1997

Fire

Jag brände mig en gång.
Oj vad jag brände mig och ont gjorde det.
Jag vet inte, det kanske var mitt misstag.
Eller vad det någon annans straff.
Jag ser inget svar på det, jag ser bara ärret, allt jag kan se är ärret.
Om jag tänker efter så lekte jag kanske lite med elden.
Jag, så var det, det var inget misstag, det var inget straff.
Det var elden, det var elden som brände mig.
Brände mig för lustens skull.
Men vem var det som tände brasan.
Jag vill minnas att det var jag.
Det var jag som tände brasan.
Jag tände brasan och elden brände mig.
Men vad hände egentligen med elden.
Om det var jag som eldade hur kunde jag då bränna mig.
Nej, det var ju inte så.
Det var ju inte jag som brände mig.
Det var ju elden som brände mig.
Äsch vad krångligt det var, jag minns inte.
Lika bra att glömma allt.
Fast ärret är så stort, så svårt att glömma.
Kanske borde göra upp en ny eld.
En ny eld, då får vi se vem som bränner vem.

Facebook

Twitter

1997

Hipp hipp hurra

Vad visste du egentligen innan du lärde dig något?
Vad tänkte du på innan du kunde fantisera?
Vilka känslor drev dig framåt innan du blev rädd?
Var du någonsin hungrig innan du åt?
Vad vet du om ditt ursprung egentligen?
Är det frågor som dyker upp på din födelsedag?
Jag tror knappast att det är det du frågar dig på din dag,
dagen då egot får blomma.
Och tur är väl det,
för vad vore inte värre,
än att undra om du var hungrig innan du åt,
precis när du ska skära i födelsedagstårtan.

Facebook

Twitter

1997

Kanske bra

Är jag en bra människa om jag lyssnar.
Vad ska jag lyssna på.
Är jag en bra människa om jag lyssnar på musik.
Vilka låtar ska jag lyssna på.
Jag har en favorit låt som jag brukar lyssna på om och om igen.
Jag vet inte om det är texten eller melodin som gör att jag tycker om just den.
Fast jag brukar ju lyssna.
Är jag en bättre människa om jag sjunger med.
Tänk vad bra jag skulle vara om andra lyssnade på mig om jag sjöng.
Om det nu är bra att lyssna.
Jag tycker om att gå ut i skogen och lyssna på naturens melodi, alla fåglar och sånt.
Är jag en bra apa då.

Facebook

Twitter

20190421

Leverpastej

fastna i egen grop
dumheten gick före förståndet

mina dumma planer
värdelösa försök

ju mer skit som skyfflades undan
mer kom farandes

ingens fel
bara omöjligt och dumt

om inte annat
onödigt

tack och hej
leverpastej

Facebook

Twitter

1996

Svartalfen

Min granne är en svartalf, jodå det är sant.
Jag har i och för sig aldrig sett honom men det är sant.
Sent på kvällarna hörs konstiga ljud från andra sidan väggen,
ljud som aldrig hörs hos mig.
Läten som jag aldrig hört någon annanstans.
Fönstren in till min granne är alltid täckta med gardiner och alltid när jag får förbi vårt hus ser jag skuggor dansa innanför gardinerna.
Det luktar alltid konstigt utanför min grannes dörr,
en odör som påminner om ett ostädat omklädningsrum.
Så luktar det inte hos mig och ingen annanstans heller för den delen.
Ibland hörs det musik genom väggen som jag delar med min granne.
Jag brukar sitta vid min sida av väggen och lyssna.
Min granne spelar något konstigt instrument på sin sida väggen.
Det är nästan jämt samma melodi,
en klagande vemodig jämrande sång.
Jag kan se honom framför mig där han sitter på andra sidan väggen med sitt konstiga instrument och med sina svarta öron.
Jag kan se hur han blåser och drar i spakar och knäpper på strängar för att få fram sina konstiga toner.
Sådan musik hörs ingen annanstans i alla fall.
Inte hos mig.
Men så ju min granne en svartalf.

Facebook

Twitter

1997

Vid konungens tingshus

Svart luft kvävde luften, full av lögner och svek.
Osannolika figurer statuerade exempel på rädslans försök att vinna över sanningen.
Draken spottade eld genom luften i form av stora klot som träffade lögnerna.
Svart rök bildades vid detta knastrande som hördes när elden fick fäste.
Grisarna satt upptrycka mot väggen och stirrade skräckslaget ut över slagfältet.
De gömde sig bakom drottningen som stod med barmen högt och skådade på de stridande.
Med rättvisan i blicken skingrade hon röken så att den vite riddaren blev synlig.
Med draget svärd rusade han in i striden för att mäta sig med draken.
Det lyste om riddaren, ett rent ljus som fick de ljugande att se ut som sönderbrända troll, offer för drakens eld.
Han skyddade pojken med det stora huvudet.
I trygghet från elden satt pojken med det stora huvudet och såg på draken.
Han såg in i de mörka ögonen och längst in i drakens hjärta satt en liten flicka.
Med blommor i handen satt hon och önskade sig ut ur draken.
Sanningen var stark men rädslan var större.
Förlusten var nära men ingen tänkte förlora med huvudet hängande.
Raka i ryggen gick de mot slutet av striden.
Sårade och brända stod de framför drottningen.
Draken låg avsides i skuggan och rök kom ur dess näsborrar.
Grisarna grymtade förskräckt bakom drottningen när de såg på de sårade krigarna vars lögner nu var förlorade.
Drottningen förde handen genom luften och ljus bildades som spred sig tills det omgav de alla.
Sedan sade hon med styrka i rösten:
– Kampen var hård, men för mig synes den onödig.
Med rättvisan i blicken uppmanade hon de lögnaktiga krigarna att ge sig ut på en lång resa. Förvisade från drottningens hov flydde de och försvann.
Kvar fanns endast draken som ringlade tillbaka till sin håla och den vite riddaren som vid sin sida hade pojken med det stora huvudet.
De var till drottningens behag och fick stanna vid hennes hov.
Den vite riddaren stannade vid drottningens sida, men pojken med det stora huvudet gav sig ut för att leta reda på draken och befria den lilla flickan med blommorna.

Draken=Åklagaren
Drottningen=Domaren
Den vite riddaren=Advokaten
Grisarna=Poliserna
Pojken med det stora huvudet=Jag

Facebook

Twitter

1997

Vinn eller försvinn

Att vinna eller försvinna.
Vinn allt, satsa allt.
Vart ska du gå om du förlorar.
Spänningen,
gör det för spänningen.
Men tänk om du vann,
tänk om.
Tänk om.
Tänk om du förlorar.
En riktig loser, vart tar losers vägen?
Pengarna,
satsa allt,
satsa alla pengar.
Nu! satsa allt.
Men om du vinner,
om du vinner allt.
Ska du bara försvinna då?

Facebook

Twitter