Kategoriarkiv: Ensamhet

2019, Ånger, Ångest, Ansvarslöshet, Ensamhet, Lidande, Smärta, Tomhet, Uppgivenhet

Trött

Lämna en kommentar

20191124

Trött

saknaden skaver mot ensamheten
en uppsvälld ballong mot revbenen
trycket inifrån stegrar frenetiskt
dag för dag, fast chanslös på natten

gång på gång går jag fel
vägen så smal
mitt fokus dåligt
balansen sämre

därför sitter jag ensam
ångrar mer än jag minns
inget gör mig så tom
som allt jag vräker i mig

sväller upp av tomheten
en ihålig ballong
mitt egna inre skaver
frenetiskt mot revbenen

överflödet sitter som smulor
mustaschen och skägget avslöjar
rynkor och veck i huden
omger trötta ögon och orolig panna

det står alltid att slutet är nära
jag vet att de har fel
att kärleken är större än allt
men just idag, tror jag dem ändå

1997, Ensamhet, Gemenskap, Kärlek, Längtan, Sorg

Tårar och diamanter

Lämna en kommentar

1997

Tårar och diamanter

Det är så vackert att se när du gråter min vän.
Jag blir så fylld av förundran när jag ser dina tårar falla.
Det gör mig så ont att inte förstå.
Förstå vad som får dig att ge dina diamanter till världen utanför.
Jag känner ingen smärta i dina ögon.
Jag känner ingen skam.
Allt jag känner är hur du släpper alla dina murar och din skatt av diamant tränger ut.
Endast genom att själv lätta på banden kring mina murar kan jag komma i närheten av att förstå.
Men min diamant är så stor.
Den skulle nog dränka hela världen.
Jag drar ihop mina murar
Och fortsätter att se det jag nästan förstår.

Från Andreas till Jonas

2019, Ambivalens, Åtrå, Ensamhet, Kärlek, Längtan, Lidande, Olycka, Skam, Smärta, Sorg

Törnrosa

Lämna en kommentar

20191116

Törnrosa

och där var du
mitt i ögonblicket
fångad bakom taggtråd
insvept i törne med ros

en glänta bakom öppningen
smal och svår men full av ljus
så lockande vacker
ljuva toner vandrade ut

nådde mitt törstande hjärta
först av allt
mer än det sista
kämpade mig igenom

naken på dina tuvor
trasiga kläder
rispad hud
på knä med rinnande blod

så nådde jag fram
ett ögonblick
längtade efter allt
bara med dig

var det mitt blod
taggarna som satt kvar
kläderna som hängde i trasor
varför får jag inte vila här

måste ut i kylan igen
livet som aldrig tar slut
evigheten utan dig
där jag stupar dag efter dag

drömmer
saknar
slår några slag mot törnet
men minns snart ingenting

2016, Ångest, Bitterhet, Ensamhet, Envishet, Förändring, Förlåtelse, Förvirring, Ilska, Kapitulation, Kärlek, Längtan, Lidande, Mod, Osäkerhet, Skam, Smärta, Sorg, Stolt, Uppgivenhet

Varför ska det vara så svårt?

Lämna en kommentar

20161217

Varför ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad var det som gick så fel?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag bara få glömma allt och bara vara nöjd med inget?
Så många frågor som ekar i mig.

Varför ska det vara så svårt?
Jag är trött, måste bara få sova, måste få sova, så väldigt trött.
Jag har tänkt på dig för många gånger, det börjar bli slitet.
Vad kan jag göra annorlunda?

Varför ska det vara så svårt?
Be dig dra åt skogen, be dig sätta dig ute i kylan och skämmas.
Det går inte, jag hinner sakna dig innan jag hinner öppna munnen.
Kan jag vara arg på dig då? Vågar jag det?
Vad är det med dig som är så läskigt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad är det för känslor i mig som skrämmer så?
Skrämmer jag dig på samma sätt?
Jag vill längta, men om du inte kommer så gör det ont.
Är jag bara rädd och feg, vad är det här för trams?
Jag har redan släppt dig, kan jag släppa mig själv?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag inte bara ge upp mig själv, ge upp alla krav och förväntningar.
Kommer du hit snart? kryper ner hos mig så jag får hålla om dig.
Vågar jag inte älska först? Är jag rädd att du ska vara som jag?
Är jag rädd att du ska vara ond på mig så som jag varit ond på dig?
Jag förlåter dig om du förlåter mig, jag förlåter dig först.
Jag älskar dig först, jag älskar dig oavsett, jag älskar dig för kärleks skull.

Ångest, Bitterhet, Ensamhet, Smärta

Vem bryr sig

Lämna en kommentar

Vem bryr sig

En fjäder som nyss kastats av vinden singlar sakta ner mot något,
något annat.
Det går hundra år på en sekund när ingen räknar tiden.
I evigheten våndas endast den som inga ögon har.

Jag var som en fjäder som kastats från en av dina dunkuddar när du städade.
Jag hade en funktion bland alla andra, men ensam är jag bara skräp.
Jag längtar hem igen.

Jag vill att du ska se mig, jag vill att du ska hålla mig i din famn.
Jag vill vara din kudde.
Men jag stack ut, jag stack ut så hårt att jag kom bort från allt.
Nu ligger jag här ensam på golvet, ensam.

Vad är det för mening med ingenting, når ingenting ger mening åt allt.
Varför vill du inte gosa med mig längre, varför får jag inte värma dig i natten,
varför.

Jag vill inte bli bortplockad, jag vill inte att någon annan ska hitta mig,
använda mig, se mig.
Jag var din, jag var din kudde, jag gav dig stöd och värme,
jag trodde jag var din kudde.

Jag är visst bara en fjäder, bara en liten ynka fjäder.
Ingen fjäder i hatten direkt, ingenting någon tar med på fest.
Jag ligger på golvet, bara ligger, sover, vaken, jag ligger på golvet.

Vem bryr sig

Ensamhet, Skam, Smärta, Sorg, Uppgivenhet

Vem bryr sig, igen

Lämna en kommentar

2000-12-31

Vem bryr sig, igen

Vad rör det dig om jag dör.
Inte smärtar det dig om jag lider.
Håll dig på avstånd så slipper du se.
Jag lider, jag dör.
Hela helvetet har lagts inför mina fötter.
Vem är jag att kämpa,
vem är jag att vinna över världens ondska.
Jag får blått ta mitt kast och axla mina kval.
Som en slav med hunger sliter jag mig fram dag för dag.
Jag ser inget slut, jag ser ingen väg.
Jag famlar i mörkret efter en fast punkt.
Något att hålla i.
Ibland är allt stilla och jag njuter.
Inte njuter som njutning.
Jag njuter för jag plågas inte.
När jag inte plågas är jag nöjd.
Ändå ger Gud mig tyngre bördor.
Skall jag dock aldrig bli fri.
Vad rör det dig om jag är en slav.
Jag kan inte värja mig mot livet.
Jag bär på smärta vilken är en del av livet.
Endast då jag ser ögonblicket för kort och evigheten för evig.
Då blir jag fri.
Men vad bryr du dig om det.

Ensamhet, Harmoni, Kärlek, Längtan, Lidande, Tröst, Trygghet

Vi förstår varandra

2 kommentarer

20161120

Vi förstår varandra

glädje sprider sig som smältvatten i frusna ådror
elektroder sprakar när vettet slås på igen
stressen var kompakt men botades av orubblig tro
förstånd slår åter och ögon öppnar sig

Jag ser Dig
Jag hör Dig
Jag känner Dig
Jag förstår Dig

tinade stapplande steg från kylan till värmen
inget går så långsamt som tiden när den står still
en väntan är över och evigheten får ge sig
utrymme skapas för det liv som just kom tillbaka

Du ser mig
Du hör mig
Du känner mig
Du förstår mig

väntan slet ut sig själv, la benen på ryggen
hoppet höll och söt är den seger som sprider sig
sakta delas priset ut men tas emot med hast
så länge fanns ingenting och nu finns allt

Vi ser Oss
Vi hör Oss
Vi känner Oss
Vi förstår Oss

omfamnad och trygg i stillhet formad av åtrå
längtan slår ut och rotar sig mitt i evigheten
frön sprider sitt liv ut i den tomma rymden
små öar att landa på när längtan letar rätt

De ser varandra
De hör varandra
De känner varandra
De förstår varandra

ensamhetens vandring hittade hem till slut
natten ljusnade och dagen blommade ut
kärlek som sanning fick lögnen att blekna
I hjärtats mitt fanns allt som försvann i kylan

2016, Ensamhet

Våren

Lämna en kommentar

2016

Våren

Som vårfloden trycker mot fördämningarna, trycker kärleken i mitt bröst. Solen som har smält snön är lik din kärlek som har frälst mig från ensamhetens vinter. Vårfloden är den kärlek som trycker i mitt bröst. Den vill ut, forsa fram och hitta nya utlopp för sin glädje. Brustna hjärtan ser jag framför mig, trasiga dammluckor som inte kunnat härbärgera strömmarna. Hängandes på rostiga gångjärn dinglar gamla drömmar om varaktig vänskap. Vintern som inte vill släppa vattnet ur sin kylas grepp håller ståndaktigt emot på samma sätt som min stolthet värnar om min fruktan. Rädslan att bli tom, tömd som ett urpluggat kar, dånar som frusna vattenfall i mitt klippiga inre. Det hörs ingenting. Men blicken säger allt som skulle höras ifrån dånet om tapparna smälte.

Sunnanvinden är ditt hår, det smeker Kung Bores välde och jag smälter som den tidiga frosten i november. Smälter för att se att natten kommer snart igen. Dagarna blir kortare, solen svagare och nattens kyla får fäste.

Lång är vintern när ett hjärta väntar. Lång är natten i november när ensamhetens frost täcker det spröda gräset. Att dö, att kapitulera inför mörkret, krypa ihop i dvala under isens kyla. Tyst, ensam, stel och väntande. Väntande, väntande i väntan på..,

2018, Barn, Ensamhet, Lidande, Lögn, Misshandel, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Smärta

Övergreppens natur

Lämna en kommentar

2018-09-06

Övergreppens natur

Sorgen förtvivlar min uppsyn
skrämd av min egen smärta

Panikslagen i ensamheten
övergiven, tappad utan saknad

Det som en gång gjorde ont
värker utan anmärkning

Orkar inte mer, ingen utväg
skrikande strålar genom kroppen

Fastnaglad på stolen, i mitt rum
uppspikad av skammen med förakt som nubb

Vart tog allt vägen, vem älskade mig
var det på riktigt eller tigger jag det omöjliga

En sån som jag förtjänar ingenting
äcklet växer utanpå för att själen är full

Spegeln reflekterar min styggelse
en lögn köpte jag dyrt, för att komma undan billigt

Lurad och blåst, hela själen gick åt
sitter kvar med känslor där köttet slets isär

Oduglig och oförmögen lider jag samvetskval
utan att förstå vad det är jag gör

Jag förtjänar inte att lida, det finns ingen synd om mig
ingen nåd, kan ges den som inte förstår

Oskyldig kan inte benådas
min skam är inte min skuld, lurad, lättlurad

Övergreppens natur, förvriden insyn
skrämd av någon annans smärta

Hans hat min självbild, föraktet min känsla
oförstående bunden av lögner och våld

Ett barn suddas ut så lätt på bleka papper
övergrepp karvar nya sanningar i svart

Kärlek lämnar lätta spår
hat skär på djupet

Min själ minns det goda
som en förhoppning, omöjlig bortom…