2001-01-02
2012
Vad är snart?
Vad kommer hända?
Klarar jag mig?
Har jag gjort rätt, har jag gjort fel?
Vem dömer?
Lyssna till ditt hjärta och du vet.
Det roliga är att var och en dömer sig själv.
Människan vet, i lugnet, vad som är rätt och fel.
Den som handlar i hast får ta sig en tankeställare.
Botgöring eller kaos.
Vad är smart?
1995
En fästning av illusioner
Ett slott.
Det skulle bli ett slott, ett stort praktfullt slott.
Ett slott med många salar.
Varje sal med sin egen stil, sin egen ton.
Eller varför inte en egen färg.
En egen färg.
Och massor av hyllor, hyllor och krokar.
Hela väggarna prydda av saker som hänger på hängare eller krokar.
Saker från alla jordens hörn.
Ett stort museum,
det skulle bli som ett stort museum fyllt av märkliga och beundransfulla pjäser.
Tavlor, pipor, foton, handarbeten och alla möjliga förundransvärda föremål.
En hel vägg som en stor bioduk med en stor soffa att lägga upp benen i.
Där skulle man kunna sitta och se på de bästa sekvenserna ur livet.
Återuppleva, spola tillbaka och pausa.
Och slottet skulle vara fyllt av gröna växter,
stora grönskande växter med stora färgglada blommor.
Jag letade och letade men hittade inget slott som passade och tro mig jag letade, Paris, New York, Stockholm, Amsterdam, Reykjavik, Istanbul och Sidney men ingenstans hittade jag ett ställe som passade.
När jag slutat leta så satte jag mig ned, j
ag bara satte mig rakt upp och ned.
Och efter att jag suttit ett tag så började jag se var jag var någonstans.
Jag satt ett tag och började plötsligt förstå var jag befann mig.
Jag reste mig upp och började se mig omkring.
Åt varje håll jag tittade såg jag något nytt,
en otrolig djuphet i väggarna,
en tredimensionell tavelklädd vägg,
jag kunde inte se mig mätt på väggarna men rörde ändå blicken uppåt, upp mot taket.
Det var som av tusen färger ett skiftande hav av färger,
det var taket.
Och små stigar överallt.
Livets små stigar,
det var bara att följa en stig och ville jag stanna var det bara att stanna och ville jag backa och byta stig så var det också alldeles lätt.
Och så mycket blommor,
så väldigt mycket blommar och grönt.
Jag hade äntligen hittat mitt slott.
Jag satte mig ned igen och lät blicken vandra från det ena föremålet till det andra.
Jag hade hittat mitt slott.
Och däri, mitt oändliga museum.
Det är så skönt att vara i skogen.
2000
Farligt nära
Jag vågar inte hoppa så jag tar sats.
Jag vågar inte fråga så jag letar svaret.
Jag vågar inte älska så jag hatar.
Jag vet inte något så jag är viktig.
Vågar inte vara, bara vara. Vad är så stilla?
Bättre att ta sats, kanske ger mer perspektiv.
Så löjligt att vara naken, så fult. Provocerande.
Vem vill älska, ge upp sig själv.
Knulla lättar på trycket.
Eller ger ångest.
Rysk roulett, Aids.
Jag har jobbat så länge, trott så mycket.
Gör jag det kanske det försvinner och då blir det tomt.
Om jag vet frågan utan mening.
Tänk om människorna jag ser varje dag är en del av mig.
Tänk vad de skulle veta om mig, se rakt igenom.
Tur att de har så mycket sjukdomar och är så annorlunda.
Annars kanske jag var tvungen att vara nära.
Det är så skönt att läsa tidningen.
Det ger bekräftelse till mitt val.
Gå inte ut, ta inte kontakt.
Människorna är elaka och sjuka.
Tur att jag inte är en av dem.
2001-05-26
Gardinen
Oron smyger in i min morgon.
Gömmer sig i ljuset.
Mycket listigare än att vilja döljas i skuggan där den kan ses.
I ljuset kryper den krälande oron in i mitt liv.
Drar i mig.
Rycker i mig.
Väcker mig.
Jag vill inte vara vaken, jag trivs i min sömn, trivs i mitt mörker.
Oron kommer tillbaka. Varje morgon.
Du gav mig tyg.
Atomer i kedjor som bildar molekyler som ger form till textilen. Energi.
Det är vad det är, tyg = energi.
En gardin att hänga som skydd mot ljusets oro.
Något jag fick, något jag tacksamt tog emot.
Mörkret kastar skugga över ljuset och jag kan urskilja oron och då få bort den.
Om tyget är energi så var det kärlek jag fick, för så är hela skapelsen uppbyggd.
Vad som får mig att sova gott kan diskuteras men något skyddar mig mot oron.
Om det så är tyget i sin fysiska form eller kärleken i din energi?
Det är en fråga någon annan får grubbla på.
Jag oroar mig inte.
Till Janne
1995
…glashus
Verkligheten är bara så verklig som den ser ut.
En sten flyger inte utan vingar.
Reglerna som präglar världen är många,
och i likhet med mängden så är de lika svåra att hålla reda på.
Men att stenen flög utan vingar var lätt att förstå,
jag plockade bara upp den från marken och skickade iväg den,
från min hand i en vevande rörelse med armen.
Och det såg verkligt ut.
Tyvärr så hamnade stenen i ett glashus,
och på vägen in i det glasförsedda huset,
så gick stenen genom en av rutorna.
Med ett krasch hade den flugit från min hand,
genom luften,
krossat rutan och landade nu på marken i glashuset.
Så hade den verkligen flugit?
eller hade jag ändrat på verkligheten?
och fått stenen att utföra en handling den inte var ämnad åt?
Men i så fall,
var kom glashuset ifrån?
Vilken verklighet kom det ifrån?
En tanke tog form i mitt huvud.
Kasta sten i… verkligheten!
2001-04-06
Karisma
Jag ser livet som universum.
En kärna i mitten som en sol.
Många lockande lekar runt omkring men det stora i mitten.
Universum som ett solsystem.
Centrerad harmoni.
All utveckling, alla läror för mig ut i systemet.
Att leva nu är att vara solen.
Stråla och skina som människa.
Karisma som strålar av energi, genom varje por.
Ögon som skimrar som blå eld.
Att leva nu, leva som solen är att leva stort.
Ett med allt som existerar.
I samklang med harmoni.
Centrerad energi.
Kanske för centrerad.
För livet måste ju röra på sig?
Skapa din egen värld, respektera andras
Vad lockar dig i livet?
Du vaknar på morgonen och världen ler mot dig.
Låt mig vaka över dig.
Du lär dig urskilja former och färger. Världen tar form.
Ingen sanning finns, inga skrivna regler.
Människor har sen urminnes tider försökt dela in världen i lagar och reformer.
Låt mig lära dig.
Allt du ser är en del av dig, du är en del av alltet.
Varför förstå tingens natur när allt har ett namn.
Vi människor lever så nära men ändå så långt ifrån.
Vi behöver språket, orden som namnger tingen, för att prata och förstå.
Ändå tolkar alla på sitt sätt, olika fast lika.
Vad är vackert, vad är fult.
Vad är bra, vad är dåligt.
En säger si, en säger så.
Sanningen finns inte att söka för det finns ingen.
Ingen mening med livet.
Intet val är mer rätt än det andra, bara ger olika resultat.
Sen finns konsekvens av handlande.
Där vill jag lära dig.
Vad händer om vi gör si, vad händer om vi gör så.
Liv föder liv, död föder död.
Allt hör ihop och är rätt och fel efter hur du väljer att ta ställning.
Två som strider tycker båda att de har rätt.
Jag tycker det är fel och det är inte rätt, inte heller fel.
Det är mitt ställningstagande.
Förstå konsekvens av handlande och lyssna till ditt hjärta.
I allt finns Gud, det gudomliga väsen som genomlyser allt.
Den som väljer utan att välja, väljer Gud.
2001-04-06
Stå stilla
Jag ber till Gud. Jag fruktar Satan.
Jag önskar rätt vindar att föra mig genom livet.
Jag gör vad jag kan för att vara en god medborgare.
Jag har sökt Tao. Jag har följt den store Krishna.
Varje ord av de stora profeterna har jag sugit i mig som om de vore vatten för en svamp.
Jesus, Gandhi, Buddha, Mohamed, Haile Selassie, Bob Marley.
Herman Hasse har visat mig vägen.
Gin Jang, gott ont. Himmel eller helvete.
Den nya eran med kvantfysik och själen som energi.
Alla läror, alla tankar för mig någonstans.
Bort från livet.
Till en möjlighet, till en energikälla, till en tro.
Men bort från livet.
Till en utopi, till en himmel, till logik.
Men bort från livet.
1997
Stå stilla
En vilsen vandrare på den rättfärdiges väg,
inte bara ett utan många steg på stigen utan mål.
Långt bort utan kontroll,
vilseledd av onda lögner och krafter fulla av svek.
Där lögnen är det enda rätta och kärleken framstår som något ouppnåeligt och alldeles för krångligt för att locka.
Makt över andra skänker kraft och gör härskandet till en kamp mot friheten.
Medmänniskor som styrs av de maktlystna svaga människorna fulla av fruktan för kärleken.
Dessa svaga maktlystna människor som tror sig göra rätt när de fattar beslut,
högt över de kämpande människorna.
Slavar, förslavade går de vilsna mot döden på de rättfärdigas väg lockade av materia som inte innehåller mer glädje än ett tomtebloss för ett barn.
Endast genom att stanna upp och se sig omkring kan man få kraften och visdom och med dess hjälp hitta rätt stig,
den enda stigen,
olik för varje människa men ändå en stig som leder till den stora kärleken.
Tillsammans om vi alla vandrar på kärlekens väg blir vår styrka så stor att vi får makt att förgöra de slavdrivande onda människorna som styr våra liv högt ovanför våra huvuden.
Svårt,
svårare än du tror,
för att stanna upp och stå still är inte det enda som behövs för att överlista de maktlystna.
Vi måste se den väg vi vandrat och inse hur fel den varit,
se rädslan mitt i vitögat och kunna säga nej till lockelserna som de rättfärdiga styr oss med.
Om det synes svårt så är det inget jämfört med smärtan som kommer när det stora slaget kommer om din själ.
Klarar du av att se sanningen?
Sanningen är att du och ingen annan har vandrat din väg och hur lurad du än varit har valet alltid varit ditt.
En vilsen vandrare som vandrat på fel väg ledd av de rättfärdiga och maktlystna som stannade och såg rädslan i vitögat och vann kampen mot ondskan.
En vandrare inte längre vilsen utan full av makt och kontroll över sitt eget liv,
sitt eget liv och ingen annans!
Full av frihet och kärlek.
2001-02-08
Älska sig själv, tro inte på lögnen
Jag går i cirklar framåt i livet, som jag alltid gjort.
Om och om igen tills jag lärt mig.
Hur skulle det vara att gå rakt, att lära direkt?
Skulle jag komma för långt bort?
För nära?
En tankekonstens mästare blev min vän.
Mentor och vän.
Jag har lärt mig att gå rakt.
Inte vingla som berusad av livet, fram och tillbaka.
Inte längre några cirklar i varandra som sakta rullar fram.
Blev det ensamt?
Blev det tomt?
Hur känns det när berusningen är borta?
Det är enkelt, det är tomt.
Inget står i vägen, inget är ett måste.
Inget är fel, inget är rätt.
Jag känner mig nykter.
Som att äntligen få av sig sina gamla älskade favoritkläder som suttit väl passande så länge.
Pröva det nya rena, mjuka lena.
Nästan skrapande mot huden.
Som kittlande naglar från sin älskade, så skrapar det.
Härligt och fritt.
Det luktar gott.
Det ser fint ut.
Det känns fint, det känns gott.
Härligt och fritt.
Inte ensamt.
Cirklarna var min fälla, höll mig i fållan.
Som ett vilset djur som springer runt, runt i sitt bås.
Min mentor tog mig upp, lärde mig att se.
Lärde mig att gå rakt.
Snabbt från mål till mål.
Jag trodde att jag skulle lämna allt, men nej.
Jag kom närmare, riktigt nära.
Nära livet.
Det är härligt att styra sitt liv.
Tyvärr har så många höga herrar så länge ordnat ett system som håller många i fållan.
Håller oss som djur oförmögna att bryta cirklarna.
Jag hade tur, jag fick vara stark.
Jag träffade mästaren.
Jag träffade min mentor.
Min mentor, nyckeln till min värld.
Jag och min Mentor.
Vi är samma person.
Love yourself = key to freedom
Do not believe in the Matrix
