Kategoriarkiv: Droger

Aldrig nöjd

20170307

Aldrig nöjd

Slagen på egen mållinje, du får mig alltid på fall
När jag söker min egen lycka så hjälper du alltid till
Du hjälper mig att finna vad jag vill ha
Matar mig med mer och mer, jag blir aldrig mätt
Aldrig nöjd

Jag får en idé, jag får ett behov, jag gör en plan
Du hjälper till, drar i trådarna
Drar i rätt trådar, drar i fel trådar
Jag är så lättlurad
Aldrig nöjd

Jag såg abborrarna genom bryggans springor
När jag var liten tyckte jag de var dumma
De sög på masken, och fastnade på kroken
Fick de lite mask, så ville de ha mer
Aldrig nöjd

Jag är ungefär likadan, får jag lite, så vill jag ha mer
Smakar det gott så vill jag ha
Ser det gott ut så vill jag ha mer
Känns det skönt så får jag aldrig nog
Aldrig nöjd

Det som inte är för mig, inte bra för mig, är alltid skönast
Nyttigheter får jag tvinga i mig, hoppar gärna över
I det snabba finns kicken, och alltid kroken
Jag suger i mig och sen fastnar jag
Aldrig nöjd

Så fort jag fastnat så rycker du till
Du drar och vevar, jag kämpar och stretar
Min själ som en lina av nylon
Mitt sinne, ofokuserat, som ett flöte, upp och ner
Aldrig nöjd

Som bete agnar du med sex, mat, pengar och socker
Blir jag mätt maskar du och byter till framgång och bekräftelse
Du är verkligen den här världens prins, farvattnens storfiskare
Hur många miljarder själar har du inte dragit upp att torka till döds
Aldrig nöjd

Vem är det som aldrig är nöjd, är det du eller jag?
Är det du som styr mitt liv, har du kontroll över min kropp?
Ju mer jag sprattlar, kämpar, ju längre tränger hullingarna in
Jag fjättras av min egen kamp, vet inget annat
Aldrig nöjd

Var är Han som kontrollerar fiskekort?
Ska han inte kasta ut dig, bort från dammen, snart
Har du inte fått plåga oss tillräckligt än
Räcker det inte med detta helvete på Jorden
Aldrig nöjd

Det sägs att jag har ett val, en fri vilja
Som det sliter och rycker i själen har jag svårt att tro
Smärtan bedövar, förblindar, jag hugger i blindo
På allt som rör sig hugger jag när det gör riktigt ont
Aldrig nöjd

Han som har all makt, viskar de med svaga röster
Vi tror säger de, släpp taget, sluta hugga
I mitt inre skriker en röst, ”slutar jag kämpa så slits min själ ut”
Naken som ett lik, utan själ, utan kraft, urholkad
Aldrig nöjd

Till slut har jag inget att förlora, låt det göra ont
Jag välkomnar nästan smärtan, låt det rycka
En gång för alla, låt det rycka, jag ger mig, ger upp
Något slits ur mig, något rycks ur mitt inre, smärta
Aldrig nöjd

Jag slutar att sluka världen omkring mig, struntar i dig
Jag ropar Hans namn, ordet som kom in i världen och blev kött
Han som står över allt och har makt som jag saknar
Linan klipps av, jag somnar in, dör en smula, lite grann
Alltid där

Han har bara väntat på att jag ska ge upp
Mina begär, mina synder, min självrättfärdighet
Slagen och trött, sliten, men fri
Lägger mig ner vid Hans fötter, jag hör dig bröla långt borta
Aldrig nöjd

Jag är hemma igen, förlåten, mina tårar torkas
Han reser mig upp, tar mig i sin famn
Allt annat suddas ut, jag tvättas vit, minns inte mina fel
Min synd är borta, livet är tillbaka
Alltid nöjd

I Honom är jag alltid nöjd
Ska jag hålla kvar denna gång?
Kommer jag nappa på dina lögner och lockelser igen?
Kan jag följa Honom som gjort allting möjligt
Han som alltid är här

Att ge upp allt är en seger
Gå vägen, oavsett
Så lätt, just därför så svårt
Hela världen är galen, du har den i din hand
Aldrig nöjd

Mina begär leder till dig, min fruktan är din tråd
Vägen är smal, så tunn leder den bort från dig
Han hjälper mig att urskilja din röst i stormen
På dig vill jag inte lyssna mer, inga fler lögner
Aldrig mer

Jag bryr mig inte längre om vad som är rätt och fel
Vad andra tycker får vara tankar någon annan stans
Den mat jag söker, den dryck som släcker törst
Lyckan som består kommer inifrån
Alltid nöjd

I Honom har jag mitt kors, min frälsning
Ingenting har jag att frukta i Faderns armar
Jag offrar allt, förlorar mer, helt naken
Helt naken, nyfödd och förlåten till rättfärdighet
Vinner jag allt

Högsta vinsten, så enkelt, så lätt
Du har ingen makt här, dina lögner har ingen sanning
Svårt för en trasig själ att tro på den Högste
Ändå går det, en dag i taget
En dag i taget

Element

1995

Element

Det börjar blåsa,
det kommer in mörka moln över en tidigare blå himmel.
Vinden tar i när du springer över det stora fältet.
Håret blir blött av regnet som plötsligt kom piskandes ned från skyarna,
håret fastnar i ansiktet.
Det blir halt på gräset och du måste koncentrera dig för att inte halka omkull och slå dig.
Tänk om det börjar hagla,
tänk om du trillar och bryter benet!
Spring snabbare men utan att halka.
Det är som att åka skridskor tänker du och kanar fram på varje fotsteg.
Du rör dig i en blixtrande fart.
De stora tunga regndropparna formar en tunnel som du susar fram i och snart är du framme vid huset.
Du andas kraftigt och ett moln av ansträngning sprids efter dig.
Hjärtat pumpar upp syre till hjärnan som ger signal att det är dags att stanna.
Du är framme vid huset.
Du ställer dig i skydd på verandan.
Det tunga snabba regnet smattrar mot tegelpannorna på taket.
Svett och vatten rinner över hela din kropp.
Du hämtar andan och hjärtat lugnar ned sig.
Det dånar till och en blixt klyver ett träd bara en 30 meter bort!
Du är i säkerhet,
du är hemma,
du kan andas ut.
Eller ska du ta ytterligare en tripp på ängen?

En sup

1995

En sup

Smuts på djupet som inte går bort.
Tvåla,
skrubba,
gnugga och gno.
Dyk djupt,
dyk länge,
smuts på djupet går inte bort.
Klia och svettas,
klippa och fila.
Klämma och pilla men smuts på djupet går inte bort.
Som genom ett lager av tunn plast ser man skiten ligga under ytan,
den verkligen retas med sin smutsaktiga gråbruna färg.
Måla på rött,
måla på blått,
måla på vitt.
Men smuts på djupet går inte bort.
Inte går den att få bort om du ser den utifrån,
men ta den från djupet,
ta den med en sup.

I Tältet

2001-01-27

I Tältet

Sitta och huka
Röka en puka
Elden brinner varm
Utanför ett hemskt larm
I röken ser jag andar
Själar som vandrar
Jag åter ger fyr
I huset blir jag yr
Mecka en braja
Börja att haja
Livet en vissen ros
Ta en till dos
Skuggor kryper under sängen
Snart kommer bengen
Det är fett att vara väck
Kanske näck
I en bäck
Tältet blir ett bål
Bränner mitt hål
Jag slipper lida
Jag är fri
Jag rökte upp mig själv

Livet

1998

Livet

Det som synes lätt och inte alltför långt borta.
Det som lovades så härligt.
Det som med en snabb överblick såg ut som en njutning.
Det blev inte så, det var inte så och det ska inte bli så.
Som en stor och lång avtändning,
början som ett skrik och fortsättningen som en frossa.
Fel och brister, ondska och mörker.
Det som borde ha varit en lek blev blodigt allvar.
Och i skillnaden mellan lek och allvar så bildas kraften.
Det som började så hemskt såg vid slutet ut som en belöning.
Och sökandet efter det härliga och njutningen vill bara få börja igen,
och än än gång få mötas av avtändning och frossa.

Natten nalkas

2001-12-31

Natten nalkas

Natten nalkas
Mina händer valkas
Jobbar hela natten
Jag och katten
Sliter och tar i
Jag är aldrig fri
Jag jobbar natt, jag jobbar dag
Klockan är min lag
Katten jagar mus
Jag jagar bus
Måste ha pengar till knark
Måste till min park
Har jag inga pengar måste jag pruta
För att ha råd med min spruta
Jag har en mani att alltid vara väck
Som tanten måste med varje fläck
Ett behov som ständigt brinner
Som aldrig försvinner
Det är livets papegoja
Att alltid sig oja och oja
Tills den dag jag dör
Och inget mer förstör
Alla lider helvetets kval
Man måste göra ett val
Att vara slav eller fri
Vara fågel eller bi.

Rakt igenom

1995

Rakt igenom

Helt plötsligt täcktes luften av ett skimrande mönster,
stora stjärnformationer av snöflingor färgade som pärlemo.
Ett skimmer höll verkligheten i sitt grepp.
Vred och vände på nuet så att det pärlemofärgade tillsynes nästan osynliga mönstret bildades.
Kraften släpptes loss och kärleken var fri.
Fri och i sin fulla styrka välde kärleken ut från ingenstans och befann sig plötsligt överallt.
Ur det tomma intet kom kraften som kallas för kärlek fram och fick luften att darra vid dess närvaro.
Du och jag stod bland våra vänner när detta ägde rum.
Förstummade såg vi genom den skimrande luften på varandra.
Med händerna i varandras händer bildade vi en ring och lät kraften strömma genom våra själar.
Kärleken till allt liv strömmade genom våra kroppar och förälskelsen till livet var så stor och överväldigande så att allt runtomkring bara försvann.

Jag såg på dig och en öppenhet jag aldrig tidigare skådat uppenbarade sig.
Fortfarande med varandras händer fattade så svävade vi upp från marken.
Våra själar blev till ett,
en enda stor själ som omslöts av kärleken och blev befruktad.
Minuter och sekunder existerade inte när detta inferno av känslor nådde sin höjdpunkt.
Sakta svävade vi ned till marken igen och våra själar separerade sig från varandra och vi befann oss åter i våra kroppar men nu inte längre ensamma.
Befruktade av kärleken så hade vi varsin bit av denna största av alla krafter med oss tillbaka in i kroppen och med nya ögon såg vi världen med total förälskelse för första gången.
Och detta var bara början.

Till Pernilla från Andreas

Tisteln

1996

Tisteln

Oro och ogräs,
två saker som växer om man inte ser efter dem.
Ligga i sängen och retas av oro sent på kvällen,
svårt att sova.
Ligga på gräset och rensa,
utan att nå riktigt ned till rotens ända.
Ogräs och oro är lika ovälkomna som osköna,
en tistel i själen.
Kemisk besprutning och droger.
Hjälpmedel för stunden men meningslöst på lång sikt.
Farligt för miljön och hälsan.
Oroande ogräs, ryker utan gräns.
Gräsligt oroligt, kardborrar i håret.
Oro och ogräs,
två saker i tiden.