Kategoriarkiv: Övergrepp

2018, Ansvar, Barn, Övergrepp, Överlevare, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Trauma

Isabelle

1 december, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181201

Isabelle

vågar inte tänka på dig
du, som har gråten i halsen
sårar dig, om och om igen
”förlåt mig” ekar som ett dåligt soundtrack

kan inte bättre, har försökt
det här är bättre
mitt bättre
så mycket bättre

vill ge dig allt
missade det viktigaste
köpte så mycket
onödigt

förlåt mig
jag gjorde fel igen
du har ingen annan
formar

oskyldigt ger du efter
försöker skydda dig
mot mig finns inga hinder
svårt att hålla tillbaka

jag vill stå på två ben, för dig
kan inte
kryper ihop som en boll
smärtan pulserar

vill inte skrika inför dig
kan inte släppa ut min smärta
så jag skriker på dig
du släpper in min smärta

förlåt mig
igen
så mycket som jag älskar dig
fast så lite som jag kan

kämpar ändå
tar en dag i taget
oftast vinner vi
kärleken segrar

förlåt mig
jag håller tillbaka
demonerna sliter i mörkret
behöver släppa loss

bättre du ser mig lida
för min egen skull
än att du lider för min
gör om mitt till du

förlåt mig
bli fri om du kan
älskar dig alltid densamma
kämpar från depressionens botten
förlåt mig

Facebook

Twitter

2018, Ilska, Lidande, Mod, Offer, Övergrepp, Rädsla, Sår

Jag ger inte upp

4 mars, 2018 andreas Lämna en kommentar

20180304

Jag ger inte upp

Tröttsamt tillbaka på samma plats
Efter många steg på egna ben
Tröttsamt tillbaka

Jag varken kan eller kunde själv
Fastnaglad i skräcken
Kräks jag över min egen feghet

Ska jag tycka synd om mig själv ännu ett varv?
Är det enda vägen ut?
Vägen ut leder tillbaka hit

Samma labyrint, samma svängar
Ingen utgång, ingen ingång
Jag bara befann mig här, mitt i evigheten

Känslor är en sak
Tankar något annat, jag tänker dåligt
Påfrestningen är för stor

Jag faller tillbaka, i samma spår
om och om igen, om och om igen
Känslor, tankar i en stegrande spiral

Ingen utgång, ingen ingång
Stegrande, om och om igen
Men, jag ger inte upp

Jag skulle kunna dö, knarka eller fly
Agera inåt, agera ut
Men, jag ger inte upp

En dag går det kanske?
En dag komme solen gå upp
Mörkret i min förtvivlade labyrint kommer skingras

Men inte idag, inte imorgon
Jag flyr inte i tankarna
Modigt står jag kvar, vägrar gå under

Sinnesstämningen är given av all smärta
Det kommer gå över, inte idag
Det kommer gå över, inte imorgon

All ilska som byggts upp, som aldrig släppts ut
Vreden har nästan förtärt mig
Hela mitt sinne har förvridits för att ge plats

Så mycket bär jag på som jag aldrig gjort upp med
Rädd för det inträffade, rädd för ilskan
Måste komma ur labyrinten

Instängd i fruktan, väggar höga, gångar trånga
Garderober med skelett kantar vägen, ilskan trycker på
Men, jag ger inte upp

Facebook

Twitter

2018, Acceptans, Ansvar, Hat, Lidande, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Panikångest, PTSD, Rädsla, Smärta, Trauma, Våld, Vuxet barn

Jag pratar med mig själv

24 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181124

Jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej
du behöver inte var rädd längre
du kan komma fram nu

jag pratar med mig själv

vi tar det lugnt
jag ska inte svika
vi tar det lugnt, tillsammans
ta det i din takt

jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu

jag pratar med mig själv

ta det lugnt
var inte orolig
ta det lugnt, vi tar det lugnt
jag lovar, du kan lita på mig

jag pratar med mig själv

det gör ont, jag vet
det gjorde ont
det är okej nu
nu är det lugnt

jag pratar med mig själv

det gör inte ont längre
han är död nu
du kan vara trygg, nu
kom tillbaka

jag pratar med mig själv

jag älskar dig
jag ska ta hand om dig
var inte rädd
du kan vara lugn, känna dig trygg

jag pratar med mig själv

det är okej
ingen brådska, jag förstår
vill förstå bättre, mer
ska verkligen anstränga mig, satsa allt

jag pratar mig mig själv

vi kan pausa där
jag glömmer inte bort dig
vi tar det lugnt
jag finns kvar

jag pratar med mig själv

jag förstår hur det kändes
jag vet hur du led
jag ser hur rädd du var
det är okej, det är över nu

jag pratar med mig själv

ingen fara
visst är det jobbigt
men jag ger inte upp
jag kommer inte att svika

Facebook

Twitter

2018, Barn, Ensamhet, Hopp, instängd, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Rädsla, Saknad, Själviskhet, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Vuxet barn

Jag såg dig.., nästan

10 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

Facebook

Twitter

2017, Barn, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Smärta, Sorg

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

4 februari, 2017 andreas 14 kommentarer

20170120

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

Han skrek och han slog, något inom mig dog.
Han hotade att döda mig.
Hotade att hämta sin bror och gräva ner mig i skogen.

Gör du inte som jag säger så dödar jag dig!
Skrek han med en röst som skar i ben,
en röst som stank svavel.
Svavel från helvetet.

Jag var 12 år, han var 39.
Jag vägde 40 kilo, han vägde 105.

Jag vill inte dö…

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så du ser ut, hur ful och äcklig du är.

Han höll i min nacke och tog tag i mitt hår.
Han tryckte fram mig mot spegeln i hallen.
Han tvingade mig att se, se på mig själv.
Se på mig, så som han såg på mig.

Jag såg in i spegelbilden.
Jag såg mig själv
Jag såg skräck
Jag såg smärta
Jag såg rädsla
Jag såg sorg
Jag såg mig själv bakom alla tårar

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Jag var fem år, han var 32.
Jag vägde 24 kilo, han vägde 103.

Jag vill inte dö…

Han släppte inte taget.
Förstår du inte att det är därför din mamma är ledsen!
Förstår du inte att det är därför hon gråter!
För att du är så ful och äcklig!
När du gråter!

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Han höll hårdare.
Han skrek högre.
Han övertalade mig.
Han tvingade mig.

Tillslut såg jag.
Tillslut såg jag det han såg
Tillslut såg jag

Jag ser hur ful jag är.
Jag ser hur ful jag är när jag gråter.
Jag ser hur ful och äcklig jag är.

… jag vill bara inte leva!

Facebook

Twitter

2017, Avstängd, Förändring, Förtvivlan, Förvirring, Frigörelse, Hopplöshet, instängd, Kontroll, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Offer, Övergrepp, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Stress

Lite här och där

14 november, 2017 andreas Lämna en kommentar

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

Facebook

Twitter

2018, Barn, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Projektion, Skam, Smärta

Lite kärlek för en lögn

22 juli, 2018 andreas Lämna en kommentar

20180715

Lite kärlek för en lögn

Hon lovade och lockade
Lite kärlek för en lögn
Mamma älskar dig
Om du lovar att glömma

Så nära
så varmt
Så falsk
så hemskt

Mördad av sin egen mor
Eller hennes bödel
Kannibaler som äter sina barn
Vampyrer i vardagsrummet

Skam till den som ger sig
Och stryk till den som sticker upp
Blickar fyllda med hat
Sneglas bakom luggen

Hon var för feg för att straffa
Han slog i hennes ställe
Hon var för arg för att älska
Han hatade för dem båda

Förenade i hat
Fixerade som av kärlek
Men bara som om, som av
Hat, tjafs och gnäll, inget annat fick plats

Omöjligt att duga
Svårare att bli älskad
Allt som fanns av godhet gavs bort
Men inget räckte hela vägen fram

Tomheten tog misslyckandets plats
En börda som var någon annans
Ingen blev fri av projektionen
Alla mer fjättrade i lögnernas nät

Lite kärlek för en lögn
Om du lovar att glömma

Facebook

Twitter

2018, Ångest, Kommunikation, Lidande, Offer, Övergrepp, Överlevare, Smärta, Tillit, Trauma, Vuxet barn

Lyssnar

1 december, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181201

Lyssnar

varför är du så tyst
jag lyssnar

du skriker så högt annars
när jag inte lyssnar

det blir liksom tyst
är du förvånad

jag kan inte bry mig hela tiden
har heller inte så mycket tid över

säg vad du vill få sagt
nu lyssnar jag

jag ser att du gråter
fast jag inget förstår, så vet jag

du har inga ord
jag förstår

kan helt enkelt inte prata
men du skriker när jag går

så vi måste känna
tillsammans

det var ju därför jag gick
kunde inte känna som du

tankarna lämnade kroppen
du blev kvar, ensam

skriker så att jag blir trött
förstår du inte

jag orkar inte nu
det jag inte orkade då

det var för hemskt, då
känns hemskt även nu

hur kan någon leva i sådan smärta, något
är det därför du skriker

höga ljud gör ont
skär från själen genom kött och ben

och jag
som satt mig ner för att lyssna

inga ord kommer
det finns inget att förstå

ändå ser jag på dig
du försöker berätta

jag måste släppa allt
du vet, jag är stor nu, viktiga saker..,

inte av kärlek
den dog för länge sen

utmattad ger jag upp
smärtan till trotts

ser in i dina ögon
berättelsen lamslår

tror inte att det är sant
var sant

hur kan någon vara så grym
göra så fel

mot dig
mot mig

minnen suddas ut
då blir till nu

jag lider med dig
du tittar på mig

ögon så rädda
fyllda med längtans smärtsamma tårar

du ser mig
jag ser dig

vi ser varandra
för en stund är jag hel

tar upp dig i famnen
håller om mig själv

Facebook

Twitter

2018, Ambivalens, Ångest, Barn, Ensamhet, Förtvivlan, Hat, Lögn, Maktlöshet, Misshandel, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Våld

Mammas Håkan

18 augusti, 2018 andreas Lämna en kommentar

20180818

Mammas Håkan

Han är arg
vägrar ha ont längre
hon hotar
instängd i rummet
på andra sidan dörren

Tårarna rinner
hänger i handtaget
hon håller emot

Snälla mamma öppna!!!
hon är starkare
han släpper taget
hasar ner med ryggen mot

Du får skylla dig själv
säger den stängda dörren
rösten bakom är hård

Han har redan skyllt sig själv
snälla mamma kom tillbaka
ta hand om mig
ilskan rinner av
sorgen rinner in
smärtan tar över

Dörren vibrerar
jag kommer säga till Håkan
när han kommer hem
dörren har mammas röst
fast
fylld av hat

Håkan
det isar sig i blodet
det gör ont med slagen
svidande kinder
haltandes lår
andedräkten i näsan
sticker i ögonen

Smärtan på utsidan
gör bara ont
smärta
spelar ingen roll
bara stänga av
pausa livet

Slagen, pinad, hånad,
av Håkan
spelar ingen roll
Den frånvända blicken
gör ont
mammas bortvända ansikte
värker
Överlämnad av hennes händer
brister förbi gränser
övergiven av hennes ord
ensam i kaos

Snälla kom ut
snälla mamma
det gör ont
hatet plågar inifrån
går inte att stänga av
snälla

Dörren skriker
tyst unge – Håkan får ta dig
en yxa hugger mellan deras hjärtan
klyver kärleken i två
trasiga delar
kluvna känslor
kluvna tungor
lögnen smyger in

Finns ingen tillflyktsort
smärtan bränner inifrån
övergiven
bortgiven
överlämnad till våld
mammas önskningar
han uppfyller dem alla
mammas nya man
mammas bödel
mammas Håkan

Facebook

Twitter

2018, Ambivalens, Ångest, Avsky, Avstängd, Barn, Förtvivlan, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Panik, Rädsla, Skam, Skuld, Smärta, Sorg

Mammas lilla monster

18 augusti, 2018 andreas Lämna en kommentar

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

Facebook

Twitter

2019, Ångest, Ansvarslöshet, Döden, Hat, Less, Meningslöshet, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, PTSD, Rädsla, Självhat, Självömkan, Skam, Smärta, Trauma, Utbrändhet, Vansinne

Meningslöst

25 december, 2019 andreas Lämna en kommentar

20191225

Meningslöst

äntligen
vidrigheterna ligger på golvet
en sörja

hatet som koagulerat blod
förkalkade ådror
död fast levande

hat och förakt
livet själv som offer
hatar verkligen hela jävla skiten

samtidigt brinner en längtan
ömhet som aldrig tas emot
håller för hårt i hatet

kan inte skylla på kärleken
men hatet tog plats
smärtan håller jag fast

kan inte ge upp det här
måste vara lojal
ett helt liv förlorat

den insikten vill jag inte ha
kan inte bära den ångern
kan inte drömma och förlåtelse

vem vore jag annars
självhat bor i mina tankar
ondskan har sin boning här

kan inte andas ut
vågar inte ge upp
törs inte släppa taget

rädd för att gå sönder
vad som kommer sen skrämmer
straffad för mina hemligheter

biter ihop
håller tillbaka
kanske orkar jag ytterligare ett år

Facebook

Twitter

2018, Barn, Frigörelse, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, PTSD, Skam, Skuld, Smärta, Trauma, Vuxet barn

Nu och Då

24 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181124

Nu och Då

han slutar aldrig skrika
min inre lilla pojk
inte någonsin har någon lyssnat
förrän nu
eviga skrik kvävda i djupet

då hade jag inte rösten att skrika
då hade jag inget att bära med
då var jag ensam
då var jag liten och svag
då fanns ingen som kunde lyssna
då kunde ingen ta emot

utlämnad, övergiven
nedsmutsad
skändad av nära och kära
omöjligt, på alla sätt omöjligt
ett hopplöst liv

nu kan jag sätta ord på känslor
nu kan jag bära, med mitt liv
nu är jag tillsammans med vi
nu är jag stor och stark
nu lyssnar jag
nu tar jag emot

det gjorde så ont
då
det var så fruktansvärt
då
så fruktansvärt rädd
då

jag har egentligen inte ont
nu
det är tryggt
nu
lugnare och tryggare
nu

kan inte vara kvar i då
måste stå stilla
se verkligheten, som den är
idag, nu, just nu, här
för att kunna sträcka mig tillbaka
för att hela och läka
då

Facebook

Twitter

2019, Ångest, Ansvar, Barn, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, PTSD, Rädsla, Sanning, Skuld, Smärta, Sorg, Styrka, Trauma

och går

14 maj, 2019 andreas Lämna en kommentar

20190514

och går

det där gamla bruset
oredan
försvårande smärta

är du arg?
har du tvingats äta?
min gamla skit

för svårt för mig att hantera
ser att du inte kan
jag måste göra det, för din skull

bära mitt eget kors
älska mitt i smärtan
ge mitt liv för din skull

inga glada dagar
fast för min del så var det då
för dig är det nu

vi har delat allt
du har fått allt av mig
förlåt mig

jag vänder mig till Herren
Jesus bär även mig
jag ska orka bära mig själv

i Honom får jag kraft
ledsen att jag inte kan bära dig
jag tar mitt kors

Facebook

Twitter

2017, Frigörelse, Kärlek, Lidande, Lögn, Mod, Ondska, Övergrepp, Rädsla, Sanning, Skam, Skuld, Smärta, Styrka

Passa in

14 november, 2017 andreas Lämna en kommentar

20171114

Passa in

Instängd i förvägran – vägrar jag mig själv
Inlärd förnekelse – det har aldrig hänt något hemskt
Lojal mot förövarna – ni har rätt, jag är fel
Böjd under överjagets ok – jag tvingar mig själv