Kategoriarkiv: Lycka

Andas

20190620

Andas

allt vaknar omkring mig
en skönhet för ögat
orörd natur hälsar
god morgon

det finns inget vackrare
jag njuter av hela skapelsen
som kommer emot mig
på utsidan

tungt hjärta
krängande mage
sömnlösa muskler
på insidan

så möts vi
världen och jag
morgonen full av här och nu
jag sitter fast i allt som var

ett sår i mig blöder
fast bara tankar rinner ut
tankar som dröjer sig kvar
i det som redan hänt

försöker förstå mitt beslut
letar efter möjligheter
vill ändra mig
har kört för länge i cirklar

kommer något nytt
så kommer det inte från mig
fäst vid någon jag lämnat
rädd om hennes sorg

värme från solen
kryper upp längst mitt ben
fågelkvitter kryper in i mina öron
markens dofter i min näsa

här och nu möter det förflutna
i en och samma kropp
tidens olika dimensioner
fångas upp och betraktas

från utsidan
till insidan
från insidan
till utsidan

ett tungt andetag
andas ut
blandar världen
med mitt inre

befriande möte
den unga morgonen
tar emot
och fyller på

ett tungt andetag
andas in
blandar världen
med mitt inre

Bländande härlighet

20191115

Bländande härlighet

ditt ljus skar i mina ögon
starkt och klart
bländande härlighet

bakom masken av skratt
ironin lämnade plats
och kvar var bara du

och bara jag
förundrad över dig
en dag i taget

varför dansar du så nära
räcker rummet inte till
ditt leende bländade

blundade för att återfå synen
vinna lite tid
hämta andan som gått ur

från hjärtat kom ett rop
bländande härligt
mitt ljus skär i dina ögon

Det brister

20171125

Det brister

Det brister
Tomhetens ensamma mörker
Spricker
Ut kommer ljus
Starka ljusa känslor

Jag griper tag
Längtandes i det övergivna
Tron hade lämnat ett mörker
Förlorad avlöst och sammanbiten
Tom fast fylld av overklighet

Det brister
Något nytt sipprar genom springorna
Är det verkligen glädje!
Har kärleken vidrört min själ
Så långt in i dimman

Möjligt, uppenbart
Inget att sluta sinnet runt
Kramper avtar
Skönhet löser av
Kärleken lindar ringar av hopp

Det brister
Livet ger ytterligare en chans
Dött skal faller till marken
En dans, en kyss
Ur delad smärta spirar liv

Till Senem

Drömmen

20191117

Drömmen

mitt hjärta i din hand
så varsamt och ömt

lägger mitt huvud i ditt knä
ser in i dina ögon

du möter min blick
halvvägs ler vi båda

omfamnar mig
mitt innersta jag

klär av dig allt
lager efter lager

i min famn
naken och nära

så öppnas du för mig
jag är i dig

en tår ner för din kind
du blinkar till

hämtar andan
kommer tillbaka

så möts vi igen
kropp i kropp

håller fyra händer
andas ut

omfamnar, luktar
kysser varsamt

somnar in tillsammans
drömmer samma dröm

En dag

20190913

En dag

utrotningshotad flyktig förgängelse
bortrövad försvunnen mytomspunnen
trodde för evigt att mörkret gjort entré
aldrig mer skulle kärleken spira
mitt hjärta

en skog av lögner
grenar som piskade dag som natt
törne rev och slet upp min hud
irrat omkring naken, täckt av levrat blod
en dag ljuset

en dag i ljuset
omfamnad av värme
så sjönk jag ihop
blev liten i din famn
en dag

En fästning av illusioner

1995

En fästning av illusioner

Ett slott.
Det skulle bli ett slott, ett stort praktfullt slott.
Ett slott med många salar.
Varje sal med sin egen stil, sin egen ton.
Eller varför inte en egen färg.
En egen färg.
Och massor av hyllor, hyllor och krokar.
Hela väggarna prydda av saker som hänger på hängare eller krokar.
Saker från alla jordens hörn.
Ett stort museum,
det skulle bli som ett stort museum fyllt av märkliga och beundransfulla pjäser.
Tavlor, pipor, foton, handarbeten och alla möjliga förundransvärda föremål.
En hel vägg som en stor bioduk med en stor soffa att lägga upp benen i.
Där skulle man kunna sitta och se på de bästa sekvenserna ur livet.
Återuppleva, spola tillbaka och pausa.
Och slottet skulle vara fyllt av gröna växter,
stora grönskande växter med stora färgglada blommor.
Jag letade och letade men hittade inget slott som passade och tro mig jag letade, Paris, New York, Stockholm, Amsterdam, Reykjavik, Istanbul och Sidney men ingenstans hittade jag ett ställe som passade.
När jag slutat leta så satte jag mig ned, j
ag bara satte mig rakt upp och ned.
Och efter att jag suttit ett tag så började jag se var jag var någonstans.
Jag satt ett tag och började plötsligt förstå var jag befann mig.
Jag reste mig upp och började se mig omkring.
Åt varje håll jag tittade såg jag något nytt,
en otrolig djuphet i väggarna,
en tredimensionell tavelklädd vägg,
jag kunde inte se mig mätt på väggarna men rörde ändå blicken uppåt, upp mot taket.
Det var som av tusen färger ett skiftande hav av färger,
det var taket.
Och små stigar överallt.
Livets små stigar,
det var bara att följa en stig och ville jag stanna var det bara att stanna och ville jag backa och byta stig så var det också alldeles lätt.
Och så mycket blommor,
så väldigt mycket blommar och grönt.
Jag hade äntligen hittat mitt slott.
Jag satte mig ned igen och lät blicken vandra från det ena föremålet till det andra.
Jag hade hittat mitt slott.
Och däri, mitt oändliga museum.
Det är så skönt att vara i skogen.

Faran i natten

1997

Faran i natten

Jag sitter på en sten med fötterna i vattnet.
Jag har vadat ut i natten för att spegla mig i månskenet.
Jag njuter av stillheten som råder under spöktimmens gång.
Så tyst, så vackert.
En skog runt omkring speglar sig i det klara vattnet.
En uggla hoar och bryter tystnaden med sitt spöklika läte.
Det går som kalla kårar på ryggen och jag drar upp fötterna ur vattnet.
Jag njuter av faran som inte finns.
Det är en härlig känsla att känna skräck utan att ha något att frukta.
Jag kontrollerar min rädsla och lyssnar in i skogen efter smygande steg.
Det är tyst och stilla, kusligt tyst.
Jag ser upp mot månen och fängslas av det vita skenet,
kan nästan höra en varg yla på en klippa långt borta.
Jag sticker ned fötterna i vattnet igen.
Det är ljummet och skönt och det får mig känna hur kylig nattluften är.
Det börjar närma sig slutet av spöktimmen,
det är dags att gå hem.
Snart,
inte riktigt än,
det är så härligt att känna rädslan för det som inte är farligt.

Något att sträva efter

1998

Något att sträva efter

Varsamt och med ödmjukhet går hon till angrepp.
En njutning hörs genom ett upphetsat kvidande.
I det fladdrande ljuset från det sakta smältande stearinljuset gungar hennes bröst.
Skuggan som dansar på väggen liknar en ridande demon som kastar dig framåt på sin springare genom natten för att komma till sitt mål, njutningen.
Natten är varm och doftar av sensualism och torkade rosblad.
En intensiv spänning trycker luften, viljan är så stark och lusten är så het.
Två hjärtan som bankar allt snabbare är det ända som hörs i den stilla sommarnatten.
Han håller ett stadigt grepp om hennes höfter, med slutna ögon ser han in hennes själ.
Varm och välkomnande, en njutning från topp till tå.
Han ger allt han kan ge.
Hon omfamnar hans kärlek, förstärker den, för att sedan ge tillbaka den.
En öm smekning är början till denna stegrande våg av känslor.
Som en stor havsvåg sveper den in från havet med otrolig kraft,
når stranden med ett vitt skummande brus, fuktar sanden,
sjunker ned i den och tillbaka ut i havet.
Hon lutar sig ned och möter hans läppar.
En kyss som får Gud att känna sig stolt.
En otrolig kombination av själar skapta för att passa ihop.
Kärlek,
det allra heligaste.

Saknar dig

2001-04-16

Saknar dig

Jag ler mot dig, vill få dig att se mig.
Jag vill ha dig – utan tvekan.
Dina strålande ögon glittrar som daggbeklädda näckrosor i en svart tjärn.
Precis när morgonsolens första strömmar når de nakna rosorna och ljuset bryts i droppar av kristall från nattens dagg på de vita bladen.
Ett skimmer som lyser på den djupa tjärnens yta.
Lyser i skogen och får alla varelser att häpna.
I dina ögon lyser en hel värld av magi, djupet i din blick.
Känslan jag får. Som att drunkna i den bottenlösa tjärnen.
Bara falla och falla. Tillräckligt länge för att uppskatta att jag inte har någon kontroll. Tillräckligt länge faller jag i din eviga kärlek.
Lär mig att älska denna omfamnande uppslukande känsla och fallande trygghet.
Falla för att aldrig landa.
Evig kärlek i evig trygghet.
Jag rycker till, drömde mig bort.
Dina ögon… de förtrollar.
Jag ser på dig, längtar.
Vill kyssa.
Jag gör vad jag kan för att locka dig men du ser på mig utan att blinka.
Jag drömmer mig bort igen – dina läppar.
Julihimlen för sina mjuka moln mot mig och kysser mig.
För mig upp till himlen.
Fuktigt, varmt och mjukt.
Jag vill kyssa dig men likt molnen är du svår att få fatt.
Jag ser på dig igen, med saknad och längtan.
Så nära, så vacker, så underbar.
Och jag, jag har bara en del av dig.
Ditt foto.

Ska vi älska

Ska vi älska

En vind drar in över mitt bröst.
Ljummen och livfull.
Doftandes av skogens alla blommor och träd.
Täcket vek du undan för du vet att jag är varm.
Varm av din kärlek.
Din stjärt eggar mig.
Jag blir medveten.
I det öppna fönstret strömmar livet mot mig.
Ditt hår rör sig i den ljumma strömmen av luft.
Frisk och härlig är morgonen.
Lövverket på den stora aspen filtrerar ljuset som faller på din rygg.
Ett mönster av liv rör sig ned för dina axlar och smeker din midja mot höften.
Du ser, jag ser.
Du ser ut, jag ser utsikt.
Gården, världen, luften, solen.
Din kropp lutandes ut genom fönstret.
Du är så vacker.
Jag känner din värme, dras till dig.
Bakom dig.
Du kommer mot mig, jag känner dig, håller dig.
Du är så underbar, så fin.
Du vänder dig om jag smeker din nacke.
Följer din kurva tills jag har din stjärt i min hand.
Jag är hård, du är medveten.
Jag känner.
Du känner.
Jag frågar?

Smultronstråt

1996

Smultronstråt

Ett smultron,
ett smultron till och ytterligare ett smultron.
Det lilla barnet ligger på ängen med ett grässtrå i handen.
Den lilla pojken som ligger i gräset och trär smultron på sitt strå,
ska han ge bort det?
kanske till mamma? fast dagen är så lång,
hinner plocka fler.
Ett efter ett glidet smultronen av stråt och faller med ett välsmakande belåtet ljud ned i munnen på den lilla pojken.
Precis som båtar på en flod som stupar hejdlöst nedför ett vattenfall.
Det ljusa lätta håret rör sig stilla utav en vaggande rörelse från vinden.
Det är så vackert bland alla prästkragar och klöver,
de små blåa klockorna som dansar på ängens kant spelar en ljudlös melodi,
en melodi som handlar om vatten.
Friskt och fullt av liv,
svalkande bäckvatten.
Lika snabbt som det porlande vattnet i bäcken rinner iväg,
lika snabbt går tiden.
Det var så länge sedan jag låg där med smultronen,
men jag kan fortfarande höra de blå klockornas ljudlösa sommarmelodi.

Till Mamma från Andreas

Stjärnstoft

20190805

Stjärnstoft

i stillheten är det så enkelt
tankar rör knappt världen
snabbare än ljuset
rör jag mig i fantasin

sen rullar morgonen in
ljuset snabbare än ljuden
dofterna kommer sen
sist känslorna

den döende kroppen
påfrestande
utmanar evigheten
gravitation stretar emot

blundar igen
en värld på insidan
möter det förgängliga
sjunker ner i en utandning

andas in
en bön tar form
låter den komma
stretar inte emot

inga tankar har värde längre
kroppen skriker till
känslor rusar rakt igenom
lämnar plats

evigheten möter upp
sjunger tillsammans
som ett, fast två
jag är

att jag är
så enkelt i stillheten
världen rör knappt tanken
fantasin rör mig

morgonen väcker de mina
ljud som vittnar om känslor
kroppar som växer
barnen

frukost av flingor och bröd
fast suktar så mycket mer
stjärnstoft
jag är

kroppar svekfullt allvarliga
var och en i sitt eget
ändå hungrar de
stjärnstoft

stillheten gör det enkelt
tankar som rör världen
snabbare än ljuset
formar med min fantasi

Tacksam

20190620

Tacksam

välbekanta strålar glider sakta
genom dimman
dansar mellan löven
fångas i daggen

hög himmel hälsar gryningen
ett ljust töcken
djup fuktig natt sträcker sig
möter solen och förgås

skogen börjar sjunga
först en, sen flera
eviga melodier
blandas till symfoni

ljuset tar över världen
sången stegrar med morgonen
dofter virvlar från skogen djup
blommor sträcker sina blad

ett vittne
ser ljuset
hör ljuden
känner dofter

mitt i skapelsen
till Hans avbild
ibland förstår jag
tacksam

Varför bara vara

2001-12-31

Varför bara vara

Jag är tom jag är fri.
Jag söker inget jag är nöjd.
Jag jobbar och sliter, jag söker lycka.
Jag är full jag är slav.
Valet är mitt eget gjort av mig själv.
Kanske är lyckan något jag kan köpa nästa vecka.
Kanske är lyckan något jag har redan nu.
Kanske är lyckan något jag inte förstår.
Kanske har jag aldrig fått lära mig att vara stilla.
Att njuta av livet, lyckan att finnas för någon annan.
Mina föräldrar kämpade för morgondagen, jag gör vad jag lärt mig.
Om jag då säger dig.
Du är lycklig, du har lyckan.
Den kan inte fångas, inte köpas.
Var tom, var fri.
Var inger för dig själv, existera för andra.
Lyssna se och iakttag.
När du lär dig att förstå har du gått förbi.
När du tror att du har endast litet kvar, då har du gått förbi.
När du ger upp, när du accepterar det som är, då är du där.
När du har kommit fram utan att vandra då är du där.
Ju saktare du går ju större chans att inte gå förbi.
Var är då där, där är här. Här är där.
Att vara nu är att vara där, där betyder nu.
Att bara vara i nuet är att vara där för där är här och här är nu.

Vi brinner

20170122

Vi brinner

Jag gav allt jag kände till, allt gav jag
Jag vaknade upp, och insåg att jag sov
Nyvaken, omtöcknad och förvirrad,
så gav jag mer, gav allt
Jag gav upp

Jag är inte gjord för den här världen,
jag gav upp den här världen
Nu brinner en blå eld i mitt inre

Jag kan inte äta längre, inget smakar
Jag kan inte sova, jag längtar inte bort
Det brinner i min själ

Vart jag mig vänder står min lycka i Guds händer
Det som smakade smakar inte längre
Det som syntes gott, ser inte lockande ut
Allt sliter i mig som om vore det en pina och tortyr

Jag längtar inte tillbaka
En ny smak har gjort entré i min mun
En ny syn lockar mitt inre öga
En ny ton sköljer över mina öron

Det är inte den här världen som berör mig längre
När jag försöker äta, se och höra så är det som sand
Sand och rök i mina sinnen, ingenting får fäste
Min själ har frigjort sig från kroppen
En annan hunger har tänts i mitt inre

Världen brinner upp
Endast en blå låga står kvar och brinner stadigt i mitt inre

Det brinner en blå låga i min själ
Ljuset lyser upp och ger vila åt alla mina sår,
alla mina sår får frid och världen väller ur mig
Som ett vattenfall kastar jag mig utför livets klippor

Jag lever för din skull, jag kan bara ge,
kan bara ge
Att ta, att suga i mig, det smakar så illa,
smakar ingenting

Jag vill bara en sak
Jag längtar bara efter en sak
Jag ser bara en sak
Jag kan bara en sak
Jag hör bara en sak
Jag vet bara en sak

Att du ska fatta eld
Att allt ruttet ska brinna upp
Att din värld tar eld och befriar dig
Att du får känna kärleken välla ur ditt inre
Att du som en vulkan väller av Guds ord
Att du får ge, ge upp så du kan ge

Vi brinner tillsammans och lyser i mörkret
Som söner och döttrar brinner vi
Ljusets barn

En blå eld brinner och sprider sig

ohämmat

gränslöst

farligt frigörande

Vi brinner tillsammans

Vit som snö

20161108

Vit som snö

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är din skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Jag ser in i dina ögon,
din själ berättar allt för mig, jag ser.
Du säger inget med ord,
tystnaden som snötäcket lagt ligger över oss.
Jag ser in i din själ, känner dig,
jag känner dig och du känner mig.
Vi lämnar små spår i snötäcket där vi varsamt går fram,
spår som suddas bort och lämnar världen orörd.
Jag fäller några tårar som fryser till is,
de försvinner ljudlöst i snötäcket och når aldrig marken.

Snön ligger vit på marken,
ett täcke av glömska fångar upp all sorg.
Virvlar och far,
flingor av kristall, runt oss, omkring.
Allt är vitt,
bländade och blinda tar vi av oss kläderna.
Kylan skingrar sig,
dina läppar tänder en eld som skingrar.
En eld lyser upp natten,
som en stjärna på himlen flammar vår kärlek.
Nattens kyla drar sig undan,
allt det vita som yr i natten lägger sig stilla.
Vår Herre har bäddat vår säng,
ett bolster av ödmjukhet och ett täcke av förlåtelse.
Jag lägger dig ned,
på kuddar av acceptans ger jag bränsle till din glöd.
Du flammar upp, brinner,
snön smälter under våra kroppar.

Snön ligger vit runt omkring,
vi står på bar mark, svettiga och brända.
Det som gömts i snö,
kommer fram i tö.
En kall vind sveper förbi,
rädslan gör ett försök, talar om kyla.
Fruktan försöker ryta i natten,
försöker få oss att tro att det är kallt och farligt att vara naken i natten.
Jag tar din hand,
vi ser upp mot himlen tillsammans.
Vår Herre bäddar vår säng,
när vi ser ner igen är allting täckt.

Snön ligger vit på taken,
vår Gud är alltid vaken.
Vi lämnar spår i natten,
fötter lämnar avtryck som något större bär i sitt eviga ansvar.
Ett stilla täcke har lagt sig över världen,
stilla och fridfullt, så lugnt att kärleken vilar.
Kärleken vilar över oss,
i mitt hjärta har den funnit ro och glöder för dig.

Snön ligger vit överallt,
min skuld är vit som snö.
Allt är glömt,
vi minns inte det som är förlåtet.
Jag ser in i dig,
känner att du älskar mig.
Natten är ljus,
vit som snö är vår skuld.
Vår Herre har tvättat oss,
köpt oss fria med sitt blod.
Du tar min hand, vi älskar igen,
lite mindre häftigt denna gång, lite högre, inte så nära marken.
Nära vår Gud,
vi älskar till Guds ära av hela vår själ.
Elden mognar,
den gula lågan blir hetare och tar en blå form.

Snön ligger vit över världen,
det gnistrar av blått i miljontals kristaller.
Våra själar dansar i natten,
när två blir ett så tänds hoppets låga.
Vi lämnade oss själva,
under snötäcket ligger vi begravda.
Nu lyser vi som en klarblå stjärna över världen,
Gud har välsignat och burit oss över allt, genom allt.

Snön ligger vit över skammen,
du har något att berätta för världen.
Vi är inte längre vi,
två blev ett och brinner av kärlek i natten.
Inget mörker rår på det heliga,
vår Herre har fullbordat en del av sin skapelse.
Vi är inte längre vi,
vi är Hans, vi är fullbordan, vi är helig, helig är vår Herre.

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är vår skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Kärleken är blå,
hoppets klara låga skiner i natten.
Tusen stjärnor föds i mitt inre,
jag håller dig så nära jag kan och låter explosioner skapa nytt liv i dig.
Du är oändligt älskad i mig,
jag är oändligt älskad i dig.
Vår Herre är oändligt älskad i oss,
himlen sjunger, himlen gråter, tårar av kristall faller sakta mot marken.
Glädjens tårar förlåter världen för allt,
allt är värt för en sekund av evighet, evig kärlek i treenighet.

Snön ligger vit över taken,
endast kärleken är vaken.