20181201
Snälla
måste skriva, måste
annars tar den mig
ner i evigheten
ändlös smärta
utan slut, lidande efter lidande
sitter ihop
förvridna cirklar
kroppen värker
blöder redan
små sprickor
hostar trött
utmattat läte
inget var som förr
halvsanningar
vansinne förvridet i högmod
en förlorad orkester
jag har spelat för mig själv
underhållt
vaknar upp så sakta
fast längtar tillbaka
det var bättre förr
fast jag kunde inte stå kvar
medsvept i ögonblick
utkastad, jagade
trygghet blev en framgång
framgång blev en jakt
jakten fick vittring
min själ flyr undan
skriken om natten
blundar men hör ändå
kämpar emot
förlorar
omöjligt
kan inte besegra mig själv
så sjunger jag för dig
ber inte om något
bara skriker
som ett barn
vilsen i natten
finner ingen rättvisa i det
förtjänar det inte
men ändå
