Kategoriarkiv: Mod

Rädslan, befrielsen, vägvisaren

2001-01-06

Rädslan, befrielsen, vägvisaren

Var inte rädd för att du blir rädd.
Lyssna till din rädsla och förstå den varning du fått.
Som Spindelmannen har vi alla ett sjätte sinne att förstå och bli varnade utav.
Vi är människor, inga monster.
Att bli rädd är mänskligt och vackert.
Låt det komma låt det gå.
Hur kall du förstå din rädsla?
Det är olika för alla så jag kan inte ge dig kunskapen om dig själv.
Du får bli rädd, känna, förstå vart din känsla vill ta dig.
Rädslan vill få dig att vara uppmärksam.
Är detta bra, vill jag detta?
Ska jag fortsätta, ska jag fly?
Vi är människor.
Förstår vi livet mördar vi inte.
Det är fegt att fly.
Det är inte fegt att skona liv.
Död föder död.
Liv föder liv.
Det går inte att fly från sig själv.
Den rädslan skall åter komma tillbaka som du försöker undkomma.
Hur skall du då bli modig?
Det blir du inte.
Du kan dock vara rädd.
Acceptera rädslan och vara rädd.
Det är modigt.
Att inte fly från sig själv.
Det går inte att undkomma den rädslan.
Den som försöker göra så får alltid vara rädd.
Rädd för att vara rädd och det är inte hälsosamt.
Var modig, var rädd.

Saknar dig

2001-04-16

Saknar dig

Jag ler mot dig, vill få dig att se mig.
Jag vill ha dig – utan tvekan.
Dina strålande ögon glittrar som daggbeklädda näckrosor i en svart tjärn.
Precis när morgonsolens första strömmar når de nakna rosorna och ljuset bryts i droppar av kristall från nattens dagg på de vita bladen.
Ett skimmer som lyser på den djupa tjärnens yta.
Lyser i skogen och får alla varelser att häpna.
I dina ögon lyser en hel värld av magi, djupet i din blick.
Känslan jag får. Som att drunkna i den bottenlösa tjärnen.
Bara falla och falla. Tillräckligt länge för att uppskatta att jag inte har någon kontroll. Tillräckligt länge faller jag i din eviga kärlek.
Lär mig att älska denna omfamnande uppslukande känsla och fallande trygghet.
Falla för att aldrig landa.
Evig kärlek i evig trygghet.
Jag rycker till, drömde mig bort.
Dina ögon… de förtrollar.
Jag ser på dig, längtar.
Vill kyssa.
Jag gör vad jag kan för att locka dig men du ser på mig utan att blinka.
Jag drömmer mig bort igen – dina läppar.
Julihimlen för sina mjuka moln mot mig och kysser mig.
För mig upp till himlen.
Fuktigt, varmt och mjukt.
Jag vill kyssa dig men likt molnen är du svår att få fatt.
Jag ser på dig igen, med saknad och längtan.
Så nära, så vacker, så underbar.
Och jag, jag har bara en del av dig.
Ditt foto.

Tomma ord

20190827

Tomma ord

tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagsprofeten hade vältrat sig i mitt liv
det smärtsammaste var insikten
hela tiden jag, bara jag

ett snedvridet fokus
centrerat kring själv
lagom barnsligt blandat med oförstånd
men så beskrev jag också det onämnda

mörkret blev en vän
natten mitt ljus
rädslorna som band mig skingrades
kvar stod jag ensam

tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagen kom aldrig riktigt fram
insikten var smärtsam
bara jag, hela tiden, jag

för så såg jag genom alltet
skönheten först
befäste mitt liv med druvor av guld
småningom sjönk solen

upp över mitt inre himlavalv
månen tändes i den mörkaste natt
allt fult och hemskt belystes
och där stod jag naken i min skam

där de flesta skyndar förbi
stannade jag upp
såg helvetet i ögonen
skräcken välde upp och tog över

tittade tillbaka på tomma ord
domedagen som hägrade
den smärtsammaste insikten
bara jag, hela tiden, bara jag

Varför ska det vara så svårt?

20161217

Varför ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad var det som gick så fel?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag bara få glömma allt och bara vara nöjd med inget?
Så många frågor som ekar i mig.

Varför ska det vara så svårt?
Jag är trött, måste bara få sova, måste få sova, så väldigt trött.
Jag har tänkt på dig för många gånger, det börjar bli slitet.
Vad kan jag göra annorlunda?

Varför ska det vara så svårt?
Be dig dra åt skogen, be dig sätta dig ute i kylan och skämmas.
Det går inte, jag hinner sakna dig innan jag hinner öppna munnen.
Kan jag vara arg på dig då? Vågar jag det?
Vad är det med dig som är så läskigt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad är det för känslor i mig som skrämmer så?
Skrämmer jag dig på samma sätt?
Jag vill längta, men om du inte kommer så gör det ont.
Är jag bara rädd och feg, vad är det här för trams?
Jag har redan släppt dig, kan jag släppa mig själv?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag inte bara ge upp mig själv, ge upp alla krav och förväntningar.
Kommer du hit snart? kryper ner hos mig så jag får hålla om dig.
Vågar jag inte älska först? Är jag rädd att du ska vara som jag?
Är jag rädd att du ska vara ond på mig så som jag varit ond på dig?
Jag förlåter dig om du förlåter mig, jag förlåter dig först.
Jag älskar dig först, jag älskar dig oavsett, jag älskar dig för kärleks skull.

Är du feg

2001-01-04

Är du feg

Du säger att du tvivlar.
Jag säger att du är rädd.
Hur kan du tvivla när du inte ens vågar öppna ditt hjärta.
Se mig, känn mig.
Du säger att du inte vill.
Jag säger att du inte törs.
Ta mig i handen och låt mig få omfamna dig.
Säg, känner du, ser du, hör du?
Du säger att du inte kan.
Jag säger att du inte låter dig känna.
Ge upp din rädsla och lita till mig,
låt mig få ta med dig på en resa genom våra hjärtan.
Då får du se att vi är skapta för varann.
Säger du sen att du inte vill,
då ska jag lämna dig i fred.