Kategoriarkiv: Saknad

Borttappad

20170204

Borttappad

Jag vänder mig om, tittar bakåt, bakom
Vad har jag tappat?
Vad är det som ligger under snön?
Ligger det något under snön?

En stor hög med minnen ligger en bit bort
Jag kan inte hitta minnen av dig i snön

Snön virvlar ner, förblindar mina ögon
Jag springer i cirklar, ett mönster av evighet

Tårar som frusit till is fastnar och stänger mina ögon
Blind rusar jag, förblindad blöder jag
Röda spår lämnar ett budskap
Om du tittar bakåt, bakom, om du vänder dig om

En hög av minnen ligger begravda i snön
Det är jag som ligger i snön

Under all snö finns spår av blod
Min kropp ligger vid spårens slut, något under snön

Jag virrar i natten, letar efter förlorade minnen
Något är försvunnet, tappat under snön
En hög av minnen lagrade i kött och blod
Vinden sliter i mig när jag sakta glömmer…

…glömmer vad jag tappat…

bort…

En gång till

2001-03-24

En gång till

Sorgen är långt borta. Skräcken är långt borta.
Här är det lugnt.
Jag är bara livrädd att allt ska komma tillbaka.
Kanske är allt nära och jag långt bort.
Ska jag vara ärlig med mig själv så har väl livet aldrig varit långt borta.
Inte ens när jag flyr försvinner något.
Allt är nära.
Inte ens jag är långt borta.
Fast du är långt borta.
Är inte du en del av livet.
Varför är du då så långt borta.
Det är ju med dig jag känner livet.

Fast

20190618

Fast

det var tomt
ihåligare än förut
ett utrymme för saknaden

alla fönster står öppna
vinden sveper in
och förbi

så varför tjuter det i natten?
små ljud från ingenstans
virvlande läten i hålrummen

det lät annorlunda när du var här
en akustik
mindre eko, mer fyllnad

naken stod du nära mig
jag höll i dina smala armar
fast aldrig fast

Jag såg dig.., nästan

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

Klåda för båda

Klåda för båda

Du säger att du älskar mig, men din kärlek är gömd i en låda.
Varför är du så tyst, så tyst, din kärlek ger mig klåda.
Jag ropar högt, kastar kärlek utan lock, min kärlek räcker för båda.
Jag saknar dig, längtar innerligt, men förstår inte dig, du är så tyst.
Jag längtar några dagar, kärleken rinner av, vill du inte bli kysst?
Mitt bröst fylls av mörka tårar, mina händer längtar efter din byst.
Ensamheten flyttar in, alla osagda ord lämnar öppna dörrar.
Ensamheten möblerar om, alla tankar och känslor snurrar.
Ensamheten är hungrig, äter minnen, kärlekens mage kurrar.
Jag flyter några dagar, sen börjar tro, hopp och kärlek sjunka.
Rädsla, ångest och ilska tar sig in, det här kommer inte funka.
Tvivel tar upp en megafon, min en gång starka kärlek får punka.
Jag ser på dig, men du gömmer dig, eller är du bara borta?
All osäkerhet sliter på mig, ångest och fruktan pumpas genom aorta.
Dagar utan dig sniglar sig fram, timmarna vi hade var för korta.
Bryr du dig inte, förstår du inte eller är du ond och vill att jag ska lida?
Jag trodde du var som jag, att du vill vara nära, stå vid din älskades sida.
Men du verkar se mig som en börda, som kärlek med regler alltför rigida.
Jag gör allt i min makt, jag är tyst som du, jag gömmer mig i en låda.
Jag blundar, slutar andas, rör mig inte, allt för att du inte ska få klåda.
Du kanske inte älskar mig, kanske var det bara jag som älskade oss båda?

Mer

20190223

Mer

sammanbiten, stilla utan att fly
kramper som inte syns accepteras
så länge någon tjänar på det
blir det mer pengar så…
eller mer saker, kanske prylar
mer

en kramp som kramar har fastnat
huvudet snurrar
planer och idéer fyller egot till bredden
längtar efter något annat, men vill ha mer
så oändligt mycket mer
mer

göra klart, få kontroll på hela skiten
färdig, mins ett rop från pottan
vill vara duktig, riktigt duktig
får aldrig nog, behöver mer
mer bekräftelse; mycket
mer

men det blev fel, det viktiga försvann
år som flög förbi var fyllda av dagar
små stunder och ögonblick i rad efter rad
snacka om något som livet kunde haft mer av
mycket mer av stundande ögonblick
mer

så en morgon tänds små ljus
gryningen hinner snabbt ikapp
även ett inre ljus tänds och skänker hopp
gärna mer av den varan, tänd ljusen
mer ljus från alla håll och kanter
mer

så nära, allt var nästan stilla
ett ögonblick flög förbi
fångade det nästan
men ville ha mer stillhet
ögat blickade vackert, ville ha mer
mer

uppgiven, på gränsen
fast inte över, bara lite för nära
misslyckanden rycker tag
vill inte tappa något mer
behöver inte mer eller fler förluster
mer

Min bror

1996

Min bror

Jag skulle dö för dig,
du är min broder.
Mitt blod och ditt blod är av samma slag.
När jag tänker på dig känner jag ansvar.
Ansvar och vördnad.
Jag minns när du var så liten att du själv inte visste att du fanns här på jorden.
Jag höll dig i mina armar,
jag var så full av förundran och stolthet.
Det ansvar jag kände att jag hade för dig när du var så liten har bara vuxit sig större med åren.
Jag älskar dig så högt,
bland det bästa av allt på jorden så är du en av de främsta.
Jag har inte alltid stått vid din sida och gör inte så nu heller.
Livet har tvingat mig att gömma mig i mörkret och jag har gått miste om många stunder med dig.
Jag må vara långt borta just nu men det betyder inte att du är långt borta från mig.
Du är en av dem som ligger mitt hjärta allra närmast.
Du finns alltid hos mig i tanken och hjärtat,
min bror.

Till Mattias från Andreas

När jag satt ensam och saknade dig

När jag satt ensam och saknade dig

Något skymmer mitt öra, det är så svårt att höra.
Blicken når inte fram, i min hjärna finns bara damm.
Rester som redan tagit slut, min själ, den står inte ut.
Varför ska det vara så svårt? det verkar på tok för hårt.
Inget vett att fatta, ska jag ligga här hela natta.
Vända och vrida på min kropp, hela natten till solen går opp.
Vansinne och tortyr, min själ är så väldigt yr.
Jag varken fattar eller förstår, varför du stannar när du går?
Ett litet hopp står stilla, jag vill kräkas, mår så illa.
Djupt i magen det sitter, jag tror jag är lite bitter.
Med humor kommer man fram, jag simmar runt i samma damm.
Varv efter varv i ångestens vånda, magen vrids åt som en anakonda.
Jag hånar och skrattar åt mig själv, självhat som en brusande älv.
Jag ber och vill fly från allt, tänker -det här var inte ballt.
Endast en väg finns att springa, är det för sent? kommer jag hinna?
När harmtåget lämnat station, är det som att hoppa från bron.
Inget vett i världen kan nå, det bottenlösa havets platå.
Bättre ge upp på bara knän, böja nacke och gå dithän.
Följa den djupare rösten, ta emot den stora trösten.
Att hata och förakta, smular sönder livet så sakta.
Kapitulera och ge upp, jag sjunger ut som en tupp.
Ingenting kommer undan, jag möts med stor förundran.
Frihet smakar sött i min gom, känner mig genast lite from.
Ljuset går upp i mitt inre sinne, harmen blir bara ett suddigt minne.
Sorgen rinner ut, jag var bara sårad, tvättar mitt hjärta, bara lite fårad.
Lagom till gryningen är allt över, lite trött och sliten, sömn jag behöver.
Ena foten framför den andra, sakta börjar jag åter vandra.
Med hopp i kropp och själen förläten.
Dagen rusar på och jag likaså.
En stor grop jag hoppat över, lida mer jag inte behöver.
Tro, hopp och kärlek vinner, alla mina sorger försvinner.
Redo för nästa äventyr, livet har så många bestyr.
Jag tackar och säger god natt, slinker ut i natten som en katt.
Ingen såg röken av mig, jag satt ensam och saknade dig.

Saknar

20170123

Saknar

Någonstans där bakom hade jag glömt något, minns inte vad
Minns inte vad det är som saknas mig
Det saknas något, bara saknas

Jag har glömt vad jag saknar,
bara saknar

Minnen kommer tillbaka,
en barndom som sakta tynat bort

En dröm, en dröm om dig,
en dröm jag sedan länge glömt bort
Jag minns den inte
Saknar,
jag saknar den bara

Jag saknar det som aldrig funnits,
en dröm om dig från min barndom

Jag stod bakom det vita staketet framför det rödmålade huset med vita knutar
Mitt ljusa hår smektes av vinden och mina blå ögon följde gatans gåtor
Jag såg ner för backen, upp för nästa och följde den in i skogen
Jag stod och hängde på staketet och längtade efter dig

Jag drömde om dig
Du var som en vit len sten i handen, så vacker och oskuldsfull
Jag var så kär i dig, min framtid

En flagga med ett gyllene kors piskade i vinden mot klarblå himmelsgrund
Det gröna gräset var mjukt mot fötterna, jag hade sparkat av mig träskorna
Luften doftade tjockt av nyslaget hö,
det var länge sen,
så väldigt länge sen

Jag höll stenen i min hand, kände dess mjuka lena kant och mitt hjärta sjöng
Hela världen var en omålad palett som väntade på mig
Jag såg dig dansa för mitt inre öga, som vinden i mitt hår flög du förbi

Men allt har jag glömt
Drömmen har tagit slut
Jag minns den inte längre,
jag bara saknar
Saknar dig

Saknar dig

2001-04-16

Saknar dig

Jag ler mot dig, vill få dig att se mig.
Jag vill ha dig – utan tvekan.
Dina strålande ögon glittrar som daggbeklädda näckrosor i en svart tjärn.
Precis när morgonsolens första strömmar når de nakna rosorna och ljuset bryts i droppar av kristall från nattens dagg på de vita bladen.
Ett skimmer som lyser på den djupa tjärnens yta.
Lyser i skogen och får alla varelser att häpna.
I dina ögon lyser en hel värld av magi, djupet i din blick.
Känslan jag får. Som att drunkna i den bottenlösa tjärnen.
Bara falla och falla. Tillräckligt länge för att uppskatta att jag inte har någon kontroll. Tillräckligt länge faller jag i din eviga kärlek.
Lär mig att älska denna omfamnande uppslukande känsla och fallande trygghet.
Falla för att aldrig landa.
Evig kärlek i evig trygghet.
Jag rycker till, drömde mig bort.
Dina ögon… de förtrollar.
Jag ser på dig, längtar.
Vill kyssa.
Jag gör vad jag kan för att locka dig men du ser på mig utan att blinka.
Jag drömmer mig bort igen – dina läppar.
Julihimlen för sina mjuka moln mot mig och kysser mig.
För mig upp till himlen.
Fuktigt, varmt och mjukt.
Jag vill kyssa dig men likt molnen är du svår att få fatt.
Jag ser på dig igen, med saknad och längtan.
Så nära, så vacker, så underbar.
Och jag, jag har bara en del av dig.
Ditt foto.

Samma börda

20190906

Samma börda

skyller alltid ifrån mig
enklare så
ryggsäcken blir inte så tung

det jag tjänar i lättja
förlorar jag i samvaro
en börda värre än den första

så tog jag också allt ansvar
obalans åt andra hållet
grät en skvätt

svårare än den andra
blev så trött helt plötsligt
jobbigt att hålla masken

släpper allt och klär av mig
står helt naken inför dig
håller inget bakom ryggen

skyller alltid på mig
enklare så
ryggsäcken blir inte så tung

det du förlorar av samvaro
tjänar du på lättja
en börda värre än den andra

Snirklar

20190402

Snirklar

snirklande känslor vadar i det förflutna
drunknande sorger förlorade för alltid
glädjen ligger i skönheten
den sanna glädjen
snirklar

en frid kryper upp från ingenstans
några tårar står i vägen och får flytta på sig
varför – hörs en röst säga
lyssnar noga
hör ingenting

det släpper, ger efter
rycker som små skakningar
sakta
och så står jag här
naken igen

gråten lever sitt eget liv
eller så har den dött
så jag släpper in dig, igen
rastlös
elller ska det bara vara så

snirklande känslor vadar i det förflutna
uppspolad på land
glädjen ligger på stranden
den sanna stranden
snirklar

Solen

20190401

Solen

solen
skinandes bakifrån
skuggor kastas framför

närheten sträcker på sig
når inte fram
en silhuett

motljus
bländande framträdande
dansade förbi

nära var du
en längtan belystes
kastade sin skugga

kvar står tiden
stilla
i väntan på

natten
värmer inte
kastar ingen skugga

mörkret påminner
väldigt bekant
men också om

gryningen
allt som dog bort med dig
skuggorna dansade in natten

suddades ut
bleknade
inför det nästa stora

solen
skiner bakifrån
vänder mig om

Som du

20190921

Som du

trodde jag kunde leva utan dig
det var innan jag såg himlen
natten ligger närmre här
ingen får stjärnorna att verka så nära
som du

har inte sett dig för sista gången
men vi har börjat säga adjö
jag packar lite smått
förbereder mig på slutet
som du

gråter en skvätt
kommer inte mycket
hoppet håller tillbaka
längtar förgäves efter en fortsättning
som du

lider i min ensamhet
fast allt du är är runtomkring
ser dig vart jag än vänder mig
dina dofter påminner om allt
som du

tog med dig när allt spolades bort
det vackra rann iväg
lämnade det fula naket kvar
fast så mycket skönhet finns ännu kvar
som du

ligger med mitt hjärta i dig
ömmande och osäkert
svårt att veta vad som är rätt
finns det något lika vackert för oss
som du

njuter av den tanken
att få vara tillsammans igen
inte just här men någonstans
högre upp, alldeles ensamma
som du

för evigt står du kvar
långt innan jag föddes
ännu längre efter jag gått bort
skönhet som kärleken slingrat in sig i
som du

så här ligger jag
ensam fast nära
sjunger mitt farväl i natten
ser det vackraste glimma i skyn
som du

Stillsam

20190906

Stillsam

tystnaden rullade in med natten
la sig som ett täcke över dagens resonanser
kvävd av saknaden blev tystnaden för tyst
en liten melodi från den minsta högtalare
smått stillsam men ändå tillräcklig

så bröts saknaden ner bit för bit
toner som seglade ut över nattens ocean
inträngd med andnöd, förlorad evighet
ensam med klockspel från djupen
tystnaden kom smygandes om natten

mitt i allt stod du
en liten melodi från mindre element
ingen kraft att spela bort dina toner
en klyfta mellan stillheten och strömmarna
dock för liten att krypa in i

lyssnar efter något
något som kan föra vidare
men står ändå kvar
släpper inte taget
lyssnar ännu en stund

förlorad i minnen men utan hopp
stretar emot avsaknaden av ljud
spelar lite till, det värmer gott
en liten melodi från den minsta högtalare
smått stillsam men ändå tillräcklig