Kategoriarkiv: Förvirring

4 2

20181022

4 2

Vulkaner
tider som brister
smurfar dansar runt i ring
fikon och marmelad

Vad är det som säger
vem du är

Någonstans inom mig
vet jag
vem du är
någon annan än mig

Varför är du så tyst
gråter du inte mer

Vill du slita mig i stycken
för att jag inte gråter med dig
längre
mina tårar tog slut

Jag undrar om vi
någonsin kommer tillbaka

Det gör ont när jag känner efter
du låter bli
inte slår du väl mig mer
orkar du

Utsträckta vingar
tar mig långt härifrån

Jag vill skrika
tyst
men så det syns
alla måste se

Det varade inte länge
men det tog slut fort

Ingenting jämfört med dig
verkligen ingenting
ett oändligt snökaos
fruktansvärda blixtar

Sveper något förbi
mitt öppna fönster

Alltid

20190114

Alltid

där sommaren sprang förbi
korta byxor, brunbrända ben
ett minne kärt och bevarat

sorgsna tårar spar jag i mitt bröst
gråter inte förrän vilan är åter
och vilar gör jag inte; för din skull

paradoxer som öppnar sinnen
hopflätade känslor
ett invecklat inre innerst inne

så gråter jag
för jag älskar dig
oro håller mig vaken om natten

du som sprang med brunbrända ben
men nu håller tårar tillbaka
som mig själv, liksom du

inget kan jag göra, i det yttre
så jag ber, i det inre
vilar du i min famn även nästa natt

kan jag skydda dig
vet jag ens mot vad, eller vem
ensam, så ensam, du bär för mycket

förlåt mig
har jag lagt för mycket på dig
en gång i tiden, eller nu

jag älskar dig
finns inget större
så hur störtar jag det osynliga

faror som lurar i mörkret rår jag på
men skuggor i ljuset blänker tillbaka
bländad av min egen tro

jag vill så gärna, ser inte klart
då, men kanske aldrig
sen, fast minnen finns kvar

håller jag dig, inte en sista gång
en öppen famn
för dig finns jag alltid kvar

Ambivalens

20170401

Ambivalens

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Men älskar du mig ibland så blir jag tokigt kåt
Älskar du mig ibland, och hatar ibland så blir jag galen
Galet förälskad i dig, du underbara ambivalens

Som mitt hjärta bakades, så skadad är jag
Jag älskar spänningen

Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Det är så spännande så jag tror att jag dör

Jag dör av ambivalens kärlek, men jag älskar den
Så vridet rotad, galet twistad
Underbar är du som är bar under, du som visar ditt sköte
Men aldrig låter mig smaka, då måste jag ha mer
Får aldrig nog av det jag inte kan få
Blir aldrig mätt, blir aldrig matad, bara twistad

Men du som ger mig, du som matar så det rinner över
Mina mungipor som rinner av din flödande kärlek
Du som verkligen älskar mig, dig står jag inte ut med
Du ändrar dig inte, du bara vill ha mig

Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Inte ens ett kanske klämmer du in

Min värld är fylld av mer tvivel än stjärnor över Miami
Ambivalens är mitt efternamn
Mitt första namn känner du redan till

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Älskar du mig mellan haten så glimmar det som guld
Jag sitter som en lydig hund och väntar på mer
Som om din ambivalens vore guld värd

Älskar du mig med kärlek, rakt igenom, stadigt och fast
Då krockar du med mitt inre, där bor en annan känsla
Har du kärlek i dig, så kan jag inte ditt språk
Ambivalens, jag är fylld av ambivalens
Hata mig ibland, plåga mig, så jag känner det enda jag kan
Det enda jag känner till är det enda jag kan

Ambivalens, osäkerhet, så starka känslor
Att kippa efter andan, ligga på dödsbänken
Söker en bekräftelse i dina ögon
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte

Så spännande

Så spännande

Så spännande

Jag tror jag dör av spänningen, så levande
Smärtan får mig nästan i panik
Så mycket känslor
Så starka känslor
Kärlek?

Kärlek?

eller ambivalens?

Att hitta din värdering av mig

2001-01-18

Att hitta din värdering av mig

Du säger att du känner sorg, du känner inte mig.
Svart som vakuum är mina tankar.
Jag hatar inget, jag kan bara inte älska.
Hur ska ett hjärta kunna slå utan blod, hur ska jag kunna leva utan dig?
Jag lämnade min värld av lyx och glamour för allt det skimrande blev ändå bara grått utan dig.
Jag satt i gångarna för tunnelbanan och kände mig fortfarande för ovärdig att passa in.
Jag kröp längs avfallet i kloakerna ändå var min doft för avskyvärd att passa ens där.
Jag la mig på spåret men inte ens tåget ville köra över mig.
Flera år senare gick jag förbi ett fönster och såg mig själv.
Det var fruktansvärt att skåda men jag blev glad.
Nu kunde jag äntligen förstå varför du lämnade mig.
Vart tog du vägen… pappa….mamma…flickvän, barn…

Bakrus från inställda kalas

20190916

Bakrus från inställda kalas

förvirrad längs med ryggraden
bergochdalbana genom inälvor
guppande tankar i barken
ömmande ögon sett för mycket

så har jag verkligen kvaddat
krockat utan att ha kört
tvärnitat i garaget
punktering på alla fyra

kom förstånd och fånga mig
måste ha lagt allt där bak
skrotad och återvunnen
bilen men inte jag

har jag tappat så otroligt
utan att ha sett någonting
var jag blind hela tiden
fast jag målade hela världen för dig

en dåre gjort entré
pratat utan vett
kladdat ner hela duken
blint och förtvivlat

tappade känsel i benen
räckte inte till
hög på skam och skuld
vingelkantig fast inte full

så gör jag sorti
i alla fall för idag
uppträder framför egen vägg
stirrandes på ingenting

huvudvärken kom innan festen
bakrus från inställda kalas
magdålig i förskott
kommer aldrig att få betalt

sneglar ändå på dig
du bödel med ord i din hand
sa du sanningen
eller bjöd du mig på gift

med tanke på effekten
en mördare du är
som kom på efterfesten
utklädd för maskerad

här lägger jag mig ner
inte för att jag vet
ej heller för att något blivit klart
jag blev förgiftad idag

Balans

1995

Balans

Skuggan som faller på ljuset,
ger perspektiv åt ondskans intrång.
Labyrinter av lögner och mörka snaror.
Oroligt, spännande och läskigt,
lika så skräckinjagande farligt.
Endast rädslan driver nyfikenheten.
Kan rädslan för det onda övervinnas?
genom utövande av det onda?
Är det verkligen fel att hata?
räcker kärleken verkligen så långt att hatet är överflödigt?
Eller är det just skillnaden som är avgörande?
Skulle ljuset vara lika starkt om inte skuggan låg på lur?
Är inte ljuset som starkast just när man ser in i det efter att ha vilat sig i skuggan?
Det enda avgörande för livet är ju döden,
men på vilket plan avgörs denna fas av evighet?
Är döden ett mellanting av ljus och mörker eller ter sig döden på två olika sätt?
Ett avslappnat skönt tryggt försvinnande,
eller ett kast ned i den djupaste avgrund.
Två paralleller som formar ett mönster av evighet.
Om solen symboliserar godhet,
och bristen på ljus tar plats för ondskan,
då skulle man kunna tänka sig att både ondska och godhet balanserar varandra,
för att upprätthålla harmoni.
Jag vet inte med dig,
men jag njuter bäst av solens värme när jag ligger i skuggan.

Beroende

20170206

Beroende

Vad var det som prasslade, som strök förbi, förut
Vet inte riktigt när, tror det var på riktigt i alla fall
Fast inte riktigt säkert
Vet inte vad det kallas, om det nu alls är känt

Så trött, trött in i märgen
Splittrad, utbränd
Så hungrig, har ätit av allt, men ändå
Så hungrig

Ett hål går rakt igenom allt
Jag trycker in allt jag hittar
Inget passar
Inget passar, jag försöker ändå

Så trött, rent av sliten, trött, så trött
Jag tror att det gör ont, men orkar inte känna efter
Beroende av kaos och stimuli, beroende
Är det ett fint eller att fult ord, beroende, beroende

Var är du, var är jag, varför så väldigt svårt
Så svårt, fastnar liksom hela tiden
Längtar tillbaka till då jag tog två steg framåt och ett bakåt
Nu går jag ett fram och två bak

Varför känner jag dig inte
Är du här, tar du hand om mig
Har jag gått så väldigt fel och vilse
Finns det hopp för min själ än eller har ridån redan gått ner

Spelar jag en pjäs för mig själv med ett gammalt manus
Ett manus som tappat de bästa sidorna
Sidor som kritiker stulit för ädlare ändamål
Är det någon som tittar, bryr sig, någon alls, överhuvudtaget

Jag tänker på dig och det gör ont
Skam, värdelöshet, oförmögen, maktlös
Min bön är allt annat än en hyllning till din skapelse
Mina toner hoppar mellan hat och självömkan

Når mina toner upp till dig
Eller var du i mitt hjärta långt innan jag började lida
Har jag förlorat ett stort slag eller var du aldrig verklig
Inbillade jag mig att du älskade mig

Vad är kärlek värd som ingen kommer för att se
En tom teater med en slagen artist bakom draperiet
Elände gnager på mina ben sorg varar i mina sår
Ingenting blir rätt, ingenting känns lätt

Får jag gnälla så här, gör du mig rättvisa
Eller förlåter du all min skam och ställer min skulder mot väggen
Kan jag lita på dig när jag tappat min tro
Leder du mig efter att jag slutat följa dig för länge sen, eller nyss

Min själ skriker tyst i natten, jag kväver den med mitt förnuft
Jag vet bättre, kan bättre, borde
Vad är det som jag borde hela tiden, borde
Borde inte du gjort det lättare för mig

Varför var min mun öppen när jag proppade i mig
Varför lyssnade så många öron när jag skrek
Varför särades ben när jag ville komma till
Varför lydde livet alla mina befallningar som var av ondo

Har jag prövat att ge, att göra rätt, göra det lätt
Har jag gjort allt för någon annan
Har det jag fått som gåvor getts vidare till andra
Har ljus och godhet flödat när jag haft chansen

Nej, det är sant, allt är ditt fel
Ja, det är sant, det är aldrig mitt fel
Jag är alltid oskyldig till dina skulder
Lögnerna smakar inte som förr, de är som grus i munnen

Rättvist smakar livet men jag vill inte stå kvar, inte till svars
Ett steg fram, två steg tillbaka, kanske tre, eller fyra
Hur långt kan jag komma från dig
Kommer du ändå och hämtar mig när jag ber dig

Om jag ber dig nu, kommer du då, NU
Kan du hämta mig nu, jag har gått vilse
Jag räknade stegen, försökte ha koll
Försökte minnas vägen tillbaka

Jag vill slippa stå med skam, ville synda i fred
Synda och njuta av mina egna planer
Sedan skynda tillbaka och le inför ditt ansikte, falsk
Mina stora tankar, min stora mun, mitt stora huvud

Har jag gjort bort mig på allvar, är du nådig
Är jag redo att ge upp, eller tror jag ännu lite på min egen plan
Det kändes så bra en liten stund, sen kom kaoset
Kaoset är så beroendeframkallande, beroende

Beroende av dig, är jag beroende av dig
Jag slits i bitar, beroende av dig men vänd åt alla andra håll
Kaos i min egen regi eller beroende av din frid, din nåd, din kärlek
Kan du ta mig härifrån, levande, medan tid finns

Beroende av dig
Beroende
Beroende
Beroende av dig

Dimman

20180925

Dimman

Dimma
svårt att se klart
rakt fram
tittar rakt fram
in i dimman

Nu
svårt att se klart
här och nu
stirrar på livet
som stirrar tillbaka


svårt att se klart
förfluten tid
obearbetad
förlorad

Nej
svårt att se klart
inte förlorad
kanske instängd
kvar i det fördolda
fast nu

Möjligt
svårt att se klart
men det känns
omöjligt fångad
fastlås i minnen
från då
tiden som inte finns

Inuti
svårt att se klart
då tittar tillbaka
ögon som jag
alltid blundat för
lurats att leva
med grumlad blick

Måste
svårt att se klart
lögnen inpräntas
älska det omöjliga
svika mig själv
ge till den stora

Svalde
svårt att se klart
allt för att få
lite kärlek
näring nedbäddad
undangömd
i krav

Omöjligt
svårt att se klart
kunde inte leverera
kan inte älska
hon fick aldrig nog
kräver, alltid mer

Överleva
svårt att se klart
priset betalt
alltför högt
glömma vem som kostat
vad jag betalade

Köpte
svårt att se klart
jag tog hela konceptet
älskade för att få
kärlek inlindad i krav
från en en vuxen
av min själ

Alltid
svårt att se klart
hon har alltid rätt
mamma vet bäst
kraven
rätt blir fel
fel är rätt

Behov
svårt att se klart
hon behöver
talar om det, då
för mig
liten jag

Kvävd
svårt att se klart
vill älska, vill ge
gärna få
stora behov
jag har så lite

Nej
svårt att se klart
hade så lite

hade lite
var liten, då

Nu
svårt att se klart
stor, större, störst
men inuti
liten, mindre, minst
dimman

Då och Nu

20181111

Då och Nu

skriker
vrålar
men vill inte störa
någon annan
min röst
suddas ut

smärtan förblindar
omöjligt att överleva
totalt mörker
jag faller
djupare ner
ner
panikens djup

smärta som stegrar
tar över
krossar varje ben
kroppen ledlös
förvriden
utanpå som inuti

vrålar maktlöshet
skriker förtvivlan
ropar utan att störa
någon annan
min röst
suddas ut

förblindad av smärta
jag faller
totalt mörker
panikens djup
omöjligt att överleva

stegrande smärta
krossade ben
förvridna lämmar
trasig
sår som aldrig läkt
då blir nu

minns en annan verklighet
det är tyst omkring
allt är lugnt
förutom min egen röst
skriker för nu
om då

lugnande ansträngningar
förgäves försök
kapitulation
säker här
och nu

toner ebbar ut
lyssnar till den nya sången
allt är okej
nu
den gamla refrängen
skriker tystare
nu

vilar trött
tänker på dig
den nya sanningen
en bättre sanning
nu
det gamla ebbar ut
då blir till då
minnen som studsar mot
nu

det är okej
det var inte okej
en liten skärva
skar upp gamla sår
var rann ut
då blandat med nu
en sörja
aldrig sörjd för
fast tid finns
nu

(tack Senem för att du finns där, och här)

Eld i ditt hjärta

2001

Eld i ditt hjärta

Jag önskar eld genom tid och rum.
Jag sliter ut mitt hjärta för dig.
Önskar att kärlekens eld ska brinna i ditt hjärta.
Min livlösa kropp gråter. Svartblå silvertårar kammar mitt bleka, stela ansikte.
Allt är förbi, allt är över.
Du tog min vilja, min kraft.
I förakt kastade jag mitt hjärta efter dig.
Allt jag vill är att bli omfamnad, älskad.
Av dig.
Är det så mycket begärt.
Jag vill anfalla dig, kasta mig över dig och fånga dig.
Tvinga dig att stanna.
Fanns en rival skalle jag vilja strida.
Den som kastar sitt hjärta till någon får ingen kärlek.
Sen som vill ha kärlek, älskar inte.
Att ge kärlek är att älska.
Oavsett utgången eller den brinnande blå ångesten.
Den som älskar till kärleken blivit svart, han hatar.
Blåsvart rinner den dödes förälskelse iväg.
Att älska är inte att vilja ha.
Att älska är att ge.
Jag kastar inget hjärta på dig.
Jag vill inte fånga dig.
Jag vill inte strida för dig.
Vill du se mig strida för dig, vill du se våld, inte kärlek.
Jag vill inte tvinga dig stanna.
Jag önskar eld genom tid och rum.
Kärlekens eld till ditt hjärta.
Låt den brinna och sprida kärleken i din kropp.
Låt den tända dig så att du lyser starkt.
Den som har kärlekens eld i sitt hjärta ser ljust på livet.
Ser klart genom allt som annars är solid.
Ser den eld som brinner i en annan älskandes hjärta.
Jag ber Gud att tända denna eld hos dig så att du kan se mig.
För jag brinner för dig, en varm blå eld i mitt inre.
Kanske en sparlåga som snart ska dö.
Kanske en låga så varm och förväntansfull som väntar på att få flamma upp.
Jag har tappat mig själv inför dig.
Älskandet har blivit ett lidande.
Elden en smärta.
Vad vill jag då med dig?
Är det så svårt att förstå?
Jag älskar dig.

Farligt nära

2000

Farligt nära

Jag vågar inte hoppa så jag tar sats.
Jag vågar inte fråga så jag letar svaret.
Jag vågar inte älska så jag hatar.
Jag vet inte något så jag är viktig.
Vågar inte vara, bara vara. Vad är så stilla?
Bättre att ta sats, kanske ger mer perspektiv.
Så löjligt att vara naken, så fult. Provocerande.
Vem vill älska, ge upp sig själv.
Knulla lättar på trycket.
Eller ger ångest.
Rysk roulett, Aids.
Jag har jobbat så länge, trott så mycket.
Gör jag det kanske det försvinner och då blir det tomt.
Om jag vet frågan utan mening.
Tänk om människorna jag ser varje dag är en del av mig.
Tänk vad de skulle veta om mig, se rakt igenom.
Tur att de har så mycket sjukdomar och är så annorlunda.
Annars kanske jag var tvungen att vara nära.
Det är så skönt att läsa tidningen.
Det ger bekräftelse till mitt val.
Gå inte ut, ta inte kontakt.
Människorna är elaka och sjuka.
Tur att jag inte är en av dem.

Flugan

20190421

Flugan

paralyserad
fastbunden av beroende
smärtsamma minnen stänger
vägen blir smalare, trängre

trängs i mig själv
får knappt plats
det är bara för mycket
planer och krav, från min sida

en oärlig önskan
drömmar om frigörelse
och hat
såra för att slippa såras

spinner mitt nät som en spindel
vill fånga dig vid rätt tidpunkt
bli fri eller för att ge igen?
jag vill göra båda två

men du känner
som flugan har du sprattlat dig fast
jag biter ändå inte
skulle gärna vilja, men gör det inte

sårad en gång, många gånger
för många gånger
du kör över, om och om igen
tillplattad tappar jag farten

borde gått för långe sen
fastnat i mitt eget nät
sega trådar drar åt alla håll
blir bara värre ju mer jag försöker

eller är det dina planer
har du knutit kladdig tråd kring mina lemmar
har jag fastnat i din intrig
är det jag som är flugan?

Gasoldriven kylskåpskropp

2001-04-16

Gasoldriven kylskåpskropp

En djävul dansar på mitt hjärta.
Tipeti topp tipeti topp.
Steppar och stampar så mina tankar lockas till dansen.
I min kalla kropp brinner ett helvete.
Mitt hjärta kallt som is.
Min hjärna het som elden.
I mitt huvud dansar en djävul.
Tipeti topp tipeti topp.
Vi dansar hand i hand, runt, runt.
Mot varandra, med varandra.
Djävulen och jag dansar runt, runt i min skalle, stampar och steppar.
Tipeti topp tipeti topp.
Lockande toner spelas osynligt på en panflöjt.
Små bjällror sjunger med.
En sådan eld, en sådan fart.
Jag vill känna, jag vill ha.
Jag dansar gärna med Satan, elden måste ju sprida sig i min kropp.
Tina mitt frusna hjärta.
Men tvärt om. Den galna elden i min hjärna kyler min kropp.
Jag kommer snart att dö.
Jag vet det nu.
Mitt hjärta sår inte längre. Det frös till is.
Som ett kylskåp drivet av gasol. Hettan får kroppen att frysa.
Jag är redan död, dansen pågår länge till.
Tills min själ av gasol är slut.
Då fortsätter dansen i helvetet.
Då dansar satan själv.
Tipeti topp tipeti topp – i triumf.

Gränslandet

20190714

Gränslandet

ihoptryckta nerver
sammanpressade
nästan svetsade
redo att kopplas om, koppla fel

för trött egentligen
men sover dåligt utan insikt
frigörelse kommer efter
försöker börja ändå

jag behöver inte den här delen
klarar mig utan livet
det gjorde för ont ändå
utan dig, eller med, blir detsamma

en kramp drar mig tillbaka
slungas hjälplöst ut
eller in, vet inte så noga
förfalskad hela upplevelsen

alltid ditt fel förut
vet inte vart jag tar vägen med mitt
det värker i bröstet
gör ondare längre ner

har döden flyttat in
tar han små bitar i förväg
orättvist
så jag blundar ännu en gång

fantasier flyger förbi
trötthetstecken
dina eller mina
spelar ingen roll, kan inte tyda

Högmod hos snögubben

2001-05-03

Högmod hos snögubben

Jag ville visa dig vem jag är.
I vinterns kyla rullade jag stora bollar av mig själv i snön.
Jag byggde en gubbe vit och vacker, ståtlig och stark.
Du trodde mig inte.
Du sa min vita färg var falsk.
Jag stod dag som natt, stilla och stark.
Fast besluten att visa dig var jag stod.
Sen kom våren.
Det visade sig att du hade rätt.
Värmen och kärleken fick mig att smälta i vårsolen.
Allt det vita, allt det vackra och starka rann iväg bland tuvorna och kvar fanns bara jag.
En hög med skit.
Hur mycket jag än höll mig ståndaktig var jag bara skit.
Hur mycket jag än vill, är jag bara skit.
Vem kan klandra din klarsynthet.
Jag skall aldrig mer rulla mig i snön.

Inlåst

1996

Inlåst

Försöker känna efter,
hitta en känsla värdig att följa.
En knut i magen,
det är allt.
Jag känner ingenting förutom en ovisshet.
Total okontroll över mitt liv ger en känsla av osäkerhet.
Inte osäker i mig själv,
själv är jag säker,
långt framåt så ser jag hur min framtid ska vara,
men nu.
I nuet är det annorlunda,
nuet är ovisst,
mitt liv är i händerna på missbrukare,
maktmissbrukare.
I min framtid som jag har bildat i min fantasi är det helt annorlunda,
fyllt av kärlek och förståelse,
men allt hänger på vad domarna och bödlarna ska besluta.
I min själ bor min kraft,
den är stark men inte hur stark som helst.
Belöningen för strävan efter att göra rätt är känslor,
känslor så som kärlek,
vänlighet,
värdighet och rättfärdighet.
I mitt läge är kampen dubbelt så svår och utan belöning.
Om jag inte kämpar går jag under och blir en slav åt hatet.
Och hur jag än kämpar så kan jag inte komma i mål.
Höga murar skärmar av så att det är omöjligt att nå belöningen.
Det är svårt att kämpa med sina känslor,
när man inte vet när man har vunnit en bit,
och kommit närmare målet.

Jag blev skyldig

20171115

Jag blev skyldig

Du säger att du är min vän
att du älskar mig
Orden är så vackra och betyder så mycket
men sen blir allt tomt

Dina handlingar lämnar inga spår
orden lämnar öppna sår
Flyktiga meningar för din egen skull
jag står kvar oberörd

Jag lovar ingenting
men håller så mycket mer än jag lovat
Utan ord låter jag mina handlingar
tala för sig själva

Är jag bättre än du
Du lovar mycket men ger mindre
Fast du ger mycket mer
än jag ger

Jag ger mindre än du
men mer än jag lovat
Hur väger man kärleken
tanken är avsmaklig

Ändå gör vi inte annat
räknar och mäter
Är det du eller jag
som står i skuld

Så länge notan är balanserad
har vi fred
Eller är det tysta kriget
en dold lek á la sensualis

När kärleken tar slut
tas vågen fram
Förälskelsen ebbar ut
och tumstocken mäter upp

Det är en tunn linje
mellan kärlek och hat
Jag gav för lite
du för mycket

Lite här och där

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

Livet

1998

Livet

Det som synes lätt och inte alltför långt borta.
Det som lovades så härligt.
Det som med en snabb överblick såg ut som en njutning.
Det blev inte så, det var inte så och det ska inte bli så.
Som en stor och lång avtändning,
början som ett skrik och fortsättningen som en frossa.
Fel och brister, ondska och mörker.
Det som borde ha varit en lek blev blodigt allvar.
Och i skillnaden mellan lek och allvar så bildas kraften.
Det som började så hemskt såg vid slutet ut som en belöning.
Och sökandet efter det härliga och njutningen vill bara få börja igen,
och än än gång få mötas av avtändning och frossa.