Kategoriarkiv: Förtvivlan

Ringmuren

20180216

Ringmuren

Sorg som ringmur, för tätt murad
Instängd i andras behov, snuvad
Målmedveten, fastkedjad i gropen
Alltid framåt, alltid fast
Kvar i skiten

Förändringen skriker på insidan
SLÄPP UT MIG!
Låt mig springa naken som ett djur!

Det duger aldrig, rädslan hittar fel
Stressen rinner i kärlekens ådror
Adrenalin exploderar i endorfinernas ställe
En eld som steker det kokta fläsket
Vidbränt

Sorgen sitter djupt i leran, nedkörd i diket
Igentorkad utan tårar
Vinden klagar med sin tystnad
Varför blåsa på det orubbliga?

En sten mitt hjärta,
fastkedjad av krav
Andas tungt mitt i natten
Sviken igen, den oändliga historien

Ensam kvar i ingenmansland
Vad är en kropp, vad är den för bra att ha?
Köttet är svagare än tanken
Viljan sliter på nerver, leder skaver

Vilan som norrsken sveper förbi
Bort och förbi
Kvar ligger en sten på marken

Inmurad, för tätt
En del av något större
Svårare, så mycket svårare att sitta ihop

Lämnad kropp är fritt sinne
Omöjlig är den flykten,
då själen är invävd i varje molekyl

Fast i djupet så väl som på ytan
Lögnen flyr undan
Sanningen gör entré

Lättnaden och smärtan byter plats,
bit för bit, per andetag
Kvar blir sorgen, för tätt murad

Snälla

20181201

Snälla

måste skriva, måste
annars tar den mig
ner i evigheten
ändlös smärta
utan slut, lidande efter lidande
sitter ihop
förvridna cirklar

kroppen värker
blöder redan
små sprickor
hostar trött
utmattat läte

inget var som förr
halvsanningar
vansinne förvridet i högmod
en förlorad orkester
jag har spelat för mig själv
underhållt

vaknar upp så sakta
fast längtar tillbaka
det var bättre förr
fast jag kunde inte stå kvar
medsvept i ögonblick
utkastad, jagade
trygghet blev en framgång
framgång blev en jakt
jakten fick vittring

min själ flyr undan
skriken om natten
blundar men hör ändå
kämpar emot
förlorar
omöjligt
kan inte besegra mig själv

så sjunger jag för dig
ber inte om något
bara skriker
som ett barn
vilsen i natten
finner ingen rättvisa i det
förtjänar det inte
men ändå

Som en pinne

20190714

Som en pinne

hoppressad
glödande
svidande

andnöd
andfådd
andan i halsen

eller under halsen
det verkar ha fastnat där
och fast sitter det, ordentligt

svart och mörkt
glödande röda ögon
slingrande svans

sura rapar
taskigt oljud
knappast befriande

all oro
samlad på ett ställe
älskar dig

saknar det som var
saknar mig
saknar dig

hann aldrig gråta
fick ingen chans
stoppade in min i någon annan

blandade tårar
äcklig cocktail
besk och bitter

spykänsla i munnen
sur saliv
spänd som en pinne

spänd som en pinne
fast på fel ställe
allt blev så väldigt fel

Tiden läker inga sår

20191124

Tiden läker inga sår

den sista jag vill såra
alltid den jag sårar först

dig som jag vill såra minst av alla
sårar jag överlägset mest

sällan, helst aldrig vill jag såra dig
oftast sårar jag just dig

den sista jag vill hata
alltid den jag hatar först

mig som jag vill hata minst av alla
hatar jag överlägset mest

sällan, helst aldrig vill jag hata mig
oftast hatar jag just mig

Toner av blod

2001-05-03

Toner av blod

Min sång skär inte i glas, den skär i hjärtan.
Smärtan har byggt sitt bo av törnekvistar i mitt bröst.
Jag andas frost, frost som bränner.
Med tunga steg tar jag mig fram.
Jag döljer inte min sorg.
Allt som påminner om dig hugger i slamsorna av mitt forna hjärta,
de trasor som kladdigt sitter innanför min bröstkorg.
Allt jag ser med mina frusna ögon påminner om dig.
Du är världen, världen är du.
I mitt inre spelas en melodi, en sång som speglar mitt liv.
Min röst är klar och stark. Redo att skära.
Vill du att jag skall sjunga för dig?

Tvång

20181115

Tvång

varför är det så tyst
ingen säger något
han hånar mig
vrider mitt hår
och öra

varför är det så tyst
håller tillbaka mina tårar
alla ler stelt, konstigt
är det jag som är konstig
det ser ut som det, deras leenden

varför är det så tyst
ingen skrattar
bara ler
tavlor sitter där ansikten satt
inramad skräck

jag ser
rädslan i djupet
när ni ler mot mig
inför honom
tystnaden ger tillåtelse

jag ser
hatet i hans blick
stanken i hans flåsande
andedräkten
en beklädnad
mörka djups ångor

jag ser
att ni ser
fast ni ler
och blundar med tystnad
inramad lydnad

Vad hade du trott

2001-01-25

Vad hade du trott

Du frågar var jag är, vad jag gör.
Kan du inte förstå?
Ser du inte hur du skräpat ned?
Ser du inte att jag sopar och torkar.
Städar upp bitarna från mitt krossade, brustna hjärta.
Det är inte vackert när kärlek dör.
Hur kan du tro att du ska se mig, när jag,
mörkare än skuggan rör mig bort från allt.
Tom i mitt bröst letar jag efter något som skall fylla mitt inre.
Göra mig mindre tom.
Varje sak jag stoppar in gör mitt hål större och tyngre att bära.
Jag har vänt tillbaka.
Jag står på knä och ser de röda spruckna bitarna i mina händer.
Tårarna i mina ögon förvränger bilden,
det ser ut som om skärvorna till mitt hjärta svävar i mina händer.
Om det ändå vore så, om mitt hjärta ändå åter fick sväva.
Ser du inte mig?
Jag står på knä med mitt hjärta i händerna och gråter.
Döden skrämmer dig. –
Du kärlekens krigare.
Vad trodde du ditt offer skulle göra, överleva?
Ser du kärleken som en lek?
Det kan du inte göra.
Det var ingen lek för dig.
Det var blodigt allvar.
Hur kan du nu annars stå där och se ner på ditt offer.
Är du förvånad?

Vad som hade kunnat vara

2000

Vad som hade kunnat vara

Men som inte är.
Kärlek mellan oss två. Två som blev tre.
Livets gång bröts som en skör kvist under vår brutala behandling.
Kärlek i mitt hjärta, kärlek i ditt.
Vad, varför?
Vem vill, vem vill vad?
Jag vill, jag har det som krävs.
Jag är.
Sa du i min dröm.
Jag log och tog… emot din kärlek.
Jag förlät och gav dig mer sorg.
Du förlät och gav mig din sorg.
Havets salta vatten sköljde över stenarna på stranden.
Slipade och tvättade.
Lena, vita, åter till livet.
De allra finaste stenarna, lena som huden på den tredje.
Stenar polerade av tårar.
Havet slickade såren, sköljde rent.
Vid din sida den första soluppgången.
Nära helheten. Konturen av kärlek.
En siluett av känsla.
I sanden ett mönster som spolats bort.
Våra fötter gör ett spår, ett nytt mönster.
Fottramp tätt inpå.
I varandra, hjärtligt, tillsammans.
En vandring ren från det förflutna.
Omsluten av kärlek.
Liv och värme omsluter två som är tre.
Något som kunde vara sant.
Men som inte är det.

Vågar fråga

20161105

Vågar fråga

Det gör så ont att hata dig
Jag har inget skydd mot dig
Ingen kontroll över dig

Jag kan inte förstå mycket
Jag kan inte längta mer
Jag kan inte stå ut

Känslor som rör sig som iglar under huden
I magen finns en djup grop med kryp
Det kryper och det gör ont långt in, långt in

Varför ska jag stå ut
Varför ska jag längta
Varför ska jag förstå

Mitt huvud rymmen inte min själ
Var vi två kroppar som skulle bli en själ
Eller var det bara jag som hade en förvirrad själ

Det finns plats för så mycket skit i mitt huvud
Men så lite, typ ingen, plats för det goda
Det som skulle komma ur mitt inre hålls kvar

Godis har tröstat mig, dåligt
Glass försökte samma sak, dåligt
Jag höll mig sysselsatt, det fungerade dåligt

Hat är det enda som inte gör ont
Hat är det enda jag inte har
Hat är det jag inte vill

Så jag fortsätter brottas med det som inte går
Lider i mitt eget helvete, ställer dumma frågor
Förvånas över dumheten, i min egna svar

Det är ingen dum idé att skämmas lite grann
Det är bra att backa tillbaka
Det är gott att tiga, det lönar sig som guld

Jag har en så dum fråga
Vill inte veta, bara fråga
Hoppas på svaret, vågar fråga