Kategoriarkiv: Lidande

Letar

20190911

Letar

sökte utan att finna
förlorade utan lott
varningar utan skyltar

varför
trotts ett självklart svar
ekar i natten

böjdes i vinden
kroknade på egen kraft
självmatad kannibal

punkterade en lunga
andas ändå
bubblar och spottar

trött
mest på mig själv
viger mitt liv åt dig

tappat förstånd
är inte förlorad
hittar säkert något snart

värker inifrån
födslovåndor
rädd för vad som ska komma ut

ändrar mig i sista sekunden
ytterligare en gång
tar tag i min egen hand

leder bort från allt det här
nu sitter vi stilla här
det är som det är

ett mörker brer ut sig
blundar
självförvållad plåga

vem sa att det skulle va enkelt
i alla fall inte jag
fast jag trodde det

letade och blundade
köpte ingen lott
läste inga skyltar

det ekar i natten
självklara svar
hittar säkert något snart

Lite här och där

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

Lite kärlek för en lögn

20180715

Lite kärlek för en lögn

Hon lovade och lockade
Lite kärlek för en lögn
Mamma älskar dig
Om du lovar att glömma

Så nära
så varmt
Så falsk
så hemskt

Mördad av sin egen mor
Eller hennes bödel
Kannibaler som äter sina barn
Vampyrer i vardagsrummet

Skam till den som ger sig
Och stryk till den som sticker upp
Blickar fyllda med hat
Sneglas bakom luggen

Hon var för feg för att straffa
Han slog i hennes ställe
Hon var för arg för att älska
Han hatade för dem båda

Förenade i hat
Fixerade som av kärlek
Men bara som om, som av
Hat, tjafs och gnäll, inget annat fick plats

Omöjligt att duga
Svårare att bli älskad
Allt som fanns av godhet gavs bort
Men inget räckte hela vägen fram

Tomheten tog misslyckandets plats
En börda som var någon annans
Ingen blev fri av projektionen
Alla mer fjättrade i lögnernas nät

Lite kärlek för en lögn
Om du lovar att glömma

Livet

1998

Livet

Det som synes lätt och inte alltför långt borta.
Det som lovades så härligt.
Det som med en snabb överblick såg ut som en njutning.
Det blev inte så, det var inte så och det ska inte bli så.
Som en stor och lång avtändning,
början som ett skrik och fortsättningen som en frossa.
Fel och brister, ondska och mörker.
Det som borde ha varit en lek blev blodigt allvar.
Och i skillnaden mellan lek och allvar så bildas kraften.
Det som började så hemskt såg vid slutet ut som en belöning.
Och sökandet efter det härliga och njutningen vill bara få börja igen,
och än än gång få mötas av avtändning och frossa.

Lurar

20161212

Lurar

Ditt falska leende ekar tomt i det rum
som krossats av dina lögner
sönderslagen inredning,
allt hade ditt namn på sig
Graverat
Stökig oreda
och jag skyller bara på mig själv

Lurar du mig en gång så kan det vara otur
Lurar du mig två gånger så är du dum i huvudet
Lurar du mig tre gånger så är jag dum i huvudet

Jag vill att du lurar mig igen, eller
Kanske ska jag lura dig?

Hämnd smakar så sött på tungan
men är så bitter att svälja

det svider i magen

Himlen ropar på mig
men jag är upptagen

Ett litet hat har smugit sig in,
fått plats i finfåtöljen

Smög in på en gammal inbjudan,
listig liten rackare

Lurar jag dig en gång så har jag tur
Lurar jag dig två gånger så är du dum
Lurar jag dig tre gånger så är jag proffs

Den som betalar räkningen får lida

fram och tillbaka

Jag tar en springnota

Lyssnar

20181201

Lyssnar

varför är du så tyst
jag lyssnar

du skriker så högt annars
när jag inte lyssnar

det blir liksom tyst
är du förvånad

jag kan inte bry mig hela tiden
har heller inte så mycket tid över

säg vad du vill få sagt
nu lyssnar jag

jag ser att du gråter
fast jag inget förstår, så vet jag

du har inga ord
jag förstår

kan helt enkelt inte prata
men du skriker när jag går

så vi måste känna
tillsammans

det var ju därför jag gick
kunde inte känna som du

tankarna lämnade kroppen
du blev kvar, ensam

skriker så att jag blir trött
förstår du inte

jag orkar inte nu
det jag inte orkade då

det var för hemskt, då
känns hemskt även nu

hur kan någon leva i sådan smärta, något
är det därför du skriker

höga ljud gör ont
skär från själen genom kött och ben

och jag
som satt mig ner för att lyssna

inga ord kommer
det finns inget att förstå

ändå ser jag på dig
du försöker berätta

jag måste släppa allt
du vet, jag är stor nu, viktiga saker..,

inte av kärlek
den dog för länge sen

utmattad ger jag upp
smärtan till trotts

ser in i dina ögon
berättelsen lamslår

tror inte att det är sant
var sant

hur kan någon vara så grym
göra så fel

mot dig
mot mig

minnen suddas ut
då blir till nu

jag lider med dig
du tittar på mig

ögon så rädda
fyllda med längtans smärtsamma tårar

du ser mig
jag ser dig

vi ser varandra
för en stund är jag hel

tar upp dig i famnen
håller om mig själv

Mammas lilla monster

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

Mer

20190223

Mer

sammanbiten, stilla utan att fly
kramper som inte syns accepteras
så länge någon tjänar på det
blir det mer pengar så…
eller mer saker, kanske prylar
mer

en kramp som kramar har fastnat
huvudet snurrar
planer och idéer fyller egot till bredden
längtar efter något annat, men vill ha mer
så oändligt mycket mer
mer

göra klart, få kontroll på hela skiten
färdig, mins ett rop från pottan
vill vara duktig, riktigt duktig
får aldrig nog, behöver mer
mer bekräftelse; mycket
mer

men det blev fel, det viktiga försvann
år som flög förbi var fyllda av dagar
små stunder och ögonblick i rad efter rad
snacka om något som livet kunde haft mer av
mycket mer av stundande ögonblick
mer

så en morgon tänds små ljus
gryningen hinner snabbt ikapp
även ett inre ljus tänds och skänker hopp
gärna mer av den varan, tänd ljusen
mer ljus från alla håll och kanter
mer

så nära, allt var nästan stilla
ett ögonblick flög förbi
fångade det nästan
men ville ha mer stillhet
ögat blickade vackert, ville ha mer
mer

uppgiven, på gränsen
fast inte över, bara lite för nära
misslyckanden rycker tag
vill inte tappa något mer
behöver inte mer eller fler förluster
mer

Miraklet

20191222

Miraklet

orkade inte ta ansvar igen
hopplös på alla våningar
total ödeläggelse
så varför ens bry sig
lika bra att ge upp
har ingen kraft
kan inte laga dig
kan inte laga mig
kan inte laga oss

ändå sitter jag här och skriver
omedveten
styrd av hopp från en annan källa
själv har jag stängt butiken
bara självhat
kvar på hyllorna
lagret tomt för länge sen
haft rea för länge
inga nya inköp

bankrutt men ändå igång
vem sköter min business
hade jag kunnat hata
så hårt så dörren aldrig gått upp
så hade jag hatat
en gång för alla
för jag skiter i allt
men det är inte sant
bryr mig ännu om dig
fast jag förstört
hittar inte tillbaka längre

jag ser inte vem du är
kan inte i min egen skam
förblindad
ett pris jag betalat
pengar jag aldrig haft
döda mig
ge mig den befrielsen
låt mig slippa såra
vill inte se dig lida mer
vill inte

så meningslöst
dumt
fast värre ändå
ändå sitter jag här
det gör ont
har inga tårar
vad skulle de tjäna till
har redan förlorat
ändå håller någon min hand
varför vägrar du släppa
vem är jag
vilka är du
eller ni

låt mig gå
långt härifrån
vill inte vara med något mer
finns ingen roll jag kan spela
så vad spelar det
gå under med mig
eld och blixtar
en spektakulär sorti
men nej säger du
stanna kvar
mirakel kan ske
gå inte precis innan

Människobarn

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

Nöjesfältet

1996

Nöjesfältet

Jag åker karusell.
Jag sitter i mitten där det inte snurrar så värst snabbt.
Jag sitter och ser ut mot världen utanför som snurrar förbi så väldigt snabbt.
Jag klev på en gång för länge sedan,
lockad av farten.
Nu sitter jag hopkrupen i mitten och vågar inte kliva av.
I denna höga fart så vet jag ju inte var jag landar.
Jag ser andra som tjoar och tjuter,
lockade av farten och spänningen i att vara en del av,
det,
som utifrån ser ut att vara den drivande samlingspunkten.
Efter ett antal varv i karusellen så fick jag insikten,
och förstod att den enda funktion som karusellen har är att snurra till det.
Yr i huvudet ville jag komma av,
men rädslan för vart jag skulle kastas av drev mig in mot mitten.
Och nu sitter jag här oförmögen att påverka.
Jag kan endast be att någon stänger av karusellen,
eller hoppas på att något ska inträffa som ger mig modet att våga gå ut,
till den snabbt roterande kanten och kasta mig ut,
lita på ödet,
att det ger mig en någorlunda mjuk plats att landa på.
Jag åker karusell,
jag borde kanske ha valt bergochdalbana.

och går

20190514

och går

det där gamla bruset
oredan
försvårande smärta

är du arg?
har du tvingats äta?
min gamla skit

för svårt för mig att hantera
ser att du inte kan
jag måste göra det, för din skull

bära mitt eget kors
älska mitt i smärtan
ge mitt liv för din skull

inga glada dagar
fast för min del så var det då
för dig är det nu

vi har delat allt
du har fått allt av mig
förlåt mig

jag vänder mig till Herren
Jesus bär även mig
jag ska orka bära mig själv

i Honom får jag kraft
ledsen att jag inte kan bära dig
jag tar mitt kors

Panikångest

20171211

Panikångest

Söndertrasad av mitt undermedvetna
Bedragen av tankar som rider mig om natten
En förkroppsligad skugga av panik,
ångest smeker mig om natten

Vaken med en sovande själ
Tomma tankar rör om i förvirringen
Tomheten är fylld av; för mycket
Som svarta hål drar det till sig mer mörker

Sjunker ner i förtvivlans bottenlösa avgrund
Det gör ingenting
Det gör absolut ingenting
Jag har varit här förr, det gör ont, nu som då

Släpper taget
Som att susa förbi på en motorväg
Fyra filer som går rakt ner
Nedförsbacke i blindo och smärta

Tar du emot mig även denna gång?
Jag har redan släppt allt, dumt att fråga
Jag får hoppas stället, hoppas att min tro är sann
Tro på hoppet, för jag hoppade för länge sen

Paradiset

20191225

Paradiset

en inre kamp
syns bara när jag blundar
när öronen stängs ner
den yttre världen dimmas

en varm kropp
närhet på direkten
lockande konkret
med njutning mellan benen

har svårt att välja
ännu svårare kombinera
både vill och inte vill
sliter som en fisk på en krok

fast på det ena betet
men drömmer om inre närhet
mediterar i bönen
öppnar ögon och ören för det innersta

samvaro i friheten
lätthet i tankar av sinnesro
en lätt kropp omger min själ
älskar Fadern och Sonen genom den Helige Ande

det rycker till i kroppen
en känsla eller ett begär
kroppen blir tung
klämmer åt min själ

ett utlopp så tillfredsställande
utan själ så tomt
älskar inte
förlorar bara

kärleken finns kvar
Fader, Son och Ande
men sårad igen
vilsen och sargad

så små små sår
rymmer så oerhört lidande
avsaknaden från den Helige
en smärta så stor

en inre kamp
synlig för den som blundar
ser paradiset så nära
men släpper inte taget

Passa in

20171114

Passa in

Instängd i förvägran – vägrar jag mig själv
Inlärd förnekelse – det har aldrig hänt något hemskt
Lojal mot förövarna – ni har rätt, jag är fel
Böjd under överjagets ok – jag tvingar mig själv

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag håller med er – enda sättet att få vara med
Lögnen är även min – jag ljuger med er
Inget prat som avslöjar – jag tiger precis som ni
Smärtan tar jag – det är priset jag betalar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Förlåt – men det brister nu
Kan inte ta mer kärlek – jag är älskad idag
Jag kan inte vara lojal – och ta kärlek samtidigt
Måste avslöja – ni får själva tvätta era smutsiga bukar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag klär av mig – lika naken som innan ni slog mig
Helt naket – säger jag sanningen
Den passar inte längre – kostymen av lögner ni klätt mig i
Ni gör som ni vill – förändras eller stå kvar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

En gång gick det – jag var svag och tog emot
En gång svalde jag – men nu älskar någon mig
En gång var jag ert apskaft – då, men inte längre
En gång för mycket – ett helt liv förlorat

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Nu säger jag ifrån – jag spottar ut lögnen
Ni är lögnare – falska och fega
Jag är inget apskaft – jag är älskad idag
Ni hatade och förkastade – någon annan tog emot mig

Passar in, passar in, passar in – jag är älskad,
… något gjorde vad som helst

Pausen

20190811

Pausen

förlorar igen
skriker men släpper ändå taget
vill så gärna behålla
fast inget finns kvar

var vi två
eller var det bara jag
eller du
en som kunde, en som ville

allt dött ligger i förruttnelsen
förbannat i den mörka jorden
missnöjda miner
håller vakt

skriker ändå, fast tyst
vill inte mer
kom till ändhållplats
förlorat för många timmar

snart ska jag dö
finns ingen tid att förlora
det enda som är gratis
dyrare än guld

spänner och drar
ilar, bortdomnade
upplöses av sig själv
fast det hugger till, kraftigt

andas ut, inte tungt, men ut
har så mycket mer
kommer aldrig till skott
förlorad denna gång

allt blivit stulet
rånad i smyg
kastade bort resterna
trodde jag började om

skriker efter dig
befläckad eller saknad
du hör ingen skillnad
jag låter utan stämma

hatar att förlora innan loppet
okej att se vinnaren i ögonen
men inte här inte
bara förlorare

tittar bort en stund
eller blundar
vill bara ha en paus
resten av livet

Riddarna runt det runda bordet

2017-11-13

Riddarna runt det runda bordet

Hans starka djupa röst
la sig som en mörk alternativ verklighet
när han upprepade sig och sa:

-Kolla på det; kolla på Apskaftet!

Kärt barn har många namn

Och ni log, lite i smyg, det gjorde ont
men ni log

-Kolla på det; se på Jonet!

Kärt barn har många namn

Och ni tittade, lite under lugg, det kändes fel
men ni tittade

-Kolla på det, titta på Det!

Kärt barn har många namn

Och ni fnissade, lite nervöst, skamset
men ni skrattade

Där satt vi runt bordet; jag Apskaftet och ni riddarna
Fast de rädda riddarna

Där satt vi runt bordet; jag Jonet och ni familjen
Fast vi var inte släkt

Där vi satt vi runt bordet; jag Det och ni mina vittnen
Fast tysta vittnen

Jag gick sönder, bit för bit

Plockades ner, hackades upp

Framför era ögon slaktades jag

Mitt namn styckades i tre delar

Apskaftet

Jonet

Det

/

Till min familj, särskilt mina systrar

Ringmuren

20180216

Ringmuren

Sorg som ringmur, för tätt murad
Instängd i andras behov, snuvad
Målmedveten, fastkedjad i gropen
Alltid framåt, alltid fast
Kvar i skiten

Förändringen skriker på insidan
SLÄPP UT MIG!
Låt mig springa naken som ett djur!

Det duger aldrig, rädslan hittar fel
Stressen rinner i kärlekens ådror
Adrenalin exploderar i endorfinernas ställe
En eld som steker det kokta fläsket
Vidbränt

Sorgen sitter djupt i leran, nedkörd i diket
Igentorkad utan tårar
Vinden klagar med sin tystnad
Varför blåsa på det orubbliga?

En sten mitt hjärta,
fastkedjad av krav
Andas tungt mitt i natten
Sviken igen, den oändliga historien

Ensam kvar i ingenmansland
Vad är en kropp, vad är den för bra att ha?
Köttet är svagare än tanken
Viljan sliter på nerver, leder skaver

Vilan som norrsken sveper förbi
Bort och förbi
Kvar ligger en sten på marken

Inmurad, för tätt
En del av något större
Svårare, så mycket svårare att sitta ihop

Lämnad kropp är fritt sinne
Omöjlig är den flykten,
då själen är invävd i varje molekyl

Fast i djupet så väl som på ytan
Lögnen flyr undan
Sanningen gör entré

Lättnaden och smärtan byter plats,
bit för bit, per andetag
Kvar blir sorgen, för tätt murad

Saknar dig

2001-04-16

Saknar dig

Jag ler mot dig, vill få dig att se mig.
Jag vill ha dig – utan tvekan.
Dina strålande ögon glittrar som daggbeklädda näckrosor i en svart tjärn.
Precis när morgonsolens första strömmar når de nakna rosorna och ljuset bryts i droppar av kristall från nattens dagg på de vita bladen.
Ett skimmer som lyser på den djupa tjärnens yta.
Lyser i skogen och får alla varelser att häpna.
I dina ögon lyser en hel värld av magi, djupet i din blick.
Känslan jag får. Som att drunkna i den bottenlösa tjärnen.
Bara falla och falla. Tillräckligt länge för att uppskatta att jag inte har någon kontroll. Tillräckligt länge faller jag i din eviga kärlek.
Lär mig att älska denna omfamnande uppslukande känsla och fallande trygghet.
Falla för att aldrig landa.
Evig kärlek i evig trygghet.
Jag rycker till, drömde mig bort.
Dina ögon… de förtrollar.
Jag ser på dig, längtar.
Vill kyssa.
Jag gör vad jag kan för att locka dig men du ser på mig utan att blinka.
Jag drömmer mig bort igen – dina läppar.
Julihimlen för sina mjuka moln mot mig och kysser mig.
För mig upp till himlen.
Fuktigt, varmt och mjukt.
Jag vill kyssa dig men likt molnen är du svår att få fatt.
Jag ser på dig igen, med saknad och längtan.
Så nära, så vacker, så underbar.
Och jag, jag har bara en del av dig.
Ditt foto.

Ska livet gå mig förbi

20171209

Ska livet gå mig förbi

Det dunkar i bröstet
Ska livet gå mig förbi?
Ser på alla levande
Känner mig döende

Drömmar kväver mig från insidan
Jag går och jobbar
jobbar, jobbar, jobbar
Utbränd, nedbränd, innebränd

Livet tog slut medan jag stod stilla
stilla. stilla, stilla
Står jag och ser på
Levande vittne till en snart förlorad
ett snart förlorat, liv

Allt kom emellan
Inget blev gjort
Jag loggar ut med stora hål
Saknad av det jag ser
men aldrig haft, aldrig gett

Jag var inte ens nära
så fort tog det slut
Bränd och naken
Som ett foster på gatan
Bortspolad i rännstenen

Men längtan finns kvar
Hur mycket som än förlorats
så har jag något kvar
Något dunkar i själens dimma
Ett brustet hjärta slår svårt, men ändå

Tårar sköljer svarta fåror rent
Allt står emot
Orubbliga minnen
Törne av fruktan
Men tårar sköljer svärtan mjuk

Vad gör det om jag blir gammal?
Är tidpunkten rätt är det aldrig för sent
Lagrad för en bättre årgång
I väntan på det som komma skall

Det dunkar i bröstet
Ska livet gå mig förbi?
Ser på alla som lever ut
Sväljer djupt mitt tålamod

Min tid kommer
Inte nu, inte snart
Ett löfte ligger på lur
Vinden viskar