Kategoriarkiv: Hopp

Skapa din egen värld, respektera andras

Skapa din egen värld, respektera andras

Vad lockar dig i livet?
Du vaknar på morgonen och världen ler mot dig.
Låt mig vaka över dig.
Du lär dig urskilja former och färger. Världen tar form.
Ingen sanning finns, inga skrivna regler.
Människor har sen urminnes tider försökt dela in världen i lagar och reformer.
Låt mig lära dig.
Allt du ser är en del av dig, du är en del av alltet.
Varför förstå tingens natur när allt har ett namn.
Vi människor lever så nära men ändå så långt ifrån.
Vi behöver språket, orden som namnger tingen, för att prata och förstå.
Ändå tolkar alla på sitt sätt, olika fast lika.
Vad är vackert, vad är fult.
Vad är bra, vad är dåligt.
En säger si, en säger så.
Sanningen finns inte att söka för det finns ingen.
Ingen mening med livet.
Intet val är mer rätt än det andra, bara ger olika resultat.
Sen finns konsekvens av handlande.
Där vill jag lära dig.
Vad händer om vi gör si, vad händer om vi gör så.
Liv föder liv, död föder död.
Allt hör ihop och är rätt och fel efter hur du väljer att ta ställning.
Två som strider tycker båda att de har rätt.
Jag tycker det är fel och det är inte rätt, inte heller fel.
Det är mitt ställningstagande.
Förstå konsekvens av handlande och lyssna till ditt hjärta.
I allt finns Gud, det gudomliga väsen som genomlyser allt.
Den som väljer utan att välja, väljer Gud.

Snart

2001

Snart

Smärtan pressar mig framåt.
Genom trånga passager framåt i livet.
Jag ber om nåd och fortsatt lärdom.
Var ligger valet? När ska jag ge upp?
När är jag nöjd?
Vad är det jag väntar på?
Finns det något att vänta på?
Inbillar jag mig bara att jag letar?
Är det mina känslor jag är offer för?
Pressad av min oförmåga inför mig själv.
Inte av min hunger att förstå.
Ska jag acceptera istället för accelerera?
Jag söker svar. Kastar mig i livet.
Jag ångrar mig var gång jag kastat mig över någon.
Lurad, skrämt, förlöjligat eller älskat.
Vad är det jag inte kan se?
Varför är jag inte nöjd?
Vad väntar ja på?
Occam’s razor, det enklaste är rätt.
För mig känns det så svårt att enkelt ser omöjligt ut.
Ska jag bara vara, här och nu?
Alla de trånga passager jag vill spränga.
All den smärta som får mig att springa.
Om jag ger upp är jag inte då förlorad?
Ger upp vad?
Skall det inte heta erkänner?
Erkänna mitt liv, den jag är. Den smärta som bränner.
Inte längre springa, inte längre spränga.
Ge upp och smärtan förlorar sitt fäste.
Ge upp. Låt striden ebba ut.
Seger eller förlust.
Njut fredens sötma.
Spelar det någon roll vem som vinner när jag kämpar mot mig själv?

sssscchhyy bang bang bang

20181019

sssscchhyy bang bang bang

Det var så det var sagt
löften lovade om natten
ingen säger något
låt det vara tyst
sssscchhyy

Lögnen låg som ett mörker över sanningen
heltäckande matta av tystade minnen
passande tyst
passande för de skyldiga
sssscchhyy

Välmöblerat
ljudlös matta som fångar sanningens decibel
golvet täckt
väggarna
en madrasserad cell
sssscchhyy

Instängd, fastkedjad
som ett ludd som fastnat i fiberen
intrasslad i osynliga trådar
bekvämt uppfångad
för andras skull
sssscchhyy

Ilskan knackade på dörren
alla satt tyst och blundade
blundade med både ögon och öron
ilskan överröstade tystnaden
ilskan hördes över lögnen
sssscchhyy

Kärleken krossades
tilliten utnyttjades
tron bedrogs
hoppet förleddes
hjälpen tystnade, sorgen kördes ner i halsen
sssscchhyy

Hela huset var tyst
knäpptyst med matta täckande varje vägg
ingen rörelse
anpassade till det onaturliga
stilla utan känslor
förlorade
sssscchhyy

När ilskan knackar på dörren
den tunga dörren sparkas snart in
ljuset kommer snart in
ilskan kan inte tystas, inte luras
ilskan kommer med vreden i hand
och i fot, sparkar på barrikaden
bang bang bang

Hatet väller upp från rummets fyra hörn
välkomnar ilskan i dörren
allt vad gott och ljust är
krossades av hatet
föraktet åt upp allt det fina
bang bang bang

Förakt och hat springer mot dörren
håller emot, barrikaderar
det har funkar förut
förnekelsen har kvävt allt
vävt in det i den tysta mattan
bang bang bang

Det ger vika
hatet spricker
föraktet blommar ut
förnekelsen löses upp
sanningen gör entré
bang bang bang

Ilskan står i dörren
ett splittrat hav av oreda
barrikad krossad över hela rummet
dörrar och karmar hänger på sned
ilskan står i rummet
ett vrål från själens djup
bang bang bang

Från djup där tanken sällan går
själens reaktor, atomic bomb
explosion av liv
överlevaren är arg
ilskan gör rent hus
bang bang bang

Tårar

20190514

Tårar

skäms på dig
jag såg mig själv
och samtidigt, grattis

plocka upp korset
fortsätt framåt, sluta lek
mitt eget ansvar

det handlar om kärlek
fast med annorlunda fokus
skam, mörkrets lilla as

det finns inget annat som biter
endast kärleken kan gå på vatten
ansvar för det som är rätt, sanningen

tar ansvar för skammen
gör om det till min skuld
och älskar dig i såren

djupa sår som jag själv gjort
fyllda av var; gul-grön skam
öppnar upp, mig för dig

sorgen rinner fram under ilskan
saltlösningen som tvättar rent
förlösande tårar

du gråter
jag gråter
diamanter av liv rinner igenom

sorgen sköljer bort skammen
klyver bitterheten
dränker ilskan

smärtan får komma ut
ansvar gav tårar
kärlek starkare än skam

upp och hoppa

20190303

upp och hoppa

det finns inget guld på botten
djupare ner i skiten
bara mer skit

loopar av känslor
självömkan bygger fängelser
fastnar i hopplöshet

det vackraste i livet
kommer av skönhet
le så ler livet tillbaka

finns inte utrymme att vara ledsen
så var glad
ledsen får hålla i handen

en glad vän och en ledsen vän
båda får vara med och leka
se livet för vad det är

titta inåt med milda blickar
varför så ledsen
helt okej att känna

idag, imorgon och för alltid
kommer alltid ha två händer
behöver varken sjunka eller lyfta

stadig på jorden
två fötter ett huvud
bland molnen

Vit som snö

20161108

Vit som snö

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är din skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Jag ser in i dina ögon,
din själ berättar allt för mig, jag ser.
Du säger inget med ord,
tystnaden som snötäcket lagt ligger över oss.
Jag ser in i din själ, känner dig,
jag känner dig och du känner mig.
Vi lämnar små spår i snötäcket där vi varsamt går fram,
spår som suddas bort och lämnar världen orörd.
Jag fäller några tårar som fryser till is,
de försvinner ljudlöst i snötäcket och når aldrig marken.

Snön ligger vit på marken,
ett täcke av glömska fångar upp all sorg.
Virvlar och far,
flingor av kristall, runt oss, omkring.
Allt är vitt,
bländade och blinda tar vi av oss kläderna.
Kylan skingrar sig,
dina läppar tänder en eld som skingrar.
En eld lyser upp natten,
som en stjärna på himlen flammar vår kärlek.
Nattens kyla drar sig undan,
allt det vita som yr i natten lägger sig stilla.
Vår Herre har bäddat vår säng,
ett bolster av ödmjukhet och ett täcke av förlåtelse.
Jag lägger dig ned,
på kuddar av acceptans ger jag bränsle till din glöd.
Du flammar upp, brinner,
snön smälter under våra kroppar.

Snön ligger vit runt omkring,
vi står på bar mark, svettiga och brända.
Det som gömts i snö,
kommer fram i tö.
En kall vind sveper förbi,
rädslan gör ett försök, talar om kyla.
Fruktan försöker ryta i natten,
försöker få oss att tro att det är kallt och farligt att vara naken i natten.
Jag tar din hand,
vi ser upp mot himlen tillsammans.
Vår Herre bäddar vår säng,
när vi ser ner igen är allting täckt.

Snön ligger vit på taken,
vår Gud är alltid vaken.
Vi lämnar spår i natten,
fötter lämnar avtryck som något större bär i sitt eviga ansvar.
Ett stilla täcke har lagt sig över världen,
stilla och fridfullt, så lugnt att kärleken vilar.
Kärleken vilar över oss,
i mitt hjärta har den funnit ro och glöder för dig.

Snön ligger vit överallt,
min skuld är vit som snö.
Allt är glömt,
vi minns inte det som är förlåtet.
Jag ser in i dig,
känner att du älskar mig.
Natten är ljus,
vit som snö är vår skuld.
Vår Herre har tvättat oss,
köpt oss fria med sitt blod.
Du tar min hand, vi älskar igen,
lite mindre häftigt denna gång, lite högre, inte så nära marken.
Nära vår Gud,
vi älskar till Guds ära av hela vår själ.
Elden mognar,
den gula lågan blir hetare och tar en blå form.

Snön ligger vit över världen,
det gnistrar av blått i miljontals kristaller.
Våra själar dansar i natten,
när två blir ett så tänds hoppets låga.
Vi lämnade oss själva,
under snötäcket ligger vi begravda.
Nu lyser vi som en klarblå stjärna över världen,
Gud har välsignat och burit oss över allt, genom allt.

Snön ligger vit över skammen,
du har något att berätta för världen.
Vi är inte längre vi,
två blev ett och brinner av kärlek i natten.
Inget mörker rår på det heliga,
vår Herre har fullbordat en del av sin skapelse.
Vi är inte längre vi,
vi är Hans, vi är fullbordan, vi är helig, helig är vår Herre.

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är vår skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Kärleken är blå,
hoppets klara låga skiner i natten.
Tusen stjärnor föds i mitt inre,
jag håller dig så nära jag kan och låter explosioner skapa nytt liv i dig.
Du är oändligt älskad i mig,
jag är oändligt älskad i dig.
Vår Herre är oändligt älskad i oss,
himlen sjunger, himlen gråter, tårar av kristall faller sakta mot marken.
Glädjens tårar förlåter världen för allt,
allt är värt för en sekund av evighet, evig kärlek i treenighet.

Snön ligger vit över taken,
endast kärleken är vaken.