabelle

20181201

Isabelle

vågar inte tänka på dig
du, som har gråten i halsen
sårar dig, om och om igen
”förlåt mig” ekar som ett dåligt soundtrack

kan inte bättre, har försökt
det här är bättre
mitt bättre
så mycket bättre

vill ge dig allt
missade det viktigaste
köpte så mycket
onödigt

förlåt mig
jag gjorde fel igen
du har ingen annan
formar

oskyldigt ger du efter
försöker skydda dig
mot mig finns inga hinder
svårt att hålla tillbaka

jag vill stå på två ben, för dig
kan inte
kryper ihop som en boll
smärtan pulserar

vill inte skrika inför dig
kan inte släppa ut min smärta
så jag skriker på dig
du släpper in min smärta

förlåt mig
igen
så mycket som jag älskar dig
fast så lite som jag kan

kämpar ändå
tar en dag i taget
oftast vinner vi
kärleken segrar

förlåt mig
jag håller tillbaka
demonerna sliter i mörkret
behöver släppa loss

bättre du ser mig lida
för min egen skull
än att du lider för min
gör om mitt till du

förlåt mig
bli fri om du kan
älskar dig alltid densamma
kämpar från depressionens botten
förlåt mig

Jag ger er mig själv

20190803

Jag ger er mig själv

För trött för att vakna och se mig om
samma gamla skit ändå
varför bry sig när ingen hjälper till

Men så är det inte
trotts trötthet vänder jag mig om
ser att ni kämpar, fast utan förstånd

En orättvisa läggs på mina axklar
man lägger inte tak på gräs
jag stark, står som betongpelare i natten

Täcker över er andra, skyddar och ger liv
ni stjäl, ljuger, fuskar och slåss
kan inte klandra någon av er

Jag var som ni förut
vajade som gräs i vinden
utan kraft fördes jag hit och dit

Trodde frihet skulle komma om jag blev stark
men fick en annan uppgift
viker jag av, så svajar jag som gräset

Står jag kvar så läggs bördan på mina axlar
det är så jag blir stark, det förstår jag
en uppgift jag inte såg finnas

En gång var jag barn, brändes i solen utan tak
hela världen gungade, svajade, natt som dag
ingen styrka fanns som skyddade mina små strån

Bönen tog mig hit, vår Skapare visade vägen
en ensam väg, en smal väg
genom djup och skrymslen främmande för mig

Så har jag vuxit med åren
leken blev mer kär
inte så spännande men glädjefylld

Morgonen är svår, lederna värker från världens tyngd
betongen är inte lätt att bära, att vara, andas
samlar mig, ord virvlar runt, jag samlar dem alla

Väcker mina bråkstakar, små och större
tar emot, suger in, står kvar
genom allt, över allt, skyddar min ande

Själv sjunker jag in i bönen, meditationen
ser på avstånd kärleken ta form
för så älskade Han världen; att jag kan ge er mig själv

Jag ger ändå

20190512

Jag ger ändå

skulden är så stor
hur ska jag kunna betala
är jag skyldig mer än jag har

jag ger ändå

skamsen för allt jag tagit
förtvivlad av mitt eget fel
stulit av dig i åratal

jag ger ändå

hos dig var allt gratis
du har bara gett och gett
barnets skratt som guld

jag ger ändå

snacka om smärta
lida rakt igenom
handling före prat

jag ger ändå

tar dig i min famn
så som jag alltid gjort
kanske tappat lite

jag ger ändå

det är aldrig förlorat
för sent kan det inte bli
trotts allt som saknats

jag ger ändå

ser smärtan i dig
kval du genomlider
även om jag är skyldig

jag ger ändå

Jag såg dig.., nästan

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

20170120

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

Han skrek och han slog, något inom mig dog.
Han hotade att döda mig.
Hotade att hämta sin bror och gräva ner mig i skogen.

Gör du inte som jag säger så dödar jag dig!
Skrek han med en röst som skar i ben,
en röst som stank svavel.
Svavel från helvetet.

Jag var 12 år, han var 39.
Jag vägde 40 kilo, han vägde 105.

Jag vill inte dö…

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så du ser ut, hur ful och äcklig du är.

Han höll i min nacke och tog tag i mitt hår.
Han tryckte fram mig mot spegeln i hallen.
Han tvingade mig att se, se på mig själv.
Se på mig, så som han såg på mig.

Jag såg in i spegelbilden.
Jag såg mig själv
Jag såg skräck
Jag såg smärta
Jag såg rädsla
Jag såg sorg
Jag såg mig själv bakom alla tårar

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Jag var fem år, han var 32.
Jag vägde 24 kilo, han vägde 103.

Jag vill inte dö…

Han släppte inte taget.
Förstår du inte att det är därför din mamma är ledsen!
Förstår du inte att det är därför hon gråter!
För att du är så ful och äcklig!
När du gråter!

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Han höll hårdare.
Han skrek högre.
Han övertalade mig.
Han tvingade mig.

Tillslut såg jag.
Tillslut såg jag det han såg
Tillslut såg jag

Jag ser hur ful jag är.
Jag ser hur ful jag är när jag gråter.
Jag ser hur ful och äcklig jag är.

… jag vill bara inte leva!

Kapitulera

20190512

Kapitulera

krigade för din skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med vrede i såren
ursinne i blicken

krigade för min skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med ursinne i såren
vrede i blicken

troféer och guld på hög
för dig, för mig, för oss
ska inte säga att det inte behövs
och vet inte om det fanns en annan väg
ändå var det för dyrt

ingen återvändo finns
det förflutna förflöt
oförlåtet
orörlig som en död orm
ligger tiden bakom stilla

framför är det annorlunda
ett evigt sprattlande
tusen val med fler möjligheter
och här och nu
ständig rörelse

sluter fred för din skull
förlorar de flesta slagen
trött på att vara sårad
behöver inte kriga mer
vi har det bra som det är

tittar framåt
ser ett nytt liv ta form
kan andas igen
du ser gladare ut
vi vann

Knän och knogar

20190212

Knän och knogar

Tröttheten blåser genom hettan
virvlar och stör det vakna livet
och så saknaden
alltid ensam

Slumrandes i svettiga kläder
redan uppgiven
trött av morgonen som kommer
natten skrämmer

Tankar på dig följer en oros stig
vandrar snirklande efter något
förlorat
på så sätt står jag inte ut längre

Hatar att ha makten
tynger som kött i krokar
slits sönder inifrån
av min egen vikt

Tänker på dig igen
utan kontroll
men har ändå all makt
och ansvaret

Svetten rinner i ryggens fåra
ropar ditt namn förgäves
ilska blandas med sorg
livets bittra grogg

Fastkedjad i världen utanför
sliter mig loss, biter tag i mitt inre
som den best jag är
frustar med svetten droppandes

Kedjor brister, livet slits itu
drar av all min kraft
fast det är en lögn, slumrar ju nästan
mitt emellan, kraft och förstånd

Det smärtar och det gör ont
sånt förlåter jag aldrig
hatar mig igenom stål och sten
blodiga knän och knogar

Kämpar inte längre
knän och knogar
inget som behövdes göras
bara känna, för dig, med dig

lilla himmel blå

20190212

lilla himmel blå


varför är du så tyst
lilla himmel blå

kan du ta ett meddelande från mig
lämna det till en liten tjej

jag kanske borde presentera mig
eller vet du redan vem jag är

lilla himmel blå
var snäll och se över en leverans

ömtåligt för ett ungt öra
se till att skynda nu

för vem behöver inte förlåtelse
sorger som rinner var dag

låt mig viska några ord till dig
för trotts allt

så älskar jag dig
lilla himmel blå, skynda

Lite kärlek för en lögn

20180715

Lite kärlek för en lögn

Hon lovade och lockade
Lite kärlek för en lögn
Mamma älskar dig
Om du lovar att glömma

Så nära
så varmt
Så falsk
så hemskt

Mördad av sin egen mor
Eller hennes bödel
Kannibaler som äter sina barn
Vampyrer i vardagsrummet

Skam till den som ger sig
Och stryk till den som sticker upp
Blickar fyllda med hat
Sneglas bakom luggen

Hon var för feg för att straffa
Han slog i hennes ställe
Hon var för arg för att älska
Han hatade för dem båda

Förenade i hat
Fixerade som av kärlek
Men bara som om, som av
Hat, tjafs och gnäll, inget annat fick plats

Omöjligt att duga
Svårare att bli älskad
Allt som fanns av godhet gavs bort
Men inget räckte hela vägen fram

Tomheten tog misslyckandets plats
En börda som var någon annans
Ingen blev fri av projektionen
Alla mer fjättrade i lögnernas nät

Lite kärlek för en lögn
Om du lovar att glömma

Mammas Håkan

20180818

Mammas Håkan

Han är arg
vägrar ha ont längre
hon hotar
instängd i rummet
på andra sidan dörren

Tårarna rinner
hänger i handtaget
hon håller emot

Snälla mamma öppna!!!
hon är starkare
han släpper taget
hasar ner med ryggen mot

Du får skylla dig själv
säger den stängda dörren
rösten bakom är hård

Han har redan skyllt sig själv
snälla mamma kom tillbaka
ta hand om mig
ilskan rinner av
sorgen rinner in
smärtan tar över

Dörren vibrerar
jag kommer säga till Håkan
när han kommer hem
dörren har mammas röst
fast
fylld av hat

Håkan
det isar sig i blodet
det gör ont med slagen
svidande kinder
haltandes lår
andedräkten i näsan
sticker i ögonen

Smärtan på utsidan
gör bara ont
smärta
spelar ingen roll
bara stänga av
pausa livet

Slagen, pinad, hånad,
av Håkan
spelar ingen roll
Den frånvända blicken
gör ont
mammas bortvända ansikte
värker
Överlämnad av hennes händer
brister förbi gränser
övergiven av hennes ord
ensam i kaos

Snälla kom ut
snälla mamma
det gör ont
hatet plågar inifrån
går inte att stänga av
snälla

Dörren skriker
tyst unge – Håkan får ta dig
en yxa hugger mellan deras hjärtan
klyver kärleken i två
trasiga delar
kluvna känslor
kluvna tungor
lögnen smyger in

Finns ingen tillflyktsort
smärtan bränner inifrån
övergiven
bortgiven
överlämnad till våld
mammas önskningar
han uppfyller dem alla
mammas nya man
mammas bödel
mammas Håkan

Mammas lilla monster

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

Min lilla vän

20200201

Min lilla vän

jag minns när du var liten
du är det ofta än
liten i min famn
börjar bli stor i världen

ville ge dig allt
låta mitt inre ljus
lysa upp din värld
och det gjorde jag

jag vet att det är sant
ett mynt med annan sida
sanningen är den
mörkret bor också i mig

den ena sidan vill ta över
glömma ljus, förneka mörker
en inre kamp
jag kan inte vinna

kämpa mot sig själv
förlora mot Gud
jag ställer mig på högkant
ser det onda i det goda

sån är jag
både ljus och mörk
ville ge dig det ena
gav dig allt

även du har två sidor
förenad blir du hel
inte jagad av ljuset
ej heller slukad av mörker

jag minns när du var liten
du är det ofta än
stor i min famn
fast liten i världen

Miraklet

20191222

Miraklet

orkade inte ta ansvar igen
hopplös på alla våningar
total ödeläggelse
så varför ens bry sig
lika bra att ge upp
har ingen kraft
kan inte laga dig
kan inte laga mig
kan inte laga oss

ändå sitter jag här och skriver
omedveten
styrd av hopp från en annan källa
själv har jag stängt butiken
bara självhat
kvar på hyllorna
lagret tomt för länge sen
haft rea för länge
inga nya inköp

bankrutt men ändå igång
vem sköter min business
hade jag kunnat hata
så hårt så dörren aldrig gått upp
så hade jag hatat
en gång för alla
för jag skiter i allt
men det är inte sant
bryr mig ännu om dig
fast jag förstört
hittar inte tillbaka längre

jag ser inte vem du är
kan inte i min egen skam
förblindad
ett pris jag betalat
pengar jag aldrig haft
döda mig
ge mig den befrielsen
låt mig slippa såra
vill inte se dig lida mer
vill inte

så meningslöst
dumt
fast värre ändå
ändå sitter jag här
det gör ont
har inga tårar
vad skulle de tjäna till
har redan förlorat
ändå håller någon min hand
varför vägrar du släppa
vem är jag
vilka är du
eller ni

låt mig gå
långt härifrån
vill inte vara med något mer
finns ingen roll jag kan spela
så vad spelar det
gå under med mig
eld och blixtar
en spektakulär sorti
men nej säger du
stanna kvar
mirakel kan ske
gå inte precis innan

Mitt hjärtas ros

Mitt hjärtas ros

Du är mitt hjärta utanför min kropp.
Så varm när du är nära så kall när du är långt ifrån.
Som en röd ros dansandes i snön.
Så stor är kontrasten överallt där du går.
Lyser av kärlek och värme. Världen kring dig blir ljus och vacker, vit som snön.
Blad efter blad formar din kropp så som dina förmågor och känslor om vart annat skapar din själ.
Lager på lager i ett mönster unikt och älskvärt.
Jag skådar din dans och bedövas.
Jag skådar din själ och förundras.
Min kärlek för dig skrattar av lycka, du skrattar ofta med mig.
Var kommer all din kraft ifrån, all din skönhet.
Från mig din far, en ros som du.
Jag visste inte innan du kom.
Jag såg alltid ned och skådade endast mina taggar.
Jag ser nu dig min dotter, mitt hjärtas blommande ros.
Jag ser mig och älskar oss båda.
Röda rosor, röda som blod.
För blod är tjockare än vatten
Och snö är fruset vatten.

Nu

2001-03-19

Nu

Så flög vi genom världen, materialiserade till luft.
Andats av jordens alla djur.
Det är så stort, vår planet så vacker.
Musik är melodi.
Liv är melodi.
-Som tonerna från gitarrens strängar, knäppta av fingrar.
-Vi studsar mot havet som långfinger, pekfinger.
Ger ljud till livets melodi.
Graciöst. Så vackert, så nära.
Vi är två, vi är tillsammans.
Ibland när solen visar oss en glänta slår vi oss ner.
Låter molekylerna tätna tills vi står där nakna,
kvinna och man.
Vi älskar.
Från himmel och hav till träd och blommor.
Kontrasten gör oss levande.
Vad är evigt, vad är nu?
Vi är gravida.
Vi ska leva bland träden tills vi lärt vår, liten, att flyga.
Sen flyger vi själva igen. När liten kan flyga själv.
Sen spelar vi på vågorna och följer solen tills vi ser en ny glänta.
Kanske älskar vi.
Kanske blir vi gravida.
Kanske seglar vi igen.
Vi är evigheten.
Evigheten är nu.

Nu och Då

20181124

Nu och Då

han slutar aldrig skrika
min inre lilla pojk
inte någonsin har någon lyssnat
förrän nu
eviga skrik kvävda i djupet

då hade jag inte rösten att skrika
då hade jag inget att bära med
då var jag ensam
då var jag liten och svag
då fanns ingen som kunde lyssna
då kunde ingen ta emot

utlämnad, övergiven
nedsmutsad
skändad av nära och kära
omöjligt, på alla sätt omöjligt
ett hopplöst liv

nu kan jag sätta ord på känslor
nu kan jag bära, med mitt liv
nu är jag tillsammans med vi
nu är jag stor och stark
nu lyssnar jag
nu tar jag emot

det gjorde så ont

det var så fruktansvärt

så fruktansvärt rädd

jag har egentligen inte ont
nu
det är tryggt
nu
lugnare och tryggare
nu

kan inte vara kvar i då
måste stå stilla
se verkligheten, som den är
idag, nu, just nu, här
för att kunna sträcka mig tillbaka
för att hela och läka