2018-09-06
Övergreppens natur
Sorgen förtvivlar min uppsyn
skrämd av min egen smärta
Panikslagen i ensamheten
övergiven, tappad utan saknad
Det som en gång gjorde ont
värker utan anmärkning
Orkar inte mer, ingen utväg
skrikande strålar genom kroppen
Fastnaglad på stolen, i mitt rum
uppspikad av skammen med förakt som nubb
Vart tog allt vägen, vem älskade mig
var det på riktigt eller tigger jag det omöjliga
En sån som jag förtjänar ingenting
äcklet växer utanpå för att själen är full
Spegeln reflekterar min styggelse
en lögn köpte jag dyrt, för att komma undan billigt
Lurad och blåst, hela själen gick åt
sitter kvar med känslor där köttet slets isär
Oduglig och oförmögen lider jag samvetskval
utan att förstå vad det är jag gör
Jag förtjänar inte att lida, det finns ingen synd om mig
ingen nåd, kan ges den som inte förstår
Oskyldig kan inte benådas
min skam är inte min skuld, lurad, lättlurad
Övergreppens natur, förvriden insyn
skrämd av någon annans smärta
Hans hat min självbild, föraktet min känsla
oförstående bunden av lögner och våld
Ett barn suddas ut så lätt på bleka papper
övergrepp karvar nya sanningar i svart
Kärlek lämnar lätta spår
hat skär på djupet
Min själ minns det goda
som en förhoppning, omöjlig bortom…
