Kategoriarkiv: Rastlös

Ett, två

13 november, 2016 andreas Lämna en kommentar

2001-01-27

Ett, två

Ett steg
Två steg
Det är tungt
Jag kommer ingen vart
Vill jag gå?
Sanden på stranden lapar sol på dagen.
Njuter av värmen.
På natten blir det svalt och kallt.
Inte rinner sanden ut i havet för det.
Det är inte lika lätt.
-I livet lika lätt?!
Hur?
Allt går i cirklar.
Solen och värmen kommer tillbaka.
Kroppar som möts i universum.
Jag såg dig som den enda himlakroppen.
Tusen stjärnor och planeter men bara en sol lika vacker som du,
skulle värma min kropp för alltid.
-Lika lätt för sanden att vänta.
Inte för mig.
Jag har inte tålamodet.
För mig är natten lång.
Kasta mig i havet.
Låta livet rinna ut, blandas bland vågorna och driva upp på andra stränder.
Suddas ut korn efter korn.
Tvätta bort nattens skugga.

Facebook

Twitter

2017, Avsky, Envishet, instängd, Kontroll, Rädsla, Rastlös, Stress

Kontroll – en illusion

4 februari, 2017 andreas Lämna en kommentar

20170204

Kontroll – en illusion

Det som var, det varade inte för evigt
Det som slutade för tidigt han inte börja i tid
Alltför ofta har tiden gått sin egen väg,
skickat sekunder som soldater

Tjuven som smyger om natten
Fruktan kallas han, slug och artig
Stjäl framgång, stjäl liv, stjäl tid

Och tiden skickar sekunder,
små soldater som går sin egen väg

Ändå är allt för sent

Så mycket stress, så många tjuvar
Allt jobb, allt slit, allt gnet för att få det att gå runt

Det stora uret ska drivas på, varje budget forceras
Allt måste gå runt, runt, runt
Fort ska det gå, snabbare och snabbare

För evigt varar det som nästan aldrig kom fram
För tidigt slet stressen en reva i tidens väv
Tiden går sin egen väg och den som viker av,
den som lämnar ekorrhjulet, mister sin kontroll

Facebook

Twitter

2019, Ånger, Lidande, Olycka, Rädsla, Rastlös, Smärta, Stress

Letar

11 september, 2019 andreas Lämna en kommentar

20190911

Letar

sökte utan att finna
förlorade utan lott
varningar utan skyltar

varför
trotts ett självklart svar
ekar i natten

böjdes i vinden
kroknade på egen kraft
självmatad kannibal

punkterade en lunga
andas ändå
bubblar och spottar

trött
mest på mig själv
viger mitt liv åt dig

tappat förstånd
är inte förlorad
hittar säkert något snart

värker inifrån
födslovåndor
rädd för vad som ska komma ut

ändrar mig i sista sekunden
ytterligare en gång
tar tag i min egen hand

leder bort från allt det här
nu sitter vi stilla här
det är som det är

ett mörker brer ut sig
blundar
självförvållad plåga

vem sa att det skulle va enkelt
i alla fall inte jag
fast jag trodde det

letade och blundade
köpte ingen lott
läste inga skyltar

det ekar i natten
självklara svar
hittar säkert något snart

Facebook

Twitter

2017, Ambivalens, Ångest, Ironi, Rastlös

Ryggen

18 november, 2017 andreas Lämna en kommentar

20171118

Ryggen

är det din finaste sida
ditt allra allra bästa
Ryggen
älskar du att gå din väg
tror du att jag ska sakna
Ryggen
det sista jag ser
blir det första jag tänker på
Ryggen
uttjatat utnött, ett ständigt tema
det enda som inte är ambivalent
Ryggen
jag kan räkna med dig
räkna med att du vänder om
Ryggen
du backar tillbaka helt desperat
lite böjdare, krokigare uppenbart
Ryggen
tiden går framåt även om du går bak
allt som sagts lämnar spår som en piska
Ryggen
böjd och tillgjord ber du om ursäkt
tomma ord som egentligen ber mig bära bördan
Ryggen
jag böjer mig inte för dina laster
har du gått så får du stå ditt kast
Ryggen
tyngd av skuld, krokig av lögn
som en puckel upptill
Ryggen
en påse falskhet
vansinnet har byggt bo
Ryggen
din finaste sida
ditt allra allra bästa
Ryggen
utsliten visar du ditt rätta jag
förvriden av att ha visats för ofta
Ryggen
jag säger hej när du går
ser dig linka, hasa och halta bort
Ryggen
det sista jag ser
blir det första jag tänker på

Facebook

Twitter

Ångest, Rädsla, Rastlös, Smärta

Snälla / hör min bön

12 december, 2016 andreas Lämna en kommentar

Snälla / hör min bön

Jag nyper mig själv när jag slagit i tån.
För att fördela smärtan.
Jag svälter mig själv när jag saknar dig.
För att fördela smärtan.
Det ena värre än det andra.
Vad gör det när jag ändå ska dö en dag.
Vad är smärta i jämförelse med dig.
Du, vem är du, ser du dig själv.
Du straffar mig och njuter, du är hemsk.
Jag blöder för dig, är det inte nog.
Förstår du inte att jag gett dig mig själ.
Jag har gjort upp med satan.
Själen är din.
Jag gav mig till Gud och svek.
Jag sålde mig till satan och bad Gud om nåd.
Jag ger mig nu till dig.
Du den enda som står mitt emellan, du som ensam kan rädda mig.
Jag har ingen värdighet, jag är ingenting.
Inte kan det tynga så hårt att ta mig till dig.
Jag är sjuk jag är svag jag är tom.
Jag ber dig.
Älska mig!?.