20161031

Hata eller älska

Jag såg på dig, du som aldrig sårat mig
Hatet välde upp i mig, du som aldrig hatat dig

Vem är du? varför har du skadat den lilla
Har du ingen skam? jag mår illa

Du har smulat sönder blommor, trampat på så kolossalt
Att du fortsätter spy galla, du borde straffas brutalt

Jag ser på dig när vreden kokar upp och vill ta över
Slå dig, hata dig, mörda, jag vill men inte behöver

Du har allt, du har fångat världen i din hand
Ändå har du inget, ditt liv balanserar på en rand

Jag ser allt du har, allt du haft, jag samlar smulor från ditt bord
Jag hade inget, fick ingenting, tog, förlorade en hel jord

Min egen förmåga bleknar inför vad jag ger dig för makt
I mitt sinne du tar plats och hatet radar upp i givakt

Jag vill trycka ur mig min ilska, jag vill skada och förstöra
Söker mening hos Gud, finns det inget jag får göra

Det fanns en tid då jag kunde fått slita dig i stycken
Nu är det gamla över, jag får inte stjäla dina smycken

Jag ska förlåta dig, älska och vända andra kinden till
Fast skada, utplåna dig, är det enda jag vill

Är det mina komplex som får mig att darra
Det spänner i min kropp, mina leder de knarra

Aldrig har du gjort mig personligen något förjävligt
Men den jag älskar har du förnedrat förfärligt

Maktlös mot det som en gång har skett
försöker jag be, igen, har redan bett

Kunskapen finns inom mig och jag måste lägga ner
Hatet, föraktet, allt det som inte något ger

Det är svårt att vända om, be och börja älska
När hatet och rädslan redan börjat dränka

Det handlar inte om dig, om vad du förtjänar
Det handlar om mig, vad jag väljer för vägar

Det är inte din sinnesro jag försöker rå på
Det är min egen väg jag försöker att gå

Att du är ett svin, ett as på två ben
Det har jag förstått, jag är inte sen

Men nu får det vara slut på att fördöma
Om kärlek och förlåtelse jag vill drömma

Jag skiter i dig och allt vad du tycker
Hatet ur mina tankar kärleken rycker

Du sårar mig med din blotta existens
När jag ger efter får min hjärna mens

Jag tänker inte blöda för dig, inte tänka mer skit
Det spelar ingen roll att det är orättvist

Det du har förstört ska jag laga och bevara
Inför dig har jag inget att förklara

Jag är fri så fort jag låter dig ur mina tankar gå
Att älska dig är svårt, men det måste vara så

Allt får vara, det är ingen idé att ödsla energi
Alla sårade känslor, komplex, de får stå bi

Att älska mig själv och söka min egen sanning
Är mer värt än att ge hatet bemanning

Jag säger go natt, kysser dig adjö
I natt behöver ingen främling dö

Det är en mur mellan oss, och den ska få stå kvar
Kärlek växer på min sida, jag vet inte om du någon har

Den jag älskar, den du gjort illa och skadat svårt
Jag lägger min tid på henne, ger henne det som blir vårt

Aldrig mer ska du komma hit och förgöra
Dina lögner kommer jag aldrig mer att höra

Jag hittade rätt bland tistlar och taggar
Plockade rosor som jag i famnen vaggar

Med ryggen vänd mot det onda och mörka
Skyddar jag henne och bjuder på min gurka

Jag ger och hon njuter av solen från mitt bröst
Jag bryr min inte längre, jag ger bara tröst

Du blir en person i periferin
Smälter bort som stearin

Makt får bara det jag själv matar
Oavsett om jag älskar eller hatar

Såren jag känner i mitt innersta väsen
Smärta, sorg, maktlöshet, jag får inte vara kräsen

Ibland gör det ont, jag är sårbar och känner
Onda människor som inte bryr sig och skrämmer

Att försvara mig om så endast i tanken
Slutar bara i fördärv, den unkna stanken

Tröst får jag hos min skapare
Om jag skulle ta jobb som kapare,

blir jag själv lika mörka och svart
Min dag blir mörk, för alltid natt

En röst säger; ska du låta han vinna
Men jag älskar hellre min kvinna

De sår som du huggit, allt som du tog
De läker och helas, jag såg det när hon log

Istället för att hata dig och förnedra mig själv
Låter jag henne bada och dricka ur kärleken älv

Du spottade på en flicka så ung och rar
Jag älskar en kvinna hel, resten av mina dar

Jag måste förlåta, måste i min själ göra upp
Misslyckas jag så får vi båda krupp

Inombords jag sakta gråter
Samtidigt som jag förlåter

Jag förlåter dig, du som aldrig gjort mig något dumt
Ändå gör det riktigt ont, det är så skumt

Jag lägger undan den här dagen och vänder blad
Kärleken segrar igen, det var om det jag bad

Jag tackar Gud för ytterligare en seger vunnen
Hatet, skammen och ilskan, är förvunnen

Onda röster passar på
Ett sårat hjärta de försöker nå

Men Jesus skyddar mig även i natt
Med mig de ger upp att leka ta fatt

Jag accepterar att jag måste känna på smärtan
När jag väljer att älska och vägleder våra hjärtan

Bort från fruktan, skam och hat
Jag dukar fram kärlek på våra fat

Jag glömmer honom och ser in i dig
Och mins så väl varför du älskar mig

En krigare med nedlagda vapen jag är
På golvet ligger knivar, puffror och gevär

Men på himlen gnistrar stjärnor klart
Kärleken segrar, det är underbart

Vi vandrar tillsammans och minns inget av det gamla
Så tacksamma att vi i mörkret slipper famla

Jag prisar Herren och ger kärleken rätt adress
När jag väl älskar känner jag ingen press

Frid över en syndare och strid förlorad
Jag som en kärlekskung blir korad

I hatet finns ingenting att vinna
Tacksam att de illusionerna försvinna

Och att vi i sanningen får stå fast
Vi kan älska varandra utan rast

Och någonstans vet jag att han är som mig
Fast jag var dum mot en annan tjej

Jag hoppas i mitt förvandlade hjärta
Att någon är man att bära hennes smärta

Eftersom jag till slut kunde förlåta dig
Borde också någon kunna förlåta mig

Det är så lätt att peka och döma
Svårare, att förlåta och glömma

Det finns en väg, att ge och ta emot
Att välja kärlek och låta den slå rot