Kategoriarkiv: Hopp

2018, Ambivalens, Ångest, Hopp, Längtan, Lidande, Maktlöshet, Offer, Panikångest, Smärta, Vuxet barn

Barntendern

Lämna en kommentar

20180925

Barntendern

Du kväver mig
hon kväver mig
lägger dig/sig över mig med alla behov
krav på mig att uppfylla önskningar
som jag inte mäktar med

Jag måste få luft
kan inte andas
när du stirrar på mig
när hon stirrar på mig
eller stirrade?

Ge mig lite utrymme
låt mig ha mig själv ifred
låt mig bara vara, få andas
lite ifred
bort från dig
bort från henne

Orkar inte mer
det är för mycket
eller var för mycket?
är det du som kräver mig
kväver mig
eller är det hon

Det känns som du
nu!
men du gör inte mycket,
trycker på knappar
mina inre knappar
knappar som utlöser panik

Ångest, ilska
maktlöshetens knappar
du trycker
något annat löser ut,
akumulatortankar
lagrad smärta
svek mot mitt själva själv

Min själ skriker
vrålar tyst bortom
bortom tiden som lagt sig emellan
bara tid
verkligheten finns kvar

Jag bryter igenom
lite förstånd som en nödraket
punkterar vansinnet
sprider hopp
besked om gryningen
till förnekelsens eviga natt

Du är du
hon är hon
jag är jag
kärleken gjorde mig blind
smärtan instucken
med smala nålar

Jag kunde inte förstå
kunde inte se
subtilt
med modersmjölken
en taskigt mixad grogg
drucken av ett barn

Barntender med smutsiga fingrar
min mamma
och du, är inte
densamma

2019, Förändring, Hopp, Maktlöshet

Björken

Lämna en kommentar

20190928

Björken

ensam står du där
du som jag klippt till
sågat av din topp
inte för din skull

du verkar nöjd ändå
vänjer dig i den nya frisyren
växer på bredden
som jag hoppats på

för generationer att komma
kanske skulle glädjen bli din
att bli hängd i, gungad
lekfull var din framtid

det var då
jag lovar ingenting
kanske kan någon se dig som jag
blicka framåt ytterligare 13 år

jag kommer tillbaka
förr eller senare
en dag hoppas jag att få se
önskar dig fridlyst till dess

min dröm
en del av den du är
hoppas att du så förblir
men tills dess; tack och adjö

Förändring, Frihet, Gemenskap, Hopp, Kärlek

De tre kvinnorna i mitt liv

Lämna en kommentar

2001-01-07

De tre kvinnorna i mitt liv

Det var en gång för länge sedan ett fult och elakt troll.
Surade och tyckte synd om sig själv gjorde detta troll.
Han satt under sin bro och surade i sin ensamhet.
Bron som var vägen mellan döden och födseln.
En vacker dag kom den stora kvinnan i mitt liv gåendes över bron.
Då sa trollet – vem är det som besvärar mig med sina steg.
Det är jag, den stora kvinnan i ditt liv, sa kvinnan och såg frågandes på trollet.
Trollet röt och bad henne dra åt helvete, brons andra sida.
Så en annan vacker dag kom den mellanstora kvinnan i mitt liv gåendes över bron.
Vem är det som besvärar mig med sina steg? Sa trollet.
Det är jag, den mellanstora kvinnan i ditt liv, sa kvinnan och såg frågandes på trollet.
Trollet röt och bad henne dra åt helvete, brons andra ände.
Så satt trollet där ensam och svor över den svåra bron han inte kunde komma över när det plötsligt kom ytterligare en kvinna över bron.
Hon var mycket liten och gick inte utan kröp fram.
Därför såg trollet henne inte riktigt för fötterna lämnade inget ljud ifrån sig. Därför kom den lilla kvinnan i mitt liv mycket nära trollet innan han såg henne och frågade.
Vem är du på min bro, vem är du som vågar besvära mig.
Men den lilla kvinnan i mitt liv sa ingenting för hon inga ord ännu kunde. Hon bara tittade på trollet mer stora ögon.
Då gjorde det så ont i trollet att han sprack. Kött och tjock hud flög ned i floden och ensam kvar mitt på bron stod jag. Ensam kall och utan mitt hårda förtrollade trollskinn.
Jag tog upp den lilla kvinnan i min famn och ropade efter den stora och den mellan stora kvinnan att; snälla kom tillbaka.
När de två andra kvinnorna såg att trollet var borta och där istället stod den unga mannen som de gett sig ut att leta efter så blev de glada och vände om.
Tillsammans gick de alla fyra mot brons första sida.
Bort från döden och mot födseln av det nya.
Jag och de tre kvinnorna i mitt liv.

2018, Dröm, Förändring, Hopp, Tro

Den ljusa drömmen om natten

Lämna en kommentar

20180417

Den ljusa drömmen om natten

ren desperation, sittandes stilla
en insida som skaver mot ändlösa tankar
möten och planer, planerar sig mot slutet
det mörka tomma ihåliga

en dröm växer på skuggornas bakgård
liten spröd blomma lyser i mörkret

löften om en annan värld
mindre krävande

slukad av trycket, det bottentjocka trycket
nedpressad i dyn; djup havets svärta

ljuset når inte igenom
världen är ond ända in i märgen

drömmen växer sig stark
när sig på det som kommer inifrån

mörkret pressar samman
starkare blir trycket och drömmen blommar ut

endast en lite blomma för hoppet
fröar av sig

evigt liv, ständig rörelse
en insida som ger liv åt ändlösa andra
utan linjära funktioner, spretar evigheten
den ljusa drömmen om natten

2019, Barn, Hopp, Kärlek, Liv, Sanning, seger, Styrka

Din soluppgång

Lämna en kommentar

20190825

Din soluppgång

jag såg dig
så ville jag också
besjunga din glädje

sakta med små toner
ge soluppgången en egen melodi

sprickor i mitt inre
öppnar nya vägar för kärleken
melodier fångar vad solen ger

allt förändrades i stillhet
det gamla brast itu

jag ser dig
vill nu precis som då
besjunga din glädje

starkare med större toner
ge soluppgången din melodi

spricker i mitt inre
öppnar vägen för kärleken
fångar solens melodi

förändrades i stillhet
brast itu

jag ser dig
nu precis som då
sjunger med din glädje

starka små toner
din soluppgångs melodi

Hopp, Kärlek, Tro

En söndag

Lämna en kommentar

20161023

En söndag

Det var verkligen omöjligt, på riktigt
Det som såg ut som en strapats rakt genom solid betong
var i själva verket, avsevärt mycket svårare

Backspegeln lämnar ingen vettig reflektion
Förståndet voltar över sin egen axel utan att få minsta insikt
Historien är lika mystisk som framtiden

När jag försöker förklara för dig så blir orden bara till sång
Toner smeker min själ när de lämnar mitt bultande hjärta
Jag har ingen aning vad du hör, vad du förstår. Jag kan inte förklara

Min berättelse pekar, ger någon form av vägledning
men den bär dig inte, den har ingen kraft i ditt hjärta
den lockar ditt sinne, men resan måste du göra själv

Även i djupet av mina ögon, när du tar dig tid och tittar, noga
så går så mycket förlorat, det är inte samma språk
Hjärtat slår, ögat blinkar, det är lika, men inte samma

Jag kan inte visa det jag fått, jag kan inte förklara
Sanningen är sann, ren, vit som snö
men dold bakom hela världen

Det är omöjligt, på riktigt
en strapats rakt igenom solid betong
egentligen, avsevärt mycket svårare

Han gör det omöjliga möjligt
Han är vägen, sanningen och livet
Han är i betongen, verkligheten, det svåraste och står över alla lögner

Det som ingen annan, ingenting annat kan göra begripligt, fattbart
det är vägen Han lägger under dina fötter, steg för steg
Ingenting syns i förväg, ingenting visar vägen, den bara bär när du går

Tro; tron är de fötter som tar steg efter steg rakt in i hjärtat
Hopp; hoppet för dig över alla hinder, rakt in i hjärtat
Kärlek; kärlek är det språk som hjärtat talar och förstår

Det som ögon inte kan se, det som öron inte kan höra
Det som världen avvisar för att det inte går att mäta, äga och sälja
Det som jag berättar men ändå inte kan säga, visar men ändå förblir dolt

Sanningen finns, ljuset är äkta, kärlek mer än ord kan peka på
Att ge upp allt öppnar upp för att ta emot något ännu större
Endast den som skapat hjärtat och förstår dess språk kan mätta dess längtan

Så stort, så oändligt, en kärlek större än allt jag vet
När alla mina sinnen ger upp att äga världen omkring mig så öppnas något
En värld inom mig som är evig, som alltid har funnits och alltid kommer att finnas

Jag kan berätta, jag kan peka, jag kan finnas för dig,
du måste tro, du måste hoppas, du måste älska
… … …

2001, Frihet, Hopp, Längtan

Frihet

Lämna en kommentar

2001-06-12

FRIHET

Ordet som är på tapeten, fri och het – frihet.
Fri som fågeln som kastar sig i vindens virvlar, en mästare i luftens element.
Eller fri som hjorten i skogens djupaste hjärta.
Var är människans fria plats?
Om inlåst inte fanns skulle då frihet existera?
Om tiden inte fick stå still och samlas i hjärtat som en översvämmad damm?
Skulle då friheten vara lika vacker?
För vad gömmer sig i tankarnas vrår och skrymslen om inte längtan efter det som inte är.
Kan man då säga att den som spar på sitt liv väntar på frihet?
Att den som längtar i evighet lär sig som ingen annan vad frihet egentligen är.
Eller är livet bara ett slöseri på tid där frihet aldrig blir till?
Kan man vara het utan att vara fri?
Fri i sinnet är dock inte det samma som fri i kroppen. Sinnet kan vara fritt där kroppen är inlåst.
Och tur är väl det!
För tänk om frihet inte är något man styr, om frihet är något man är.
Då vore det så otroligt onödigt att blockera sitt liv för att sedan släppa fördämningarna och låta friheten svalla.
För tänk om frihet är något som alltid finns, om man vågar släppa in friheten i sina tankar.
Som en oändlig kraft som alltid finns för det sinne som vill vara fritt.
Då vore det dumt att fördämma sitt liv för en högre njutning som ändå fanns där helt enkelt från början.
För kroppen är fri när själen är het och när det hettar i kroppen är själen fri.

Hopp, Själviskhet, Tro

Få chansen att växa

Lämna en kommentar

2001-01-18

Få chansen att växa

Gud är så hård och så rättvis. Så god och så givmild.
Jag förstår inte hur han kan hålla reda på mig, när jag knappt förstår varför jag lever själv.
Men visste jag det Gud vet så vore inte jag jag, utan då vore jag Gud.
Ofta önskar jag att jag vore Gud så att jag slapp göra alla mina misstag.
Att önska så är väl det största misstag av alla.
Tillbe inga andra gudar än Gud, den enda guden.
Ändå försöker jag avguda mig själv.
Jag försöker lura livet, spela ädel, verka lugn, låtsas vara modig.
Jag berömmer mig själv som en gud.
Är det då så konstigt att mitt liv är så svårt, när jag lever i lögnen och har mig själv som avgudabild.
Jag tänker oftare på mig själv än på Gud.
Är det då inte rättvist av Gud att ägna lika mycket tid åt mig som jag åt honom.
Men varför visar då Gud inte vägen?
Vad är det för en fråga?
Tänder inte Gud stjärnorna varje natt, låter Han inte solen stiga upp och in i mitt liv.
Ger mig inte dagligen händelser och möjligheter att göra upp med mig själv.
Gud om någon är väl mån om att jag ska få växa i mitt liv.
Gud om någon ser väl till att jag blir konfronterad med mina problem dagligen så att jag ska få en chans att ta itu med allt som känns jobbigt.
Varje dag ger han mig möjlighet att växa.
Sen att jag ljuger, låtsas, spelar och skyller på andra, det får jag nog ta på mig själv.
Är det inte att vara god och givmild, att ge en människa precis vad hon behöver,
Så säg då vad det är.

2017, English, Hopp, Smärta

Holes in the sky

Lämna en kommentar

20170103

Holes in the sky

There is a lonesome heart on the highway
Riding to slow to die, but fast enough to bleed

Red lights are passing by and getting by passed
The world is filled with it´s owns worries

Who cares about a transport of a bleeding heart?
The transporter cares,
I care

But the world is to full of sin to care
Money, prestige and sex, the world turns and spins
Sin is full of sorrow and fear

Is there a hole in the sky?
Pierced by the fire?
Holy spirit and fire gives a break to the pain
A band aid to hold the heart for awhile

I cry out through the world, through the hole in the sky
I let my pain leave my heart to give som rest to the world
You suffer too
You need to find a hole to breath, I must guide you
The world need to be able to breath through me

Love from the Holy Spirit is on the move
Holes in the sky
Pierced by the fire

We breath together
We breath together
Trough the hole
Through the world

There are two hearts on the highway
Red lights passing by and getting bypassed

2017, Frihet, Hopp, Tro

HOPP

Lämna en kommentar

2017-08-23

HOPP

jag vaktade något som jag inte ville ha
förblindad av smärtan
kramp, stel i sinnet
förlamad av fruktan

jag såg dig gå på vattnet
stormen la sig under dina fötter
jag försökte förstå
och kunde inte tro

en fasad av perfektion
regelverk av kontroll och disciplin
utbränd, förkolnad och trött
smärtsamma andetag mot slutet

jag kände dig vidröra mitt inre
du lugnade min ömma ångest
jag försökte känna
och började tro

allt jag byggt var lögner av glas
ömtåligt och skört för sanningen
krossad, splittrad
blev jag fri från mig själv

du tog plats i mig – ömhet
livet började med dig – kärlek
mitt sinne känner dig – trygghet
jag tror – hopp

2017, Frigörelse, Gud, Hopp, Lidande, Tro, Tröst, Trygghet

Här och där

Lämna en kommentar

2017-11-14

Här och där

Jag känner dig vaka över mig
Mitt i smärtans mörker så tänder du ljus
små ljusglimtar här och där

Det är ett ont mörker i världen
Själviskhet har blivit ett motto
kapitalism en reform

Som liten fastnade min själ
i ondskans taggtråd
intrasslad i övergrepp

Jagad av livets svärta
inifrån ett tryck
utifrån en press

En revolution
mot maktens korridorer
förtrycket ska blåsas bort

Du är mitt vapen
Ditt ord mitt svärd och min sköld
Kärleken du ger väcker elden i mig

Frigörelsen är så svår, det gör ont
Läkandets process är fylld av överraskningar
Smärtsam är resan som syr ihop själen

Jesus!
jag är inte som du, min väg är annorlunda
men jag följer dig, jag gör revolt

Ljuset i mörkret
inspirerar mig
ger mig hopp

Jag sjunger en sång till din ära
en sång som inspirerar mig
lyfter upp

Kärlek fyller min sår
Jag känner dig vaka över mig
små ljusglimtar här och där

2018, Barn, Ensamhet, Hopp, instängd, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Rädsla, Saknad, Själviskhet, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Vuxet barn

Jag såg dig.., nästan

Lämna en kommentar

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

2016, Ångest, Ensamhet, Envishet, Förändring, Frigörelse, Hopp, Rädsla, Själviskhet, Smärta, Stress, Tro

Jag vänder mig om

Lämna en kommentar

20161111

Jag vänder mig om

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Ögon stirrar mig i nacken
bakom mig står någon på lur

Ett tryck över bröstet
lite för hög puls

De kommer smygande
om kvällen och på natten

Skuggorna drar i livets trådar
rycker så att det gör ont

Höger vänster
fram och tillbaka

Trött
Matt
Sliten

Det tar att vara jagad
andan flämtar i halsen

Om andan flämtar för häftigt
då är det slut

Som att spotta ur sig det sista
livet flyger ur kroppen som en loska

Vad är det de vill åt?
varför jagar de mig?

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Om ingen jagar?
varför är jag rädd?

Jag sätter mig ner
och något finns här

I djupet pulserar det
mer vilja än kroppen klarar av

Planer som krockat med livet
önskningar som handlar om mig

Min egen vilja har sprungit iväg
krossat murar av ödmjukhet

Var sitter handbromsen?
hur får jag stopp på jakten?

Jag ser mig omkring
och är verkligen ensam

Ingen stirrar
ingen ser något

Varför skulle någon bry sig?
fanns det plats för någon?

Någon vill inte
och ingen är där

För många saker att göra
för många viljor att möta

En dum tro om att räcka till
en vilja att vara till lags

En rädsla att förlora allt
en annan att inte få det önskade

Så många sprickor
så lätt för mörkret att komma igenom

Det står ingen bakom mig
ögon stirrar inte

Det är inte mig de vill åt
det handlar inte om er andra

Jag har blivit lurad i mig själv
i djupet blev jag bedragen

Det som glimmade
var inte menat för mig

Handbromsen är trasig
men knäna håller

Jag böjer min nacke
och finner någon där

I hjärtat blir jag välkomnad
rekommenderad att släppa det andra

Låta världen vara som den är
se på andra utan att stirra dem i nacken

Jag behöver inte stå på lur
var och en får sitt ändå

Även jag är omhändertagen
det känns så

Andan lägger sig
pulsen saktar in

En vila kommer
ett lugn rapporterar

Det finns inget att vara rädd för
jag blev spelad ett spratt

Den fule fick tag om mitt liv
den gode får nu ta över

Jag knäpper min händer
bönen lämnar ansvar där det hör hemma

Andan är åter ande
stillheten sjunger för mig

Han som ordnar saker får härska
mitt liv är Hans egendom

Mina försök är som vinden
jag blir blåst varje gång

Jag ger upp livet
och låter livet ta över

Jag dör inför mig själv
och återuppstår med Honom

Jag är inte ensam
det finns någon som ser

Ingen kan komma åt
ingenting att oroa sig för

Det är så lätt när det är rätt
så svårt när det inte går

Jag i Honom
Han i mig

Ensam var jag slut
jagad av fruktan

Sliten i bitar inom mig själv
nu blir jag lagad

Kärlek limmar mina spruckna kanter
det håller och räcker så det blir över

Livet börjar om
lite lugnare nu

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Glädje, Hopp, Längtan, Lust, Säker

Kungsan

Lämna en kommentar

2001-05-28

KUNGSAN

Sommar och soliga dagar, man går dit man behagar.
I Stockholm är det grönt, allt är så väldigt skönt.
Halvnakna flickor på stränder, dit vill mina händer.
Mot Djurgårn´ går bussen, jag letar efter pussen.
Ingen lycka jag fann men med båten jag hann, vidare till Slussen,
Där finns kanske pussen?
Promenerar längs kajen vid slottet, jag går som en kung, jag håller måttet.
Mot Kungsan styr jag min kos, där finns min röda ros.
Inte för att jag har någon tjej, men någon ska snart få träffa mig.
En söt liten flicka från förorten, snart står inför kärleksporten.
Utan att veta att hon snart är min, står hon där borta så fin.
Vit klänning med svallande barm, hon gör mig alldeles varm.
I Kungsan är det alltid så lätt, där gör jag alltid rätt.
Vågar fråga rakt ut, inte se ut som en dumsnut.
-Vart vill du gå min lilla flicka, ska vi gå och hämta dricka?
Under träden utanför cafét, där pratar vi tills hon blir het.
Sen är det dags att beställa ytterligare en lemonad, innan det är dags för ett bad.
I dammen vi plaskar så det stänker, medan solen sakta sig sänker.
På trädgårn vi njuter supé, resten av kvällen är en resumé.
För allt är inte till för alla, det är vad som skiljer oss balla.
Men gå till parken min vän, gå dit förr, inte sen.
För i parken, där bor kärleken.

1996, Dröm, Ensamhet, Hopp, Kärlek, Längtan, Styrka

Min alldeles egen

Lämna en kommentar

1996

Min alldeles egen

Det var så länge sedan,
det känns som om tiden vi sist var tillsammans var något som hände någon annan,
och som i sin tur berättar det för mig.
Men vart efter vi umgås kommer du mig allt närmare,
och det som var ett minne blått är nu starkaste verklighet.
I min hand så känns du helt underbar.
Mina tankar som för mig bara är tankar,
får dig att ta form,
och de ger mig för första gången på länge en mening.
Tillsammans får vi en del av nuet att leva vidare.
Känslan är stark och ju mer jag får känna dig,
ju snabbare går det.
Allt som jag burit inombords får nu komma ut och bilda ord.
Med din hjälp så håller jag mig flytande,
och får kraft att uttrycka det som jag djupast känner.
Att fatta dig i min hand,
och se dig röra dig över pappret,
och se hur du lämnar ord efter dig som betyder något för mig.
Det gör min så stark att jag känner att inget är omöjligt.
Och jag vet att du bara är min.
Min alldeles egen penna.

2017, Förändring, Frigörelse, Hopp, Mod, Rebel, seger, Styrka, Tro

Min väg

Lämna en kommentar

20171118

Min väg

Någon säger att du kan
och du kan
Röster från ovan begränsar
och ger kraft
Någon säger att du inte kan
och du kan inte

Öronen hör så mycket mer
hjärtat hinner inte med
Tankar far i banor
programmerade från ovan
Begränsad utifrån eget förstånd
ett lånat förstånd

I djupet började alla tall på noll
inget var skrivet på själens första sida
Från ovan kom ord och blickar
stakade ut en värld
Mönstret upprepar sig själv
frihet är något annat

Jag skiter i vad du säger
vad du säger spelar ingen roll
Förprogrammerade tankar
leder bara till det förflutna
En loop av förfluten framtid
förankrad i sinnets slöja

Jag kastar av mig mina bojor
klär mig i mig själv
Oförståndigt lämnar jag det trygga
en otrampad stig är min väg
Alla andra stigar har beträtts
men jag går min egen väg

2019, Hopp, Ilska, Kärlek, Längtan, Rädsla, Självömkan, Sorg

Missförstånd

Lämna en kommentar

20190906

Missförstånd

orolig att du missförstått vårt missförstånd
för hur kan flera fel bli till ett rätt
hur man än plussar på så går det inte ihop

kärleken brinner som en instängd fågel i bur
vågar inte öppna dörrarna och flyga
stannar kvar och svälter i ensamheten

för många skrik från höjda röster
ihopkrupen och indragen i mitt skal
flykt från det som blev som det inte skulle vara

ändå vaktar jag hoppets låga
bakom lykta dörrar brinner en eld
kan jag få vara som jag är

i egen takt skyndar jag långsamt
håller dig i mina armar
borrar in mig i dig

luktar hemtrevligt och värmer gott
nära och varmt som balsam för min själ
håller hårt i minnen från dig

glas som skär och oljud som plågar
skärvor krossas ytterligare en gång
sargad förlorar jag allt ännu en gång

orolig att du missförstått vårt missförstånd
älskar det som aldrig riktigt fick ta plats
hur man än pusslar så går det inte riktigt ihop

2018, Förändring, Frigörelse, Hopp

Nya spår

Lämna en kommentar

20180204

Nya spår

och så svängde hjulet igen
ytterligare ett varv, fast lite ur spår
så nära cirkeln, så det ser lika ut
men på nära håll
ett nytt spår

vanans makt bryts i etapper
malande och kvidande
nötande, som gnisslande tänder
välkommen är den
efterlängtad

förändringen gör entré
storslagen i sin litenhet
tillbaka till noll
och så framåt igen
små små steg
trampar nya spår

Glädje, Högmod, Hopp

Samvaro

Lämna en kommentar

2001-06-26

SAMVARO

Kan du förstå ordets innebörd eller är du för dum?
För så fick jag lära mig att livet går till. Den som inte ser det som andra ser är dum.
Om det vore så att den som inte vet är dum för att han utan kunskap är, då vore var man dum för de flesta vet något som ingen annan vet, Tex. en hemlighet.
Så kunskap är makt och visdom men knappast ett bevis för dumhet.

I flock vi samlas som lamm
För att vi vill vara sam.
Och varom vi samlade som får
Då undrar jag hur det går.
För i flocken vi vore sam
Som små söta lamm.
Jag undrar vem som blir kvar.
För vargen lurar i skuggornas skog.
Jag såg hans tänder när han log.
För vargen ler sitt lilla grin
Ett stort och elakt flin.
När han ser oss träta dispyt
För att vi ej tror på denna myt.
Om vargen som äter oss som lamm
När vi inte kan vara varan
Vore det nog någon som försvann.
Att vara och hålla sams
Är tillvarons lilla dans.
Det som håller oss ihop
Med glädjens stora rop.
Är förmågan vi alla har
Samvaro i alla dar.