Kategoriarkiv: Bön

Beroende

20170206

Beroende

Vad var det som prasslade, som strök förbi, förut
Vet inte riktigt när, tror det var på riktigt i alla fall
Fast inte riktigt säkert
Vet inte vad det kallas, om det nu alls är känt

Så trött, trött in i märgen
Splittrad, utbränd
Så hungrig, har ätit av allt, men ändå
Så hungrig

Ett hål går rakt igenom allt
Jag trycker in allt jag hittar
Inget passar
Inget passar, jag försöker ändå

Så trött, rent av sliten, trött, så trött
Jag tror att det gör ont, men orkar inte känna efter
Beroende av kaos och stimuli, beroende
Är det ett fint eller att fult ord, beroende, beroende

Var är du, var är jag, varför så väldigt svårt
Så svårt, fastnar liksom hela tiden
Längtar tillbaka till då jag tog två steg framåt och ett bakåt
Nu går jag ett fram och två bak

Varför känner jag dig inte
Är du här, tar du hand om mig
Har jag gått så väldigt fel och vilse
Finns det hopp för min själ än eller har ridån redan gått ner

Spelar jag en pjäs för mig själv med ett gammalt manus
Ett manus som tappat de bästa sidorna
Sidor som kritiker stulit för ädlare ändamål
Är det någon som tittar, bryr sig, någon alls, överhuvudtaget

Jag tänker på dig och det gör ont
Skam, värdelöshet, oförmögen, maktlös
Min bön är allt annat än en hyllning till din skapelse
Mina toner hoppar mellan hat och självömkan

Når mina toner upp till dig
Eller var du i mitt hjärta långt innan jag började lida
Har jag förlorat ett stort slag eller var du aldrig verklig
Inbillade jag mig att du älskade mig

Vad är kärlek värd som ingen kommer för att se
En tom teater med en slagen artist bakom draperiet
Elände gnager på mina ben sorg varar i mina sår
Ingenting blir rätt, ingenting känns lätt

Får jag gnälla så här, gör du mig rättvisa
Eller förlåter du all min skam och ställer min skulder mot väggen
Kan jag lita på dig när jag tappat min tro
Leder du mig efter att jag slutat följa dig för länge sen, eller nyss

Min själ skriker tyst i natten, jag kväver den med mitt förnuft
Jag vet bättre, kan bättre, borde
Vad är det som jag borde hela tiden, borde
Borde inte du gjort det lättare för mig

Varför var min mun öppen när jag proppade i mig
Varför lyssnade så många öron när jag skrek
Varför särades ben när jag ville komma till
Varför lydde livet alla mina befallningar som var av ondo

Har jag prövat att ge, att göra rätt, göra det lätt
Har jag gjort allt för någon annan
Har det jag fått som gåvor getts vidare till andra
Har ljus och godhet flödat när jag haft chansen

Nej, det är sant, allt är ditt fel
Ja, det är sant, det är aldrig mitt fel
Jag är alltid oskyldig till dina skulder
Lögnerna smakar inte som förr, de är som grus i munnen

Rättvist smakar livet men jag vill inte stå kvar, inte till svars
Ett steg fram, två steg tillbaka, kanske tre, eller fyra
Hur långt kan jag komma från dig
Kommer du ändå och hämtar mig när jag ber dig

Om jag ber dig nu, kommer du då, NU
Kan du hämta mig nu, jag har gått vilse
Jag räknade stegen, försökte ha koll
Försökte minnas vägen tillbaka

Jag vill slippa stå med skam, ville synda i fred
Synda och njuta av mina egna planer
Sedan skynda tillbaka och le inför ditt ansikte, falsk
Mina stora tankar, min stora mun, mitt stora huvud

Har jag gjort bort mig på allvar, är du nådig
Är jag redo att ge upp, eller tror jag ännu lite på min egen plan
Det kändes så bra en liten stund, sen kom kaoset
Kaoset är så beroendeframkallande, beroende

Beroende av dig, är jag beroende av dig
Jag slits i bitar, beroende av dig men vänd åt alla andra håll
Kaos i min egen regi eller beroende av din frid, din nåd, din kärlek
Kan du ta mig härifrån, levande, medan tid finns

Beroende av dig
Beroende
Beroende
Beroende av dig

Bönen

20191225

Bönen

all min skam
född ur min skuld
fastnaglad på korset
korsfäst med vår frälsare

frihet även för mig
nedstigen från den uppstigne
nåd större än mitt förstånd
kärlek renare än 24 karat

jag har mina små affärer
tar vara på mina intressen
bejakar mina begär
ser till att jag får mitt

saknar jag förstånd
eller rakt igenom ond
nåden rinner av
som vatten på en gås

öppnar mig
sluter igen lika fort
rädd att bli utan
förlora mina små planer

förkrossad
gör det jag inte vill
utmattad
gör inte det jag vill

och där står jag
ensam i mörkret
endast bönen
min enda vän

En bön till Gud

2001-01-25

En bön till Gud

Herre, jag ber dig.
Tag mig till ditt hjärta, förenas med mig.
Led mig på min väg genom livet,
utstakad av dig eller mig.
Ser min vilja sitt slut,
eller har du en högre tanke jag inte kan höra.
Ensam.
Söker.
Stillhet.
Frid, nära,
nära dig.
Jag känner.
Omfamnad.
Trygg.
Härlighet.
Jag är hemma.
Herre, jag är hos dig.
Den enda som sviker vår pakt är jag.
Du är alltid hos mig även när jag lämnar dig.
Det enda som behövs är att jag släpper taget och litar på dig.
Du är kärleken.
Du är lugnet.
Du är tryggheten.
Du är förståelsen.
Herre, du är Gud.
Jag älskar dig.
Amen.

Får jag sjunga för dig

20190916

Får jag sjunga för dig

frågan restes i mitt inre
avgörande vinglade den fram
och tillbaka över mitt förstånd

hade jag alla fel och du inga
var skammen min
eller slog du på min skuld

mörbultad funderade jag vidare
utan facit i ett mörkt rum
sökte ljus, sökte salt

smaklös är bitterheten
trotts sin dominans
bitterljuv är harmen

men även där vinglade och vacklade
förståndet sökte avgöra utan framgång
sökandet blev till en nertrampad labyrint

varv efter varv på samma premisser
STOPP
vad mer fanns att göra

en mental handbroms
kapitulation
totalt nederlag

en kompost står och brinner allena
maskar vänder till jord
från jord var jag kommen

till jorden skall jag åter gå
men inte idag, inte imorgon
ljus brinner på himlavalvet

jag ser det när jag blundar
en himmel blå, innanför
världsfrånvänd och framträdande

och där någonstans i djupet
hjärtat slår smärtan i småbitar
bultar och bankar för fullt

längtar hem till Fadern
upplyst blir skulden
ansvar städar upp

förstår inte att förklara
ord kan inte täcka mitt djup
hjärtat talar sitt eget språk

vet utan att fatta
saktar ner och tar nya tag
får jag sjunga för dig?

Himmel eller helvete

2001-01-06

Himmel eller helvete

Du säger att jag tror för mycket,
att jag inte tar ansvar och överlåter livet åt Gud.
Jag ber dig.
Sätt dig på en sten och gör inget med livet,
och du skall se att efter en vecka har mer hänt i ditt liv än någon annan vecka i ditt liv.
Låt herren ge dig vägledning och du skall finna tao.
Den som strövar och söker går förbi.
Den som sliter för att få ihop något har redan tappat allt.
I stillheten finns lugnet,
i lugnet finns friden,
i friden finns tao,
i tao finns Gud,
i Gud finns livet,
i livet finns jag,
i mig finns du,
i dig finns allt,
i allt finns allt.
Vi hör samman, allt som existerar,
alla rymdens små partiklar är i minsta detalj lika.
Vi får vår plats av Gud vår herre och vägen är tao.
Universum är ett livets skådespel.
Den som är stilla får se och uppleva oändligheten, leva för alltid.
Den som stressar suddas ut och tillintetgörs, för alltid.
Livet är bara en del av livet, om man vill.
Vill man inte så slipper man.
Eller får inte,
det beror på hur man vill se det.

i mig

2017-08-23

i mig

det var så länge sen
jag kallade dig
min vän

bakåt ser allt mörkt ut
trötta ögon blickar utåt
i blindo

just här lyser det
just nu lyser det
inte mitt lilla ljus

förkolnad
utbränd
slut

mitt liv
fast insnärjt
ett stort ego

döende
flämtande
mitt lilla ljus

eldar du mig
tänder du mig
värmer mig

ingen liten eld
inget flämtande
rent starkt ljus

upprättelse
jag inte förtjänar
gråtandes

kärlek
du älskar mig
gråtandes

tar jag emot

eller återföds

på nytt
som så många gånger
förr

ingenting finns kvar
av mig
du lever

i mig

Jag är

20180204

Jag är

vad hände sen

såg du något av framtiden
blickade du tillbaka

eller var du bara här
helt stilla

Jag vet inte vem du är
ändå försäkrar jag dig

inget blod ska flyta baklänges
inget blod ska hoppa över ett slag

bakom hörnet finns ingenting
framför krönet finns ingenting
ingenting

där framme
möter
det som var

då och sen
i
mitten

mötet
här och nu

mitt emellan
backspeglar och framspeglar
ljuset bryts
där tiden står still

varken
fram eller bak
bara här
och nu

Jag vet inte vem du är
ändå försäkrar jag dig

här är nu
nu är här

Jesus

20190911

Jesus

mitt i allt valde jag dig
försökte få allt annat
stoppade i mig
matad med vad som helst

du är smal
din väg enkel
kunde inte se dig
ljuset gjorde ont

ville ha det jag kunde ta på
ville känna för stunden
vad som helst egentligen
allt annat än mig

om vishet är att testa alla fel
lärdom om vad som inte fungerar
en professor bland doktorander
hedersmedlemmen jag

ändå står du kvar
idag och imorgon
nåden värker i mig
kärleken öppnar upp

trötta leder får kraft
allt jag är sätts i rörelse
gråter för du är sann
förstår att jag alltid saknat

höll så hårt i världen
klämde sönder allt det fina
inget ömt kvar
stoppade i mig vad som helst

hittade flyktig trygghet
sprang efter den
fast du hela tiden stod stilla
med öppen famn

till slut förstod jag
att det alltid varit Du
det har alltid varit Du
släpper allt det andra

hemma nu
i din famn
öppnar mitt hjärta
blir äntligen mätt

Kändes så rätt

20170212

Kändes så rätt

Du smög under mig när jag smög bort från dig
Sugen på att tillfredsställa mina egna lustar,
slutade jag att bry mig om dig, jag gick själv, smög

Min egen väg, kantad av rosor med gulnade blad,
taggar som föll till marken och stack mina fötter blodiga
Jag valde själv, trodde mig veta bättre, det kändes så!

Kändes så rätt, kändes så rätt då

Universums tidlösa ande, framburen ur ditt eget varande
Ett ord så djupt att tiden som stått still en evighet,
började röra på sig, röra sig för min skull

Allt har du hört, allt har du sett, du stod med, nedtecknad
Den första människan karvade ditt namn i hänförelse
Den sista av oss har du redan kysst, precis som med mig

Varenda beräkning av alla möjligheter har du redan skådat
Upphöjt i evigheter av oändligheter har du koll på allt, koll på mig
Men jag väljer själv, har behov, behöver ta hand om mig, det kändes så

Kändes så rätt, kändes så rätt då

Så jag smög, bort från mig själv, jag tog mina behov och gick
En plats som jag besökt förut tog emot mig med öppna armar
Ett illmarigt grin log och en kluven tunga slickade vita blänkande tänder

En vilsen själ är ett en billig och snabb affär, det går fort, snabbt, smärtfritt
Jag fick som jag ville, hackar jag upp min själ i småbitar kan jag köpa mer
Lyckan kommer lyckan går, den som betalar dyrt, för honom lyckan består

Som i en chark ligger jag uppvägd på fat, delar och snuttar, hackat och malet
Mitt kött gör ingen nytta, när djävulen slukat mitt liv så är jag bortglömd,
mitt blod betalar inget pris, det rann ner och spolades bort, bortglömd

Hinner jag vända mig om, har du ännu en famn öppen, längtar du, saknar
Får jag kasta allt, betalar du min nota om jag bara springer ut, springer
Kan jag lita på dig, kan jag tro och hoppas, som förut, det kändes så rätt

Kändes så rätt då

Min Skapare

1996

Min Skapare

Min Skapare, min Skapare.
Vart har du tagit vägen.
Jag kan ej se det svårt för dig,
det som känns omöjligt för mig.
Jag fick aldrig chansen att välja,
även fast jag nu vet att valet aldrig behövs göras.
Världen som du en gång skapat.
Valde åt mig, och det måste jag förlåta.
Men det jag inte kan förstå
Varför lät du oss välja.
Är det toppen av kärlek?
Att som far och mor låta sitt barn välja.
Eller är du så säker på att vi ses igen att du låter oss välja fel väg,
för att vi själva skall lära av våra misstag.
Är det så kärleken är, en valmöjlighet.
Vi står på samma kant
Vi ser ut över samma brant
Nu känns det väldigt svårt
Det är långt ned och hårt
Om vi kastar oss utför
Med avsikt att flyga
Om vi tror vi är för mer
Då är vi endast dryga.
Men om vi tar ett steg tillbaka
Vänder om och går hem igen
Och börjar baka och sälja sockerkaka
Så kan vi snart få flyga
Fast då varsin biljett vi behöva
Ett flygplan till den late och dryga

Människobarn

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

Natten

20190121

Natten

Tunga steg ekar, tonar ner, ebbar ut
hoppet lämnade ensamheten kvar
det sista som försvann höll ljuset tänt

Natten rullar in, tar över, sköljer rent
ingen hjälp finns att få, den sista har gått
dröjandes endast ett andetag bort

När ljusen slocknar tänds mörkret
strimmor byts mot skuggor
andetagen blir tyngre vart efter

Drömmar dröms inte här
där allt tar slut görs inga nya planer
ont som värker fångas upp efter flykten

Hoppas inte mer, längtar inte längre
uppgiven träder nakenheten fram
inga behov som skapar dimridåer av livets väv

Andas ut, om natten
naket och ensamt kom livet till
lika avklätt sker en sorti

Varför suckar inte längre, behövs inte
ett skri från ett brustet hjärta
skakar det stora som göms bortom allt

Förblindade ögon famlar utan fokus
endast blicken inåt består
ensamma steg mot mitten, stannar av

Stilla med smärtan i handen
ett pulserande hjärta sjunger ut
toner ekar, tonar bort, ebbar ut

Så kommer natten till känna
mörkret lyser upp, fyller ut
sitter som stilla i en evighet

Ingen rörelse åt något håll
en fullkomlig svärta
natten är mitt ljus

Nära

1998

Nära

Nära
Nära inpå
Inom räckhåll
Rädslan i vägen
Hjärtat starkt, men ändå svagt, svagt av tanken
Om jag sträcker mig ut
Vad händer då –
– Just den tanken, rädslan.
Känn efter, i djupet
Vad säger känslan?
Avvakta, ta det lugnt
Huvudet fyller på med tolkningar
Tänk inte, tolka inte –
Låt inte rädslan få fäste
Vara nöjd
Nöjd
Nöjd med känslan
Alfa och Omega
Här och nu
Det känns lugnt
Jag vill annorlunda, tänker annorlunda
Känslan säger – avvakta
Jag står still och känner
Lugnet,
evigheten – allt är okej.

Paradiset

20191225

Paradiset

en inre kamp
syns bara när jag blundar
när öronen stängs ner
den yttre världen dimmas

en varm kropp
närhet på direkten
lockande konkret
med njutning mellan benen

har svårt att välja
ännu svårare kombinera
både vill och inte vill
sliter som en fisk på en krok

fast på det ena betet
men drömmer om inre närhet
mediterar i bönen
öppnar ögon och ören för det innersta

samvaro i friheten
lätthet i tankar av sinnesro
en lätt kropp omger min själ
älskar Fadern och Sonen genom den Helige Ande

det rycker till i kroppen
en känsla eller ett begär
kroppen blir tung
klämmer åt min själ

ett utlopp så tillfredsställande
utan själ så tomt
älskar inte
förlorar bara

kärleken finns kvar
Fader, Son och Ande
men sårad igen
vilsen och sargad

så små små sår
rymmer så oerhört lidande
avsaknaden från den Helige
en smärta så stor

en inre kamp
synlig för den som blundar
ser paradiset så nära
men släpper inte taget