Kategoriarkiv: Lidande

2019, Acceptans, Barn, Ensamhet, Gemenskap, Kapitulation, Kärlek, Lek, Lidande, Liv, Övergrepp, PTSD, Sanning, Sår, seger, Smärta, Utbrändhet, Vuxet barn

alarm

Lämna en kommentar

20190120

Alarm

alarmerande påtryckningar från svunna tider
varnande impulser, evigheten var för svår att hantera
bortdomnad då, ett litet barn som aldrig fick tröst
rädsla som skär genom köttet, skär genom ben
skräck som skär genom tid och rum

övergiven och utlämnad, ensam under ett täcke
tiden böjer sig, sträcker sig tillbaka, kroppens kramper
försöker stå emot, den fysiska evigheten
psyket har gått vidare, men inte kroppen
tiden står stilla inombords, djupet är aldrig då eller sen

bagateller för dig, småsaker för mig, katastrofer eller inte
kroppen minns för mycket, fick aldrig vila; som ett litet barn
bär fortfarande med mig evigheter av mörkt hat och slag
ett litet sårat barn som aldrig fick gråta ut, saknar trösten än
kroppen är stark, tar över medvetandet med kraft

en högre makt, gemenskapen från tillfrisknande vänner
kärlek som givits på nåder, hopp som kommit från heliga steg
en väg så smal, en sällan vandrad stig tar mig upp från mörkret
ger kraft till ett nytt förstånd, släpper då, släpper sen, släpper nu
landar i evigheten, ser en liten pojke i ögonen, ser mig själv

vuxen med förstånd, något ensam, men det måste vara så
ingen annan kan nå in i mig, inte så djupt, inte så ofta
en gång i tiden var jag öppen men blev inslagen till ett paket
grått papper av våld, tejp av förakt med en svart rosett av hat
slagen, i bitar, limmad och tvingad att fortsätta le; som ett paket

söm för söm, ärr efter ärr får jag kyssa på min inre kropp
ett litet barn i famnen, rädd och tyst
jag förstår, jag tröstar, jag skiljer det onda från det goda
reder ut vad som hände då från det som händer nu
andningen blir tung, spända muskler värker ut, tankar faller av

en vuxen som är stor, ett barn som är litet
hand i hand, knä i knä, hjärta i hjärta
två blir till ett, sinne och kropp förenas, enas om en ny verklighet
en trasig människa som tog slut då men som börjat leva nu
ett vuxet barn, en paradox; men en symbios som fungerar

barnet ger kraft, alla drömmar finns kvar, nyfiket längtandes efter livet
den vuxen får frid, minns vad som är viktigt, heligt och rätt
en dag i taget, små små steg som båda hinner med
förenad av hopp, helad av kärlek, vägledd av förstånd
idag vill jag leka

2017, Ånger, Droger, Förlåtelse, Förtvivlan, Frigörelse, Kapitulation, Lidande, Maktlöshet, Ondska, Skam, Skuld, Smärta, Tvivel, Val

Aldrig nöjd

Lämna en kommentar

20170307

Aldrig nöjd

Slagen på egen mållinje, du får mig alltid på fall
När jag söker min egen lycka så hjälper du alltid till
Du hjälper mig att finna vad jag vill ha
Matar mig med mer och mer, jag blir aldrig mätt
Aldrig nöjd

Jag får en idé, jag får ett behov, jag gör en plan
Du hjälper till, drar i trådarna
Drar i rätt trådar, drar i fel trådar
Jag är så lättlurad
Aldrig nöjd

Jag såg abborrarna genom bryggans springor
När jag var liten tyckte jag de var dumma
De sög på masken, och fastnade på kroken
Fick de lite mask, så ville de ha mer
Aldrig nöjd

Jag är ungefär likadan, får jag lite, så vill jag ha mer
Smakar det gott så vill jag ha
Ser det gott ut så vill jag ha mer
Känns det skönt så får jag aldrig nog
Aldrig nöjd

Det som inte är för mig, inte bra för mig, är alltid skönast
Nyttigheter får jag tvinga i mig, hoppar gärna över
I det snabba finns kicken, och alltid kroken
Jag suger i mig och sen fastnar jag
Aldrig nöjd

Så fort jag fastnat så rycker du till
Du drar och vevar, jag kämpar och stretar
Min själ som en lina av nylon
Mitt sinne, ofokuserat, som ett flöte, upp och ner
Aldrig nöjd

Som bete agnar du med sex, mat, pengar och socker
Blir jag mätt maskar du och byter till framgång och bekräftelse
Du är verkligen den här världens prins, farvattnens storfiskare
Hur många miljarder själar har du inte dragit upp att torka till döds
Aldrig nöjd

Vem är det som aldrig är nöjd, är det du eller jag?
Är det du som styr mitt liv, har du kontroll över min kropp?
Ju mer jag sprattlar, kämpar, ju längre tränger hullingarna in
Jag fjättras av min egen kamp, vet inget annat
Aldrig nöjd

Var är Han som kontrollerar fiskekort?
Ska han inte kasta ut dig, bort från dammen, snart
Har du inte fått plåga oss tillräckligt än
Räcker det inte med detta helvete på Jorden
Aldrig nöjd

Det sägs att jag har ett val, en fri vilja
Som det sliter och rycker i själen har jag svårt att tro
Smärtan bedövar, förblindar, jag hugger i blindo
På allt som rör sig hugger jag när det gör riktigt ont
Aldrig nöjd

Han som har all makt, viskar de med svaga röster
Vi tror säger de, släpp taget, sluta hugga
I mitt inre skriker en röst, ”slutar jag kämpa så slits min själ ut”
Naken som ett lik, utan själ, utan kraft, urholkad
Aldrig nöjd

Till slut har jag inget att förlora, låt det göra ont
Jag välkomnar nästan smärtan, låt det rycka
En gång för alla, låt det rycka, jag ger mig, ger upp
Något slits ur mig, något rycks ur mitt inre, smärta
Aldrig nöjd

Jag slutar att sluka världen omkring mig, struntar i dig
Jag ropar Hans namn, ordet som kom in i världen och blev kött
Han som står över allt och har makt som jag saknar
Linan klipps av, jag somnar in, dör en smula, lite grann
Alltid där

Han har bara väntat på att jag ska ge upp
Mina begär, mina synder, min självrättfärdighet
Slagen och trött, sliten, men fri
Lägger mig ner vid Hans fötter, jag hör dig bröla långt borta
Aldrig nöjd

Jag är hemma igen, förlåten, mina tårar torkas
Han reser mig upp, tar mig i sin famn
Allt annat suddas ut, jag tvättas vit, minns inte mina fel
Min synd är borta, livet är tillbaka
Alltid nöjd

I Honom är jag alltid nöjd
Ska jag hålla kvar denna gång?
Kommer jag nappa på dina lögner och lockelser igen?
Kan jag följa Honom som gjort allting möjligt
Han som alltid är här

Att ge upp allt är en seger
Gå vägen, oavsett
Så lätt, just därför så svårt
Hela världen är galen, du har den i din hand
Aldrig nöjd

Mina begär leder till dig, min fruktan är din tråd
Vägen är smal, så tunn leder den bort från dig
Han hjälper mig att urskilja din röst i stormen
På dig vill jag inte lyssna mer, inga fler lögner
Aldrig mer

Jag bryr mig inte längre om vad som är rätt och fel
Vad andra tycker får vara tankar någon annan stans
Den mat jag söker, den dryck som släcker törst
Lyckan som består kommer inifrån
Alltid nöjd

I Honom har jag mitt kors, min frälsning
Ingenting har jag att frukta i Faderns armar
Jag offrar allt, förlorar mer, helt naken
Helt naken, nyfödd och förlåten till rättfärdighet
Vinner jag allt

Högsta vinsten, så enkelt, så lätt
Du har ingen makt här, dina lögner har ingen sanning
Svårt för en trasig själ att tro på den Högste
Ändå går det, en dag i taget
En dag i taget

2017, Ambivalens, Ångest, Förälskelse, Förvirring, Ironi, Kärlek, Kontroll, Längtan, Lidande, Smärta

Ambivalens

Lämna en kommentar

20170401

Ambivalens

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Men älskar du mig ibland så blir jag tokigt kåt
Älskar du mig ibland, och hatar ibland så blir jag galen
Galet förälskad i dig, du underbara ambivalens

Som mitt hjärta bakades, så skadad är jag
Jag älskar spänningen

Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Det är så spännande så jag tror att jag dör

Jag dör av ambivalens kärlek, men jag älskar den
Så vridet rotad, galet twistad
Underbar är du som är bar under, du som visar ditt sköte
Men aldrig låter mig smaka, då måste jag ha mer
Får aldrig nog av det jag inte kan få
Blir aldrig mätt, blir aldrig matad, bara twistad

Men du som ger mig, du som matar så det rinner över
Mina mungipor som rinner av din flödande kärlek
Du som verkligen älskar mig, dig står jag inte ut med
Du ändrar dig inte, du bara vill ha mig

Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Inte ens ett kanske klämmer du in

Min värld är fylld av mer tvivel än stjärnor över Miami
Ambivalens är mitt efternamn
Mitt första namn känner du redan till

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Älskar du mig mellan haten så glimmar det som guld
Jag sitter som en lydig hund och väntar på mer
Som om din ambivalens vore guld värd

Älskar du mig med kärlek, rakt igenom, stadigt och fast
Då krockar du med mitt inre, där bor en annan känsla
Har du kärlek i dig, så kan jag inte ditt språk
Ambivalens, jag är fylld av ambivalens
Hata mig ibland, plåga mig, så jag känner det enda jag kan
Det enda jag känner till är det enda jag kan

Ambivalens, osäkerhet, så starka känslor
Att kippa efter andan, ligga på dödsbänken
Söker en bekräftelse i dina ögon
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte

Så spännande

Så spännande

Så spännande

Jag tror jag dör av spänningen, så levande
Smärtan får mig nästan i panik
Så mycket känslor
Så starka känslor
Kärlek?

Kärlek?

eller ambivalens?

2019, Acceptans, Ångest, Ansvar, Lidande, Lycka, Natur, Olycka, Sår, Smärta, Sorg, Styrka, Tacksamhet, Tillit, Tomhet, Tvivel, Vackert

Andas

2 kommentarer

20190620

Andas

allt vaknar omkring mig
en skönhet för ögat
orörd natur hälsar
god morgon

det finns inget vackrare
jag njuter av hela skapelsen
som kommer emot mig
på utsidan

tungt hjärta
krängande mage
sömnlösa muskler
på insidan

så möts vi
världen och jag
morgonen full av här och nu
jag sitter fast i allt som var

ett sår i mig blöder
fast bara tankar rinner ut
tankar som dröjer sig kvar
i det som redan hänt

försöker förstå mitt beslut
letar efter möjligheter
vill ändra mig
har kört för länge i cirklar

kommer något nytt
så kommer det inte från mig
fäst vid någon jag lämnat
rädd om hennes sorg

värme från solen
kryper upp längst mitt ben
fågelkvitter kryper in i mina öron
markens dofter i min näsa

här och nu möter det förflutna
i en och samma kropp
tidens olika dimensioner
fångas upp och betraktas

från utsidan
till insidan
från insidan
till utsidan

ett tungt andetag
andas ut
blandar världen
med mitt inre

befriande möte
den unga morgonen
tar emot
och fyller på

ett tungt andetag
andas in
blandar världen
med mitt inre

2018, Acceptans, Ångest, Ensamhet, Falskhet, Frigörelse, Hat, Kärlek, Längtan, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Skam, Smärta, Sorg, Tålamod, Trauma, Tvivel, Vuxet barn

Andra klara blickar

Lämna en kommentar

20181115

Andra klara blickar

missförstå mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

vända ryggar
vänliga ord, utan handling
lägger ett falskhetens pussel
försöker förstå
vill gå vidare

kan inte gå utan
fast mark under fötterna saknas
falska leenden

i väntan på ärlighet
pusslar ihop lögnerna
finns det inget gott
är det bättre att lämna
kalaset var ändå utan inbjudan

hoppas in i det sista
vågade inte gå på, möta
rädd att förloras
förlora sanningen
deras lögner var facit
bläddrade i fel lexikon
för länge

starkare nu
ingen atlet
men bättre
litet

vill fly, bara glömma
allt
liten då
försöker växa nu
ta hand om det ömma

på insidan växer en värld
ljuset har blivit
större
fruktan släcker inte helt

vågar titta omkring mig
ser vad jag inte kunde så
då
falska leenden
skammen naglades fast

mina ögon togs ifrån mig
förblindad av hat
rädsla som jäser för länge

så döm mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

kunde inte se utan ögon
men, har lärt mig att se
genom andras
klara blickar

2018, Ambivalens, Ångest, Hopp, Längtan, Lidande, Maktlöshet, Offer, Panikångest, Smärta, Vuxet barn

Barntendern

Lämna en kommentar

20180925

Barntendern

Du kväver mig
hon kväver mig
lägger dig/sig över mig med alla behov
krav på mig att uppfylla önskningar
som jag inte mäktar med

Jag måste få luft
kan inte andas
när du stirrar på mig
när hon stirrar på mig
eller stirrade?

Ge mig lite utrymme
låt mig ha mig själv ifred
låt mig bara vara, få andas
lite ifred
bort från dig
bort från henne

Orkar inte mer
det är för mycket
eller var för mycket?
är det du som kräver mig
kväver mig
eller är det hon

Det känns som du
nu!
men du gör inte mycket,
trycker på knappar
mina inre knappar
knappar som utlöser panik

Ångest, ilska
maktlöshetens knappar
du trycker
något annat löser ut,
akumulatortankar
lagrad smärta
svek mot mitt själva själv

Min själ skriker
vrålar tyst bortom
bortom tiden som lagt sig emellan
bara tid
verkligheten finns kvar

Jag bryter igenom
lite förstånd som en nödraket
punkterar vansinnet
sprider hopp
besked om gryningen
till förnekelsens eviga natt

Du är du
hon är hon
jag är jag
kärleken gjorde mig blind
smärtan instucken
med smala nålar

Jag kunde inte förstå
kunde inte se
subtilt
med modersmjölken
en taskigt mixad grogg
drucken av ett barn

Barntender med smutsiga fingrar
min mamma
och du, är inte
densamma

2017, Ångest, Bön, Envishet, Förlåtelse, Förtvivlan, Förvirring, Kapitulation, Lidande, Maktlöshet, Mod, Skam, Skuld, Smärta, Tro, Uppgivenhet

Beroende

2 kommentarer

20170206

Beroende

Vad var det som prasslade, som strök förbi, förut
Vet inte riktigt när, tror det var på riktigt i alla fall
Fast inte riktigt säkert
Vet inte vad det kallas, om det nu alls är känt

Så trött, trött in i märgen
Splittrad, utbränd
Så hungrig, har ätit av allt, men ändå
Så hungrig

Ett hål går rakt igenom allt
Jag trycker in allt jag hittar
Inget passar
Inget passar, jag försöker ändå

Så trött, rent av sliten, trött, så trött
Jag tror att det gör ont, men orkar inte känna efter
Beroende av kaos och stimuli, beroende
Är det ett fint eller att fult ord, beroende, beroende

Var är du, var är jag, varför så väldigt svårt
Så svårt, fastnar liksom hela tiden
Längtar tillbaka till då jag tog två steg framåt och ett bakåt
Nu går jag ett fram och två bak

Varför känner jag dig inte
Är du här, tar du hand om mig
Har jag gått så väldigt fel och vilse
Finns det hopp för min själ än eller har ridån redan gått ner

Spelar jag en pjäs för mig själv med ett gammalt manus
Ett manus som tappat de bästa sidorna
Sidor som kritiker stulit för ädlare ändamål
Är det någon som tittar, bryr sig, någon alls, överhuvudtaget

Jag tänker på dig och det gör ont
Skam, värdelöshet, oförmögen, maktlös
Min bön är allt annat än en hyllning till din skapelse
Mina toner hoppar mellan hat och självömkan

Når mina toner upp till dig
Eller var du i mitt hjärta långt innan jag började lida
Har jag förlorat ett stort slag eller var du aldrig verklig
Inbillade jag mig att du älskade mig

Vad är kärlek värd som ingen kommer för att se
En tom teater med en slagen artist bakom draperiet
Elände gnager på mina ben sorg varar i mina sår
Ingenting blir rätt, ingenting känns lätt

Får jag gnälla så här, gör du mig rättvisa
Eller förlåter du all min skam och ställer min skulder mot väggen
Kan jag lita på dig när jag tappat min tro
Leder du mig efter att jag slutat följa dig för länge sen, eller nyss

Min själ skriker tyst i natten, jag kväver den med mitt förnuft
Jag vet bättre, kan bättre, borde
Vad är det som jag borde hela tiden, borde
Borde inte du gjort det lättare för mig

Varför var min mun öppen när jag proppade i mig
Varför lyssnade så många öron när jag skrek
Varför särades ben när jag ville komma till
Varför lydde livet alla mina befallningar som var av ondo

Har jag prövat att ge, att göra rätt, göra det lätt
Har jag gjort allt för någon annan
Har det jag fått som gåvor getts vidare till andra
Har ljus och godhet flödat när jag haft chansen

Nej, det är sant, allt är ditt fel
Ja, det är sant, det är aldrig mitt fel
Jag är alltid oskyldig till dina skulder
Lögnerna smakar inte som förr, de är som grus i munnen

Rättvist smakar livet men jag vill inte stå kvar, inte till svars
Ett steg fram, två steg tillbaka, kanske tre, eller fyra
Hur långt kan jag komma från dig
Kommer du ändå och hämtar mig när jag ber dig

Om jag ber dig nu, kommer du då, NU
Kan du hämta mig nu, jag har gått vilse
Jag räknade stegen, försökte ha koll
Försökte minnas vägen tillbaka

Jag vill slippa stå med skam, ville synda i fred
Synda och njuta av mina egna planer
Sedan skynda tillbaka och le inför ditt ansikte, falsk
Mina stora tankar, min stora mun, mitt stora huvud

Har jag gjort bort mig på allvar, är du nådig
Är jag redo att ge upp, eller tror jag ännu lite på min egen plan
Det kändes så bra en liten stund, sen kom kaoset
Kaoset är så beroendeframkallande, beroende

Beroende av dig, är jag beroende av dig
Jag slits i bitar, beroende av dig men vänd åt alla andra håll
Kaos i min egen regi eller beroende av din frid, din nåd, din kärlek
Kan du ta mig härifrån, levande, medan tid finns

Beroende av dig
Beroende
Beroende
Beroende av dig

2017, Döden, Ensamhet, Förtvivlan, Lidande, Saknad, Sorg

Borttappad

Lämna en kommentar

20170204

Borttappad

Jag vänder mig om, tittar bakåt, bakom
Vad har jag tappat?
Vad är det som ligger under snön?
Ligger det något under snön?

En stor hög med minnen ligger en bit bort
Jag kan inte hitta minnen av dig i snön

Snön virvlar ner, förblindar mina ögon
Jag springer i cirklar, ett mönster av evighet

Tårar som frusit till is fastnar och stänger mina ögon
Blind rusar jag, förblindad blöder jag
Röda spår lämnar ett budskap
Om du tittar bakåt, bakom, om du vänder dig om

En hög av minnen ligger begravda i snön
Det är jag som ligger i snön

Under all snö finns spår av blod
Min kropp ligger vid spårens slut, något under snön

Jag virrar i natten, letar efter förlorade minnen
Något är försvunnet, tappat under snön
En hög av minnen lagrade i kött och blod
Vinden sliter i mig när jag sakta glömmer…

…glömmer vad jag tappat…

bort…

2017, Ånger, Ångest, Barn, Förtvivlan, Lidande, Maktlöshet, Ondska, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Stress

Den vassa pennan

Lämna en kommentar

20170223

Den vassa pennan

Jag såg dig gå längre bort än jag kunde nå
Lidandet glänste i din ögonvrå, du blöder i mig
Tårar du håller tillbaka kan jag inte torka
Ingen tröst når till ensamhetens bittra grund
Jag famlar maktlös utanför dig, tappar mig

Jag ser en värld bakom din horisont
Höga bergstoppar håller mig på avstånd
Du döljer allt som du fruktar att jag ska se
Varför visar du dig inte?
Har jag skrämt dig?
Är du rädd för mig?

Det ekar i det tomrum som borde var fullt
Inget blod har strömmat genom mig på länge
Att se dig lida tar död på mig, maktlös, maktlös

En krigare, van att utför dåd
Jag en handlingens man
Du en flicka, skör och ömtålig
Mina hårda händer, valkar av slit och svett
Höll jag dig för hårt?
Tog jag i för mycket?
Gjorde jag dig illa?

En ilska växer på min sorgs kulle
Det är ingen grönska, mörk är natten
Hur ska jag locka dig ut ur mörkret, när jag själv är så svart

Du är ofta så hård, sammanbiten
Ändå kryper du alltid ihop innanför mina murar
I min famn somnar du allra bäst
Trygg vaknar du, min kärlek har du alltid haft
Älskade jag dig tillräckligt?
Vet du att jag älskar dig än?
Känner du kärleken?

Allt har jag gett till dig, all min kärlek
Allt har jag gett till dig, all min omsorg
Allt har jag gett till dig, erfarenheter och värderingar
Allt har jag gett till dig, sorgen, smärtan
Allt har jag gett till dig, all min ondska

Du är så lik mig, både på insidan och utsidan
Allt jag velat ge har du fått
Allt jag försökt hålla tillbaka har du fått
Livet kunde inte beskrivas med andra ord än av mina
Gömmer du delar av dig för mig?
Förnekar du dig själv precis som jag?
Gömmer du dig för att jag inte ska se att du liknar mig?

2018, Barn, Förvirring, Hopplöshet, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Övergrepp, Trauma

Dimman

2 kommentarer

20180925

Dimman

Dimma
svårt att se klart
rakt fram
tittar rakt fram
in i dimman

Nu
svårt att se klart
här och nu
stirrar på livet
som stirrar tillbaka

Då
svårt att se klart
förfluten tid
obearbetad
förlorad

Nej
svårt att se klart
inte förlorad
kanske instängd
kvar i det fördolda
fast nu

Möjligt
svårt att se klart
men det känns
omöjligt fångad
fastlås i minnen
från då
tiden som inte finns

Inuti
svårt att se klart
då tittar tillbaka
ögon som jag
alltid blundat för
lurats att leva
med grumlad blick

Måste
svårt att se klart
lögnen inpräntas
älska det omöjliga
svika mig själv
ge till den stora

Svalde
svårt att se klart
allt för att få
lite kärlek
näring nedbäddad
undangömd
i krav

Omöjligt
svårt att se klart
kunde inte leverera
kan inte älska
hon fick aldrig nog
kräver, alltid mer

Överleva
svårt att se klart
priset betalt
alltför högt
glömma vem som kostat
vad jag betalade

Köpte
svårt att se klart
jag tog hela konceptet
älskade för att få
kärlek inlindad i krav
från en en vuxen
av min själ

Alltid
svårt att se klart
hon har alltid rätt
mamma vet bäst
kraven
rätt blir fel
fel är rätt

Behov
svårt att se klart
hon behöver
talar om det, då
för mig
liten jag

Kvävd
svårt att se klart
vill älska, vill ge
gärna få
stora behov
jag har så lite

Nej
svårt att se klart
hade så lite
då
hade lite
var liten, då

Nu
svårt att se klart
stor, större, störst
men inuti
liten, mindre, minst
dimman

2018, Förnekelse, Lidande, Lögn, Offer, Övergrepp, Överlevare, Projektion, Sår, Själviskhet, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Styrka, Trauma

Ditt falska leende

Lämna en kommentar

20181111

Ditt falska leende

spegelblankt
av självrättfärdighet
polerad yta
förnekat innehåll

fotavtryck
skrovlig yta
själ som ett russin
bejakat innehåll

Inuti djupet som bärs
trötta trådar
svidande axlar
ömmar min rygg

fotavtryck
sparkavtryck
tåfjuttar
gör ont i längden

förnekad
av ett leende
bördan buren
bortglömd

förlåt att jag knackar på
andas din luft
förstår det stör
dig

när du ler
för att glömma
skador som skaver
minnen gömda

skammen
det svarta fåret
rest sig upp
tar inte längre fällen

lämnat de fyra
gnider inga knän
för din skull
för er skull

står rakt
sorgen drar neråt
skammen tynger på axlar
står stark

ryggen rak
speglar ditt leende
falskheten
rinner av

ögon som öppnas
jag ser dig
förnekandet av mig
gör ont

smärtan poleras
skiner
rättfärdighet
betalas med skuld

såren som aldrig läker
ni samtalar
förenade i lögn
och ler

2019, Ånger, Ansvar, Barn, instängd, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Projektion, PTSD, Rädsla, Rebel, Sanning, Sår, Skuld, Smärta, Sorg, Trauma

Du får vara arg

Lämna en kommentar

20190514

Du får vara arg

försvarslös
liten och öppen för allt
det var lätt att såra dig
du bara tog emot
sa ifrån med liten röst, utan kraft

lojal och tyst in i döden
hatar du hellre dig än mig
förblindad av barnets kärlek
formad av varje andetag
min vrede, din lag

livet är tungt
jag ser det när du andas
allt för mycket har du svalt
tvingats omsluta med kärlek
offrat dig, för att vara med mig

allt är inte smuts
men det här är inget kärleksbrev
jag vill hjälpa dig få ut det onda
erkänna att det onda är jag
eller i alla fall bor i mig

det gör ont i dig
har alltid gjort ont i mig
formade av smärta
av vrede
försöker hålla tillbaka

som att strypa livet
strypa sig själv
du får vara arg på mig istället
jag vill inte, är rädd för det
men det är rätt, du får vara arg

ge tillbaka ilskan
stoppa den där den kom ifrån
kärleken kommer från samma håll
men en sak i taget
var inte rädd

2018, Ångest, Barn, Död, Ensamhet, Förtvivlan, Förvirring, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, Rädsla, Skam, Smärta, Sorg, Trauma, Vuxet barn

Då och Nu

Lämna en kommentar

20181111

Då och Nu

skriker
vrålar
men vill inte störa
någon annan
min röst
suddas ut

smärtan förblindar
omöjligt att överleva
totalt mörker
jag faller
djupare ner
ner
panikens djup

smärta som stegrar
tar över
krossar varje ben
kroppen ledlös
förvriden
utanpå som inuti

vrålar maktlöshet
skriker förtvivlan
ropar utan att störa
någon annan
min röst
suddas ut

förblindad av smärta
jag faller
totalt mörker
panikens djup
omöjligt att överleva
då

stegrande smärta
krossade ben
förvridna lämmar
trasig
sår som aldrig läkt
då blir nu

minns en annan verklighet
det är tyst omkring
allt är lugnt
förutom min egen röst
skriker för nu
om då

lugnande ansträngningar
förgäves försök
kapitulation
säker här
och nu

toner ebbar ut
lyssnar till den nya sången
allt är okej
nu
den gamla refrängen
skriker tystare
nu

vilar trött
tänker på dig
den nya sanningen
en bättre sanning
nu
det gamla ebbar ut
då blir till då
minnen som studsar mot
nu

det är okej
det var inte okej
en liten skärva
skar upp gamla sår
var rann ut
då blandat med nu
en sörja
aldrig sörjd för
fast tid finns
nu

(tack Senem för att du finns där, och här)

Hopplöshet, Lidande, Smärta, Sorg

Dödens palett

Lämna en kommentar

2000-12-23

Dödens palett

Sorgen är inte längre röd.
Sorgen är numera död.
Jag visade sorgen in i min stuga.
För att se till vad sorgen kan duga.
Skrämd från vettet
På det allra hemskaste sättet.
Jag visade mitt hjärta
Sorgen dog av smärta.
Sorgen blev svart av allt tok
Blev till bläck för min bok.
Sådan var sorgen, lätt att övervinna
Men inte så lätt, få att försvinna.
Det var inte sorgen som dog
Den fick bara nog.
Gick och försvann
Sen var det jag som rann.
Mitt blod svartare än sorgen.
Jag samlar mitt liv och blod
I blodpuddingskorgen
Till slut jag förstod
Att sorgen fortfarande är röd
Det är jag som är död.

2018, Avstängd, Barn, Lidande, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Smärta

Eldslukaren

2 kommentarer

2018-09-06

Eldslukaren

Sitter ensam, orörlig
koncentrerad med tankarna långt borta

Ett ljus omsluter min kropp
stillhetens ljus som släckt allt hopp
helt stilla är vad jag är
jag rör inte en muskel, allt är spänt
avstängd utan koppling till något
bara stilla
sitta stilla
tills allt blivit till ljus omkring mig
fixerad blick, fylld av tomhet

Det brinner i bröstet
en frätande eld slickar mitt skelett
svidande lågor förtär min själ
köttet spänt över min taniga kropp
jag sitter stilla
om jag inte stör någon
om jag inte är i vägen
om jag inte gör fel
kanske jag blir älskad
kanske, hoppas, behöver, längtar

Elden bränner
allt omkring ljust, upplyst av mörkret inuti
mörkret som brinner
svart eld utan rök
inget som syns, jag stänger det inne
spänner mig så hårt, allt blir vitt
smärtsamt ljust

Tvingad skötsamhet
ett ljus som omger en svärta
i djupet känner jag det
dunkande mot hjärtat, varje slag påminner

Jag svalde lögnerna som sanning
helt värdelös, oförbätterlig, utan framtid
ett hopplöst Jon, min fula uppsyn
Apskaftet

Inga tårar slipper genom masken
jag är färdigprogrammerad
alla mina försök var förgäves
inget jag kunnat komma med var älskvärt
biter ihop, ett ansikte av sten
matchar en kropp lik en pinne

Andas sakta, tyst, ljudlöst, helst inte alls
jag sitter stilla i ljuset med det brinnande mörkret
bottenlös evighet av oduglighet och misslyckanden

Finns ingenstans att fly
redo att bli tilltalad, lyda
och försöka vara glad
Apskaftet

Någon annans hat har jag svalt
eld rakt ner i halsen
trodde jag skulle duga
om jag svalde lite till
lite till
det tog aldrig slut, alltid mer
alltid mer

Eldslukaren biter ihop
stänger av vad jag en gång var
nu är jag nio år
ett Apskaft

1995, Krminielladikter, Lidande, Psykosdikter, Smärta, Stress

En aning knäpp

Lämna en kommentar

1995

En aning knäpp

Livet hade varit nere på sin botten och nästan drunknat i det dunkla mörkret av lögner och svek.
Rättvisan var så hård att rätten att döda var lika självklar som mat för dagen.
Livet hade delat in sig i raka linjer och gick framåt i rask takt.
Raka linjer som fördelade smärtan på ett sånt sätt så att den mest åtråvärda känslan som fokuserades i mitten var smärta.
Njutningen av ångest och hat blev det som var den drivande längtan.
Så djupt ned som en människa någonsin kan komma.
Sedan kom vändningen.
Sakta i början för att sedan öka i fart och sen till slut rasa uppåt som en raket.
Livet blir så underbart härligt efter en riktig svacka.
Det är tjusningen med det svåra,
att övervinna rädslan och fortsätta framåt.
Att leva i ett svajande nät av linjer,
både böjda och runda i ett virrvarr av trådar.
Till skillnad från det framrusande livet av raka linjer så är livet i ett system av korsande vägar ett paradis att leva i.
Korsa mellan känslor och känna en valmöjlighet inför vad som skall hända härnäst.
Döden är inte så hemsk.

2018, Ambivalens, Ångest, Avstängd, Bitterhet, Ensamhet, Envishet, Förändring, Hopplöshet, instängd, Kapitulation, Kontroll, Längtan, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Meningslöshet, Oro, Osäkerhet, Rädsla, Själviskhet, Självömkan, Smärta, Stress, Tvivel, Uppgivenhet, Utbrändhet, Val

En dag i taget

Lämna en kommentar

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget

2017, Avsky, Barn, Hat, Ilska, Lidande, Meningslöshet, Offer, Ondska, Övergrepp, Smärta

En kick

Lämna en kommentar

20170204

En kick

Själviskhet 8 dl
Rädsla 2 L
Oro 1/2 dl
Högmod 1 L
Makt 2 1/2 L

Kryddat med en nypa otur och ett mått självömkan

Livet hade bakat, med svarta handskarna på
Edens lustgård förvandlad till en avträdesplats
Så mörkt så ljuset inte kunde tränga igenom

Där mitt i skiten stod han, minnen som tvingade till handling
Känslor som tryckte på i det undermedvetna
Energier så omedvetna, så förnekade
Känslor så dolda men ack så aktiverande

Frustrationer 12 kg
Ilska 900 gr
Hat 3 kg
Förakt 2 kg
Smärta 5 kg

Kryddat med lite våld och en nypa sadism

En man så nedbruten på insidan, så stark på utsidan
Förnekelse lika tjock som drakfjäll
Vilsen, så fruktansvärt vilsen
Allt förklätt i kontroll, offrat allt för kontroll

Så lätt för demoner att få tillträde
Hatet öppnade dörren
Rädslan hälsade välkomna
Smärtan visade in i salongerna

Att slå en liten pojke blev till rutin
En kick

1997, Ångest, Hopplöshet, instängd, Lidande

En mur

Lämna en kommentar

1997

En mur

Instängd,
en stor mur skiljer världen från mig.
Ett fönster är det enda beviset på att det finns en värld där ute.
Ett fönster som en tavla.
Jag ser ut över hustaken,
trots min instängdhet känner jag att långt där borta,
någonstans på andra sidan stan, finns det skönhet.
Men jag har min mur,
den skyddar mig.
Den skyddar mig mot friheten.
Friheten är ett stort ord och betydelsen större än så.
Så stor att jag inte kan hantera den.
Därför byggde jag min mur som stänger in mig och skyddar mig från världen utanför.
Vore det inte för det lilla fönstret skulle jag glömma allt.
Men jag har inte glömt skönheten.
Skönheten,
hon kan inte se mig,
inte nå mig.
För jag har stängt in mig i otrygghet.