Kategoriarkiv: Osäkerhet

Blir jag du igen

20190913

Blir jag du igen

höll jag allt emot dig
så finns inget av det kvar

vi blandade ihop allt
sörjan skar sig

om och om igen
svårt, svårare ändå

men ändå nådde vi fram
något blev kvar efter stormen

jag gråter nu
såg bara hinder då

är du den jag var
blir jag du igen

kunde ha tagit in dig
behållit i värmen

i kylan fick du stå
jag väntade förskräckt

ser inte klart i regnet
stormen sliter än

kärleken ligger på is
kniven mot strupen

ingen vågar andas
allt bara mörkt

jag hör hur det dunkar
slår rytmiskt fast förhindrat

vill inget hellre än att släppas lös
samverkan utöver en enda förmåga

kom och möt mig
strunta i allt annat

släpp taget
ta tag i mig

håll hårt och lova inget
var nära och känn allt

giv vad du har gett
jag behåller och ger

något annat tillbaka
ditt fast ändå mitt

Dröm eller flykt

20190119

Dröm eller flykt

Det blev som jag ville, fast ändå långt ifrån
Du, ni, var mina problem men ändå dröjer ångesten
Jag drömde om förändring, men sitter kvar på samma plats
Inte samma bakgård, men samma bak, samma sak

En dröm eller en flykt?
vad spelar det för roll

Ensam sitter du i mörkret och tänker på mig
I alla fall tror jag det
Fast kanske är det bara i mina tankar som du tänker på mig?
Jag tror inte du tror det

Jag öppnade upp mig en aning, minns inte vilka steg jag tog
Förlorad som innan, vart tog allt vägen?

Att löpa linan ut, gå hela vägen, nå ett mål som Gud har satt
Förlorad som sökande, försökte jag fly, men
Stannar kvar, hittar en känsla, några små rader
Torka inga tårar, det är tort nog som det är

Känner jag efter så dör jag
Har inte tid med sånt

Vill bara släppa allt och sjunga ut i natten
Fridens liljor mina vänner, jag går nu
Hittar min sjö och den lilla stugan
Kanske kommer du och hälsar på, någon dag

Klister under min bak, kommer ingen vart
Vinden viskar; det är inte dags än…

Då och Nu

20181111

Då och Nu

skriker
vrålar
men vill inte störa
någon annan
min röst
suddas ut

smärtan förblindar
omöjligt att överleva
totalt mörker
jag faller
djupare ner
ner
panikens djup

smärta som stegrar
tar över
krossar varje ben
kroppen ledlös
förvriden
utanpå som inuti

vrålar maktlöshet
skriker förtvivlan
ropar utan att störa
någon annan
min röst
suddas ut

förblindad av smärta
jag faller
totalt mörker
panikens djup
omöjligt att överleva

stegrande smärta
krossade ben
förvridna lämmar
trasig
sår som aldrig läkt
då blir nu

minns en annan verklighet
det är tyst omkring
allt är lugnt
förutom min egen röst
skriker för nu
om då

lugnande ansträngningar
förgäves försök
kapitulation
säker här
och nu

toner ebbar ut
lyssnar till den nya sången
allt är okej
nu
den gamla refrängen
skriker tystare
nu

vilar trött
tänker på dig
den nya sanningen
en bättre sanning
nu
det gamla ebbar ut
då blir till då
minnen som studsar mot
nu

det är okej
det var inte okej
en liten skärva
skar upp gamla sår
var rann ut
då blandat med nu
en sörja
aldrig sörjd för
fast tid finns
nu

(tack Senem för att du finns där, och här)

En dag i taget

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget

Familjens svarta

20181115

Familjens svarta

inget facit
ingen som går före
tvivel som kamrat
ensamheten
försvinner
och tar över

panik från förflutna tider
vågor rullar in
ett brus
skrik som ekar
fram och tillbaka
kryper ihop

en boll av smärta
evighetsprinciper
var aldrig menat så
förvirrad
förblindad
förstådd förvirring

utlämnad åt en annan tid
förlorade så hårt
drog aldrig korta stickan
den togs ifrån mig
offrades i natten
familjens mörker

utfryst
oönskad
pinsamt övertäckt
glömd
fast smärtsamt påminnande
önskade de min död

jag vägrar
vägrade
ett förflutet som aldrig tar slut
blir inte lämnad ifred
jag uppför mig inte som ni vill
era önskningar tystar inte

svart
målad av er feghet
sprayad av skräck
tvingad på kostymen
fällen som fäller
domen som färgar lamm
svart

Förhandlingar

20181104

Förhandlingar

förhandlingar med dig
förlåt mig
köpte och sålde
med dina medel

respektlös
ansvarslös
du fick betala med ditt liv
ändra och möblera

du var lätt, ville ge allt
jag tog, det jag ville ha
men aldrig, dig
förlåt mig

jag älskar inte dig
kanske
men det blev aldrig så
blir inte

i min skam försökte jag
av fruktan gav jag inte upp
en dåres längtan
envis

svag
urholkad på kraft
rädslor gnagde i djupet
förblindat vansinne

ändå är du mig kär
förhandlingar med dig
förlåt mig
för jag vet inte

förvirrad av andras röster
en förvirrad dåre
övergiven
övergav även jag

det enda jag kunnat investera
mitt eget jag
rädslorna gjorde mig snål och feg
undvek att vara sann

förhandlade med dig
köpte och sålde
med dina medel
när jag skulle ha varit sann

sann mot dig
mot mig
förlorad i osäkerhet
svag i oro och rädslor

vågade inte stå rak
lätt för dig att se
enkel att förstå
utan förhandling

låt mitt ja vara ja
låt mitt nej vara nej
giv att ingen behöver
böja sig, för mig

Inifrån

20190714

Inifrån

från höger kommer det
lite mer från vänster
ett tryck underifrån
välbekant smärta

någonstans vet jag bättre
fast förståndet tryter
en hjälplös hand
utsträckt förgäves

lägger örat mot magen
det surrar däri
en väldans oreda
maktlös förtvivlan

kan inte kännas så här
borde vara annorlunda
krokben på eget lopp
självsabotör

förvirrad ut bland brännässlor
ett plågat svidande
barbent och skör
fast ändå värre i magen

var gick jag fel
eller har jag inte gått alls
varför skriker ångesten så högt
öronbedövande fast jag inte lyssnar

kan bara inte med det hela
förstår verkligen inte
brukar skylla på dig
det gör mindre ont, i stunden

men minns för bra nu
så står kvar
brännässlorna känns som smekningar
jämfört med det som trycker på

Jag ger ändå

20190512

Jag ger ändå

skulden är så stor
hur ska jag kunna betala
är jag skyldig mer än jag har

jag ger ändå

skamsen för allt jag tagit
förtvivlad av mitt eget fel
stulit av dig i åratal

jag ger ändå

hos dig var allt gratis
du har bara gett och gett
barnets skratt som guld

jag ger ändå

snacka om smärta
lida rakt igenom
handling före prat

jag ger ändå

tar dig i min famn
så som jag alltid gjort
kanske tappat lite

jag ger ändå

det är aldrig förlorat
för sent kan det inte bli
trotts allt som saknats

jag ger ändå

ser smärtan i dig
kval du genomlider
även om jag är skyldig

jag ger ändå

Jag håller i det sista av mitt liv

1999

Jag håller i det sista av mitt liv

Jag håller i det sista av mitt liv
Och jag är medveten om att allting faller
Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag söker alternativ
Dagar kommer och dagar går
När allt är över
Vet jag inte om jag förstår
När jag äntligen vet vad jag vill
Men inte vad jag ska ta mig till
Så känns det onekligen som om
Allting faller

Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag håller i det sista
Av mitt liv

Jag såg dig.., nästan

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

Mer

20190223

Mer

sammanbiten, stilla utan att fly
kramper som inte syns accepteras
så länge någon tjänar på det
blir det mer pengar så…
eller mer saker, kanske prylar
mer

en kramp som kramar har fastnat
huvudet snurrar
planer och idéer fyller egot till bredden
längtar efter något annat, men vill ha mer
så oändligt mycket mer
mer

göra klart, få kontroll på hela skiten
färdig, mins ett rop från pottan
vill vara duktig, riktigt duktig
får aldrig nog, behöver mer
mer bekräftelse; mycket
mer

men det blev fel, det viktiga försvann
år som flög förbi var fyllda av dagar
små stunder och ögonblick i rad efter rad
snacka om något som livet kunde haft mer av
mycket mer av stundande ögonblick
mer

så en morgon tänds små ljus
gryningen hinner snabbt ikapp
även ett inre ljus tänds och skänker hopp
gärna mer av den varan, tänd ljusen
mer ljus från alla håll och kanter
mer

så nära, allt var nästan stilla
ett ögonblick flög förbi
fångade det nästan
men ville ha mer stillhet
ögat blickade vackert, ville ha mer
mer

uppgiven, på gränsen
fast inte över, bara lite för nära
misslyckanden rycker tag
vill inte tappa något mer
behöver inte mer eller fler förluster
mer

Naken

2001-01-04

Naken

Som månen lyser på havet, bildar en fåra av ljus i den briserande, vågade ytan.
Blinkar och lockar med sitt silversken.
Likaså klyver du min värld, delar mina två hav.
Mitt goda mot mitt onda och ditt månljus i mitten.
Två hav som brer ut sig i oändligheten.
Ditt silverblå ljus som glittrar och ler i natten.
Jag måste välja, gott eller ont. Vilken väg skall jag vandra?
Jag har länge vägt på de bådas gränser utan att ge fördel till någondera.
Ärligt talat såg jag ingen skillnad före du kom.
Det ena lockar, det andra kräver.
Vatten, livets byggsten nummer ett. Det allra viktigaste för allt liv, allt jag vet, allt jag känner.
Jag väljer.
Jag väljer dig.
Jag lämnar allt bakom mig, allt jag någonsin lärt mig och lämnar min själ och mitt hjärta, till dina händer.
Låter dig vårda mitt väsen.
Låter ditt skarpa sken träda in i mitt liv och bränna bort allt jag tidigare känt.
Du är min gudinna, nattens gestalt. Över gott och ont.
På gott och ont.
Jag dyrkar dig, jag älskar dig.
Jag låter dig lysa upp mitt liv.
Jag låter dig älska mig.
Jag är naken inför dig.

Nära

1998

Nära

Nära
Nära inpå
Inom räckhåll
Rädslan i vägen
Hjärtat starkt, men ändå svagt, svagt av tanken
Om jag sträcker mig ut
Vad händer då –
– Just den tanken, rädslan.
Känn efter, i djupet
Vad säger känslan?
Avvakta, ta det lugnt
Huvudet fyller på med tolkningar
Tänk inte, tolka inte –
Låt inte rädslan få fäste
Vara nöjd
Nöjd
Nöjd med känslan
Alfa och Omega
Här och nu
Det känns lugnt
Jag vill annorlunda, tänker annorlunda
Känslan säger – avvakta
Jag står still och känner
Lugnet,
evigheten – allt är okej.

Sjukare

20191225

Sjukare

det var en dålig idé
jag visste det från början
men kunde ändå inte låta bli
var tvungen att kolla på bilderna
fast egentligen inte tvingad

nyfiken på ett äcklig sätt
svartsjuk kanske
letade en anledning
något jag visste eller hoppades
som skulle ta slut på allt

vissa sår kan aldrig läkas
dessutom hackar jag
djupare och djupare
når nya nivåer av bitterhet
det går alltid att bli sjukare

Så älskar jag dig

20171126

Så älskar jag dig

Så bunden
Bakbundna händer
Tejpade fötter
Huva över huvudet

Mördad för din skull
Ätit glödande kol för din skull
Tagit knivar för dig
Sparkad och slagen i ditt ställe

Älskat hat
Druckit lögn
Sugit i mig av hån och förakt
Allt för din skull

Som en liten blomma mitt i kriget
Bakom mina kupade händer
Skyddad av min själ
Höll jag dig bortom allt

Ändå har jag alltid hatat dig
Ilska är din röst
Vrede dina tankar
Falska dina handlingar

Förvriden framgång
En falsk perfektionist
Tragisk din medicin
Ändå drack jag till sista droppen

Bakom alla andra
Hemskare än du
Som spindeln i nätet
Gömd i skuggorna

Du bussade hunden på mig
Du lät händerna krama min hals
Sen stod du och log
Tröstade med andra sidan av handen

Giftiga ord
i vackert inslagna paket
Rosetter av guld
Gömmer falska löften

Jag trodde dig
Jag älskade dig
Du gav mig all din fruktan
Du lät någon annan ge mig ditt hat

Än idag
Ett svärd i din hand
Genomborrat mitt hjärta
Ett svärd som ingen annan ser

Än idag
Sårad igen i sår som aldrig läker
Hatad av guldkantade ”ha-den-äran-kort”
Slaktad av tankar som ligger i luften

Obetydlig är du
Liten och svag
Uppför dig alltid rätt
Tvättar din giftiga tunga

Väser i örat
Små ord som ingen hör
Viskar lögner för dig själv
Besvärjelser kastar skuggor

Obetydlig och svag
Men stor och stark i smärtan
Kraftfull och listig i lögnen
En mästare i osynlig dialog

Du äger mig
Köpt och såld är min själ
Rustningar gör ingen nytta
Svärdet delar inte på mörkret

Uppfläkt
Sprättad
Urbenad
Ligger jag här

Lika död som levande
Förvirrad i takt med hjärtslagen
Hat som förbittrar min själ
Det blir min död

Jag älskar dig
Inte med förstånd
Djupare än min vilja når
Så älskar jag dig

Till Mamma

Varför ska det vara så svårt?

20161217

Varför ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad var det som gick så fel?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag bara få glömma allt och bara vara nöjd med inget?
Så många frågor som ekar i mig.

Varför ska det vara så svårt?
Jag är trött, måste bara få sova, måste få sova, så väldigt trött.
Jag har tänkt på dig för många gånger, det börjar bli slitet.
Vad kan jag göra annorlunda?

Varför ska det vara så svårt?
Be dig dra åt skogen, be dig sätta dig ute i kylan och skämmas.
Det går inte, jag hinner sakna dig innan jag hinner öppna munnen.
Kan jag vara arg på dig då? Vågar jag det?
Vad är det med dig som är så läskigt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad är det för känslor i mig som skrämmer så?
Skrämmer jag dig på samma sätt?
Jag vill längta, men om du inte kommer så gör det ont.
Är jag bara rädd och feg, vad är det här för trams?
Jag har redan släppt dig, kan jag släppa mig själv?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag inte bara ge upp mig själv, ge upp alla krav och förväntningar.
Kommer du hit snart? kryper ner hos mig så jag får hålla om dig.
Vågar jag inte älska först? Är jag rädd att du ska vara som jag?
Är jag rädd att du ska vara ond på mig så som jag varit ond på dig?
Jag förlåter dig om du förlåter mig, jag förlåter dig först.
Jag älskar dig först, jag älskar dig oavsett, jag älskar dig för kärleks skull.

Vågar fråga

20161105

Vågar fråga

Det gör så ont att hata dig
Jag har inget skydd mot dig
Ingen kontroll över dig

Jag kan inte förstå mycket
Jag kan inte längta mer
Jag kan inte stå ut

Känslor som rör sig som iglar under huden
I magen finns en djup grop med kryp
Det kryper och det gör ont långt in, långt in

Varför ska jag stå ut
Varför ska jag längta
Varför ska jag förstå

Mitt huvud rymmen inte min själ
Var vi två kroppar som skulle bli en själ
Eller var det bara jag som hade en förvirrad själ

Det finns plats för så mycket skit i mitt huvud
Men så lite, typ ingen, plats för det goda
Det som skulle komma ur mitt inre hålls kvar

Godis har tröstat mig, dåligt
Glass försökte samma sak, dåligt
Jag höll mig sysselsatt, det fungerade dåligt

Hat är det enda som inte gör ont
Hat är det enda jag inte har
Hat är det jag inte vill

Så jag fortsätter brottas med det som inte går
Lider i mitt eget helvete, ställer dumma frågor
Förvånas över dumheten, i min egna svar

Det är ingen dum idé att skämmas lite grann
Det är bra att backa tillbaka
Det är gott att tiga, det lönar sig som guld

Jag har en så dum fråga
Vill inte veta, bara fråga
Hoppas på svaret, vågar fråga