Kategoriarkiv: Döden

Borttappad

20170204

Borttappad

Jag vänder mig om, tittar bakåt, bakom
Vad har jag tappat?
Vad är det som ligger under snön?
Ligger det något under snön?

En stor hög med minnen ligger en bit bort
Jag kan inte hitta minnen av dig i snön

Snön virvlar ner, förblindar mina ögon
Jag springer i cirklar, ett mönster av evighet

Tårar som frusit till is fastnar och stänger mina ögon
Blind rusar jag, förblindad blöder jag
Röda spår lämnar ett budskap
Om du tittar bakåt, bakom, om du vänder dig om

En hög av minnen ligger begravda i snön
Det är jag som ligger i snön

Under all snö finns spår av blod
Min kropp ligger vid spårens slut, något under snön

Jag virrar i natten, letar efter förlorade minnen
Något är försvunnet, tappat under snön
En hög av minnen lagrade i kött och blod
Vinden sliter i mig när jag sakta glömmer…

…glömmer vad jag tappat…

bort…

Fasar och hoppas

20191225

Fasar och hoppas

första gången gjorde ondast
det var svårast då
förstod knappt vad jag gjorde

andra gången skedde i panik
hann inte tänka
tvingad kan man säga

tredje gången så fylld av hat
eller om det var rädsla
jag njöt av att få såra och förstöra

fjärde gången var med sorg
jag ville verkligen inte
men hade redan förhärdats

femte gången var mot min vilja
men jag var oärlig
visste nog inte vad jag gjorde

det blir lättare och lättare
mer avtrubbad med tiden
fasar och hoppas

det är på så olika nivåer
splittrad och trasig inuti
hittar ingen ånger längre

sjätte gången
kanske blir det mig själv
fasar och hoppas

Gränslandet

20190714

Gränslandet

ihoptryckta nerver
sammanpressade
nästan svetsade
redo att kopplas om, koppla fel

för trött egentligen
men sover dåligt utan insikt
frigörelse kommer efter
försöker börja ändå

jag behöver inte den här delen
klarar mig utan livet
det gjorde för ont ändå
utan dig, eller med, blir detsamma

en kramp drar mig tillbaka
slungas hjälplöst ut
eller in, vet inte så noga
förfalskad hela upplevelsen

alltid ditt fel förut
vet inte vart jag tar vägen med mitt
det värker i bröstet
gör ondare längre ner

har döden flyttat in
tar han små bitar i förväg
orättvist
så jag blundar ännu en gång

fantasier flyger förbi
trötthetstecken
dina eller mina
spelar ingen roll, kan inte tyda

Halleluja !

2017-08-23

Halleluja !

med tacksamhet faller jag in i trygghet
så mycket stryk har jag fått
det gör ont nästan över allt
kramper som kämpat emot livets Skapare
mör på gränsen till förtvivlan

allt jag smakar gör mig illamående
det finns ingen sötma kvar i världen
döden har kommit för nära
jag mår illa av alla tankar
min vilja hänger i snaran

jag försökte igen
att leva som en vanlig dödlig
räkna neråt mot 85
allt en man kan få har jag fått
jag kräks på hela skiten

en värld av atomer som rör sig fritt i kaoset
ordnad oreda, kroppar som faller sönder
inget består i världen, allt förändras
när jag fyller min buk och mitt sinne
längtar jag bara efter fasta

en fasta som jag kan hålla fast
en värld som består
en evighet utanför rummet
en evighet utanför tiden
en längtan utan slut

jag längtar hem
inte efter döden,
jag älskar än
slutet är inget för mig
jag följer Honom som har öppnat porten

sorgen ringlar sig upp från mitt innersta
tar med sig smärtan ut på promenad
friden slår rot i ett tomt hjärta
rötter spränger ett sprucket hjärta
livet som jag känner det tar slut

tomhet
mörker fast ljus
allt
fast ingenting
helt stilla står Han där

förlåtelsen sköljer över min död
jag ropar Herrens namn på ett språk jag inte kan
så ren
så ljus
så så.., så.. så.., …

Kändes så rätt

20170212

Kändes så rätt

Du smög under mig när jag smög bort från dig
Sugen på att tillfredsställa mina egna lustar,
slutade jag att bry mig om dig, jag gick själv, smög

Min egen väg, kantad av rosor med gulnade blad,
taggar som föll till marken och stack mina fötter blodiga
Jag valde själv, trodde mig veta bättre, det kändes så!

Kändes så rätt, kändes så rätt då

Universums tidlösa ande, framburen ur ditt eget varande
Ett ord så djupt att tiden som stått still en evighet,
började röra på sig, röra sig för min skull

Allt har du hört, allt har du sett, du stod med, nedtecknad
Den första människan karvade ditt namn i hänförelse
Den sista av oss har du redan kysst, precis som med mig

Varenda beräkning av alla möjligheter har du redan skådat
Upphöjt i evigheter av oändligheter har du koll på allt, koll på mig
Men jag väljer själv, har behov, behöver ta hand om mig, det kändes så

Kändes så rätt, kändes så rätt då

Så jag smög, bort från mig själv, jag tog mina behov och gick
En plats som jag besökt förut tog emot mig med öppna armar
Ett illmarigt grin log och en kluven tunga slickade vita blänkande tänder

En vilsen själ är ett en billig och snabb affär, det går fort, snabbt, smärtfritt
Jag fick som jag ville, hackar jag upp min själ i småbitar kan jag köpa mer
Lyckan kommer lyckan går, den som betalar dyrt, för honom lyckan består

Som i en chark ligger jag uppvägd på fat, delar och snuttar, hackat och malet
Mitt kött gör ingen nytta, när djävulen slukat mitt liv så är jag bortglömd,
mitt blod betalar inget pris, det rann ner och spolades bort, bortglömd

Hinner jag vända mig om, har du ännu en famn öppen, längtar du, saknar
Får jag kasta allt, betalar du min nota om jag bara springer ut, springer
Kan jag lita på dig, kan jag tro och hoppas, som förut, det kändes så rätt

Kändes så rätt då

Livet och döden

1996

Livet och döden

Vi föds för att dö,
livet tar sin början vid slutet.
Resan mellan liv och död är meningen med allt.
Varje cell i universum bidrar med sin del till den stora födseln.
Den stora födseln som föddes av döden,
inget är skrämmande när begreppen är små.
Storheten i universum skrämmer ofantligt.
Utvandringen från världen in i det heliga kan ses svår,
med det beror på.
En skjorta som stryks är inte svår att stryka om den inte är skrynklig.
Inte heller är världen svår att räta ut om den inte krånglats till.
Lev lätt,
och du tjänar din gud.
Din gud, min gud, du och jag,
samma sak fast med olika perspektiv.
Svårt att leva på slutet men så oändligt stor är dock befrielsen från livet.
Det som en gång skall skilja livet och döden föder sedan livet åter och överlämnar livet åt döden.
Valet är ditt, vill du leva eller dö.
Valet är viktigt så länge du vill välja.
Det ända som är livsviktigt är att inte göra det valet åt någon annan,
för då måste den personen börja om och det försenar döden i längden och ingen vill väl ha en lång och plågsam död.
I alla fall inte jag,
och jag tror inte jorden vill det heller.
Meningen med livet är dock att glömma döden tills den kommer av sig själv.

Meningslöst

20191225

Meningslöst

äntligen
vidrigheterna ligger på golvet
en sörja

hatet som koagulerat blod
förkalkade ådror
död fast levande

hat och förakt
livet själv som offer
hatar verkligen hela jävla skiten

samtidigt brinner en längtan
ömhet som aldrig tas emot
håller för hårt i hatet

kan inte skylla på kärleken
men hatet tog plats
smärtan håller jag fast

kan inte ge upp det här
måste vara lojal
ett helt liv förlorat

den insikten vill jag inte ha
kan inte bära den ångern
kan inte drömma och förlåtelse

vem vore jag annars
självhat bor i mina tankar
ondskan har sin boning här

kan inte andas ut
vågar inte ge upp
törs inte släppa taget

rädd för att gå sönder
vad som kommer sen skrämmer
straffad för mina hemligheter

biter ihop
håller tillbaka
kanske orkar jag ytterligare ett år

Natten

1995

Natten

Ta mig bort,
du stora svarta natt.
Ta tag i min själ och för mig bortom drömmarnas horisont.
Ta mig till landet där natten inte länge är mörk,
där fantasin är verklighet och min kropp bara är ett tomt skal,
någonstans långt borta på andra sidan.
Fyll mitt sinne med frid så att jag vaknar med tålamod och förståelse.
Låt mig dansa på gröna ängar vid mina vänners sida långt bort i nattens stillhet.
Å du mörkaste natt,
vagga mig i din famn och låt din säkerhet omfamna mig.
Låt mig få drömma djupt och min själ skall bli din för evigt.

På mitt bröst bär jag märket

1997

På mitt bröst bär jag märket

På mitt bröst bär jag märket,
märket som visar att jag varit utanför.
Utanför min kropp.
En öppning i min hud så djup att livet strömmade ut.
På mitt bröst finns ett sträck som säger mer än tusen ord.
En blick in i det fördolda.
Det kittlar med en spännande smärta när jag drar med fingret längs med den slutna öppningen.
Tankar som är för stora för att tänka dyker upp i mitt inre.
De är så stora att jag inte kan tyda dem.
Jag kan endast se på mig själv och undra,
varför?
Jag har vetat svaret,
det fick jag veta när jag kröp ut ur den lilla öppningen på mitt bröst.
Men när jag smög in igen så var tanken som jag hade något stort som jag inte kunde förstå.
Det är ett mysterium, nästan magiskt.
Jag får nöja mig med sträcket på mitt bröst.
Även om jag ofta undrar varför mitt naturliga mönster är brutet just där.

(en dikt till ärret på bröstet efter ett knivhugg)

Stilrent

20171126

Stilrent

Ta min själ
Ge mig vingar
Eller ryck av dem
Jag vet inte vem jag är

Vem är du?

Som en isborr gräver sig smärtan ner
Borren tar med sig all skit upp till ytan

Ensam sitter jag stilla
Väntar inte på något
Eller någon

Det ekar
Samma ord studsar fram och tillbaka
Magen som en ravin

Är det änglar som sjunger?

Är jag död
Eller sjunger någon för mig
En vaggvisa jag hört förut
Men glömt bort

Som en snäcka mot örat
Brusar mitt inre när jag lyssnar
Så jag låter bli

Nej, ånger tar mig tillbaka
Bättre fäkta illa än fly
Osynliga händer kväver mig
Svårt att få luft

Vackert är ett ord vi inte använder

Stilrent

Tror inte det jag hör
Urfattig
Blev min död
Känd i efterskott

Lönen kommer för sent
Jag skrev inte för mig
Det var för din skull
Du får alla sanningar
Allt landar, hamnar på plats

Inte mitt problem
Jag är redan död
Fick bara se en bild
Ett foto från framtiden

Jag hälsar er adjö
Från nu till framtiden
Så ser jag tillbaka på det inträffade

Stilrent

Inte en rak linje
Inte en kurva skön

Vanmakt tog förståndet
Ifrån mig föll allt

Intet kom avlösande

Vakant står det på min runa
Nöjd står jag där
Osynlig för dig, men jag står här

Det reser sig i nacken
Håren kittlar
Är det någon bakom ryggen

Du sitter vackert
Stilla
Stilrent
Vänder dig om och frågar

Vem är du?

Zzzovandes

20181128

Zzzovandes

det gör bara ont
söker efter dig
efter något
bara mörkt
tankar far ut
kommer tillbaka tomhänt

hade lite
tappade mer

fegheten besegrades
smärtan triumferar
förloraren ligger ensam kvar
marken suger tag
sjunker ner
fastnar

mörkgrön mossa
skulpterad av moder
kom från jord
har vänt åter

den enda nyttan
obetydlig
ändå sedd
aldrig bortglömd
evigheten dröjer sig kvar

andas stilla sin dimma
daggen glittrar i det gröna
små pärlor fångar ljuset
fångar liv

vita blad sträcker på sig
vänder blicken mot solen
rötter går djupt
rakt igenom
ryggraden

mossan avslöjar inte mycket
anden hänger kvar
vakar över livet
levande död

i dina ögon en skillnad
mina ögon, finns inte längre
daggen stiger
lätta slöjor dansar
över mig, för dig
som är, som ser