1997

Verkligheten på andra sidan

Jag trodde att du hade somnat när jag viskade i ditt öra.
Du låg med en filt över dig med slutna ögon.
Så vacker, precis som jag alltid har mints dig.
-Jag älskar dig, viskade jag försiktigt , knappt hörbart.
Jag blev nästa rädd när du slog upp dina ögon och svarade:
-Jag har saknat dig.
Mina känslor rusade iväg som en vår flod.
Så rent och vackert, en frisk kraft av kärlek.
En vårflod av kärlek som rinner in i sommarens vackraste sjö.
Det var inte första gången jag känt så för dig.
Jag hade inte träffat dig på flera år och så hade vi träffats av en slump på stan och jag hade bjudit upp dig på middag till min nya lägenhet.
Det hade blivit sent, vi hade så mycket att prata om.
Du hade frågat om du kunde sova över eftersom det sista tåget hade gått.
Och nu såg jag in i dina ögon och kände hur allt kom tillbaka.
Vår kärlek var så stark.
Det började som en vårflod som snabbt rann in i sommaren .
Det var en lång och het sommar men lika plötsligt som sommaren hade kommit lika plötsligt kom vintern.
Efter en kort höst var allt vi hade borta, djupt nere under snön.
Det syntes inte ett spår i den djupa snön.
Men under all snö fanns den, det kunde jag känna.
Vissa dagar då jag tänkt på dig kändes det som om solen lyste genom snön och värmde en bit av mitt inre.
Du hade alltid funnits i mitt hjärta.
Och nu som i en dröm sitter jag bredvid dig på soffan och ser in i dina ögon.
Det är som att se in i den andra hälften av själen som bara måste vara nära för att jag ska kunna känna mig hel.
-Får jag komma och bo här med dig?
Du säger det med en ton i rösten som får mig att förstå att du känner likadant som jag.
Men ändå kan jag inte sluta tänka på att det kan bli som sist.
Du ser på mig och reser dig försiktigt upp och jag lutar mig sakta framåt tills våra läppar möts.
Jag kommer dig så nära så att jag känner värmen från din kropp.
När våra läppar möts och jag får kyssa dig så svartnar det för ögonen.
Det känns som om jag flyger iväg.
Jag svävar i luften, åker mellan tid och rum, det är en otroligt skön känsla.
När jag sakta öppnar ögonen igen så är det mörkt.
Du är inte längre hos mig, jag ligger ensam i min säng.
Klockan på nattduksbordet är halv åtta.
Hjärtat bankar och jag kan fortfarande känna din doft, men det var bara en dröm.
En dröm, men så verklig.
Jag ligger och blundar ett tag och kan fortfarande se dig.
Jag kommer att tänka på dig hela dagen, sakna dig hela dagen.

Facebook

Twitter