Kategoriarkiv: Sorg

Förtvivlan, Ilska, Smärta, Sorg

Toner av blod

Lämna en kommentar

2001-05-03

Toner av blod

Min sång skär inte i glas, den skär i hjärtan.
Smärtan har byggt sitt bo av törnekvistar i mitt bröst.
Jag andas frost, frost som bränner.
Med tunga steg tar jag mig fram.
Jag döljer inte min sorg.
Allt som påminner om dig hugger i slamsorna av mitt forna hjärta,
de trasor som kladdigt sitter innanför min bröstkorg.
Allt jag ser med mina frusna ögon påminner om dig.
Du är världen, världen är du.
I mitt inre spelas en melodi, en sång som speglar mitt liv.
Min röst är klar och stark. Redo att skära.
Vill du att jag skall sjunga för dig?

2019, Död, Hat, Kamp, Övergrepp, Överlevare, Panik, PTSD, Rädsla, Skam, Smärta, Sorg, Styrka, Trauma, Våld

tyst och stilla

Lämna en kommentar

20191223

tyst och stilla

våldtäktsmän
pedofiler
bögar
ser ingen skillnad

hugger bara
hejvilt
liten röd skruvmejsel
gång på gång

en äcklig madrass
på golvet
det skitiga smutsiga
nerlurad

källaren omger allt
två ficklampor
bryter mörkret
galet vansinnig

hugger igen
igen och igen
hårt mot ben
ett försvarande djur

mjukt annars
fast huden är seg
tyg tar emot
finner en styrka i vreden

kommer aldrig sluta
hugga och hugga
igen och igen
tills allt är tyst och stilla

2019, Ansvar, Avstängd, Barn, Frigörelse, Hopp, Kärlek, Lidande, Lögn, Misshandel, Offer, Oro, Övergrepp, PTSD, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Styrka, Trauma

Tårar

Lämna en kommentar

20190514

Tårar

skäms på dig
jag såg mig själv
och samtidigt, grattis

plocka upp korset
fortsätt framåt, sluta lek
mitt eget ansvar

det handlar om kärlek
fast med annorlunda fokus
skam, mörkrets lilla as

det finns inget annat som biter
endast kärleken kan gå på vatten
ansvar för det som är rätt, sanningen

tar ansvar för skammen
gör om det till min skuld
och älskar dig i såren

djupa sår som jag själv gjort
fyllda av var; gul-grön skam
öppnar upp, mig för dig

sorgen rinner fram under ilskan
saltlösningen som tvättar rent
förlösande tårar

du gråter
jag gråter
diamanter av liv rinner igenom

sorgen sköljer bort skammen
klyver bitterheten
dränker ilskan

smärtan får komma ut
ansvar gav tårar
kärlek starkare än skam

1997, Ensamhet, Gemenskap, Kärlek, Längtan, Sorg

Tårar och diamanter

Lämna en kommentar

1997

Tårar och diamanter

Det är så vackert att se när du gråter min vän.
Jag blir så fylld av förundran när jag ser dina tårar falla.
Det gör mig så ont att inte förstå.
Förstå vad som får dig att ge dina diamanter till världen utanför.
Jag känner ingen smärta i dina ögon.
Jag känner ingen skam.
Allt jag känner är hur du släpper alla dina murar och din skatt av diamant tränger ut.
Endast genom att själv lätta på banden kring mina murar kan jag komma i närheten av att förstå.
Men min diamant är så stor.
Den skulle nog dränka hela världen.
Jag drar ihop mina murar
Och fortsätter att se det jag nästan förstår.

Från Andreas till Jonas

2019, Ambivalens, Åtrå, Ensamhet, Kärlek, Längtan, Lidande, Olycka, Skam, Smärta, Sorg

Törnrosa

Lämna en kommentar

20191116

Törnrosa

och där var du
mitt i ögonblicket
fångad bakom taggtråd
insvept i törne med ros

en glänta bakom öppningen
smal och svår men full av ljus
så lockande vacker
ljuva toner vandrade ut

nådde mitt törstande hjärta
först av allt
mer än det sista
kämpade mig igenom

naken på dina tuvor
trasiga kläder
rispad hud
på knä med rinnande blod

så nådde jag fram
ett ögonblick
längtade efter allt
bara med dig

var det mitt blod
taggarna som satt kvar
kläderna som hängde i trasor
varför får jag inte vila här

måste ut i kylan igen
livet som aldrig tar slut
evigheten utan dig
där jag stupar dag efter dag

drömmer
saknar
slår några slag mot törnet
men minns snart ingenting

2019, Acceptans, Deprimerad, Högmod, Hopp, Hopplöshet, Lidande, Självömkan, Sorg

upp och hoppa

Lämna en kommentar

20190303

upp och hoppa

det finns inget guld på botten
djupare ner i skiten
bara mer skit

loopar av känslor
självömkan bygger fängelser
fastnar i hopplöshet

det vackraste i livet
kommer av skönhet
le så ler livet tillbaka

finns inte utrymme att vara ledsen
så var glad
ledsen får hålla i handen

en glad vän och en ledsen vän
båda får vara med och leka
se livet för vad det är

titta inåt med milda blickar
varför så ledsen
helt okej att känna

idag, imorgon och för alltid
kommer alltid ha två händer
behöver varken sjunka eller lyfta

stadig på jorden
två fötter ett huvud
bland molnen

Bitterhet, Förtvivlan, Ilska, Smärta, Sorg

Vad hade du trott

Lämna en kommentar

2001-01-25

Vad hade du trott

Du frågar var jag är, vad jag gör.
Kan du inte förstå?
Ser du inte hur du skräpat ned?
Ser du inte att jag sopar och torkar.
Städar upp bitarna från mitt krossade, brustna hjärta.
Det är inte vackert när kärlek dör.
Hur kan du tro att du ska se mig, när jag,
mörkare än skuggan rör mig bort från allt.
Tom i mitt bröst letar jag efter något som skall fylla mitt inre.
Göra mig mindre tom.
Varje sak jag stoppar in gör mitt hål större och tyngre att bära.
Jag har vänt tillbaka.
Jag står på knä och ser de röda spruckna bitarna i mina händer.
Tårarna i mina ögon förvränger bilden,
det ser ut som om skärvorna till mitt hjärta svävar i mina händer.
Om det ändå vore så, om mitt hjärta ändå åter fick sväva.
Ser du inte mig?
Jag står på knä med mitt hjärta i händerna och gråter.
Döden skrämmer dig. –
Du kärlekens krigare.
Vad trodde du ditt offer skulle göra, överleva?
Ser du kärleken som en lek?
Det kan du inte göra.
Det var ingen lek för dig.
Det var blodigt allvar.
Hur kan du nu annars stå där och se ner på ditt offer.
Är du förvånad?

2000, Ånger, Barn, Förtvivlan, Kärlek, Sorg

Vad som hade kunnat vara

Lämna en kommentar

2000

Vad som hade kunnat vara

Men som inte är.
Kärlek mellan oss två. Två som blev tre.
Livets gång bröts som en skör kvist under vår brutala behandling.
Kärlek i mitt hjärta, kärlek i ditt.
Vad, varför?
Vem vill, vem vill vad?
Jag vill, jag har det som krävs.
Jag är.
Sa du i min dröm.
Jag log och tog… emot din kärlek.
Jag förlät och gav dig mer sorg.
Du förlät och gav mig din sorg.
Havets salta vatten sköljde över stenarna på stranden.
Slipade och tvättade.
Lena, vita, åter till livet.
De allra finaste stenarna, lena som huden på den tredje.
Stenar polerade av tårar.
Havet slickade såren, sköljde rent.
Vid din sida den första soluppgången.
Nära helheten. Konturen av kärlek.
En siluett av känsla.
I sanden ett mönster som spolats bort.
Våra fötter gör ett spår, ett nytt mönster.
Fottramp tätt inpå.
I varandra, hjärtligt, tillsammans.
En vandring ren från det förflutna.
Omsluten av kärlek.
Liv och värme omsluter två som är tre.
Något som kunde vara sant.
Men som inte är det.

2016, Ångest, Bitterhet, Ensamhet, Envishet, Förändring, Förlåtelse, Förvirring, Ilska, Kapitulation, Kärlek, Längtan, Lidande, Mod, Osäkerhet, Skam, Smärta, Sorg, Stolt, Uppgivenhet

Varför ska det vara så svårt?

Lämna en kommentar

20161217

Varför ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad var det som gick så fel?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag bara få glömma allt och bara vara nöjd med inget?
Så många frågor som ekar i mig.

Varför ska det vara så svårt?
Jag är trött, måste bara få sova, måste få sova, så väldigt trött.
Jag har tänkt på dig för många gånger, det börjar bli slitet.
Vad kan jag göra annorlunda?

Varför ska det vara så svårt?
Be dig dra åt skogen, be dig sätta dig ute i kylan och skämmas.
Det går inte, jag hinner sakna dig innan jag hinner öppna munnen.
Kan jag vara arg på dig då? Vågar jag det?
Vad är det med dig som är så läskigt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad är det för känslor i mig som skrämmer så?
Skrämmer jag dig på samma sätt?
Jag vill längta, men om du inte kommer så gör det ont.
Är jag bara rädd och feg, vad är det här för trams?
Jag har redan släppt dig, kan jag släppa mig själv?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag inte bara ge upp mig själv, ge upp alla krav och förväntningar.
Kommer du hit snart? kryper ner hos mig så jag får hålla om dig.
Vågar jag inte älska först? Är jag rädd att du ska vara som jag?
Är jag rädd att du ska vara ond på mig så som jag varit ond på dig?
Jag förlåter dig om du förlåter mig, jag förlåter dig först.
Jag älskar dig först, jag älskar dig oavsett, jag älskar dig för kärleks skull.

Ensamhet, Skam, Smärta, Sorg, Uppgivenhet

Vem bryr sig, igen

Lämna en kommentar

2000-12-31

Vem bryr sig, igen

Vad rör det dig om jag dör.
Inte smärtar det dig om jag lider.
Håll dig på avstånd så slipper du se.
Jag lider, jag dör.
Hela helvetet har lagts inför mina fötter.
Vem är jag att kämpa,
vem är jag att vinna över världens ondska.
Jag får blått ta mitt kast och axla mina kval.
Som en slav med hunger sliter jag mig fram dag för dag.
Jag ser inget slut, jag ser ingen väg.
Jag famlar i mörkret efter en fast punkt.
Något att hålla i.
Ibland är allt stilla och jag njuter.
Inte njuter som njutning.
Jag njuter för jag plågas inte.
När jag inte plågas är jag nöjd.
Ändå ger Gud mig tyngre bördor.
Skall jag dock aldrig bli fri.
Vad rör det dig om jag är en slav.
Jag kan inte värja mig mot livet.
Jag bär på smärta vilken är en del av livet.
Endast då jag ser ögonblicket för kort och evigheten för evig.
Då blir jag fri.
Men vad bryr du dig om det.

2019, Deprimerad, Död, Skam, Skuld, Smärta, Sorg

Zombie

Lämna en kommentar

20191213

Zombie

långt bort hörde jag din gråt
vet att jag borde trösta
står och vakar över min döda kropp
kan inte röra mig

rör jag dig så såras du igen
frätande är min blick
som gift mina ord
sött till smaken

så gråter du dig till sömns
det gjorde aldrig jag
bet ihop så det knakade
till slut brast allt

en blodig pöl
ett uppsvällt lik
ensamheten har gnagt på huden
sårig och tärd där ben sticker ut

en zombie är inget för dig
torka dina tårar
glöm och vakna
dröm vidare för kärleks skull

2017, Barn, Frigörelse, Lidande, Lögn, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Skam, Smärta, Sorg

Är det fel på mig?

Lämna en kommentar

20171214

Är det fel på mig?

Är det fel på mig?
Ett allvarligt fel
En ut och in vänd själ

Inte något fel
Inget problem
Fel PÅ mig

Jag föddes ond
Min natur är vidrig
I grund och botten

Det var så de sa
Alla förstod det så
Jag trodde det var sant

Jag behövde tuktas
Uppfostras för min egen skull
Mest för andras

Alla trodde det
Lögnen blev sanning
Jag förtjänade stryk

Svår och oregerlig
Icke rumsren
Alla förstod varför jag fick stryk

Det var mitt fel
Jag förtjänade det
Jag jävlades som den djävul jag var

Men ni såg inte
Ni glömde bort
Ingen letade efter sanningen

Jag skrattade
Lekte och hade glädje
Det glömde ni bort

Det ingen såg
Gömt i hemliga rum
Övergrepp efter övergrepp

Det var inget fel på mig
Han slog sönder den jag var
Jag blev det Han trasade till

Det är två världar
Är det fel på mig?
Eller gjorde han fel med mig?