Kategoriarkiv: Överlevare

2018, Acceptans, Ångest, Ensamhet, Falskhet, Frigörelse, Hat, Kärlek, Längtan, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Skam, Smärta, Sorg, Tålamod, Trauma, Tvivel, Vuxet barn

Andra klara blickar

15 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181115

Andra klara blickar

missförstå mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

vända ryggar
vänliga ord, utan handling
lägger ett falskhetens pussel
försöker förstå
vill gå vidare

kan inte gå utan
fast mark under fötterna saknas
falska leenden

i väntan på ärlighet
pusslar ihop lögnerna
finns det inget gott
är det bättre att lämna
kalaset var ändå utan inbjudan

hoppas in i det sista
vågade inte gå på, möta
rädd att förloras
förlora sanningen
deras lögner var facit
bläddrade i fel lexikon
för länge

starkare nu
ingen atlet
men bättre
litet

vill fly, bara glömma
allt
liten då
försöker växa nu
ta hand om det ömma

på insidan växer en värld
ljuset har blivit
större
fruktan släcker inte helt

vågar titta omkring mig
ser vad jag inte kunde så
då
falska leenden
skammen naglades fast

mina ögon togs ifrån mig
förblindad av hat
rädsla som jäser för länge

så döm mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

kunde inte se utan ögon
men, har lärt mig att se
genom andras
klara blickar

Facebook

Twitter

2018, Barn, Hat, Lögn, Maktlöshet, Misshandel, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Skam, Smärta, Stress, Trauma, Vansinne

Apskaftet del ett

18 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181118

Apskaftet del ett

spegelvända blickar
mot mig
sex ögon som vrider och vänder sig
mot mig
ingen ilska
smärtsam förödande sorg
fast jag håller tillbaka

skammen sitter blommande röd
ett bevis på min uselhet
kinden bränner och svider
märkt, inför andra som ler

han är stor
skräcken är större
fast så liten där inne
hjärtat är litet
hatet är stort
han slår storslaget, med finess

den rättfärdige
de älskar honom
jag hatar
Apskaftet, mitt nya namn
de andra ler
sex ögon som vrider
och vänder
på mig

jag minns den jag var
kan inte stoppa
den jag håller på att bli
Apskaftet biter ihop
Jonet visar inga tårar
Det sitter stilla

Det, värre än de andra
namnen, var i alla fall namn

men smärtan kommer från egna led
fienden står och skriker
han är ond
jag skiter i
han är ändå ett as, känner stanken

men mina egna
älskande vänner på dagen
smärtsamt tysta i natten
de ler
fast jag ser
de sitter stilla
fastnaglade i djupet av sig själva

skräcken inför den de älskar
som jag hatar
med all rätt
en rätt som togs ifrån mig
söker stöd i deras blickar
de tittar på honom
förgäves
kärleken vänder på ondskan
behov går före förstånd
de kan inte, förmår inte, törs inte

blickarna vänds mot mig
det som riktades mot honom
som bröts på vägen
och måste ta vägen
någonstans

någonstans
alla mot en
den enklaste utvägen
det största sveket
fast enda möjligheten
i stunden

enkla val
för den som inte törs
välja
eller kan
skräcken råder
minnen suddas ut
sex ögon ser på mig
den jag var vänder
vrids

en kan jag stå emot
får jag stöd
HJÄLP!
jag ropar i mitt inre
mina ögon möter deras
två mot sex

de ler
fast ögonen
domnat bort, för länge sen

Facebook

Twitter

2019, Barn, Deprimerad, Ensamhet, Hopplöshet, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Rädsla, Smärta, Trauma, Utbrändhet, Vuxet barn

Början och slutet

23 december, 2019 andreas Lämna en kommentar

20191223

Början och slutet

obehindrat
hatet, föraktet
smärtan

en inbjuden gäst
med mask
onda klappar i säcken

en osynlig smärta
som smög sig in
när alla såg på

Facebook

Twitter

2018, Barn, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Smärta

Dagarna

24 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181124

Dagarna

sträcker mig in, djupare
gränslandets utkant
en kärna förnekad

så bränner det, igen
skriket har fastnat
en hals som svider

vrider mig
stönar ett hopplöst
någonting

gråten är svald
väller upp från magen
sorgen uppkastad

vänder alla trupper hem
fast livet inte släpper taget
som jag har bråkat

samlar mig
en enda punkt
undviken sen alltid

fokus
lam
bortdomnad

som om döden bor i mig
ett ihåligt
ingenting

torkat trä, istället för kött
bark, tjock, istället för hud
ett hjärta, nej, inget sånt

har alltid sugit i mig
men fäller inga tårar
inga löv

bara står här
stilla, med fokus
på dagarna jag dog

Facebook

Twitter

2018, Förnekelse, Lidande, Lögn, Offer, Övergrepp, Överlevare, Projektion, Sår, Själviskhet, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Styrka, Trauma

Ditt falska leende

11 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181111

Ditt falska leende

spegelblankt
av självrättfärdighet
polerad yta
förnekat innehåll

fotavtryck
skrovlig yta
själ som ett russin
bejakat innehåll

Inuti djupet som bärs
trötta trådar
svidande axlar
ömmar min rygg

fotavtryck
sparkavtryck
tåfjuttar
gör ont i längden

förnekad
av ett leende
bördan buren
bortglömd

förlåt att jag knackar på
andas din luft
förstår det stör
dig

när du ler
för att glömma
skador som skaver
minnen gömda

skammen
det svarta fåret
rest sig upp
tar inte längre fällen

lämnat de fyra
gnider inga knän
för din skull
för er skull

står rakt
sorgen drar neråt
skammen tynger på axlar
står stark

ryggen rak
speglar ditt leende
falskheten
rinner av

ögon som öppnas
jag ser dig
förnekandet av mig
gör ont

smärtan poleras
skiner
rättfärdighet
betalas med skuld

såren som aldrig läker
ni samtalar
förenade i lögn
och ler

Facebook

Twitter

2019, Ånger, Ansvar, Barn, instängd, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Projektion, PTSD, Rädsla, Rebel, Sanning, Sår, Skuld, Smärta, Sorg, Trauma

Du får vara arg

14 maj, 2019 andreas Lämna en kommentar

20190514

Du får vara arg

försvarslös
liten och öppen för allt
det var lätt att såra dig
du bara tog emot
sa ifrån med liten röst, utan kraft

lojal och tyst in i döden
hatar du hellre dig än mig
förblindad av barnets kärlek
formad av varje andetag
min vrede, din lag

livet är tungt
jag ser det när du andas
allt för mycket har du svalt
tvingats omsluta med kärlek
offrat dig, för att vara med mig

allt är inte smuts
men det här är inget kärleksbrev
jag vill hjälpa dig få ut det onda
erkänna att det onda är jag
eller i alla fall bor i mig

det gör ont i dig
har alltid gjort ont i mig
formade av smärta
av vrede
försöker hålla tillbaka

som att strypa livet
strypa sig själv
du får vara arg på mig istället
jag vill inte, är rädd för det
men det är rätt, du får vara arg

ge tillbaka ilskan
stoppa den där den kom ifrån
kärleken kommer från samma håll
men en sak i taget
var inte rädd

Facebook

Twitter

2018, Ångest, Barn, Död, Ensamhet, Förtvivlan, Förvirring, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, Rädsla, Skam, Smärta, Sorg, Trauma, Vuxet barn

Då och Nu

11 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181111

Då och Nu

skriker
vrålar
men vill inte störa
någon annan
min röst
suddas ut

smärtan förblindar
omöjligt att överleva
totalt mörker
jag faller
djupare ner
ner
panikens djup

smärta som stegrar
tar över
krossar varje ben
kroppen ledlös
förvriden
utanpå som inuti

vrålar maktlöshet
skriker förtvivlan
ropar utan att störa
någon annan
min röst
suddas ut

förblindad av smärta
jag faller
totalt mörker
panikens djup
omöjligt att överleva
då

stegrande smärta
krossade ben
förvridna lämmar
trasig
sår som aldrig läkt
då blir nu

minns en annan verklighet
det är tyst omkring
allt är lugnt
förutom min egen röst
skriker för nu
om då

lugnande ansträngningar
förgäves försök
kapitulation
säker här
och nu

toner ebbar ut
lyssnar till den nya sången
allt är okej
nu
den gamla refrängen
skriker tystare
nu

vilar trött
tänker på dig
den nya sanningen
en bättre sanning
nu
det gamla ebbar ut
då blir till då
minnen som studsar mot
nu

det är okej
det var inte okej
en liten skärva
skar upp gamla sår
var rann ut
då blandat med nu
en sörja
aldrig sörjd för
fast tid finns
nu

(tack Senem för att du finns där, och här)

Facebook

Twitter

2018, Ångest, Barn, Bitterhet, Hat, instängd, Lidande, Offer, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, Projektion, Rädsla, Sår, Skam, Skuld, Smärta, Våld, Vuxet barn

Familjens svarta

15 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181115

Familjens svarta

inget facit
ingen som går före
tvivel som kamrat
ensamheten
försvinner
och tar över

panik från förflutna tider
vågor rullar in
ett brus
skrik som ekar
fram och tillbaka
kryper ihop

en boll av smärta
evighetsprinciper
var aldrig menat så
förvirrad
förblindad
förstådd förvirring

utlämnad åt en annan tid
förlorade så hårt
drog aldrig korta stickan
den togs ifrån mig
offrades i natten
familjens mörker

utfryst
oönskad
pinsamt övertäckt
glömd
fast smärtsamt påminnande
önskade de min död

jag vägrar
vägrade
ett förflutet som aldrig tar slut
blir inte lämnad ifred
jag uppför mig inte som ni vill
era önskningar tystar inte

svart
målad av er feghet
sprayad av skräck
tvingad på kostymen
fällen som fäller
domen som färgar lamm
svart

Facebook

Twitter

2018, Ångest, Envishet, Frigörelse, Hämnd, Ilska, Lidande, Offer, Ondska, Överlevare, Sanning, Skam, Smärta, Trauma

Fisken mot strömmen

11 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181111

Fisken mot strömmen

Kan inte se dig
kan inte vända om
du skriker på mig
för jag är den jag är

höger
vänster
omöjligt att vända
en torped genom berg och sten

ni skriker
vrålar att ni är överens
alla håller med
det är många röster

ensam fisk simmar mot strömmen
alla andra glider
strömmen är behaglig
dödens strömmar

blånader tonar bort
märkliga ljud bortom
jag har så fel
säger ni

inte bara har fel
jag är fel
enligt er
simmar helt galet

kan inte se dig
lyssnar inte på lögner
misshandlad av era ord
slagen av handling

smärtans sorg vrålar i mitt inre
sluter mig, suger i mig all kraft
jag säger ingenting om er
bara sjunger min egen sanning

alla sanningar får plats
utom min
fisken mot strömmen
som stör och stökar om

jag ger aldrig upp
nerslagen
spelar ingen roll
föddes så

vrålar så bubblorna kokar
bered er på smärta
för jag ställer mig upp
står över era lögner

Facebook

Twitter

2018, Avstängd, Barn, Hat, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Smärta

Ingen

24 november, 2018 andreas 2 kommentarer

20181124

Ingen

Är det sant
är det verkligen sant
händer det på riktigt

det gör ont
jag trycks ihop
platt, revben som böjs

står han
står han verkligen på mig
trampar hans fot mitt bröst

varför
jag förstår inte
vad har jag gjort

kan inte skrika
får ingen luft
törs i alla fall inte

rädslan kommer utifrån
möts upp
av skräcken inifrån

svimmar inte
för rädd att tappa kontrollen
utan medvetande blir min död

passar jag mig inte så dödar han mig
måste kämpa
hålla mig vid liv

ger jag efter så är det slut
min vilja emot hans
släpper jag så tar han över

han vill döda mig
men vågar inte
så han plågar istället

jag skriker inte
inte längre
har slutat med det

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

det enda jag har kvar är min själ
jag håller i, håller emot
låser mig, stänger av

ett misshandlat barn på golvet
hans stora fot trycker över hela bröstet
magen trycks in

jag kräks inte
gråter inte
kroppen är avstängd

ett skrikande sinne
rädslan är större än allt
biter ihop

ser hatet i hans ögon
hatar mig själv
som inget kan göra

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

Facebook

Twitter

2018, Ansvar, Barn, Övergrepp, Överlevare, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Trauma

Isabelle

1 december, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181201

Isabelle

vågar inte tänka på dig
du, som har gråten i halsen
sårar dig, om och om igen
”förlåt mig” ekar som ett dåligt soundtrack

kan inte bättre, har försökt
det här är bättre
mitt bättre
så mycket bättre

vill ge dig allt
missade det viktigaste
köpte så mycket
onödigt

förlåt mig
jag gjorde fel igen
du har ingen annan
formar

oskyldigt ger du efter
försöker skydda dig
mot mig finns inga hinder
svårt att hålla tillbaka

jag vill stå på två ben, för dig
kan inte
kryper ihop som en boll
smärtan pulserar

vill inte skrika inför dig
kan inte släppa ut min smärta
så jag skriker på dig
du släpper in min smärta

förlåt mig
igen
så mycket som jag älskar dig
fast så lite som jag kan

kämpar ändå
tar en dag i taget
oftast vinner vi
kärleken segrar

förlåt mig
jag håller tillbaka
demonerna sliter i mörkret
behöver släppa loss

bättre du ser mig lida
för min egen skull
än att du lider för min
gör om mitt till du

förlåt mig
bli fri om du kan
älskar dig alltid densamma
kämpar från depressionens botten
förlåt mig

Facebook

Twitter

2019, Ånger, Ansvar, Barn, Frigörelse, Kärlek, Lidande, Osäkerhet, Överlevare, Skam, Skuld, Smärta, Sorg

Jag ger ändå

12 maj, 2019 andreas Lämna en kommentar

20190512

Jag ger ändå

skulden är så stor
hur ska jag kunna betala
är jag skyldig mer än jag har

jag ger ändå

skamsen för allt jag tagit
förtvivlad av mitt eget fel
stulit av dig i åratal

jag ger ändå

hos dig var allt gratis
du har bara gett och gett
barnets skratt som guld

jag ger ändå

snacka om smärta
lida rakt igenom
handling före prat

jag ger ändå

tar dig i min famn
så som jag alltid gjort
kanske tappat lite

jag ger ändå

det är aldrig förlorat
för sent kan det inte bli
trotts allt som saknats

jag ger ändå

ser smärtan i dig
kval du genomlider
även om jag är skyldig

jag ger ändå

Facebook

Twitter

2018, Barn, Ensamhet, Hopp, instängd, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Rädsla, Saknad, Själviskhet, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Vuxet barn

Jag såg dig.., nästan

10 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

Facebook

Twitter

2018, Ångest, Kommunikation, Lidande, Offer, Övergrepp, Överlevare, Smärta, Tillit, Trauma, Vuxet barn

Lyssnar

1 december, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181201

Lyssnar

varför är du så tyst
jag lyssnar

du skriker så högt annars
när jag inte lyssnar

det blir liksom tyst
är du förvånad

jag kan inte bry mig hela tiden
har heller inte så mycket tid över

säg vad du vill få sagt
nu lyssnar jag

jag ser att du gråter
fast jag inget förstår, så vet jag

du har inga ord
jag förstår

kan helt enkelt inte prata
men du skriker när jag går

så vi måste känna
tillsammans

det var ju därför jag gick
kunde inte känna som du

tankarna lämnade kroppen
du blev kvar, ensam

skriker så att jag blir trött
förstår du inte

jag orkar inte nu
det jag inte orkade då

det var för hemskt, då
känns hemskt även nu

hur kan någon leva i sådan smärta, något
är det därför du skriker

höga ljud gör ont
skär från själen genom kött och ben

och jag
som satt mig ner för att lyssna

inga ord kommer
det finns inget att förstå

ändå ser jag på dig
du försöker berätta

jag måste släppa allt
du vet, jag är stor nu, viktiga saker..,

inte av kärlek
den dog för länge sen

utmattad ger jag upp
smärtan till trotts

ser in i dina ögon
berättelsen lamslår

tror inte att det är sant
var sant

hur kan någon vara så grym
göra så fel

mot dig
mot mig

minnen suddas ut
då blir till nu

jag lider med dig
du tittar på mig

ögon så rädda
fyllda med längtans smärtsamma tårar

du ser mig
jag ser dig

vi ser varandra
för en stund är jag hel

tar upp dig i famnen
håller om mig själv

Facebook

Twitter

2019, Ångest, Ansvarslöshet, Döden, Hat, Less, Meningslöshet, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, PTSD, Rädsla, Självhat, Självömkan, Skam, Smärta, Trauma, Utbrändhet, Vansinne

Meningslöst

25 december, 2019 andreas Lämna en kommentar

20191225

Meningslöst

äntligen
vidrigheterna ligger på golvet
en sörja

hatet som koagulerat blod
förkalkade ådror
död fast levande

hat och förakt
livet själv som offer
hatar verkligen hela jävla skiten

samtidigt brinner en längtan
ömhet som aldrig tas emot
håller för hårt i hatet

kan inte skylla på kärleken
men hatet tog plats
smärtan håller jag fast

kan inte ge upp det här
måste vara lojal
ett helt liv förlorat

den insikten vill jag inte ha
kan inte bära den ångern
kan inte drömma och förlåtelse

vem vore jag annars
självhat bor i mina tankar
ondskan har sin boning här

kan inte andas ut
vågar inte ge upp
törs inte släppa taget

rädd för att gå sönder
vad som kommer sen skrämmer
straffad för mina hemligheter

biter ihop
håller tillbaka
kanske orkar jag ytterligare ett år

Facebook

Twitter

2018, Acceptans, Bön, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Offer, Ondska, Överlevare, Projektion, Rädsla, Sanning, seger, Skam, Skuld, Smärta

Människobarn

14 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

Facebook

Twitter

2018, Barn, Frigörelse, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, PTSD, Skam, Skuld, Smärta, Trauma, Vuxet barn

Nu och Då

24 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181124

Nu och Då

han slutar aldrig skrika
min inre lilla pojk
inte någonsin har någon lyssnat
förrän nu
eviga skrik kvävda i djupet

då hade jag inte rösten att skrika
då hade jag inget att bära med
då var jag ensam
då var jag liten och svag
då fanns ingen som kunde lyssna
då kunde ingen ta emot

utlämnad, övergiven
nedsmutsad
skändad av nära och kära
omöjligt, på alla sätt omöjligt
ett hopplöst liv

nu kan jag sätta ord på känslor
nu kan jag bära, med mitt liv
nu är jag tillsammans med vi
nu är jag stor och stark
nu lyssnar jag
nu tar jag emot

det gjorde så ont
då
det var så fruktansvärt
då
så fruktansvärt rädd
då

jag har egentligen inte ont
nu
det är tryggt
nu
lugnare och tryggare
nu

kan inte vara kvar i då
måste stå stilla
se verkligheten, som den är
idag, nu, just nu, här
för att kunna sträcka mig tillbaka
för att hela och läka
då

Facebook

Twitter