Kategoriarkiv: Bitterhet

Pausen

20190811

Pausen

förlorar igen
skriker men släpper ändå taget
vill så gärna behålla
fast inget finns kvar

var vi två
eller var det bara jag
eller du
en som kunde, en som ville

allt dött ligger i förruttnelsen
förbannat i den mörka jorden
missnöjda miner
håller vakt

skriker ändå, fast tyst
vill inte mer
kom till ändhållplats
förlorat för många timmar

snart ska jag dö
finns ingen tid att förlora
det enda som är gratis
dyrare än guld

spänner och drar
ilar, bortdomnade
upplöses av sig själv
fast det hugger till, kraftigt

andas ut, inte tungt, men ut
har så mycket mer
kommer aldrig till skott
förlorad denna gång

allt blivit stulet
rånad i smyg
kastade bort resterna
trodde jag började om

skriker efter dig
befläckad eller saknad
du hör ingen skillnad
jag låter utan stämma

hatar att förlora innan loppet
okej att se vinnaren i ögonen
men inte här inte
bara förlorare

tittar bort en stund
eller blundar
vill bara ha en paus
resten av livet

Samma börda

20190906

Samma börda

skyller alltid ifrån mig
enklare så
ryggsäcken blir inte så tung

det jag tjänar i lättja
förlorar jag i samvaro
en börda värre än den första

så tog jag också allt ansvar
obalans åt andra hållet
grät en skvätt

svårare än den andra
blev så trött helt plötsligt
jobbigt att hålla masken

släpper allt och klär av mig
står helt naken inför dig
håller inget bakom ryggen

skyller alltid på mig
enklare så
ryggsäcken blir inte så tung

det du förlorar av samvaro
tjänar du på lättja
en börda värre än den andra

Slaven

Slaven

Som sagan börjar- det var en gång- hey mister
Som du sa en gång- orden sitter fast- som klister

I alla fall känns det så när jag vill få dig att förstå

Vad sorgen handlar om   ding ding dong

För du är mister
Jag fast som klister

Försöker bryta en bana
Hissa min fana

Byta förlust mot seger
Som varje svart neger
För över femtio år sen fick göra
Nu ska du få höra

En svart man var en slav fick inte ställa krav
Med bojor natt som dag alltid liten och svag.
Herrarna med makten de bara ökar takten.
Mer slavar i sitt system matade med lön
Värre pengar än en piska nu hjälper ingen bön

Förr de ägde vår kropp
Nu de äger vårt hopp

Från att du är liten sätt du i skola
Åker du fast tvingas du att gola.
Tjalla på dig själv, erkänn dina synder
Alltid någon som över ditt liv förmynder

Som en pinne

20190714

Som en pinne

hoppressad
glödande
svidande

andnöd
andfådd
andan i halsen

eller under halsen
det verkar ha fastnat där
och fast sitter det, ordentligt

svart och mörkt
glödande röda ögon
slingrande svans

sura rapar
taskigt oljud
knappast befriande

all oro
samlad på ett ställe
älskar dig

saknar det som var
saknar mig
saknar dig

hann aldrig gråta
fick ingen chans
stoppade in min i någon annan

blandade tårar
äcklig cocktail
besk och bitter

spykänsla i munnen
sur saliv
spänd som en pinne

spänd som en pinne
fast på fel ställe
allt blev så väldigt fel

Så älskar jag dig

20171126

Så älskar jag dig

Så bunden
Bakbundna händer
Tejpade fötter
Huva över huvudet

Mördad för din skull
Ätit glödande kol för din skull
Tagit knivar för dig
Sparkad och slagen i ditt ställe

Älskat hat
Druckit lögn
Sugit i mig av hån och förakt
Allt för din skull

Som en liten blomma mitt i kriget
Bakom mina kupade händer
Skyddad av min själ
Höll jag dig bortom allt

Ändå har jag alltid hatat dig
Ilska är din röst
Vrede dina tankar
Falska dina handlingar

Förvriden framgång
En falsk perfektionist
Tragisk din medicin
Ändå drack jag till sista droppen

Bakom alla andra
Hemskare än du
Som spindeln i nätet
Gömd i skuggorna

Du bussade hunden på mig
Du lät händerna krama min hals
Sen stod du och log
Tröstade med andra sidan av handen

Giftiga ord
i vackert inslagna paket
Rosetter av guld
Gömmer falska löften

Jag trodde dig
Jag älskade dig
Du gav mig all din fruktan
Du lät någon annan ge mig ditt hat

Än idag
Ett svärd i din hand
Genomborrat mitt hjärta
Ett svärd som ingen annan ser

Än idag
Sårad igen i sår som aldrig läker
Hatad av guldkantade ”ha-den-äran-kort”
Slaktad av tankar som ligger i luften

Obetydlig är du
Liten och svag
Uppför dig alltid rätt
Tvättar din giftiga tunga

Väser i örat
Små ord som ingen hör
Viskar lögner för dig själv
Besvärjelser kastar skuggor

Obetydlig och svag
Men stor och stark i smärtan
Kraftfull och listig i lögnen
En mästare i osynlig dialog

Du äger mig
Köpt och såld är min själ
Rustningar gör ingen nytta
Svärdet delar inte på mörkret

Uppfläkt
Sprättad
Urbenad
Ligger jag här

Lika död som levande
Förvirrad i takt med hjärtslagen
Hat som förbittrar min själ
Det blir min död

Jag älskar dig
Inte med förstånd
Djupare än min vilja når
Så älskar jag dig

Till Mamma

Tills du kommer och väcker mig

20161217

Tills du kommer och väcker mig

Det var en grå dag i november, för rätt så länge sen.
Jag hade suttit och oroat mig för dig hela natten.
Natten hade blivit morgon, och nu var det dag.
Som grå aska i en askopp full av Marlborofimpar,
så gråa var tankarna jag hade om dig. Tungt.
Tungt.
Väldigt tunga tankar är hatet att bära.
Inpackade i bitterhet så är de som bly, blygrå.
Hela huvudet fyllt av bittra mörka tankar.
Det var en sån där grå dag utan färger.
Till och med mitt hjärta började mörkna,
små kranskärl grånade till och drog ihop sig.
Då gjorde det ont.

Det gjorde ont att hata dig, ont i mig.

Du sårade mig, jag tog kniven från din hand,
jag fortsatte hacka, hacka och hacka.

Till vilken nytta skadade jag mig själv?!

Jag kastade mig långt bort, jag kastade mig själv.
Jag kastade mig själv rakt in i nästa dag.

Tunga bolster la sig som en famn runt min slitna kropp.
Efter den långa vilan gick jag upp, tittade in i mitt bröst.
Köttfärs.
Mitt hjärta var köttfärs.
Det var så länge sen, jag mins det knappt, jag tror det var igår.

Sen trillade jag omkull, somnade igen, somnade om.
För trött för att hata, för ledsen att vara bitter.
Allt rann av.
Och vart tog jag vägen?

Jag ser mig om, men vänder mig om lika fort.
Orkar inte minnas, vill inte se mer, för trött, så trött.

Ihopkurad ligger jag stilla, ligger så still att allt läker ihop.
Min värld helas, allt landar och hamnar på plats.
Jag slutar oroa mig för dig, jag slutar oroa mig för mig.
Det blir så mycket lättare att andas.
Det kommer färg tillbaka till världen, lyktor tänds.
Ljuset sprider sig runt min kropp och även inom mig,
jag somnar om, fortfarande trött, sliten och trött.

Jag tänker sova tills du kommer och väcker mig.

Två nollor

20190911

Två nollor

ettor och nollor
den ena betyder allt
den andra ingenting

en självklar ordning
först den ena och sen den andra
kan bli hur stort som helst

men när den andra kommer först
ett slöseri
blir aldrig mer ändå

obetydligheter
svårigheter
eller vad det nu heter

du och jag dansar rätt illa
trampar på tår
snubblar

vem ska komma först
den som blir sist
förlorade allt

tävlar inte med
kämpar bara mot
två nollor blir ingenting

Vad hade du trott

2001-01-25

Vad hade du trott

Du frågar var jag är, vad jag gör.
Kan du inte förstå?
Ser du inte hur du skräpat ned?
Ser du inte att jag sopar och torkar.
Städar upp bitarna från mitt krossade, brustna hjärta.
Det är inte vackert när kärlek dör.
Hur kan du tro att du ska se mig, när jag,
mörkare än skuggan rör mig bort från allt.
Tom i mitt bröst letar jag efter något som skall fylla mitt inre.
Göra mig mindre tom.
Varje sak jag stoppar in gör mitt hål större och tyngre att bära.
Jag har vänt tillbaka.
Jag står på knä och ser de röda spruckna bitarna i mina händer.
Tårarna i mina ögon förvränger bilden,
det ser ut som om skärvorna till mitt hjärta svävar i mina händer.
Om det ändå vore så, om mitt hjärta ändå åter fick sväva.
Ser du inte mig?
Jag står på knä med mitt hjärta i händerna och gråter.
Döden skrämmer dig. –
Du kärlekens krigare.
Vad trodde du ditt offer skulle göra, överleva?
Ser du kärleken som en lek?
Det kan du inte göra.
Det var ingen lek för dig.
Det var blodigt allvar.
Hur kan du nu annars stå där och se ner på ditt offer.
Är du förvånad?

Varför ska det vara så svårt?

20161217

Varför ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad var det som gick så fel?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag bara få glömma allt och bara vara nöjd med inget?
Så många frågor som ekar i mig.

Varför ska det vara så svårt?
Jag är trött, måste bara få sova, måste få sova, så väldigt trött.
Jag har tänkt på dig för många gånger, det börjar bli slitet.
Vad kan jag göra annorlunda?

Varför ska det vara så svårt?
Be dig dra åt skogen, be dig sätta dig ute i kylan och skämmas.
Det går inte, jag hinner sakna dig innan jag hinner öppna munnen.
Kan jag vara arg på dig då? Vågar jag det?
Vad är det med dig som är så läskigt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad är det för känslor i mig som skrämmer så?
Skrämmer jag dig på samma sätt?
Jag vill längta, men om du inte kommer så gör det ont.
Är jag bara rädd och feg, vad är det här för trams?
Jag har redan släppt dig, kan jag släppa mig själv?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag inte bara ge upp mig själv, ge upp alla krav och förväntningar.
Kommer du hit snart? kryper ner hos mig så jag får hålla om dig.
Vågar jag inte älska först? Är jag rädd att du ska vara som jag?
Är jag rädd att du ska vara ond på mig så som jag varit ond på dig?
Jag förlåter dig om du förlåter mig, jag förlåter dig först.
Jag älskar dig först, jag älskar dig oavsett, jag älskar dig för kärleks skull.

Varför!?

20161215

Varför!?

Det ekar i natten, en fråga rullar mellan bergens sluttningar
En smärta fångas av dimman och lyser svart i mörkret

Jag vill skrika igen, men vågar inte
Varför skulle du lyssna, varför skulle du bry dig?

Så många gånger har du lovat
Hur kan man bryta fler löften än man gett?

Jag vill visa dig, få dig att förstå
Skulle du känna som jag så skulle du förstå

Vill jag hämnas och straffa dig så att du ska känna?
Så att du kan förstå

Du kommer aldrig känna min smärta
Kanske kommer du att känna din?

Jag struntar i dig, känner vad jag känner
Jag bryr mig inte längre, det var för dyrt

Jag kunde inte betala räkningen
Din kärlek fick mig vräkt

Mitt eget hjärta gick till kronofogden
Jag blev utmätt av självaste överheten

Domen kom som ett slag med klubban
Jag är förlorad, förlorad i dig

Du lät mig drunkna, jag tror du ville det
Du hämnades på mig för vad någon annan gjort dig

Det är mörkt på himlen, stjärnorna har lämnat sina fästen
Det finns ingenting som lyser upp valvet

Varken det här eller nästa
Ingen morgondag nalkas under den sista natten

Allt är mitt fel, som vanligt
Mina val har lett mig hit

Kanske skulle du lyssna, kanske skulle du förstå?
Men jag orkar inte försöka

Om du ger mig allt så är det bara för att ta allt tillbaka
Jag hatar att vara din leksak, hatar ditt falska leende

Så jag skiter i
Varför, varför skulle jag bry mig om dig, vad bryr du dig…

Vem bryr sig

Vem bryr sig

En fjäder som nyss kastats av vinden singlar sakta ner mot något,
något annat.
Det går hundra år på en sekund när ingen räknar tiden.
I evigheten våndas endast den som inga ögon har.

Jag var som en fjäder som kastats från en av dina dunkuddar när du städade.
Jag hade en funktion bland alla andra, men ensam är jag bara skräp.
Jag längtar hem igen.

Jag vill att du ska se mig, jag vill att du ska hålla mig i din famn.
Jag vill vara din kudde.
Men jag stack ut, jag stack ut så hårt att jag kom bort från allt.
Nu ligger jag här ensam på golvet, ensam.

Vad är det för mening med ingenting, når ingenting ger mening åt allt.
Varför vill du inte gosa med mig längre, varför får jag inte värma dig i natten,
varför.

Jag vill inte bli bortplockad, jag vill inte att någon annan ska hitta mig,
använda mig, se mig.
Jag var din, jag var din kudde, jag gav dig stöd och värme,
jag trodde jag var din kudde.

Jag är visst bara en fjäder, bara en liten ynka fjäder.
Ingen fjäder i hatten direkt, ingenting någon tar med på fest.
Jag ligger på golvet, bara ligger, sover, vaken, jag ligger på golvet.

Vem bryr sig

Vågar fråga

20161105

Vågar fråga

Det gör så ont att hata dig
Jag har inget skydd mot dig
Ingen kontroll över dig

Jag kan inte förstå mycket
Jag kan inte längta mer
Jag kan inte stå ut

Känslor som rör sig som iglar under huden
I magen finns en djup grop med kryp
Det kryper och det gör ont långt in, långt in

Varför ska jag stå ut
Varför ska jag längta
Varför ska jag förstå

Mitt huvud rymmen inte min själ
Var vi två kroppar som skulle bli en själ
Eller var det bara jag som hade en förvirrad själ

Det finns plats för så mycket skit i mitt huvud
Men så lite, typ ingen, plats för det goda
Det som skulle komma ur mitt inre hålls kvar

Godis har tröstat mig, dåligt
Glass försökte samma sak, dåligt
Jag höll mig sysselsatt, det fungerade dåligt

Hat är det enda som inte gör ont
Hat är det enda jag inte har
Hat är det jag inte vill

Så jag fortsätter brottas med det som inte går
Lider i mitt eget helvete, ställer dumma frågor
Förvånas över dumheten, i min egna svar

Det är ingen dum idé att skämmas lite grann
Det är bra att backa tillbaka
Det är gott att tiga, det lönar sig som guld

Jag har en så dum fråga
Vill inte veta, bara fråga
Hoppas på svaret, vågar fråga

Ändå

20180812

Ändå

Vi drar inte jämt, vill inte åt samma håll
När jag ger vad du vill ha blir jag tom
Jag får vad jag behöver, någon annan stans

Det funkar i fantasin, på avstånd
Efter ett nära samtal om verkligheten
Dyker avstängdheten fram som ett lejon
Det finns ingen skönhet i missförstånd
Ingen kärlek i fruktan

Sött och salt, de går ihop, rätt balanserade
men surt och lent, det skär sig och smakar illa
Munnen full av damm
Avsmaken lämnar inte gommen

Varför bråka om det som är givet?
Är världen så trång att vi måste stå ut,
med oss själva, i relation till varandra

Jag vill verkligen inte
men vägrar att gå åt andra hållet
fruktan är större där
ensamheten skrämmer mer

Biter ihop, blodsmak i munnen
stänger av, anpassar, tappar mig själv
Vem är det som är envis?

Flera ton av tankar, tynger
Baxnar i ett träsk av feltolkade missförstånd
Livrädd att du ska komma med din armé
Överkörd och inte en smula lämnad kvar
Rånad på det lilla som fanns, det jag gett till dig

Inget skrämmer mer än hatet,
mörkret är svart där ljuset vänds åt andra håll
Fast inget som belyses förblir i skuggan
Ljuset förser sanningen med kraft
Sinnet som en fyr i natten
Visa på den rätta vägen, hur hård sjön än är

Jag orkar varken se eller blunda
Att tända i fyren gör ont
Sinnet som sover är tryggt i sitt ide
men fängslat lika så

Det är mörkt i en natt av alla andras fel
Den strimma av ljus, som ger hopp
är smärtsamt befriande i sin utmanande natur
Självrannsakan brinner i natten, visar vägen
Sanningen är att det är jag som lider
men skyller allt på dig

För det var någon annans fel, inte ditt, någon annans
Det går inte att navigera ett strandat skepp
Bitterhetens dyner suger fast i ett stadigt grepp

Jag varken vill eller kan
Böner hjälper inte en vilja som står fast
Strandad i bitterhet och harm
förlorad i förlisningens haveri
Omöjlig och oförmögen, utrustad med brister och sår

Förlorad i natten
Omkullkastad i stormen
Förlist på barbords sida, drunknandes i olycka
Ovillig, envis, bitter och tvärsäkert förnekande
Rättfärdigad harm som en dödens rock på din rygg
Passande hatt av hat

Spiken i kistan, rakt genom handen
Förblöder av ansvarslöshetens frånskyllan
Förtappad och förlorat hopp
Kraftlös, trolös och rånad på förstånd
Barskrapad

så gör jag det ändå
det går inte
jag gör det ändå