Kategoriarkiv: Sorg

2019, Ånger, Ångest, Barn, Lidande, Likgiltighet, Olycka, PTSD, Sår, Själviskhet, Självömkan, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Stolt, Stress, Trauma, Tvivel, Uppgivenhet, Vansinne

Miraklet

Lämna en kommentar

20191222

Miraklet

orkade inte ta ansvar igen
hopplös på alla våningar
total ödeläggelse
så varför ens bry sig
lika bra att ge upp
har ingen kraft
kan inte laga dig
kan inte laga mig
kan inte laga oss

ändå sitter jag här och skriver
omedveten
styrd av hopp från en annan källa
själv har jag stängt butiken
bara självhat
kvar på hyllorna
lagret tomt för länge sen
haft rea för länge
inga nya inköp

bankrutt men ändå igång
vem sköter min business
hade jag kunnat hata
så hårt så dörren aldrig gått upp
så hade jag hatat
en gång för alla
för jag skiter i allt
men det är inte sant
bryr mig ännu om dig
fast jag förstört
hittar inte tillbaka längre

jag ser inte vem du är
kan inte i min egen skam
förblindad
ett pris jag betalat
pengar jag aldrig haft
döda mig
ge mig den befrielsen
låt mig slippa såra
vill inte se dig lida mer
vill inte

så meningslöst
dumt
fast värre ändå
ändå sitter jag här
det gör ont
har inga tårar
vad skulle de tjäna till
har redan förlorat
ändå håller någon min hand
varför vägrar du släppa
vem är jag
vilka är du
eller ni

låt mig gå
långt härifrån
vill inte vara med något mer
finns ingen roll jag kan spela
så vad spelar det
gå under med mig
eld och blixtar
en spektakulär sorti
men nej säger du
stanna kvar
mirakel kan ske
gå inte precis innan

2019, Hopp, Ilska, Kärlek, Längtan, Rädsla, Självömkan, Sorg

Missförstånd

Lämna en kommentar

20190906

Missförstånd

orolig att du missförstått vårt missförstånd
för hur kan flera fel bli till ett rätt
hur man än plussar på så går det inte ihop

kärleken brinner som en instängd fågel i bur
vågar inte öppna dörrarna och flyga
stannar kvar och svälter i ensamheten

för många skrik från höjda röster
ihopkrupen och indragen i mitt skal
flykt från det som blev som det inte skulle vara

ändå vaktar jag hoppets låga
bakom lykta dörrar brinner en eld
kan jag få vara som jag är

i egen takt skyndar jag långsamt
håller dig i mina armar
borrar in mig i dig

luktar hemtrevligt och värmer gott
nära och varmt som balsam för min själ
håller hårt i minnen från dig

glas som skär och oljud som plågar
skärvor krossas ytterligare en gång
sargad förlorar jag allt ännu en gång

orolig att du missförstått vårt missförstånd
älskar det som aldrig riktigt fick ta plats
hur man än pusslar så går det inte riktigt ihop

2019, Ångest, Ansvar, Barn, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, PTSD, Rädsla, Sanning, Skuld, Smärta, Sorg, Styrka, Trauma

och går

Lämna en kommentar

20190514

och går

det där gamla bruset
oredan
försvårande smärta

är du arg?
har du tvingats äta?
min gamla skit

för svårt för mig att hantera
ser att du inte kan
jag måste göra det, för din skull

bära mitt eget kors
älska mitt i smärtan
ge mitt liv för din skull

inga glada dagar
fast för min del så var det då
för dig är det nu

vi har delat allt
du har fått allt av mig
förlåt mig

jag vänder mig till Herren
Jesus bär även mig
jag ska orka bära mig själv

i Honom får jag kraft
ledsen att jag inte kan bära dig
jag tar mitt kors

2019, Acceptans, Ångest, Frigörelse, Kapitulation, seger, Smärta, Sorg, Styrka

Ormen och Fågeln

Lämna en kommentar

2019-06-16

Ormen och Fågeln

som en orm stryper den mig
ringlar runt halsen
klämmer nacken

kryper ner i halsen
kramper i magen
ett gift sprider sig

domnade armar
kraftlösa händer
svansen slingrar runt allt

förlamad
klämd av dess kraft
andnöd med fjäll över ansiktet

ångesten ringlar som en boa
kropp och sinne fångade
krampen spjärnar emot

slappnar av
ger upp mina försök
att stå emot

flykten tar slut
hoppar i elden
låter allt brinna

giftet tar eld
fjällen sprängs
jag brinner

en grillad orm
död på golvet
bredvid min aska

ångesten tog skada
jag reser mig igen
ur askan ur elden

fågel Fenix
om och om igen
en ständig förnyelse

fågeln som äter ormen
elden förtär kramperna
smärtan förtär ångesten

2019, Ambivalens, Ånger, Avstängd, Bitterhet, Kärlek, Lidande, Smärta, Sorg, Tålamod

Pausen

Lämna en kommentar

20190811

Pausen

förlorar igen
skriker men släpper ändå taget
vill så gärna behålla
fast inget finns kvar

var vi två
eller var det bara jag
eller du
en som kunde, en som ville

allt dött ligger i förruttnelsen
förbannat i den mörka jorden
missnöjda miner
håller vakt

skriker ändå, fast tyst
vill inte mer
kom till ändhållplats
förlorat för många timmar

snart ska jag dö
finns ingen tid att förlora
det enda som är gratis
dyrare än guld

spänner och drar
ilar, bortdomnade
upplöses av sig själv
fast det hugger till, kraftigt

andas ut, inte tungt, men ut
har så mycket mer
kommer aldrig till skott
förlorad denna gång

allt blivit stulet
rånad i smyg
kastade bort resterna
trodde jag började om

skriker efter dig
befläckad eller saknad
du hör ingen skillnad
jag låter utan stämma

hatar att förlora innan loppet
okej att se vinnaren i ögonen
men inte här inte
bara förlorare

tittar bort en stund
eller blundar
vill bara ha en paus
resten av livet

2019, Rädsla, Sorg

Rosor

Lämna en kommentar

20191001

Rosor

frös till is på tanken utan dig
stelnade fastnaglad innan vi skulle ses
vägen så smal att passera
orkar inte snubbla mer

vill så gärna men törs så lite

plockade röda rosor till dig
i någon annans trädgård
den vackraste röda färg
droppade ner och rann över löven

ville mer än jag klarade av

taggar vassa men utan hulling
svider gott ändå
plockat rosor utan grav
sönderstucken, revad och förstörd

2016, Sorg

Saknar

Lämna en kommentar

2016

Det hugger till, minnen kommer tillbaka, känslor rinner över.
Det behövs inte mycket, bara allt blir stilla så finns du där.
I mitt hjärtas mitt har jag låtit dig flytta in.
Du har flyttat ut, men finns ändå kvar.
Solen skiner, vinden blåser och vattnet strömmar, livet går vidare precis som det gjorde innan Dig och alltid kommer att göra.
Fast ingenting är som förut.
När solen skiner ser jag ditt glittrande leende i värmens strålar.
När vinden blåser känner jag hur din kärlek lyfte mig.
När vattnet strömmar så är det nedför mina kinder.
Jag saknar Dig

2017, Ånger, Dröm, Ensamhet, Hopplöshet, Saknad, Sorg

Saknar

Lämna en kommentar

20170123

Saknar

Någonstans där bakom hade jag glömt något, minns inte vad
Minns inte vad det är som saknas mig
Det saknas något, bara saknas

Jag har glömt vad jag saknar,
bara saknar

Minnen kommer tillbaka,
en barndom som sakta tynat bort

En dröm, en dröm om dig,
en dröm jag sedan länge glömt bort
Jag minns den inte
Saknar,
jag saknar den bara

Jag saknar det som aldrig funnits,
en dröm om dig från min barndom

Jag stod bakom det vita staketet framför det rödmålade huset med vita knutar
Mitt ljusa hår smektes av vinden och mina blå ögon följde gatans gåtor
Jag såg ner för backen, upp för nästa och följde den in i skogen
Jag stod och hängde på staketet och längtade efter dig

Jag drömde om dig
Du var som en vit len sten i handen, så vacker och oskuldsfull
Jag var så kär i dig, min framtid

En flagga med ett gyllene kors piskade i vinden mot klarblå himmelsgrund
Det gröna gräset var mjukt mot fötterna, jag hade sparkat av mig träskorna
Luften doftade tjockt av nyslaget hö,
det var länge sen,
så väldigt länge sen

Jag höll stenen i min hand, kände dess mjuka lena kant och mitt hjärta sjöng
Hela världen var en omålad palett som väntade på mig
Jag såg dig dansa för mitt inre öga, som vinden i mitt hår flög du förbi

Men allt har jag glömt
Drömmen har tagit slut
Jag minns den inte längre,
jag bara saknar
Saknar dig

2019, Ambivalens, Avstängd, Rädsla, Saknad, Sorg

Snirklar

Lämna en kommentar

20190402

Snirklar

snirklande känslor vadar i det förflutna
drunknande sorger förlorade för alltid
glädjen ligger i skönheten
den sanna glädjen
snirklar

en frid kryper upp från ingenstans
några tårar står i vägen och får flytta på sig
varför – hörs en röst säga
lyssnar noga
hör ingenting

det släpper, ger efter
rycker som små skakningar
sakta
och så står jag här
naken igen

gråten lever sitt eget liv
eller så har den dött
så jag släpper in dig, igen
rastlös
elller ska det bara vara så

snirklande känslor vadar i det förflutna
uppspolad på land
glädjen ligger på stranden
den sanna stranden
snirklar

2019, Ångest, Avstängd, Beroende, Bitterhet, Deprimerad, Förnekelse, Förtvivlan, Förvirring, instängd, Kontroll, Lidande, Oro, Rädsla, Rastlös, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Stress, Uppgivenhet, Utbrändhet, Vansinne

Som en pinne

Lämna en kommentar

20190714

Som en pinne

hoppressad
glödande
svidande

andnöd
andfådd
andan i halsen

eller under halsen
det verkar ha fastnat där
och fast sitter det, ordentligt

svart och mörkt
glödande röda ögon
slingrande svans

sura rapar
taskigt oljud
knappast befriande

all oro
samlad på ett ställe
älskar dig

saknar det som var
saknar mig
saknar dig

hann aldrig gråta
fick ingen chans
stoppade in min i någon annan

blandade tårar
äcklig cocktail
besk och bitter

spykänsla i munnen
sur saliv
spänd som en pinne

spänd som en pinne
fast på fel ställe
allt blev så väldigt fel

2019, Olycka, Smärta, Sorg

Sommarsnö

Lämna en kommentar

20190811

Sommarsnö

snöflingor frusit sig fast
mitt bröst isande stelt
kargt och kalt
fast mitt i sommaren

sjunger för dig
för min egen skull
vill inte behålla
rädd att släppa taget

ger uttryck i natten
stjärnor fångar min sång
vill inte åldras
inte hålla fast vid något

tryck över bröstet
värk i min kropp
ingenting så vackert
drömmen om dig

fäller drömmar
saknar det förlorade
döljer mig för verkligheten
gömmer sanningen djupt

blir gammal över natten
vaknar stel och kall
snöflingor frusit sig fast
mitt i sommaren

2001, Sorg

Sorg

Lämna en kommentar

2001-06-25

SORG

Det kommer som kall svett, rinnandes nedför mitt frusna hjärta.
Smyger sig in i varje vrå av kött och blod.
Den isande massan byggs på för varje droppe av kall smärta.
Snart är mitt hjärta bara en kall stor isande klump i mitt bröst.
En sorg har lagt sitt rede i mitt inre.
Den svartaste av alla fåglar som cirkulerar på himmelen bjöd jag in till mig för att ge värme och trygghet.
Jag trodde jag var stark, trodde jag kunde. Nu vet jag hur fel jag var.
Den svarta fågeln som var du fick mig att vilja ge dig det livet lovat att ge, -kärleken.
Men jag hade inte den förmågan.
Jag dör med dig.

2019, Ensamhet, Kärlek, Saknad, Sorg

Stillsam

Lämna en kommentar

20190906

Stillsam

tystnaden rullade in med natten
la sig som ett täcke över dagens resonanser
kvävd av saknaden blev tystnaden för tyst
en liten melodi från den minsta högtalare
smått stillsam men ändå tillräcklig

så bröts saknaden ner bit för bit
toner som seglade ut över nattens ocean
inträngd med andnöd, förlorad evighet
ensam med klockspel från djupen
tystnaden kom smygandes om natten

mitt i allt stod du
en liten melodi från mindre element
ingen kraft att spela bort dina toner
en klyfta mellan stillheten och strömmarna
dock för liten att krypa in i

lyssnar efter något
något som kan föra vidare
men står ändå kvar
släpper inte taget
lyssnar ännu en stund

förlorad i minnen men utan hopp
stretar emot avsaknaden av ljud
spelar lite till, det värmer gott
en liten melodi från den minsta högtalare
smått stillsam men ändå tillräcklig

2017, Döden, Dröm, Okategoriserade, Rädsla, Sorg

Stilrent

Lämna en kommentar

20171126

Stilrent

Ta min själ
Ge mig vingar
Eller ryck av dem
Jag vet inte vem jag är

Vem är du?

Som en isborr gräver sig smärtan ner
Borren tar med sig all skit upp till ytan

Ensam sitter jag stilla
Väntar inte på något
Eller någon

Det ekar
Samma ord studsar fram och tillbaka
Magen som en ravin

Är det änglar som sjunger?

Är jag död
Eller sjunger någon för mig
En vaggvisa jag hört förut
Men glömt bort

Som en snäcka mot örat
Brusar mitt inre när jag lyssnar
Så jag låter bli

Nej, ånger tar mig tillbaka
Bättre fäkta illa än fly
Osynliga händer kväver mig
Svårt att få luft

Vackert är ett ord vi inte använder

Stilrent

Tror inte det jag hör
Urfattig
Blev min död
Känd i efterskott

Lönen kommer för sent
Jag skrev inte för mig
Det var för din skull
Du får alla sanningar
Allt landar, hamnar på plats

Inte mitt problem
Jag är redan död
Fick bara se en bild
Ett foto från framtiden

Jag hälsar er adjö
Från nu till framtiden
Så ser jag tillbaka på det inträffade

Stilrent

Inte en rak linje
Inte en kurva skön

Vanmakt tog förståndet
Ifrån mig föll allt

Intet kom avlösande

Vakant står det på min runa
Nöjd står jag där
Osynlig för dig, men jag står här

Det reser sig i nacken
Håren kittlar
Är det någon bakom ryggen

Du sitter vackert
Stilla
Stilrent
Vänder dig om och frågar

Vem är du?

2016, Rädsla, Smärta, Sorg

Svarta löv av fruktan

Lämna en kommentar

2016

Svarta löv av fruktan

Som mörka blad faller de ner på den fuktiga svala marken. Svarta av möda och sot från själens alla ansträngningar.
Likt tungt läder lägger sig ett lapptäcke som en skyddande rustning över nakna rötter när löven bäddar ner sig inför den stundande vintern.
Rötter som kranskärl på ett svullet och slitet hjärta. Blod som har små molekyler av fruktan som liftar med de röda plättarna och förgiftar själen.
Den nakna hälsan ligger som kala rötter i kylan, fäller mörka tankar som skyddande höstlöv, svart läder ger skydd, mörker tar mörker. Allt kvävs, men det går sakta, sakta, det som domnar bort lämnar medvetandet så subtilt att förlusten är befriande.
Babylon har rest sig, kräver sin lön. Den falska guden tar allt i besittning, stress rinner genom allt som en vårflod fylld av höst. Det mörka vattnet ger inget liv, kala rötter suger sörjan och släpper sin prakt. Svarta blir löven av alla tankar som stormar fram som eko i en stor ihålig sten utan resonans. Arbeta lite till, snart framme, låna eller spar, den som har han har. Prestera och leverera, bara några steg så finns lyckan där, snart, härnäst, bakom nästa köp, lön eller prestationstest.
Kranskärlen värker, ansträngningarna får själen att sjunka ner i rötterna, suga i sig smutsen så att andens alla blad fäller fruktan så svart som läderlappen. Lapparna, den rustning av rädsla som täcker, berövar och bedövar det liv som sakta släcks utan att ha fått bära frukt, utan att ha fått blomma, utan att ha fått leva i det eviga Sion.

2016, Ångest, Avstängd, Bitterhet, Ensamhet, Förlåtelse, Förvirring, Hat, instängd, Kapitulation, Smärta, Sorg

Tills du kommer och väcker mig

Lämna en kommentar

20161217

Tills du kommer och väcker mig

Det var en grå dag i november, för rätt så länge sen.
Jag hade suttit och oroat mig för dig hela natten.
Natten hade blivit morgon, och nu var det dag.
Som grå aska i en askopp full av Marlborofimpar,
så gråa var tankarna jag hade om dig. Tungt.
Tungt.
Väldigt tunga tankar är hatet att bära.
Inpackade i bitterhet så är de som bly, blygrå.
Hela huvudet fyllt av bittra mörka tankar.
Det var en sån där grå dag utan färger.
Till och med mitt hjärta började mörkna,
små kranskärl grånade till och drog ihop sig.
Då gjorde det ont.

Det gjorde ont att hata dig, ont i mig.

Du sårade mig, jag tog kniven från din hand,
jag fortsatte hacka, hacka och hacka.

Till vilken nytta skadade jag mig själv?!

Jag kastade mig långt bort, jag kastade mig själv.
Jag kastade mig själv rakt in i nästa dag.

Tunga bolster la sig som en famn runt min slitna kropp.
Efter den långa vilan gick jag upp, tittade in i mitt bröst.
Köttfärs.
Mitt hjärta var köttfärs.
Det var så länge sen, jag mins det knappt, jag tror det var igår.

Sen trillade jag omkull, somnade igen, somnade om.
För trött för att hata, för ledsen att vara bitter.
Allt rann av.
Och vart tog jag vägen?

Jag ser mig om, men vänder mig om lika fort.
Orkar inte minnas, vill inte se mer, för trött, så trött.

Ihopkurad ligger jag stilla, ligger så still att allt läker ihop.
Min värld helas, allt landar och hamnar på plats.
Jag slutar oroa mig för dig, jag slutar oroa mig för mig.
Det blir så mycket lättare att andas.
Det kommer färg tillbaka till världen, lyktor tänds.
Ljuset sprider sig runt min kropp och även inom mig,
jag somnar om, fortfarande trött, sliten och trött.

Jag tänker sova tills du kommer och väcker mig.