Kategoriarkiv: Lek

alarm

20190120

Alarm

alarmerande påtryckningar från svunna tider
varnande impulser, evigheten var för svår att hantera
bortdomnad då, ett litet barn som aldrig fick tröst
rädsla som skär genom köttet, skär genom ben
skräck som skär genom tid och rum

övergiven och utlämnad, ensam under ett täcke
tiden böjer sig, sträcker sig tillbaka, kroppens kramper
försöker stå emot, den fysiska evigheten
psyket har gått vidare, men inte kroppen
tiden står stilla inombords, djupet är aldrig då eller sen

bagateller för dig, småsaker för mig, katastrofer eller inte
kroppen minns för mycket, fick aldrig vila; som ett litet barn
bär fortfarande med mig evigheter av mörkt hat och slag
ett litet sårat barn som aldrig fick gråta ut, saknar trösten än
kroppen är stark, tar över medvetandet med kraft

en högre makt, gemenskapen från tillfrisknande vänner
kärlek som givits på nåder, hopp som kommit från heliga steg
en väg så smal, en sällan vandrad stig tar mig upp från mörkret
ger kraft till ett nytt förstånd, släpper då, släpper sen, släpper nu
landar i evigheten, ser en liten pojke i ögonen, ser mig själv

vuxen med förstånd, något ensam, men det måste vara så
ingen annan kan nå in i mig, inte så djupt, inte så ofta
en gång i tiden var jag öppen men blev inslagen till ett paket
grått papper av våld, tejp av förakt med en svart rosett av hat
slagen, i bitar, limmad och tvingad att fortsätta le; som ett paket

söm för söm, ärr efter ärr får jag kyssa på min inre kropp
ett litet barn i famnen, rädd och tyst
jag förstår, jag tröstar, jag skiljer det onda från det goda
reder ut vad som hände då från det som händer nu
andningen blir tung, spända muskler värker ut, tankar faller av

en vuxen som är stor, ett barn som är litet
hand i hand, knä i knä, hjärta i hjärta
två blir till ett, sinne och kropp förenas, enas om en ny verklighet
en trasig människa som tog slut då men som börjat leva nu
ett vuxet barn, en paradox; men en symbios som fungerar

barnet ger kraft, alla drömmar finns kvar, nyfiket längtandes efter livet
den vuxen får frid, minns vad som är viktigt, heligt och rätt
en dag i taget, små små steg som båda hinner med
förenad av hopp, helad av kärlek, vägledd av förstånd
idag vill jag leka

Bländande härlighet

20191115

Bländande härlighet

ditt ljus skar i mina ögon
starkt och klart
bländande härlighet

bakom masken av skratt
ironin lämnade plats
och kvar var bara du

och bara jag
förundrad över dig
en dag i taget

varför dansar du så nära
räcker rummet inte till
ditt leende bländade

blundade för att återfå synen
vinna lite tid
hämta andan som gått ur

från hjärtat kom ett rop
bländande härligt
mitt ljus skär i dina ögon

Det brister

20171125

Det brister

Det brister
Tomhetens ensamma mörker
Spricker
Ut kommer ljus
Starka ljusa känslor

Jag griper tag
Längtandes i det övergivna
Tron hade lämnat ett mörker
Förlorad avlöst och sammanbiten
Tom fast fylld av overklighet

Det brister
Något nytt sipprar genom springorna
Är det verkligen glädje!
Har kärleken vidrört min själ
Så långt in i dimman

Möjligt, uppenbart
Inget att sluta sinnet runt
Kramper avtar
Skönhet löser av
Kärleken lindar ringar av hopp

Det brister
Livet ger ytterligare en chans
Dött skal faller till marken
En dans, en kyss
Ur delad smärta spirar liv

Till Senem

Skogens röda guld

1997

Skogens röda guld

Fikon och violer. Mandlar och dadlar.
En skräddare njuter av att hoppa på ytspänningen på hoppets djupaste sjö.
Nypon och slånbär, gråsten och slagg.
Två dansande långt ut på ängen,
långt bort från bondgården,
långt bort från nypon och fikon.
Vårbris över sommaräng smeker svalt och skönt.
I trollskogen intill växer fingersvamp på hösten.
Skogens djupaste mitt är en liten glänta,
där lyser solen ned på skogens röda guld.
Lingon i lingonris, bomull och sockervadd.
Långt bort från skogen ligger bondgården.
Långt bort från bondgården dansar de två,
långt ut på ängen,
långt bort från nypon och fikon.

Smultronstråt

1996

Smultronstråt

Ett smultron,
ett smultron till och ytterligare ett smultron.
Det lilla barnet ligger på ängen med ett grässtrå i handen.
Den lilla pojken som ligger i gräset och trär smultron på sitt strå,
ska han ge bort det?
kanske till mamma? fast dagen är så lång,
hinner plocka fler.
Ett efter ett glidet smultronen av stråt och faller med ett välsmakande belåtet ljud ned i munnen på den lilla pojken.
Precis som båtar på en flod som stupar hejdlöst nedför ett vattenfall.
Det ljusa lätta håret rör sig stilla utav en vaggande rörelse från vinden.
Det är så vackert bland alla prästkragar och klöver,
de små blåa klockorna som dansar på ängens kant spelar en ljudlös melodi,
en melodi som handlar om vatten.
Friskt och fullt av liv,
svalkande bäckvatten.
Lika snabbt som det porlande vattnet i bäcken rinner iväg,
lika snabbt går tiden.
Det var så länge sedan jag låg där med smultronen,
men jag kan fortfarande höra de blå klockornas ljudlösa sommarmelodi.

Till Mamma från Andreas

Stjärnstoft

20190805

Stjärnstoft

i stillheten är det så enkelt
tankar rör knappt världen
snabbare än ljuset
rör jag mig i fantasin

sen rullar morgonen in
ljuset snabbare än ljuden
dofterna kommer sen
sist känslorna

den döende kroppen
påfrestande
utmanar evigheten
gravitation stretar emot

blundar igen
en värld på insidan
möter det förgängliga
sjunker ner i en utandning

andas in
en bön tar form
låter den komma
stretar inte emot

inga tankar har värde längre
kroppen skriker till
känslor rusar rakt igenom
lämnar plats

evigheten möter upp
sjunger tillsammans
som ett, fast två
jag är

att jag är
så enkelt i stillheten
världen rör knappt tanken
fantasin rör mig

morgonen väcker de mina
ljud som vittnar om känslor
kroppar som växer
barnen

frukost av flingor och bröd
fast suktar så mycket mer
stjärnstoft
jag är

kroppar svekfullt allvarliga
var och en i sitt eget
ändå hungrar de
stjärnstoft

stillheten gör det enkelt
tankar som rör världen
snabbare än ljuset
formar med min fantasi

Tittut

1997

Tittut

Jag lekte kurragömma med kärleken.
Djupt inbäddad i den mjuka mossen hade jag gömt mig,
och var efter lång väntan övertygad om att ha gömt mig för alltid.
Ingen plats är dock för sällsynt för att inte besökas av kärleken.
Som varmt vatten som hälls på frusen mark,
lade sig en känsla över mossen,
den började sakta sprida sig ned i den kyliga marken.
Mossen blev åter grön som smaragd,
kärleken släppte,
jag hade misslyckats i min lek att gömma mig för evigt.
Men det är väl det som skiljer allvaret från leken,
när jag leker kan jag inte på allvar gömma mig för alltid,
för vad vore då meningen med att gömma sig,
om att bli hittad inte ingick i leken.