20161111
Jag vänder mig om
Jag vänder mig om
och ingen finns där
Ögon stirrar mig i nacken
bakom mig står någon på lur
Ett tryck över bröstet
lite för hög puls
De kommer smygande
om kvällen och på natten
Skuggorna drar i livets trådar
rycker så att det gör ont
Höger vänster
fram och tillbaka
Trött
Matt
Sliten
Det tar att vara jagad
andan flämtar i halsen
Om andan flämtar för häftigt
då är det slut
Som att spotta ur sig det sista
livet flyger ur kroppen som en loska
Vad är det de vill åt?
varför jagar de mig?
Jag vänder mig om
och ingen finns där
Om ingen jagar?
varför är jag rädd?
Jag sätter mig ner
och något finns här
I djupet pulserar det
mer vilja än kroppen klarar av
Planer som krockat med livet
önskningar som handlar om mig
Min egen vilja har sprungit iväg
krossat murar av ödmjukhet
Var sitter handbromsen?
hur får jag stopp på jakten?
Jag ser mig omkring
och är verkligen ensam
Ingen stirrar
ingen ser något
Varför skulle någon bry sig?
fanns det plats för någon?
Någon vill inte
och ingen är där
För många saker att göra
för många viljor att möta
En dum tro om att räcka till
en vilja att vara till lags
En rädsla att förlora allt
en annan att inte få det önskade
Så många sprickor
så lätt för mörkret att komma igenom
Det står ingen bakom mig
ögon stirrar inte
Det är inte mig de vill åt
det handlar inte om er andra
Jag har blivit lurad i mig själv
i djupet blev jag bedragen
Det som glimmade
var inte menat för mig
Handbromsen är trasig
men knäna håller
Jag böjer min nacke
och finner någon där
I hjärtat blir jag välkomnad
rekommenderad att släppa det andra
Låta världen vara som den är
se på andra utan att stirra dem i nacken
Jag behöver inte stå på lur
var och en får sitt ändå
Även jag är omhändertagen
det känns så
Andan lägger sig
pulsen saktar in
En vila kommer
ett lugn rapporterar
Det finns inget att vara rädd för
jag blev spelad ett spratt
Den fule fick tag om mitt liv
den gode får nu ta över
Jag knäpper min händer
bönen lämnar ansvar där det hör hemma
Andan är åter ande
stillheten sjunger för mig
Han som ordnar saker får härska
mitt liv är Hans egendom
Mina försök är som vinden
jag blir blåst varje gång
Jag ger upp livet
och låter livet ta över
Jag dör inför mig själv
och återuppstår med Honom
Jag är inte ensam
det finns någon som ser
Ingen kan komma åt
ingenting att oroa sig för
Det är så lätt när det är rätt
så svårt när det inte går
Jag i Honom
Han i mig
Ensam var jag slut
jagad av fruktan
Sliten i bitar inom mig själv
nu blir jag lagad
Kärlek limmar mina spruckna kanter
det håller och räcker så det blir över
Livet börjar om
lite lugnare nu
Jag vänder mig om
och ingen finns där
