20181111
Då och Nu
skriker
vrålar
men vill inte störa
någon annan
min röst
suddas ut
smärtan förblindar
omöjligt att överleva
totalt mörker
jag faller
djupare ner
ner
panikens djup
smärta som stegrar
tar över
krossar varje ben
kroppen ledlös
förvriden
utanpå som inuti
vrålar maktlöshet
skriker förtvivlan
ropar utan att störa
någon annan
min röst
suddas ut
förblindad av smärta
jag faller
totalt mörker
panikens djup
omöjligt att överleva
då
stegrande smärta
krossade ben
förvridna lämmar
trasig
sår som aldrig läkt
då blir nu
minns en annan verklighet
det är tyst omkring
allt är lugnt
förutom min egen röst
skriker för nu
om då
lugnande ansträngningar
förgäves försök
kapitulation
säker här
och nu
toner ebbar ut
lyssnar till den nya sången
allt är okej
nu
den gamla refrängen
skriker tystare
nu
vilar trött
tänker på dig
den nya sanningen
en bättre sanning
nu
det gamla ebbar ut
då blir till då
minnen som studsar mot
nu
det är okej
det var inte okej
en liten skärva
skar upp gamla sår
var rann ut
då blandat med nu
en sörja
aldrig sörjd för
fast tid finns
nu
(tack Senem för att du finns där, och här)
