Kategoriarkiv: Längtan

Ångest, Åtrå, Kärlek, Längtan, Lidande

Gåvan

Lämna en kommentar

2001-01-04

Gåvan

Du gör mig rädd, du skrämmer mig.
Vad kan hända dig om du är oaktsam.
Själva du är inte skrämmande, tvärt om.
Det är vad som kan hända dig som skrämmer mig.
Jag vill ha dig i en kristall av diamant.
Alltid runt min hals i en kedja, alltid nära mitt bröst.
Jag sluter mig i mig själv, ser på marken, mediterar.
Jag önskar min kärlek så stark att den ska skydda dig.
Jag vill sända ut mina kärlekstentakler ut genom rymden så att de kan skydda dig vart än du går. Så att du, alltid ska ha en del av mitt hjärta kring dig.
Sådan är kärleken, skrämmer sig för sin motpart.
Död och smärta skrämmer.
Kärlek ger njutning.
Ändå skrämmer kärleken mig, inte i sig själv, utan för att det ska hända dig något.
Jag tackar smärtan och döden som får mig att älska så.
Tog jag dig för givet vore du inget värd.
Älskar jag dig till döden är du allt, ovärderlig.
Vacker, skör, ömtålig, allt, jag måste akta.
Och jag älskar, och du älskar.
Jag finns runt dig, i dig.
Vakar och vakar, skänker dig mitt liv.
Du ger mig anledning att leva och livet blir så starkt och levande utav dig.
Du ger mig kärlek, du ger mig smärta.
Du ger mig liv.

2017, Döden, Frigörelse, Gud, Längtan, Paradiset, Sanning, seger, Skönhet, Smärta, Tro

Halleluja !

Lämna en kommentar

2017-08-23

Halleluja !

med tacksamhet faller jag in i trygghet
så mycket stryk har jag fått
det gör ont nästan över allt
kramper som kämpat emot livets Skapare
mör på gränsen till förtvivlan

allt jag smakar gör mig illamående
det finns ingen sötma kvar i världen
döden har kommit för nära
jag mår illa av alla tankar
min vilja hänger i snaran

jag försökte igen
att leva som en vanlig dödlig
räkna neråt mot 85
allt en man kan få har jag fått
jag kräks på hela skiten

en värld av atomer som rör sig fritt i kaoset
ordnad oreda, kroppar som faller sönder
inget består i världen, allt förändras
när jag fyller min buk och mitt sinne
längtar jag bara efter fasta

en fasta som jag kan hålla fast
en värld som består
en evighet utanför rummet
en evighet utanför tiden
en längtan utan slut

jag längtar hem
inte efter döden,
jag älskar än
slutet är inget för mig
jag följer Honom som har öppnat porten

sorgen ringlar sig upp från mitt innersta
tar med sig smärtan ut på promenad
friden slår rot i ett tomt hjärta
rötter spränger ett sprucket hjärta
livet som jag känner det tar slut

tomhet
mörker fast ljus
allt
fast ingenting
helt stilla står Han där

förlåtelsen sköljer över min död
jag ropar Herrens namn på ett språk jag inte kan
så ren
så ljus
så så.., så.. så.., …

1997, Kärlek, Längtan

Höst

Lämna en kommentar

1997

Höst

Jag skulle vilja be dig om en sak.
Kan du måla hösten för mig?
Du målade upp en bild,
en bild så full av liv, så väldigt vacker.
Det var som om du tog solens alla färger och målade ett hav av eld i trädens toppar.
Du målade första frosten,
det silvertäckta gräset som knastrar som glas under fötterna.
En spegel på en vattenpöl, höstens första frost på en vattenpöl,
ett istäcke lika skört som det finaste och klaraste glas.
Du målade ett äppelträd mad gul-röda äpplen hängandes i lövkronans eldiga färger.
Ja du fick verkligen hösten att se levande ut.
Men det vackraste av allt,
du målade två älskande på promenad genom höst landskapet.
Du målade löven som de kastades upp mot skyarna,
hur de formade sig som ett hjärta högt ovanför deras huvuden.
Du målade kärleken.
Du målade dig själv och du målade mig.

2017, Dröm, Längtan

Idol

Lämna en kommentar

2017-09-02

Idol

En sång, långt bort, fast nära mitt hjärta
Längtandes, smärtsamt längtandes
Jag vill ge utlopp, sjunga ut
Berätta för världen vem jag är
Visa sorgen i mitt hjärta, sjunga ut min smärta
Vad är det som hindrar mig, varför sitter orden fast?

En längtan i mitt hjärta, tårar bakom mina ögon
Jag ser på dig med förundran, beundran
Jag ser mig i dig
Du sjunger ut, talar om för världen vem du är
Jag lyssnar, lyssnar och känner, känner dig
Din längtan kommer ut, lämnar plats åt annat
Vad kommer ditt liv att fyllas utav?

Det är så svårt att våga, ta det där första steget
Klivet ut i ovissheten skrämmer
Vem är jag, vad är jag?

Ett ego sitter fast i processen
Längtan pressar på, världen väntar
Men egot sitter fast, bromsar åt båda hållen
Får jag gå och lägga mig osjungen igen?

Om du vill lyssna så ska jag våga
Ge mig hän och ge av mig själv
Visa mitt sårbara, blotta min själ
Tusen tårar, tusen toner, tusen smärtor
Har livet sparat mig till sist?

Tystnaden spricker, rasar som skärvor
Dammet virvlar, toner tar form
Tre oktaver, 16 tonsteg, från mörker till ljus
Sjunger jag vackert för dig? för mig?

Allt snurrar, det blir tyst, jag ligger på marken
Jag sjöng, jag svimmade, allt virvlade
Ett steg framåt, fick mig på fall, men ändå
Jag gjorde det, ett första steg
Är jag din idol nu?

1996, Förvirring, Hat, Hopplöshet, instängd, Krminielladikter, Längtan, Lidande, Maktlöshet, Rädsla, Skuld

Inlåst

Lämna en kommentar

1996

Inlåst

Försöker känna efter,
hitta en känsla värdig att följa.
En knut i magen,
det är allt.
Jag känner ingenting förutom en ovisshet.
Total okontroll över mitt liv ger en känsla av osäkerhet.
Inte osäker i mig själv,
själv är jag säker,
långt framåt så ser jag hur min framtid ska vara,
men nu.
I nuet är det annorlunda,
nuet är ovisst,
mitt liv är i händerna på missbrukare,
maktmissbrukare.
I min framtid som jag har bildat i min fantasi är det helt annorlunda,
fyllt av kärlek och förståelse,
men allt hänger på vad domarna och bödlarna ska besluta.
I min själ bor min kraft,
den är stark men inte hur stark som helst.
Belöningen för strävan efter att göra rätt är känslor,
känslor så som kärlek,
vänlighet,
värdighet och rättfärdighet.
I mitt läge är kampen dubbelt så svår och utan belöning.
Om jag inte kämpar går jag under och blir en slav åt hatet.
Och hur jag än kämpar så kan jag inte komma i mål.
Höga murar skärmar av så att det är omöjligt att nå belöningen.
Det är svårt att kämpa med sina känslor,
när man inte vet när man har vunnit en bit,
och kommit närmare målet.

1995, instängd, Längtan, Lögn, Rädsla

Jag är solen

Lämna en kommentar

1995

Jag är solen

Instängd i en osynlig bur,
långt borta men ändå så nära.
Så fylld av kraft och energi.
En otrolig styrka som med skrämmande pulserande kraft ständigt gör sig påmind.
Rädd för att höljet som omger mig ska spricka och att min energi ska sprida sig ut över universum.
Minsta lilla stråle skulle rusa iväg som hetaste laser och förinta.
Förinta allt som inte är rätt,
ta död på allt som är fel.
En energi som med otrolig kraft skulle utplåna allt ont.
Ändå är jag så rädd.
Rädd för min instängda pulserande kraft.
För jag är ännu ung,
jag vet inte vad som är rätt eller fel,
tänk om jag skulle släppa efter lite och låta mina dödliga strålar utplåna något som kanske inte alls är fel.
All min koncentration går åt till att kontrollera mina väggar av kristall och hålla tillbaka mina kraftfullaste strålar.
Endast en liten del av min kraft når ut genom höljet av kristall och lyser upp universum på ett livgivande sätt.

2019, Andlighet, Ånger, Bön, Frihet, Gud, Kapitulation, Kärlek, Längtan, Liv, Tro, Tröst, Trygghet

Jesus

Lämna en kommentar

20190911

Jesus

mitt i allt valde jag dig
försökte få allt annat
stoppade i mig
matad med vad som helst

du är smal
din väg enkel
kunde inte se dig
ljuset gjorde ont

ville ha det jag kunde ta på
ville känna för stunden
vad som helst egentligen
allt annat än mig

om vishet är att testa alla fel
lärdom om vad som inte fungerar
en professor bland doktorander
hedersmedlemmen jag

ändå står du kvar
idag och imorgon
nåden värker i mig
kärleken öppnar upp

trötta leder får kraft
allt jag är sätts i rörelse
gråter för du är sann
förstår att jag alltid saknat

höll så hårt i världen
klämde sönder allt det fina
inget ömt kvar
stoppade i mig vad som helst

hittade flyktig trygghet
sprang efter den
fast du hela tiden stod stilla
med öppen famn

till slut förstod jag
att det alltid varit Du
det har alltid varit Du
släpper allt det andra

hemma nu
i din famn
öppnar mitt hjärta
blir äntligen mätt

Glädje, Hopp, Längtan, Lust, Säker

Kungsan

Lämna en kommentar

2001-05-28

KUNGSAN

Sommar och soliga dagar, man går dit man behagar.
I Stockholm är det grönt, allt är så väldigt skönt.
Halvnakna flickor på stränder, dit vill mina händer.
Mot Djurgårn´ går bussen, jag letar efter pussen.
Ingen lycka jag fann men med båten jag hann, vidare till Slussen,
Där finns kanske pussen?
Promenerar längs kajen vid slottet, jag går som en kung, jag håller måttet.
Mot Kungsan styr jag min kos, där finns min röda ros.
Inte för att jag har någon tjej, men någon ska snart få träffa mig.
En söt liten flicka från förorten, snart står inför kärleksporten.
Utan att veta att hon snart är min, står hon där borta så fin.
Vit klänning med svallande barm, hon gör mig alldeles varm.
I Kungsan är det alltid så lätt, där gör jag alltid rätt.
Vågar fråga rakt ut, inte se ut som en dumsnut.
-Vart vill du gå min lilla flicka, ska vi gå och hämta dricka?
Under träden utanför cafét, där pratar vi tills hon blir het.
Sen är det dags att beställa ytterligare en lemonad, innan det är dags för ett bad.
I dammen vi plaskar så det stänker, medan solen sakta sig sänker.
På trädgårn vi njuter supé, resten av kvällen är en resumé.
För allt är inte till för alla, det är vad som skiljer oss balla.
Men gå till parken min vän, gå dit förr, inte sen.
För i parken, där bor kärleken.

1995, Ensamhet, Kärlek, Längtan, Lidande, Liv, Vännskap

Känslor

Lämna en kommentar

1995

Känslor

Du får mig att känna att jag har en vän.
Du får mig att känna mig betydelsefull.
Du får mig att känna mig vuxen.
Du ger mig känslan att vilja leda.
Du ger mig känslan att vilja hjälpa.
Du ger mig något att se upp till.
Med dig kan jag känna sympati.
För dig kan jag känna rädsla.
Tillsammans med dig känner jag styrka.
Med dig känner jag samhörighet.
Du får mig att känna sorg.
Du får mig att känna avståndet.
Du får mig att känna mig nyfiken.
Alla bidrar ni med någon känsla till mig.
Jag är lyckligt lottad som har en som ger mig så mycket att känna.
Men var är du, vart tog du vägen?
Du, dig som jag vill ge.
Dig som jag ville ge min kärlek, den starkaste av alla känslor.
Vart tog du vägen?

1995, Berättelse, Dröm, Harmoni, Kärlek, Längtan

Ledd av stjärnorna

Lämna en kommentar

1995

Ledd av stjärnorna

Det var länge sedan som kärleken flög fritt i luften.
Ett visst sus hade väl alltid legat på lur i periferin,
men en storhet,
en helhet,
det var länge sedan,
allt för länge.
Iskall vinternatt med en stjärnhimmel så klar och gnistrande som det bara är möjligt i januari.
Det gnistrar i skaren från månens vita klara sken.
Alldeles stilla och tyst förutom stegen som bryter tystnaden,
när de tränger genom skaren med ett kristalliknande knaster.
Varje andetag blir till ett moln som ligger stilla i den kalla natten.
På väg till,
eller bort ifrån.
De rimfrostiga kala björkarna i skogsbrynet bryr sig föga om denne nattvandrares mål.
En fast blick säger mer än de frusna träden.
Dessa ögon som ser ut över fältet är målmedvetna,
fast beslutna att nå platsen där kärleken svävar fritt i luften.
Ser nu rakt fram som frusna i ett ögonblick fyllt av längtan.
Söker de över landskapet och siktar in sig på ett mål långt borta.
Ju närmare målet ju starkare blir susandet,
tills det övergår till ett surrande som stiger till skyn,
och flyter fritt omkring,
på platsen som kallas för kärlek.

Åtrå, Erotik, Kärlek, Längtan, Lust

Låt mig älska dig

Lämna en kommentar

2000-12-23

Låt mig älska dig

Älska dig smeka dig
Leta mig igenom din kropp
Ge dig till mig
Och du ska få min snopp
Mellan dina ben
Kärlekens ros
Du är så len
Jag nuddar med min nos
Min tunga får dig att sjunga
Ditt stön är min bön
Din lust kommer först
Jag ger och du får, slukar och tar
Allt som jag har
Jag lägger dig på mage
Solen lyser varm
I denna härliga hage
Jag fångar din barm
Du ber att få vända dig om
Alldeles innan du kom
Din kulmen får dig att njuta
Du trycker så skönt jag vill spruta
Du är nära att brista
Jag sprutar in i dig det sista
Jag rycker inne i dig
Du omfamnar mig
Våra safter blandas i ditt inre
Ett barn blir till
Det blir inget mindre
Det är vad vi vill

2016, Längtan

Längtan

Lämna en kommentar

2016

Snödroppen tittar fram med sitt hopp om sommaren, som en lykta lyser den upp dvalan av ensamhet.
Mina tankar är som vindarna i öknen, de lockar att sola i den sköna värmen. Sanden är ljummen först på morgonen men efter lunch är den golvet på en brännugn som förintar och gör slut på allt som inte är sand.
Längtan tittar fram i mig, blir snabbt till en ökenvind och brinner snart upp på tusentals små sandkorn av ensamhet.
Längtan tänds som en snödroppe i mitt inre mörker av kall nattskuggad ökensand. Den lilla lykta som tände hoppet om kärlek så varm som solen självantänder så lätt och brinner ner till små grå korn av aska. Aska som tårar i öknen.
Vinden som reser genom tid och rum blåser bort alla spår av sorg, askan yr över ökensandens tusentals små korn som vittnar om den längtan som brann nyss.
En vinter lägger sig över ökensanden, övernaturligt kall och karg.
Ensamhetens dvala slår läger i mitt bröst, allt blir stilla.
Hjärtat slår, ger näring åt små längtandes rötter.
Ur den smältande snön slår ytterligare en snödroppe ut.
Längtans droppe hänger över den smältfuktiga sanden, den slår ut och sträcker sig mot solen i sin brinnande form och landar snart som aska på den heta sanden. Redo att kastas omkull av vinden som tar längtan genom tid och rum så att du alltid finns kvar i mitt hjärta och kan slå rot, slå ut och blomma som hoppets sista droppe.
Jag längtar efter Dig

1997, instängd, Längtan

Längtan

Lämna en kommentar

1997

Längtan

Längtan är vad jag känner.
Längtan efter mina vänner.
Inte efter ”polarna” utan efter mina vänner.
Jag längtar efter min mamma.
Efter min bror och mina systrar.
Längtar efter att få prata.
Ha någon att berätta för.
Någon att lyssna på.
Friheten saknar jag bara.
Men jag längtar efter någon att prata med.

Att skriva är nästan som att umgås,
man blir i alla fall av med lite tankar.
Allt verkar lite mindre ensamt när man umgås med papper och penna.

1996, Dröm, Ensamhet, Hopp, Kärlek, Längtan, Styrka

Min alldeles egen

Lämna en kommentar

1996

Min alldeles egen

Det var så länge sedan,
det känns som om tiden vi sist var tillsammans var något som hände någon annan,
och som i sin tur berättar det för mig.
Men vart efter vi umgås kommer du mig allt närmare,
och det som var ett minne blått är nu starkaste verklighet.
I min hand så känns du helt underbar.
Mina tankar som för mig bara är tankar,
får dig att ta form,
och de ger mig för första gången på länge en mening.
Tillsammans får vi en del av nuet att leva vidare.
Känslan är stark och ju mer jag får känna dig,
ju snabbare går det.
Allt som jag burit inombords får nu komma ut och bilda ord.
Med din hjälp så håller jag mig flytande,
och får kraft att uttrycka det som jag djupast känner.
Att fatta dig i min hand,
och se dig röra dig över pappret,
och se hur du lämnar ord efter dig som betyder något för mig.
Det gör min så stark att jag känner att inget är omöjligt.
Och jag vet att du bara är min.
Min alldeles egen penna.

Ilska, instängd, Längtan, Oro, Rädsla

Min lycka i dina händer

Lämna en kommentar

2001-04-19

Min lycka i dina händer

Sorgen stiger i takt med slussluckans sakta öppnande.
Jag dammen. Du öser över.
Mera, mera. Massor, massor.
Förstår du inte att jag liten är.
Du släpper på mer och jag tar emot.
Du väntar dig att jag skall öppna mina luckor. Släppa taget.
Vart jag mig i världen vänder, kan jag inte tömma mina händer.
Du öser på med mera massor.
Ser du mig som liten är.
Jag vet inte att jag kan släppa ut. Bara ta emot.
Har du glömt att du en gång liten var.
Att mycket och massor är för mycket massor att ta emot.
Eller är det därför du öser på?
För att du aldrig fick förstå?
Gick dina luckor sönder när du brast och nu är det enda du kan att släppa ut.
Låta allt strömma bort från dig.
Snälla var varsam, jag ber.
Låt mig få lära och växa i min egen takt.
Ös inte för att du blev dränkt.
Jag har bara mina två portar och brister de blir jag som du.
Amen.

2019, Hopp, Ilska, Kärlek, Längtan, Rädsla, Självömkan, Sorg

Missförstånd

Lämna en kommentar

20190906

Missförstånd

orolig att du missförstått vårt missförstånd
för hur kan flera fel bli till ett rätt
hur man än plussar på så går det inte ihop

kärleken brinner som en instängd fågel i bur
vågar inte öppna dörrarna och flyga
stannar kvar och svälter i ensamheten

för många skrik från höjda röster
ihopkrupen och indragen i mitt skal
flykt från det som blev som det inte skulle vara

ändå vaktar jag hoppets låga
bakom lykta dörrar brinner en eld
kan jag få vara som jag är

i egen takt skyndar jag långsamt
håller dig i mina armar
borrar in mig i dig

luktar hemtrevligt och värmer gott
nära och varmt som balsam för min själ
håller hårt i minnen från dig

glas som skär och oljud som plågar
skärvor krossas ytterligare en gång
sargad förlorar jag allt ännu en gång

orolig att du missförstått vårt missförstånd
älskar det som aldrig riktigt fick ta plats
hur man än pusslar så går det inte riktigt ihop

Barn, Kärlek, Längtan

Mitt hjärtas ros

Lämna en kommentar

Mitt hjärtas ros

Du är mitt hjärta utanför min kropp.
Så varm när du är nära så kall när du är långt ifrån.
Som en röd ros dansandes i snön.
Så stor är kontrasten överallt där du går.
Lyser av kärlek och värme. Världen kring dig blir ljus och vacker, vit som snön.
Blad efter blad formar din kropp så som dina förmågor och känslor om vart annat skapar din själ.
Lager på lager i ett mönster unikt och älskvärt.
Jag skådar din dans och bedövas.
Jag skådar din själ och förundras.
Min kärlek för dig skrattar av lycka, du skrattar ofta med mig.
Var kommer all din kraft ifrån, all din skönhet.
Från mig din far, en ros som du.
Jag visste inte innan du kom.
Jag såg alltid ned och skådade endast mina taggar.
Jag ser nu dig min dotter, mitt hjärtas blommande ros.
Jag ser mig och älskar oss båda.
Röda rosor, röda som blod.
För blod är tjockare än vatten
Och snö är fruset vatten.

1995, Döden, Frigörelse, Längtan, Paradiset

Natten

Lämna en kommentar

1995

Natten

Ta mig bort,
du stora svarta natt.
Ta tag i min själ och för mig bortom drömmarnas horisont.
Ta mig till landet där natten inte länge är mörk,
där fantasin är verklighet och min kropp bara är ett tomt skal,
någonstans långt borta på andra sidan.
Fyll mitt sinne med frid så att jag vaknar med tålamod och förståelse.
Låt mig dansa på gröna ängar vid mina vänners sida långt bort i nattens stillhet.
Å du mörkaste natt,
vagga mig i din famn och låt din säkerhet omfamna mig.
Låt mig få drömma djupt och min själ skall bli din för evigt.

Åtrå, Glädje, Kärlek, Längtan, Lust

När ord inte räcker till

Lämna en kommentar

2000

När ord inte räcker till

Du säger du vill veta.
Jag vet inte om jag kan.
Du säger du känner min röst, du förstår.
Du säger, snälla berätta, förklara.
Jag sluter mina ögon och ser.
Hur ska jag tala till dig, förklara.
Det jag ser har inga ord.
Det finns inte plats i storstadslivet för det jag har i mitt inre.
Jag börjar tala.
Rymd.
Skönhet.
Färger.
Världen genom dig.
Ljuset från en stjärna rundar en planet.
En stjärna som brinner av annan kraft, av annan lyster.
Andra krafter än vad vi brukar se.
Brinner av flytande kärlek.
Planeten har en atmosfär i annan kulör.
Ett sken uppstår, strålar mot mig.
Som håret som spirar ur din kropp.
När jag kysser dig ser jag ditt hår i ögonvrån på samma sätt som stjärnor strålar i rymden.
Du är oändligt, oändligt vacker.
Varje cell är en galax.
Varje möte en resa.
Jag försöker förklara ditt hår.
En liten upptäckt för en intresserad forskare.
En forskare som älskar att upptäcka.
Jag ska försöka förklara ditt ansikte men ingen penna räcker att beskriva det stora universum.
Är det tomt och svart är allt så nära att inga färger synes.
Känslan total och obeskrivlig.
Total rymd, kompakt oändligt.
Jag nämner namnet på ditt sköte…