Kategoriarkiv: Smärta

2019, Ångest, Avstängd, Bitterhet, Ensamhet, Hämnd, Ilska, instängd, Lidande, Panikångest, Rädsla, Smärta, Tomhet

Inlagd

Lämna en kommentar

20190421

Inlagd

sanden suger i sig vätan när vågor rullar in
lögnerna sjunker ner vartefter de vågar

sömnstruken fast drucken
gödd och svullen

lämnar inga vittnen kvar
nästa våg tar med sig allt

kan du stå kvar
sjunker i kvicksand

ärligheten sjunker undan
sugs ut till havs igen

underströmmar
osynliga kommentarer jag aldrig sagt

förnekad försökte fly
ett ensamt flöte guppar på havets våg

ilskan konserverad; bitter
inte havssalt; inga tårar rinner här

locket på
burken ordenligt tillsluten

en värre falskhet
rullade in på samma strand

sanden suger i sig vätan
vågor rullar in

2018, Ansvar, Barn, Övergrepp, Överlevare, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Trauma

Isabelle

Lämna en kommentar

20181201

Isabelle

vågar inte tänka på dig
du, som har gråten i halsen
sårar dig, om och om igen
”förlåt mig” ekar som ett dåligt soundtrack

kan inte bättre, har försökt
det här är bättre
mitt bättre
så mycket bättre

vill ge dig allt
missade det viktigaste
köpte så mycket
onödigt

förlåt mig
jag gjorde fel igen
du har ingen annan
formar

oskyldigt ger du efter
försöker skydda dig
mot mig finns inga hinder
svårt att hålla tillbaka

jag vill stå på två ben, för dig
kan inte
kryper ihop som en boll
smärtan pulserar

vill inte skrika inför dig
kan inte släppa ut min smärta
så jag skriker på dig
du släpper in min smärta

förlåt mig
igen
så mycket som jag älskar dig
fast så lite som jag kan

kämpar ändå
tar en dag i taget
oftast vinner vi
kärleken segrar

förlåt mig
jag håller tillbaka
demonerna sliter i mörkret
behöver släppa loss

bättre du ser mig lida
för min egen skull
än att du lider för min
gör om mitt till du

förlåt mig
bli fri om du kan
älskar dig alltid densamma
kämpar från depressionens botten
förlåt mig

2015, Smärta

Jag drömmer om dig, och lurar mig själv.

Lämna en kommentar

2015

Jag drömmer om dig, och lurar mig själv.

I åkern jag står med leriga knän.
Arbetet knäcker min kärlek, oket piskar min själ.

Jag drömmer om dig, och lurar mig själv.

Om jag bara orkar lite mer idag, så blir jag fri imorgon.
Blodet som skulle till mitt älskande hjärta byter riktning och trycks ut i mina svidande muskler. Leran suger tag i mina fötter och drar till sig all min kraft.
Jag kämpar på, tar i mer, och plöjer ytterligare en fåra.

Jag drömmer om dig, och lurar mig själv.

Åkern blir plöjd, åkern blir sådd. Men ådrorna på mitt hjärta liknar mer fårorna i åkern än de blodröda forsar av liv de en fång var.

Jag drömmer om dig, och lurar mig själv.

Trött och slut, kall och torr, ensam skakandes av svett, som en slagen slav ligger jag i mörkret och söker lindring för mitt arma liv. Kärleken är ett minne, en vind som rör sig genom rummet alldeles osynlig.

Jag drömmer om dig, och lurar mig själv.

Varje dag, året om; själen får betala det pris som kroppen dragit på sig genom att slava under sinnets bana. Det blir aldrig klart, årstiderna förändrar ständigt åkern så långt från fullbordan som det bara går. Tankarna om frihet, det extra slitet, för mig bara längre bort från dig, längre bort från min dröm, längre bort från kärleken.

Jag drömmer om dig, och lurar mig själv.

Idag får plogen stå, leran klarar sig själv, det gror i sin egen takt. Jag tvättar mig ren, andas, blodet forsar genom hjärtat.

Jag går till dig, och drömmen vägleder mig.

2019, Ånger, Ansvar, Barn, Frigörelse, Kärlek, Lidande, Osäkerhet, Överlevare, Skam, Skuld, Smärta, Sorg

Jag ger ändå

Lämna en kommentar

20190512

Jag ger ändå

skulden är så stor
hur ska jag kunna betala
är jag skyldig mer än jag har

jag ger ändå

skamsen för allt jag tagit
förtvivlad av mitt eget fel
stulit av dig i åratal

jag ger ändå

hos dig var allt gratis
du har bara gett och gett
barnets skratt som guld

jag ger ändå

snacka om smärta
lida rakt igenom
handling före prat

jag ger ändå

tar dig i min famn
så som jag alltid gjort
kanske tappat lite

jag ger ändå

det är aldrig förlorat
för sent kan det inte bli
trotts allt som saknats

jag ger ändå

ser smärtan i dig
kval du genomlider
även om jag är skyldig

jag ger ändå

1999, Ångest, Ensamhet, Förtvivlan, Maktlöshet, Osäkerhet, Smärta, Sorg, Uppgivenhet

Jag håller i det sista av mitt liv

Lämna en kommentar

1999

Jag håller i det sista av mitt liv

Jag håller i det sista av mitt liv
Och jag är medveten om att allting faller
Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag söker alternativ
Dagar kommer och dagar går
När allt är över
Vet jag inte om jag förstår
När jag äntligen vet vad jag vill
Men inte vad jag ska ta mig till
Så känns det onekligen som om
Allting faller

Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag håller i det sista
Av mitt liv

2018, Acceptans, Ansvar, Hat, Lidande, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Panikångest, PTSD, Rädsla, Smärta, Trauma, Våld, Vuxet barn

Jag pratar med mig själv

Lämna en kommentar

20181124

Jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej
du behöver inte var rädd längre
du kan komma fram nu

jag pratar med mig själv

vi tar det lugnt
jag ska inte svika
vi tar det lugnt, tillsammans
ta det i din takt

jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu

jag pratar med mig själv

ta det lugnt
var inte orolig
ta det lugnt, vi tar det lugnt
jag lovar, du kan lita på mig

jag pratar med mig själv

det gör ont, jag vet
det gjorde ont
det är okej nu
nu är det lugnt

jag pratar med mig själv

det gör inte ont längre
han är död nu
du kan vara trygg, nu
kom tillbaka

jag pratar med mig själv

jag älskar dig
jag ska ta hand om dig
var inte rädd
du kan vara lugn, känna dig trygg

jag pratar med mig själv

det är okej
ingen brådska, jag förstår
vill förstå bättre, mer
ska verkligen anstränga mig, satsa allt

jag pratar mig mig själv

vi kan pausa där
jag glömmer inte bort dig
vi tar det lugnt
jag finns kvar

jag pratar med mig själv

jag förstår hur det kändes
jag vet hur du led
jag ser hur rädd du var
det är okej, det är över nu

jag pratar med mig själv

ingen fara
visst är det jobbigt
men jag ger inte upp
jag kommer inte att svika

Avsky, Hat, Hopplöshet, Lidande, Ondska, Rädsla, Skuld, Smärta, Val

Jag ser våld 1

Lämna en kommentar

2001-01-18

Jag ser våld    1

Åååå det var fett, en gång till, å igen, å igen.
Slå bara slå, slå bara slå.
-Jag får aldrig nog, oobhaba, oobhaba.
Låt det stänka, låt det kladda.
Låt blodet smeta ned både kläder och skor.
Låt det röda beviset smeta ned dig med sitt DNA.
För vad bryr jag mig när jag är död, bara du åker fast.

”…….. …… ….”

Vad har blivit viktigt i världen, att straffa eller att skydda?
Vad spelar det för roll hur många dödsstraff som utdelas när död är död och mord är mord?
Hårdare tag möter hårdare slag.
Jag rustar, du rustar.
Varför slår någon, ser han inte smärtan eller vill han bara dela med sig, lära ut den present han själv en gång fått.
Våld föder våld, den som slår lär ut att slå.
Är inte TV: n det stora biblioteket av visdom där våld och död lärs ut?
Fler poliser, hårdare lagar, hårdare straff, tyngre beväpnad militär.
Rustar du så rustar jag.
Lås dörren, skaffa larm, hyr vaktbolag, beväpna dig.
Är du mördad? i ett perfekt system är det säkert att förövaren blir fast och dömd, kamera, DNA.
Storebror ser dig.
Är det säkert att leva för att döden reds ut?
För att någon döms och bärs ut!

Förändring, Förtvivlan, Ilska, Kapitulation, Meningslöshet, Ondska, Rädsla, Smärta, Tro

Jag ser våld 2

Lämna en kommentar

2001-01-18

Jag ser våld   2

Jag går inte ut, jag får inget besök,
vem vågar sig ut för att träffa mig.
Riskera livet hos dem som inte har råd.
De som inte har råd att stanna inne.
Jag ser tillbaka på mitt liv,
min ungdom, när det fortfarande gick att vistas ute.
Det är inte den framtiden jag vill se, så vill jag inte leva.
Allt våld, allt oförmöget oansvarigt elände.
Har ingen ansvar idag, är alla så rädda?
Måste hårt mot hårt vara det enda sättet?
Det blir bara värre så.
Jag är rädd så jag skriker.
– Akta dig för mig annars djävlar!
Den som slår först kanske klarar sig tänker jag och slår.
Jag vågar inte bli slagen säger du och tar fram en kniv.
Då skjuter polisen.
Jag hörde ett rykte, en saga.
En man som gjorde tvärt om.
Han sa:
” – Vänd andra kinden till.”
Honom satte de upp på levande på ett kors och han dog.
Men ändå är han inte död.
Det är en man på flera tusen år,
honom pratas det om varje dag, överallt.
En man, endast en.
Om du och jag sa samma sak.
Jag slår inte, du hugger inte.
Kanske skulle polisen sluta skjuta?
En man och flera tusen år.
Du och jag det blir två,
då måste det talas om oss väldigt, väldigt länge.
För två är ju mer än ett.

2018, Barn, Ensamhet, Hopp, instängd, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Rädsla, Saknad, Själviskhet, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Vuxet barn

Jag såg dig.., nästan

Lämna en kommentar

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

2017, Barn, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Smärta, Sorg

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

14 kommentarer

20170120

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

Han skrek och han slog, något inom mig dog.
Han hotade att döda mig.
Hotade att hämta sin bror och gräva ner mig i skogen.

Gör du inte som jag säger så dödar jag dig!
Skrek han med en röst som skar i ben,
en röst som stank svavel.
Svavel från helvetet.

Jag var 12 år, han var 39.
Jag vägde 40 kilo, han vägde 105.

Jag vill inte dö…

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så du ser ut, hur ful och äcklig du är.

Han höll i min nacke och tog tag i mitt hår.
Han tryckte fram mig mot spegeln i hallen.
Han tvingade mig att se, se på mig själv.
Se på mig, så som han såg på mig.

Jag såg in i spegelbilden.
Jag såg mig själv
Jag såg skräck
Jag såg smärta
Jag såg rädsla
Jag såg sorg
Jag såg mig själv bakom alla tårar

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Jag var fem år, han var 32.
Jag vägde 24 kilo, han vägde 103.

Jag vill inte dö…

Han släppte inte taget.
Förstår du inte att det är därför din mamma är ledsen!
Förstår du inte att det är därför hon gråter!
För att du är så ful och äcklig!
När du gråter!

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Han höll hårdare.
Han skrek högre.
Han övertalade mig.
Han tvingade mig.

Tillslut såg jag.
Tillslut såg jag det han såg
Tillslut såg jag

Jag ser hur ful jag är.
Jag ser hur ful jag är när jag gråter.
Jag ser hur ful och äcklig jag är.

… jag vill bara inte leva!

2016, Ångest, Ensamhet, Envishet, Förändring, Frigörelse, Hopp, Rädsla, Själviskhet, Smärta, Stress, Tro

Jag vänder mig om

Lämna en kommentar

20161111

Jag vänder mig om

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Ögon stirrar mig i nacken
bakom mig står någon på lur

Ett tryck över bröstet
lite för hög puls

De kommer smygande
om kvällen och på natten

Skuggorna drar i livets trådar
rycker så att det gör ont

Höger vänster
fram och tillbaka

Trött
Matt
Sliten

Det tar att vara jagad
andan flämtar i halsen

Om andan flämtar för häftigt
då är det slut

Som att spotta ur sig det sista
livet flyger ur kroppen som en loska

Vad är det de vill åt?
varför jagar de mig?

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Om ingen jagar?
varför är jag rädd?

Jag sätter mig ner
och något finns här

I djupet pulserar det
mer vilja än kroppen klarar av

Planer som krockat med livet
önskningar som handlar om mig

Min egen vilja har sprungit iväg
krossat murar av ödmjukhet

Var sitter handbromsen?
hur får jag stopp på jakten?

Jag ser mig omkring
och är verkligen ensam

Ingen stirrar
ingen ser något

Varför skulle någon bry sig?
fanns det plats för någon?

Någon vill inte
och ingen är där

För många saker att göra
för många viljor att möta

En dum tro om att räcka till
en vilja att vara till lags

En rädsla att förlora allt
en annan att inte få det önskade

Så många sprickor
så lätt för mörkret att komma igenom

Det står ingen bakom mig
ögon stirrar inte

Det är inte mig de vill åt
det handlar inte om er andra

Jag har blivit lurad i mig själv
i djupet blev jag bedragen

Det som glimmade
var inte menat för mig

Handbromsen är trasig
men knäna håller

Jag böjer min nacke
och finner någon där

I hjärtat blir jag välkomnad
rekommenderad att släppa det andra

Låta världen vara som den är
se på andra utan att stirra dem i nacken

Jag behöver inte stå på lur
var och en får sitt ändå

Även jag är omhändertagen
det känns så

Andan lägger sig
pulsen saktar in

En vila kommer
ett lugn rapporterar

Det finns inget att vara rädd för
jag blev spelad ett spratt

Den fule fick tag om mitt liv
den gode får nu ta över

Jag knäpper min händer
bönen lämnar ansvar där det hör hemma

Andan är åter ande
stillheten sjunger för mig

Han som ordnar saker får härska
mitt liv är Hans egendom

Mina försök är som vinden
jag blir blåst varje gång

Jag ger upp livet
och låter livet ta över

Jag dör inför mig själv
och återuppstår med Honom

Jag är inte ensam
det finns någon som ser

Ingen kan komma åt
ingenting att oroa sig för

Det är så lätt när det är rätt
så svårt när det inte går

Jag i Honom
Han i mig

Ensam var jag slut
jagad av fruktan

Sliten i bitar inom mig själv
nu blir jag lagad

Kärlek limmar mina spruckna kanter
det håller och räcker så det blir över

Livet börjar om
lite lugnare nu

Jag vänder mig om
och ingen finns där

2001, Kapitulation, Skuld, Smärta, Sorg

Karma

Lämna en kommentar

2001-01-27

Karma

Du svek.
Jag stannade kvar.
Jag kramade dig och dolken trängde in mellan mina revben.
Du sårade mig.
Dolken som jag högg i din rygg stack ut mellan dina bröst och sårade mig.
Nu gråter jag.
Vad har jag för rätt.
Jag förstår vad smärta är, för sent.
Vad smärtar mest?
Det sår jag har som blöder eller att jag nu förstår att jag genomborrade dig.
Skoningslöst.
En mördare som gråter.
Finner ingen tröst.
Jag önskar mitt sår var djupare, mer dödligt.
Ju svartare smärtan blir ju hårdare blir ångestens grepp.
Jag förstår din sorg.
Jag ser att det är så som det sägs.
Man skördar vad man sår.

2016, Ilska, Saknad, Smärta, Sorg

Klåda för båda

Lämna en kommentar

Klåda för båda

Du säger att du älskar mig, men din kärlek är gömd i en låda.
Varför är du så tyst, så tyst, din kärlek ger mig klåda.
Jag ropar högt, kastar kärlek utan lock, min kärlek räcker för båda.
Jag saknar dig, längtar innerligt, men förstår inte dig, du är så tyst.
Jag längtar några dagar, kärleken rinner av, vill du inte bli kysst?
Mitt bröst fylls av mörka tårar, mina händer längtar efter din byst.
Ensamheten flyttar in, alla osagda ord lämnar öppna dörrar.
Ensamheten möblerar om, alla tankar och känslor snurrar.
Ensamheten är hungrig, äter minnen, kärlekens mage kurrar.
Jag flyter några dagar, sen börjar tro, hopp och kärlek sjunka.
Rädsla, ångest och ilska tar sig in, det här kommer inte funka.
Tvivel tar upp en megafon, min en gång starka kärlek får punka.
Jag ser på dig, men du gömmer dig, eller är du bara borta?
All osäkerhet sliter på mig, ångest och fruktan pumpas genom aorta.
Dagar utan dig sniglar sig fram, timmarna vi hade var för korta.
Bryr du dig inte, förstår du inte eller är du ond och vill att jag ska lida?
Jag trodde du var som jag, att du vill vara nära, stå vid din älskades sida.
Men du verkar se mig som en börda, som kärlek med regler alltför rigida.
Jag gör allt i min makt, jag är tyst som du, jag gömmer mig i en låda.
Jag blundar, slutar andas, rör mig inte, allt för att du inte ska få klåda.
Du kanske inte älskar mig, kanske var det bara jag som älskade oss båda?

2019, Ånger, Ansvar, Barn, Kapitulation, Oro, Smärta

Knän och knogar

Lämna en kommentar

20190212

Knän och knogar

Tröttheten blåser genom hettan
virvlar och stör det vakna livet
och så saknaden
alltid ensam

Slumrandes i svettiga kläder
redan uppgiven
trött av morgonen som kommer
natten skrämmer

Tankar på dig följer en oros stig
vandrar snirklande efter något
förlorat
på så sätt står jag inte ut längre

Hatar att ha makten
tynger som kött i krokar
slits sönder inifrån
av min egen vikt

Tänker på dig igen
utan kontroll
men har ändå all makt
och ansvaret

Svetten rinner i ryggens fåra
ropar ditt namn förgäves
ilska blandas med sorg
livets bittra grogg

Fastkedjad i världen utanför
sliter mig loss, biter tag i mitt inre
som den best jag är
frustar med svetten droppandes

Kedjor brister, livet slits itu
drar av all min kraft
fast det är en lögn, slumrar ju nästan
mitt emellan, kraft och förstånd

Det smärtar och det gör ont
sånt förlåter jag aldrig
hatar mig igenom stål och sten
blodiga knän och knogar

Kämpar inte längre
knän och knogar
inget som behövdes göras
bara känna, för dig, med dig

2018, Acceptans, Död, Smärta

Lagom störande

Lämna en kommentar

20181201

Lagom störande

Rösterna från insidan har slutat eka
kvar finns bara ett sorl
lagom störande
som vanligt

Ingen har dött, bara några sår
skadat den jag älskar mest
som vanligt
lagom störande

En krigare, instängd i min kropp
lever fredligt idag
känns störande
som vanligt

Det var en gång, för länge sen
ett annat liv
kändes störande
som vanligt

Död var liv, på väg utför
stoppades av dig
rätt ovanligt
lagom stöttande

Kämpar mot ett mörker
döden som bor i mig
lagom störande
som vanligt

2019, Ånger, Lidande, Olycka, Rädsla, Rastlös, Smärta, Stress

Letar

Lämna en kommentar

20190911

Letar

sökte utan att finna
förlorade utan lott
varningar utan skyltar

varför
trotts ett självklart svar
ekar i natten

böjdes i vinden
kroknade på egen kraft
självmatad kannibal

punkterade en lunga
andas ändå
bubblar och spottar

trött
mest på mig själv
viger mitt liv åt dig

tappat förstånd
är inte förlorad
hittar säkert något snart

värker inifrån
födslovåndor
rädd för vad som ska komma ut

ändrar mig i sista sekunden
ytterligare en gång
tar tag i min egen hand

leder bort från allt det här
nu sitter vi stilla här
det är som det är

ett mörker brer ut sig
blundar
självförvållad plåga

vem sa att det skulle va enkelt
i alla fall inte jag
fast jag trodde det

letade och blundade
köpte ingen lott
läste inga skyltar

det ekar i natten
självklara svar
hittar säkert något snart

2017, Avstängd, Förändring, Förtvivlan, Förvirring, Frigörelse, Hopplöshet, instängd, Kontroll, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Offer, Övergrepp, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Stress

Lite här och där

Lämna en kommentar

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

2018, Barn, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Projektion, Skam, Smärta

Lite kärlek för en lögn

Lämna en kommentar

20180715

Lite kärlek för en lögn

Hon lovade och lockade
Lite kärlek för en lögn
Mamma älskar dig
Om du lovar att glömma

Så nära
så varmt
Så falsk
så hemskt

Mördad av sin egen mor
Eller hennes bödel
Kannibaler som äter sina barn
Vampyrer i vardagsrummet

Skam till den som ger sig
Och stryk till den som sticker upp
Blickar fyllda med hat
Sneglas bakom luggen

Hon var för feg för att straffa
Han slog i hennes ställe
Hon var för arg för att älska
Han hatade för dem båda

Förenade i hat
Fixerade som av kärlek
Men bara som om, som av
Hat, tjafs och gnäll, inget annat fick plats

Omöjligt att duga
Svårare att bli älskad
Allt som fanns av godhet gavs bort
Men inget räckte hela vägen fram

Tomheten tog misslyckandets plats
En börda som var någon annans
Ingen blev fri av projektionen
Alla mer fjättrade i lögnernas nät

Lite kärlek för en lögn
Om du lovar att glömma

1998, Ångest, Droger, Förvirring, Hopplöshet, Lidande, Meningslöshet, Psykosdikter, Smärta

Livet

Lämna en kommentar

1998

Livet

Det som synes lätt och inte alltför långt borta.
Det som lovades så härligt.
Det som med en snabb överblick såg ut som en njutning.
Det blev inte så, det var inte så och det ska inte bli så.
Som en stor och lång avtändning,
början som ett skrik och fortsättningen som en frossa.
Fel och brister, ondska och mörker.
Det som borde ha varit en lek blev blodigt allvar.
Och i skillnaden mellan lek och allvar så bildas kraften.
Det som började så hemskt såg vid slutet ut som en belöning.
Och sökandet efter det härliga och njutningen vill bara få börja igen,
och än än gång få mötas av avtändning och frossa.