Kategoriarkiv: instängd

2017, Frigörelse, Glädje, instängd, Kärlek, Lek, Lycka

Det brister

Lämna en kommentar

20171125

Det brister

Det brister
Tomhetens ensamma mörker
Spricker
Ut kommer ljus
Starka ljusa känslor

Jag griper tag
Längtandes i det övergivna
Tron hade lämnat ett mörker
Förlorad avlöst och sammanbiten
Tom fast fylld av overklighet

Det brister
Något nytt sipprar genom springorna
Är det verkligen glädje!
Har kärleken vidrört min själ
Så långt in i dimman

Möjligt, uppenbart
Inget att sluta sinnet runt
Kramper avtar
Skönhet löser av
Kärleken lindar ringar av hopp

Det brister
Livet ger ytterligare en chans
Dött skal faller till marken
En dans, en kyss
Ur delad smärta spirar liv

Till Senem

2019, Ånger, Ansvar, Barn, instängd, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Projektion, PTSD, Rädsla, Rebel, Sanning, Sår, Skuld, Smärta, Sorg, Trauma

Du får vara arg

Lämna en kommentar

20190514

Du får vara arg

försvarslös
liten och öppen för allt
det var lätt att såra dig
du bara tog emot
sa ifrån med liten röst, utan kraft

lojal och tyst in i döden
hatar du hellre dig än mig
förblindad av barnets kärlek
formad av varje andetag
min vrede, din lag

livet är tungt
jag ser det när du andas
allt för mycket har du svalt
tvingats omsluta med kärlek
offrat dig, för att vara med mig

allt är inte smuts
men det här är inget kärleksbrev
jag vill hjälpa dig få ut det onda
erkänna att det onda är jag
eller i alla fall bor i mig

det gör ont i dig
har alltid gjort ont i mig
formade av smärta
av vrede
försöker hålla tillbaka

som att strypa livet
strypa sig själv
du får vara arg på mig istället
jag vill inte, är rädd för det
men det är rätt, du får vara arg

ge tillbaka ilskan
stoppa den där den kom ifrån
kärleken kommer från samma håll
men en sak i taget
var inte rädd

2018, Ambivalens, Ångest, Avstängd, Bitterhet, Ensamhet, Envishet, Förändring, Hopplöshet, instängd, Kapitulation, Kontroll, Längtan, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Meningslöshet, Oro, Osäkerhet, Rädsla, Själviskhet, Självömkan, Smärta, Stress, Tvivel, Uppgivenhet, Utbrändhet, Val

En dag i taget

Lämna en kommentar

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget

1997, Ångest, Hopplöshet, instängd, Lidande

En mur

Lämna en kommentar

1997

En mur

Instängd,
en stor mur skiljer världen från mig.
Ett fönster är det enda beviset på att det finns en värld där ute.
Ett fönster som en tavla.
Jag ser ut över hustaken,
trots min instängdhet känner jag att långt där borta,
någonstans på andra sidan stan, finns det skönhet.
Men jag har min mur,
den skyddar mig.
Den skyddar mig mot friheten.
Friheten är ett stort ord och betydelsen större än så.
Så stor att jag inte kan hantera den.
Därför byggde jag min mur som stänger in mig och skyddar mig från världen utanför.
Vore det inte för det lilla fönstret skulle jag glömma allt.
Men jag har inte glömt skönheten.
Skönheten,
hon kan inte se mig,
inte nå mig.
För jag har stängt in mig i otrygghet.

2019, Ångest, Avstängd, instängd, Olycka, Smärta, Vuxet barn

Ett tomt eko

Lämna en kommentar

20190618

Ett tomt eko

månljus och ylande
borde stämma in i sången
släppa ut det som stängts in

avstängd i natten
iskallt sinne
känner ingenting, och det gör ont

har överlevt så länge
känner inte när jag stänger av
bara gör det, helt enkelt

samtidigt söker jag frihet
ylandet i natten
påminner om en svunnen tid

jag hade päls då
kvävdes aldrig av moral
bara ylade i natten

månsken
solljus
den eviga natten

gråter aldrig
lika hård som min vita hud
avsaknad, hårlös

en droppe slår ringar inombords
ett tomt eko
släpper inte fördämningen snart

brister huden
skelettet kröks
ut kommer ulven

2018, Ångest, Barn, Bitterhet, Hat, instängd, Lidande, Offer, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, Projektion, Rädsla, Sår, Skam, Skuld, Smärta, Våld, Vuxet barn

Familjens svarta

Lämna en kommentar

20181115

Familjens svarta

inget facit
ingen som går före
tvivel som kamrat
ensamheten
försvinner
och tar över

panik från förflutna tider
vågor rullar in
ett brus
skrik som ekar
fram och tillbaka
kryper ihop

en boll av smärta
evighetsprinciper
var aldrig menat så
förvirrad
förblindad
förstådd förvirring

utlämnad åt en annan tid
förlorade så hårt
drog aldrig korta stickan
den togs ifrån mig
offrades i natten
familjens mörker

utfryst
oönskad
pinsamt övertäckt
glömd
fast smärtsamt påminnande
önskade de min död

jag vägrar
vägrade
ett förflutet som aldrig tar slut
blir inte lämnad ifred
jag uppför mig inte som ni vill
era önskningar tystar inte

svart
målad av er feghet
sprayad av skräck
tvingad på kostymen
fällen som fäller
domen som färgar lamm
svart

2020, Ansvar, Avstängd, Ensamhet, instängd, Kontroll, Säker

Framgång

Lämna en kommentar

20200201

Framgång

kärleken bodde i mig
var yngre då
gjorde inga stora planer

nu har jag ordning på allt
kontroll över stora perspektiv
planterad ekonomi

lever bättre nu
var sak på sin plats
inga känslor som stör

ett väloljat maskineri
effektiv och ensam
saknar ingenting

lider inte, har slutat längta
inlåst i materiell frihet
fängslad av förstånd

förlorade kärleken
blir äldre så
gör inga små planer

Åtrå, Ensamhet, instängd, Kärlek, Längtan

Fågel grå

Lämna en kommentar

2001-04-15

Fågel grå

Lilla fågel grå.
Jag har haft så svårt att förstå.
Din oro så svår att ta på.
Jag undrar hur det skall gå.

Jag ser din päls som en påfågelskrud, färger och paljetter.
Jag ser ditt inre, ditt yttre som du är, dagar som nätter.

Jag ser dig sittandes i bur.
Jag sitter som på lur.
Jag frågar mig själv hur.

Är det möjligt att jag som dig älskar, och över dig vakar
Att du en dag skall se mitt inre, och mitt hjärta då bejakar.
Med dig i min famn är det stilla, om så hela världen skakar.

För du lyser som pärlemosand, i soluppgången
Fanns en talisman för kärleken, vore du medaljongen.

Låt mig vara dig nära, göra allt rätt.
Kyssa, smeka, leka, göra det hett.
Ge kärlek tills du somnar, alldeles mätt.
Så som jag ser dig, det vore så lätt.
Kärlekens leende, det är ju så nätt.
Du ler kärlekens leende, på ditt lilla sätt.

Ångest, Förtvivlan, Förvirring, instängd, Ondska, Smärta

Gasoldriven kylskåpskropp

Lämna en kommentar

2001-04-16

Gasoldriven kylskåpskropp

En djävul dansar på mitt hjärta.
Tipeti topp tipeti topp.
Steppar och stampar så mina tankar lockas till dansen.
I min kalla kropp brinner ett helvete.
Mitt hjärta kallt som is.
Min hjärna het som elden.
I mitt huvud dansar en djävul.
Tipeti topp tipeti topp.
Vi dansar hand i hand, runt, runt.
Mot varandra, med varandra.
Djävulen och jag dansar runt, runt i min skalle, stampar och steppar.
Tipeti topp tipeti topp.
Lockande toner spelas osynligt på en panflöjt.
Små bjällror sjunger med.
En sådan eld, en sådan fart.
Jag vill känna, jag vill ha.
Jag dansar gärna med Satan, elden måste ju sprida sig i min kropp.
Tina mitt frusna hjärta.
Men tvärt om. Den galna elden i min hjärna kyler min kropp.
Jag kommer snart att dö.
Jag vet det nu.
Mitt hjärta sår inte längre. Det frös till is.
Som ett kylskåp drivet av gasol. Hettan får kroppen att frysa.
Jag är redan död, dansen pågår länge till.
Tills min själ av gasol är slut.
Då fortsätter dansen i helvetet.
Då dansar satan själv.
Tipeti topp tipeti topp – i triumf.

2019, Ångest, Avstängd, Bitterhet, Ensamhet, Hämnd, Ilska, instängd, Lidande, Panikångest, Rädsla, Smärta, Tomhet

Inlagd

Lämna en kommentar

20190421

Inlagd

sanden suger i sig vätan när vågor rullar in
lögnerna sjunker ner vartefter de vågar

sömnstruken fast drucken
gödd och svullen

lämnar inga vittnen kvar
nästa våg tar med sig allt

kan du stå kvar
sjunker i kvicksand

ärligheten sjunker undan
sugs ut till havs igen

underströmmar
osynliga kommentarer jag aldrig sagt

förnekad försökte fly
ett ensamt flöte guppar på havets våg

ilskan konserverad; bitter
inte havssalt; inga tårar rinner här

locket på
burken ordenligt tillsluten

en värre falskhet
rullade in på samma strand

sanden suger i sig vätan
vågor rullar in

1996, Förvirring, Hat, Hopplöshet, instängd, Krminielladikter, Längtan, Lidande, Maktlöshet, Rädsla, Skuld

Inlåst

Lämna en kommentar

1996

Inlåst

Försöker känna efter,
hitta en känsla värdig att följa.
En knut i magen,
det är allt.
Jag känner ingenting förutom en ovisshet.
Total okontroll över mitt liv ger en känsla av osäkerhet.
Inte osäker i mig själv,
själv är jag säker,
långt framåt så ser jag hur min framtid ska vara,
men nu.
I nuet är det annorlunda,
nuet är ovisst,
mitt liv är i händerna på missbrukare,
maktmissbrukare.
I min framtid som jag har bildat i min fantasi är det helt annorlunda,
fyllt av kärlek och förståelse,
men allt hänger på vad domarna och bödlarna ska besluta.
I min själ bor min kraft,
den är stark men inte hur stark som helst.
Belöningen för strävan efter att göra rätt är känslor,
känslor så som kärlek,
vänlighet,
värdighet och rättfärdighet.
I mitt läge är kampen dubbelt så svår och utan belöning.
Om jag inte kämpar går jag under och blir en slav åt hatet.
Och hur jag än kämpar så kan jag inte komma i mål.
Höga murar skärmar av så att det är omöjligt att nå belöningen.
Det är svårt att kämpa med sina känslor,
när man inte vet när man har vunnit en bit,
och kommit närmare målet.

2018, Barn, Ensamhet, Hopp, instängd, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Rädsla, Saknad, Själviskhet, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Vuxet barn

Jag såg dig.., nästan

Lämna en kommentar

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

2017, Envishet, Frigörelse, Ilska, instängd, Ondska, Självömkan

Jag tyckte synd om mig själv

Lämna en kommentar

20171215

Jag tyckte synd om mig själv

Du sa att jag var skit, men att du ändrat dig
Så många tyckt som du, men inte ändrat sig

En gång i tiden var vi alla överens
På efterlyst blev det bekräftat
Vilken idiot jag var

Men jag tyckte synd om mig själv
I sorgen hämnades jag på allt
och alla

Ryktbar som våldsman
Känd som galning
Knarklangare och ligist

Hatad och föraktad, med all rätt
Alla anledningar fanns där
Men jag tyckte synd om mig själv

Jag bar på mörka hemligheter
Lät mörkret sprida sig, plågade både här och där
Hämnades på oskyldiga

Jag förtjänade ert hat
Välkomnade hån och skräck
Det stämde överens med den känsla jag bar

Men jag tyckte synd om mig själv
Förtjänsterna av allt ont gjorde ondare
Ondare utvecklades, förövaren var jag

En bön förändrade allt
Livlinan i hjärtat rycktes med
Svett och slit tog mig från och hit

Jag berättade min hemlighet
Hanterbart, det som alla vet
Och ni tyckte synd om mig

Som jag alltid känt men inte kunnat förklara
Plötsligt nu genom poesi uppenbaras
Självet kom fram när egot dog

Jag tyckte synd om mig själv
Skyddade min hemlighet med vapenarsenal
Skyddade för att bevara

Jag överlevde och finns kvar
Min historia vi tillsammans bar
Vi tycker synd om mig

Den tröst som alltid saknats
Ger nu livet tillbaka
Falska fasader rasar ner

Inga tunga minnen mer
Jag höll ut, jag gav aldrig upp
Jag tyckte synd om mig själv

Du sa att jag var skit, men att du ändrat dig

1995, instängd, Längtan, Lögn, Rädsla

Jag är solen

Lämna en kommentar

1995

Jag är solen

Instängd i en osynlig bur,
långt borta men ändå så nära.
Så fylld av kraft och energi.
En otrolig styrka som med skrämmande pulserande kraft ständigt gör sig påmind.
Rädd för att höljet som omger mig ska spricka och att min energi ska sprida sig ut över universum.
Minsta lilla stråle skulle rusa iväg som hetaste laser och förinta.
Förinta allt som inte är rätt,
ta död på allt som är fel.
En energi som med otrolig kraft skulle utplåna allt ont.
Ändå är jag så rädd.
Rädd för min instängda pulserande kraft.
För jag är ännu ung,
jag vet inte vad som är rätt eller fel,
tänk om jag skulle släppa efter lite och låta mina dödliga strålar utplåna något som kanske inte alls är fel.
All min koncentration går åt till att kontrollera mina väggar av kristall och hålla tillbaka mina kraftfullaste strålar.
Endast en liten del av min kraft når ut genom höljet av kristall och lyser upp universum på ett livgivande sätt.

2017, Avsky, Envishet, instängd, Kontroll, Rädsla, Rastlös, Stress

Kontroll – en illusion

Lämna en kommentar

20170204

Kontroll – en illusion

Det som var, det varade inte för evigt
Det som slutade för tidigt han inte börja i tid
Alltför ofta har tiden gått sin egen väg,
skickat sekunder som soldater

Tjuven som smyger om natten
Fruktan kallas han, slug och artig
Stjäl framgång, stjäl liv, stjäl tid

Och tiden skickar sekunder,
små soldater som går sin egen väg

Ändå är allt för sent

Så mycket stress, så många tjuvar
Allt jobb, allt slit, allt gnet för att få det att gå runt

Det stora uret ska drivas på, varje budget forceras
Allt måste gå runt, runt, runt
Fort ska det gå, snabbare och snabbare

För evigt varar det som nästan aldrig kom fram
För tidigt slet stressen en reva i tidens väv
Tiden går sin egen väg och den som viker av,
den som lämnar ekorrhjulet, mister sin kontroll

2018, Envishet, Frigörelse, Ilska, instängd, Lögn, seger

Kärleken som dödar

Lämna en kommentar

20181022

Kärleken som dödar

en oväntad vändning
fienden gav upp

sa att hon var min vän
helt plötsligt

alltid stått på min sida
huggit mig i ryggen

fienden i egna led
blind

omöjlig att se
kärleken som dödar

ljuset som bär mörker
förgiftad näring

envis ilska
min enda vän

taggarna utåt
ihoprullad

fienden är överallt
när hon inte syns

ett evigt skrik
var det av egen kraft

har Gud satt ner sin fot
eller öppnat sin hand

en oväntad vändning
fienden klev fram ur egna led

erkände sitt svek
helt plötsligt

alltid stått på min sida
huggit mig i ryggen

fienden i egna led
blind

omöjlig att se
kärleken som dödar

2017, Avstängd, Förändring, Förtvivlan, Förvirring, Frigörelse, Hopplöshet, instängd, Kontroll, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Offer, Övergrepp, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Stress

Lite här och där

Lämna en kommentar

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

1997, instängd, Längtan

Längtan

Lämna en kommentar

1997

Längtan

Längtan är vad jag känner.
Längtan efter mina vänner.
Inte efter ”polarna” utan efter mina vänner.
Jag längtar efter min mamma.
Efter min bror och mina systrar.
Längtar efter att få prata.
Ha någon att berätta för.
Någon att lyssna på.
Friheten saknar jag bara.
Men jag längtar efter någon att prata med.

Att skriva är nästan som att umgås,
man blir i alla fall av med lite tankar.
Allt verkar lite mindre ensamt när man umgås med papper och penna.

Ilska, instängd, Längtan, Oro, Rädsla

Min lycka i dina händer

Lämna en kommentar

2001-04-19

Min lycka i dina händer

Sorgen stiger i takt med slussluckans sakta öppnande.
Jag dammen. Du öser över.
Mera, mera. Massor, massor.
Förstår du inte att jag liten är.
Du släpper på mer och jag tar emot.
Du väntar dig att jag skall öppna mina luckor. Släppa taget.
Vart jag mig i världen vänder, kan jag inte tömma mina händer.
Du öser på med mera massor.
Ser du mig som liten är.
Jag vet inte att jag kan släppa ut. Bara ta emot.
Har du glömt att du en gång liten var.
Att mycket och massor är för mycket massor att ta emot.
Eller är det därför du öser på?
För att du aldrig fick förstå?
Gick dina luckor sönder när du brast och nu är det enda du kan att släppa ut.
Låta allt strömma bort från dig.
Snälla var varsam, jag ber.
Låt mig få lära och växa i min egen takt.
Ös inte för att du blev dränkt.
Jag har bara mina två portar och brister de blir jag som du.
Amen.

2001, Ensamhet, Förtvivlan, instängd

Morgonpoesi

Lämna en kommentar

2001-05-21

Morgonpoesi

Vad gör du en morgons om denna, kanske sitter du och letar efter livets små mysterier?
Kan det vara så att tiden kanske kryper fram som en snigel på ett glasbord?
Då finns i alla fall en sak att göra, läs denna meningslösa dikt för att få tiden att gå och ditt liv i relation se mer meningsfullt ut.

Murar av stål, klänning med hål. För midja och barm, det gör mig varm.
Staket åt vänster, staket åt höger, precis som den fröken jag på kvällarna möter.
Till livet jag står i skuld, i finkan jag med min tid böter.
På natten jag drömmer och löper.
Bort från allt, elände och skit.
Till en värld där tiden aldrig står still.
Det är dit jag vill.
Men murar av stål har en annan mening än min,
de vill mig ha fast för en tid så lång som evigheten.
Vart jag mig än ser omkring ser jag samma skit överallt på hela planeten.
Men en klänning får mig att längta,
inte efter tyg utan efter vad som döljs under denna kvinnans klenod.
I varje tanke i varje stund läser jag mitt hjärtas längtan efter kärlekens ord,
det var så det stod.
När jag läste i taket på min cell, var enda eviga kväll.
Mer än så ger inte denna längtan i denna stund,
det har jag kommit underfund.
Galler och murar i rader,
så långt man kan se – jag får spader.
Men ytterligare lite tid har gått, en dikt, en vers,
men ack så kort.
Jag blickar ut över livet men når ej långt bort.