20181118
Apskaftet del ett
spegelvända blickar
mot mig
sex ögon som vrider och vänder sig
mot mig
ingen ilska
smärtsam förödande sorg
fast jag håller tillbaka
skammen sitter blommande röd
ett bevis på min uselhet
kinden bränner och svider
märkt, inför andra som ler
han är stor
skräcken är större
fast så liten där inne
hjärtat är litet
hatet är stort
han slår storslaget, med finess
den rättfärdige
de älskar honom
jag hatar
Apskaftet, mitt nya namn
de andra ler
sex ögon som vrider
och vänder
på mig
jag minns den jag var
kan inte stoppa
den jag håller på att bli
Apskaftet biter ihop
Jonet visar inga tårar
Det sitter stilla
Det, värre än de andra
namnen, var i alla fall namn
men smärtan kommer från egna led
fienden står och skriker
han är ond
jag skiter i
han är ändå ett as, känner stanken
men mina egna
älskande vänner på dagen
smärtsamt tysta i natten
de ler
fast jag ser
de sitter stilla
fastnaglade i djupet av sig själva
skräcken inför den de älskar
som jag hatar
med all rätt
en rätt som togs ifrån mig
söker stöd i deras blickar
de tittar på honom
förgäves
kärleken vänder på ondskan
behov går före förstånd
de kan inte, förmår inte, törs inte
blickarna vänds mot mig
det som riktades mot honom
som bröts på vägen
och måste ta vägen
någonstans
någonstans
alla mot en
den enklaste utvägen
det största sveket
fast enda möjligheten
i stunden
enkla val
för den som inte törs
välja
eller kan
skräcken råder
minnen suddas ut
sex ögon ser på mig
den jag var vänder
vrids
en kan jag stå emot
får jag stöd
HJÄLP!
jag ropar i mitt inre
mina ögon möter deras
två mot sex
de ler
fast ögonen
domnat bort, för länge sen
