Kategoriarkiv: Tro

2019, Andlighet, Barn, Frihet, Gemenskap, Gud, Harmoni, Kärlek, Liv, Tillit, Tro, Tröst, Trygghet, Vackert

Annorlunda

Lämna en kommentar

20190924

Annorlunda

det känns annorlunda
när det inte gör ont
bara lite smärta här och där
som ebbar ut
även det rinner av

varför tog du sån tid på dig
jag har väntat så länge
längtat efter dig
som jag inte riktigt trodde fanns
men hoppades

får jag vara med dig
nära, i din famn
kan du hålla mig
ömt och hårt
andas ut djupt och långsamt

hemmavid
den djupa känslan
rotad i myllan
näring från evigheten
underjordiska strömmar

här stannar jag kvar
jag vet att jag måst gå
någon gång men inte just nu
bara vara i allt som du är
så slappnar jag av

drömmer mig bort
fast drömmen tar mig tillbaka
en plats där allt började
tillbaka till dig
vacker i stillheten

så enkelt
vansinnigt enkelt
därför går de flesta förbi
ett helt liv utan mening
en död utan slut

här ligger jag
en annan sorts evighet
där allting började
föds jag på nytt
det känns annorlunda

2017, Förlåtelse, Frigörelse, Liv, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Smärta, Tillit, Tro, Val

Apskaftet

Lämna en kommentar

20170220

Apskaftet

Så många lögner, ingen kunde ha räknat ens om evigheten hjälpt till
Ett kraftigt illamående reser sig upp från botten av insidan
Valet, det fria valet
Så många val beslutade på lögnaktiga grunder
Lurad, lurad att tro på lögner, tro på mörker, tro på hat och förakt
Satan stod på lur sedan den första dagen, redo att gripa in
Små söta lögner som lovar det allra heligaste

Jag har så länge undrat, valde jag?
Valde jag?
Hade jag ett val?
Så många har sagt nej, sagt att jag är maktlös, oskyldig
Oskyldig till de övergrepp jag utsatts för
Alltför många lever själva i lögn och mörker,
utan ljus så ser man inte verkligheten som den är

Så lurad som jag varit, så förljugen, så förvriden, så trasigt förtvivlad
När man inte hör sig själv så lyssnar man på andra röster
Vilka röster som helst
Den som skriker högst måste vara bäst, den höga rösten tystar,
tystar alla försök som själen viskar
Bortrövad av mig själv, mina val tog mig långt bort, för långt bort
Jag hittade inte hem igen, saknade mig själv, borttappad och vilsen

Sen ser jag verklighetens ljus
Det bländar i ögonen, för ljust, för starkt, för svårt
Men natten har ingen gryning, tynar bort i skuggorna
En evighet av tysta suckar över bortglömda val, evig pina, utmattad
Finns ingen annan väg att gå när ljuset en gång väl visat rätt färdriktning
Tillbaka, mot de värdelösa valen, tillbaka, in i smärtan, mot brytpunkten
Vi har alla varit där, men få vill vända tillbaka, vägen är gles och enslig

Några är där, några på väg, andra redan framme.
Vi hjälper varandra, genom tid och rum
Händer sträcks ut och alltid genom allt, ljuset som värmer och skyddar
Många långa dagar passerar, väldigt långa dagar
Till slut står jag där, stirrar mig i spegeln igen
Jag valde, jag tålde inte smärtan

Jag tålde inte smärtan, det är förståeligt
Jag tålde inte fruktan, det är förståeligt
Jag tålde inte ensamheten, det är förståeligt
Jag tålde inte ondskan, det är förståeligt
Jag tålde inte utanförskapet, det är förståeligt
Jag trodde att valet skulle lösa problemen, ge mig fri passage, frihet

När jag stirrade mig i spegeln så såg jag mig själv
Efter valet skulle jag se någon annan
Ingen människa på jorden kan förebrå mig för det valet
Jag överlevde, Satan blev en bundsförvant, en trogen,
inte vän, men trogen
Alltid fanns han där, tvingade mig att tvinga andra att välja fel val
Det var priset jag fick betala för min överlevnad

En människa hatade mig
Hans val att hata mig kom från ondskans mörker
Jag fick välja att hata mig själv, att se skiten i spegeln
Apskaft kallade han mig, jag fick välja Apskaftet
Jag såg mig själv som ett apskaft
Jag valde det själv
Efter flera år av tortyr så valde jag, själv

Valet att svika mig själv var svårt att göra
Det gjorde så ont att se den lilla blonda pojken i spegeln
Se de blå ögonen med skräcken som glänste i tårarna
Jag visste att livet skulle bli annorlunda om jag höll med honom
Höll med honom om vilket äckel jag var, ett apskaft
Jag såg mig själv för sista gången, sa adjö helt omedvetet
Och valde att hata mig själv
Jag valde
Jag var fem år gammal

Vem ser jag om jag tittar i spegeln idag?
Vågar jag se efter?
I många år levde jag med hatet, vad är sant?
Är jag ett apskaft?
Kan jag göra ett nytt val?
Är det ens möjligt?

Väljer jag tillbaka så behöver jag möta allt igen
Väljer jag så gör det ont
Väljer jag så kan jag ångra mig, misslyckas
Väljer jag så kan jag bli fri
Väljer jag så kan jag vinna tillbaka mig själv
Väljer jag så kan Satan dra åt helvete

Jag står framför spegeln igen, en annan hall, en annan spegel
Jag ber en bön, i Jesus namn, namnet över alla andra namn
Ett ord, en osynlig innebörd; Jesus, klyver allt mörker, skär av alla lögner
Ondskan gör reträtt, flyr inför ljusets Herre
Jag ser ett ansikte ta form, mitt ansikte, det ser annorlunda ut
Skägg hänger ner, döljer huden som är nästan 42 år gammal
Jag binder det onda i namnet som har kraft, ber, tackar
Jag gör ett nytt val

Jag väljer
Jag väljer att jag är vacker
Jag väljer att jag är älskvärd
Jag väljer att jag är värdefull
Jag väljer att jag är fri
Jag väljer att jag är fri

Sorgen kommer som en vårflod, sköljer bort smärtans vinter
Smältvatten från själens 36 åriga vinter rinner vidare med livet
Det tar ett tag att landa, alla skador, alla skulder, alla jag gjort illa
Så många som jag dragit fram till min inre spegel och speglat i helvetets eldar
Skuld så stor att den inte kan mätas, inte minnas, inte hanteras
Så sa lögnerna, att det var omöjligt
I mig själv kan jag inte göra mycket, men Han som har väckt mig kan göra allt
Lögnen vill få mig att skämmas, att ändra mig, att välja om, välja tillbaka

Jag släpper allt, trygg i att jag inget kan göra just nu, trygg i Hans närvaro
Jag har valt, ett nytt val
Jag tog mig tillbaka, jag är redo att möta verkligheten
Jag är redo att se världen som den är, se ljuset
Sorgen får ha sin gång
Skulden sin plats
Förlåtelsen får äga rummet
Jag förlåter, och blir förlåten
Helandet kan ha sin gång, en väg mot frihet
Ett steg i taget, små, små steg

Jag lyssnar inte till de andra rösterna
Skammen
Skulden
Smärtan
Självömkan
Hopplösheten
Hatet
Alla kan de dra åt helvete

Jag har gjort ett annat val
Har en liten femåring att ta hand om
Trösta mitt inre, ta hand om mig själv
Kärlek
Frihet
Trygghet
Förlåtelse
Tacksamhet
Hopp

Jag valde fel
Det finns många speglar
Jag kommer aldrig välja fel igen
En dag i taget
En dag i taget så väljer jag skönheten
Speglar jag någon framöver, så blir det i hoppets blå låga
Rättfärdigheten bor i mig, brinner som en gnistrande safir
Den är inte min, men jag delar den gärna med dig
För kärleks skull

2017, Ångest, Bön, Envishet, Förlåtelse, Förtvivlan, Förvirring, Kapitulation, Lidande, Maktlöshet, Mod, Skam, Skuld, Smärta, Tro, Uppgivenhet

Beroende

2 kommentarer

20170206

Beroende

Vad var det som prasslade, som strök förbi, förut
Vet inte riktigt när, tror det var på riktigt i alla fall
Fast inte riktigt säkert
Vet inte vad det kallas, om det nu alls är känt

Så trött, trött in i märgen
Splittrad, utbränd
Så hungrig, har ätit av allt, men ändå
Så hungrig

Ett hål går rakt igenom allt
Jag trycker in allt jag hittar
Inget passar
Inget passar, jag försöker ändå

Så trött, rent av sliten, trött, så trött
Jag tror att det gör ont, men orkar inte känna efter
Beroende av kaos och stimuli, beroende
Är det ett fint eller att fult ord, beroende, beroende

Var är du, var är jag, varför så väldigt svårt
Så svårt, fastnar liksom hela tiden
Längtar tillbaka till då jag tog två steg framåt och ett bakåt
Nu går jag ett fram och två bak

Varför känner jag dig inte
Är du här, tar du hand om mig
Har jag gått så väldigt fel och vilse
Finns det hopp för min själ än eller har ridån redan gått ner

Spelar jag en pjäs för mig själv med ett gammalt manus
Ett manus som tappat de bästa sidorna
Sidor som kritiker stulit för ädlare ändamål
Är det någon som tittar, bryr sig, någon alls, överhuvudtaget

Jag tänker på dig och det gör ont
Skam, värdelöshet, oförmögen, maktlös
Min bön är allt annat än en hyllning till din skapelse
Mina toner hoppar mellan hat och självömkan

Når mina toner upp till dig
Eller var du i mitt hjärta långt innan jag började lida
Har jag förlorat ett stort slag eller var du aldrig verklig
Inbillade jag mig att du älskade mig

Vad är kärlek värd som ingen kommer för att se
En tom teater med en slagen artist bakom draperiet
Elände gnager på mina ben sorg varar i mina sår
Ingenting blir rätt, ingenting känns lätt

Får jag gnälla så här, gör du mig rättvisa
Eller förlåter du all min skam och ställer min skulder mot väggen
Kan jag lita på dig när jag tappat min tro
Leder du mig efter att jag slutat följa dig för länge sen, eller nyss

Min själ skriker tyst i natten, jag kväver den med mitt förnuft
Jag vet bättre, kan bättre, borde
Vad är det som jag borde hela tiden, borde
Borde inte du gjort det lättare för mig

Varför var min mun öppen när jag proppade i mig
Varför lyssnade så många öron när jag skrek
Varför särades ben när jag ville komma till
Varför lydde livet alla mina befallningar som var av ondo

Har jag prövat att ge, att göra rätt, göra det lätt
Har jag gjort allt för någon annan
Har det jag fått som gåvor getts vidare till andra
Har ljus och godhet flödat när jag haft chansen

Nej, det är sant, allt är ditt fel
Ja, det är sant, det är aldrig mitt fel
Jag är alltid oskyldig till dina skulder
Lögnerna smakar inte som förr, de är som grus i munnen

Rättvist smakar livet men jag vill inte stå kvar, inte till svars
Ett steg fram, två steg tillbaka, kanske tre, eller fyra
Hur långt kan jag komma från dig
Kommer du ändå och hämtar mig när jag ber dig

Om jag ber dig nu, kommer du då, NU
Kan du hämta mig nu, jag har gått vilse
Jag räknade stegen, försökte ha koll
Försökte minnas vägen tillbaka

Jag vill slippa stå med skam, ville synda i fred
Synda och njuta av mina egna planer
Sedan skynda tillbaka och le inför ditt ansikte, falsk
Mina stora tankar, min stora mun, mitt stora huvud

Har jag gjort bort mig på allvar, är du nådig
Är jag redo att ge upp, eller tror jag ännu lite på min egen plan
Det kändes så bra en liten stund, sen kom kaoset
Kaoset är så beroendeframkallande, beroende

Beroende av dig, är jag beroende av dig
Jag slits i bitar, beroende av dig men vänd åt alla andra håll
Kaos i min egen regi eller beroende av din frid, din nåd, din kärlek
Kan du ta mig härifrån, levande, medan tid finns

Beroende av dig
Beroende
Beroende
Beroende av dig

2019, Andlighet, Gud, Kärlek, Tro, Vackert

Den Helige Ande

Lämna en kommentar

20190924

Den Helige Ande

hur du kom över mig, oss
fast jag insåg att du alltid funnits där
kändes ändå väldigt plötsligt

självklar fast suddig i allt det andra
men nu, studerad och uppskattad
för allt du är värd

vår lovsång stiger högre
vi vet vem vi sjunger till
riktad tro blir till vetskap för hjärtat

så älskar vi dig, även jag
som du alltid gjort
ett evigt hjärtslag

2018, Dröm, Förändring, Hopp, Tro

Den ljusa drömmen om natten

Lämna en kommentar

20180417

Den ljusa drömmen om natten

ren desperation, sittandes stilla
en insida som skaver mot ändlösa tankar
möten och planer, planerar sig mot slutet
det mörka tomma ihåliga

en dröm växer på skuggornas bakgård
liten spröd blomma lyser i mörkret

löften om en annan värld
mindre krävande

slukad av trycket, det bottentjocka trycket
nedpressad i dyn; djup havets svärta

ljuset når inte igenom
världen är ond ända in i märgen

drömmen växer sig stark
när sig på det som kommer inifrån

mörkret pressar samman
starkare blir trycket och drömmen blommar ut

endast en lite blomma för hoppet
fröar av sig

evigt liv, ständig rörelse
en insida som ger liv åt ändlösa andra
utan linjära funktioner, spretar evigheten
den ljusa drömmen om natten

2019, Acceptans, Ensamhet, Frigörelse, Harmoni, Kapitulation, Kärlek, Mod, Rebel, Sanning, Smärta, Sorg, Styrka, Tacksamhet, Tillit, Tomhet, Tro, Trygghet

Du förstår väl vart vi är på väg

Lämna en kommentar

20190805

Du förstår väl vart vi är på väg

en flod flyter fram
ringlandes sakta
mot evigheten
havet som slukar allt

spindelnät som klibbar
sprattlar sig loss
för att fastna mer
maktlös utsträckt

från håll
det stora perspektivet
allt ser litet ut
passar inte ihop

du förstår väl vart vi är på väg
världen kommer hata oss
korsfästa
älskade av fler

smal är vägen
som smalnar av vart efter
tjäna i litet, tjäna i stort
du förstår väl vart vi är på väg

när allt känt förflutit
och allt väntat uppgett
kryper nuet fram
sjunger sin sakta melodi

öron hör inte
händer kan inte känna
ögon ser inte
anden suckar tungt i själen

gjorde det ont förr
glöm det
ta fram tårarna
hjälp mig besjunga

du förstår väl vart vi är på väg
uppslukade av allt
sakta sakta
tiden lämnar vi bakom oss

en dag försvinner
vägen smalnar av
natten blir till ljus
drömmar suddas ut

hjärtat brister
vackert töms livet ut
tårar strömmar
du förstår väl vart vi är på väg

2015, Smärta, Tro

Du är ett mirakel

Lämna en kommentar

Du är ett mirakel

Anden reser sig över materian, stegrar i segergest och åtnjuter sötmans triumf.
Dimman som legat som ett töcken i sinnen bedövade av fruktan får åter liv.
Du var bortrövad av ensamhetens skugga och gömd i en låda med ångest som lock.
Högre makter har gripit den eviga tjuven, lögnen har blivit synad och modet frisläppt.
Häktets galler av illusioner har skingrats, böjts som mjuka spagetti av kärlekens lemmar.
Det som var så mörkt, skuggat av misstro och förkastelse har fått nytt liv, nya skott skjuter opp.
Över himlen tänds återigen stjärnor, i tusentals små blinkande sken lyser hopp och förtjusning.
Ditt leende når fram till mig, dina ögon tjusar mig med sin djupblå lyster, får mig att andas stilla.
Som min egen stjärna lyser du bara för mig, en bland tusen andra, men du är bara min.
Jag delar dig med evig rymd, du far fram genom en oändlig värld och nuddar allt i universum.
Du lyser åt alla håll och ändå är ditt mål mitt hjärta, en stråle ljus, kärlek medveten och fast.
Det var så långt, tiden gick så sakta, två galaxer som snurrar åt var sitt håll utan riktning.
Ett lasso av böner gick genom den eviga natten och vi fann varandra, en snara av längtan.
Inbromsningen var total, en tvärnit mitt i gravitationslösheten, snaran drogs åt, hårt.
Böner av tro, böner av hopp, böner av kärlek, allt höll på att dras sönder, men det höll.
Universum själv grep in, höll ihop, ljusets Herre, arvtagaren till allt, sträckte ut sina armar.
Repet av ljus och skör tro hölls ihop av den som skapt det frö som kärleken slog rot ifrån.
Vi räckte inte till, det har vi aldrig gjort, befrielsen är enorm, segern större, nåden total.
En ny gravitation drog oss samman, två galaxer kolliderade i en stor smäll, en väldig skräll.
Nya planeter skapas, solar slås samman, allt som är två blir ett, en härdsmälta som förenar.
Jag dras till dig, in i dig, allt som inte får plats slungas ut i rymden. Jag behöver inget annat.
Kärleken är centrum, materian drejas om på nytt och allt överflödigt slungas långt bort.
Skrik av smärta ekar i den absorberande rymden, sugs upp lika fort som de stegrade sig.
Du är kvar, jag är här. Det som var mig så kärt flyter iväg genom evigheten, jag behöver det inte.
Att bli naken är en seger, att bli fattig är en välsignelse, utan barlast är jag fri att förenas med dig.
Mitt sinne sprängdes som den galax som krockade med dig, jag gick sönder, dog och försvann.
Svävandes i osäkerhetens rymd blev jag funnen, funnen, helad, återupprättad och räddad.
Allt jag trodde att jag var, trodde att jag visste, trodde att jag hade och allt jag hade rätt om dig.
Lögner, rädslor, sår och förvirring, jag förlorade allt. Vansinnet togs ifrån mig, jag blev naken.
Naken i min tro, naken i mitt hopp, naken i min kärlek. Just så vill du ha mig, just så naken.
Ditt ljus smeker min nakenhet, du älskar mig, som den du är älskar jag dig, lika naken är du.
Avklädd, förrådd av ditt eget förstånd, rånad av din försiktighet och lemlästad av din vetskap.
Lika naket älskar jag dig som du står här inför mig. Pånyttfödda, älskade av Gud, helade, räddade.
En stjärna lyser starkare än två, ett hjärta värmer mer än två, en tro leder riktigare än två.
En famn som varken slutar eller börjar, ett älskande sträcker sig genom natten från skymningen.
Gryningen tar emot och självaste solen lyser upp, ger hopp och kärleken slår ut i blom.
I ljuset finns inget mörker, anden reser sig över materian, segern är vår men vi har inte skapat.
Kärleken växer i villighetens bröst, stegrar i segergest och vi tackar med böjda nackar.
Tacksamhet är vår sång, vi släppte taget och åtnjöt sötmans triumf, Du vann och vi älskade.
Vägen är smal, kapitulationen magisk att ge sig, ge sig hän, att älska, hoppas och tro.
En vändning där orden tar slut, det magiska är det outgrundliga. Mirakler sker, kärleken är ett.
Du är min kärlek, Du är mitt mirakel, Du är mitt hopp, Du är min tro. Jag älskar dig min kvinna.
Du är min tro, Du är mitt hopp, Du är min kärlek. Jag älskar dig min Gud.
Jag är ett mirakel, jag är hopp, jag är tro, jag är kärlek. Jag älskar för kärleks skull.

Hopp, Kärlek, Tro

En söndag

Lämna en kommentar

20161023

En söndag

Det var verkligen omöjligt, på riktigt
Det som såg ut som en strapats rakt genom solid betong
var i själva verket, avsevärt mycket svårare

Backspegeln lämnar ingen vettig reflektion
Förståndet voltar över sin egen axel utan att få minsta insikt
Historien är lika mystisk som framtiden

När jag försöker förklara för dig så blir orden bara till sång
Toner smeker min själ när de lämnar mitt bultande hjärta
Jag har ingen aning vad du hör, vad du förstår. Jag kan inte förklara

Min berättelse pekar, ger någon form av vägledning
men den bär dig inte, den har ingen kraft i ditt hjärta
den lockar ditt sinne, men resan måste du göra själv

Även i djupet av mina ögon, när du tar dig tid och tittar, noga
så går så mycket förlorat, det är inte samma språk
Hjärtat slår, ögat blinkar, det är lika, men inte samma

Jag kan inte visa det jag fått, jag kan inte förklara
Sanningen är sann, ren, vit som snö
men dold bakom hela världen

Det är omöjligt, på riktigt
en strapats rakt igenom solid betong
egentligen, avsevärt mycket svårare

Han gör det omöjliga möjligt
Han är vägen, sanningen och livet
Han är i betongen, verkligheten, det svåraste och står över alla lögner

Det som ingen annan, ingenting annat kan göra begripligt, fattbart
det är vägen Han lägger under dina fötter, steg för steg
Ingenting syns i förväg, ingenting visar vägen, den bara bär när du går

Tro; tron är de fötter som tar steg efter steg rakt in i hjärtat
Hopp; hoppet för dig över alla hinder, rakt in i hjärtat
Kärlek; kärlek är det språk som hjärtat talar och förstår

Det som ögon inte kan se, det som öron inte kan höra
Det som världen avvisar för att det inte går att mäta, äga och sälja
Det som jag berättar men ändå inte kan säga, visar men ändå förblir dolt

Sanningen finns, ljuset är äkta, kärlek mer än ord kan peka på
Att ge upp allt öppnar upp för att ta emot något ännu större
Endast den som skapat hjärtat och förstår dess språk kan mätta dess längtan

Så stort, så oändligt, en kärlek större än allt jag vet
När alla mina sinnen ger upp att äga världen omkring mig så öppnas något
En värld inom mig som är evig, som alltid har funnits och alltid kommer att finnas

Jag kan berätta, jag kan peka, jag kan finnas för dig,
du måste tro, du måste hoppas, du måste älska
… … …

Ånger, Förlåtelse, Kapitulation, Kärlek, Tro

En tugga av äpplet

Lämna en kommentar

2001-01-03

En tugga av äpplet

Jag svälter utan mat.
Jag svälter utan din kärlek.
Hungern tär in på bara skelettet.
Smärtan är enorm.
Om jag kunde äta för att bli mätt så skulle jag det.
Om det lindrade min smärta.
Det skulle föga lindra då smärtan inte är av sådan hunger.
Jag vill nära min själ.
Jag vill sluka dig.
Det kanske låter hårt och egoistiskt, men nej.
Om jag fick bli mätt och belåten av din kärlek skulle du få tusen och åter tusen i gengäld.
Utan dig dör jag och säg, är inte det också, en befrielse.
Vill du se mig dö så låt mig svälta.
Jag vet att det är jag som väljer men så fin är du för mig att mitt val inte kan bli annorlunda.
Ett liv utan dig är som en utdragen svält.
Då låter jag hellre bli att äta alls.
Ingen kärlek, ingen föda.
Mitt skelett skramlar i min tomma kropp.
Du skall dock veta att det sista jag tar med mig från denna värld.
Det är bilden av dig.
Den tar jag med mig till Gud så att han förstår att han skapat världen alldeles för fin.
För fin att leva i.
Jag åt av kunskapens träd, nu svälter jag till döds.
Förlåt mig.

Hopp, Själviskhet, Tro

Få chansen att växa

Lämna en kommentar

2001-01-18

Få chansen att växa

Gud är så hård och så rättvis. Så god och så givmild.
Jag förstår inte hur han kan hålla reda på mig, när jag knappt förstår varför jag lever själv.
Men visste jag det Gud vet så vore inte jag jag, utan då vore jag Gud.
Ofta önskar jag att jag vore Gud så att jag slapp göra alla mina misstag.
Att önska så är väl det största misstag av alla.
Tillbe inga andra gudar än Gud, den enda guden.
Ändå försöker jag avguda mig själv.
Jag försöker lura livet, spela ädel, verka lugn, låtsas vara modig.
Jag berömmer mig själv som en gud.
Är det då så konstigt att mitt liv är så svårt, när jag lever i lögnen och har mig själv som avgudabild.
Jag tänker oftare på mig själv än på Gud.
Är det då inte rättvist av Gud att ägna lika mycket tid åt mig som jag åt honom.
Men varför visar då Gud inte vägen?
Vad är det för en fråga?
Tänder inte Gud stjärnorna varje natt, låter Han inte solen stiga upp och in i mitt liv.
Ger mig inte dagligen händelser och möjligheter att göra upp med mig själv.
Gud om någon är väl mån om att jag ska få växa i mitt liv.
Gud om någon ser väl till att jag blir konfronterad med mina problem dagligen så att jag ska få en chans att ta itu med allt som känns jobbigt.
Varje dag ger han mig möjlighet att växa.
Sen att jag ljuger, låtsas, spelar och skyller på andra, det får jag nog ta på mig själv.
Är det inte att vara god och givmild, att ge en människa precis vad hon behöver,
Så säg då vad det är.

2019, Andlighet, Ånger, Ansvar, Bön, Gud, Tro

Får jag sjunga för dig

Lämna en kommentar

20190916

Får jag sjunga för dig

frågan restes i mitt inre
avgörande vinglade den fram
och tillbaka över mitt förstånd

hade jag alla fel och du inga
var skammen min
eller slog du på min skuld

mörbultad funderade jag vidare
utan facit i ett mörkt rum
sökte ljus, sökte salt

smaklös är bitterheten
trotts sin dominans
bitterljuv är harmen

men även där vinglade och vacklade
förståndet sökte avgöra utan framgång
sökandet blev till en nertrampad labyrint

varv efter varv på samma premisser
STOPP
vad mer fanns att göra

en mental handbroms
kapitulation
totalt nederlag

en kompost står och brinner allena
maskar vänder till jord
från jord var jag kommen

till jorden skall jag åter gå
men inte idag, inte imorgon
ljus brinner på himlavalvet

jag ser det när jag blundar
en himmel blå, innanför
världsfrånvänd och framträdande

och där någonstans i djupet
hjärtat slår smärtan i småbitar
bultar och bankar för fullt

längtar hem till Fadern
upplyst blir skulden
ansvar städar upp

förstår inte att förklara
ord kan inte täcka mitt djup
hjärtat talar sitt eget språk

vet utan att fatta
saktar ner och tar nya tag
får jag sjunga för dig?

2017, Döden, Frigörelse, Gud, Längtan, Paradiset, Sanning, seger, Skönhet, Smärta, Tro

Halleluja !

Lämna en kommentar

2017-08-23

Halleluja !

med tacksamhet faller jag in i trygghet
så mycket stryk har jag fått
det gör ont nästan över allt
kramper som kämpat emot livets Skapare
mör på gränsen till förtvivlan

allt jag smakar gör mig illamående
det finns ingen sötma kvar i världen
döden har kommit för nära
jag mår illa av alla tankar
min vilja hänger i snaran

jag försökte igen
att leva som en vanlig dödlig
räkna neråt mot 85
allt en man kan få har jag fått
jag kräks på hela skiten

en värld av atomer som rör sig fritt i kaoset
ordnad oreda, kroppar som faller sönder
inget består i världen, allt förändras
när jag fyller min buk och mitt sinne
längtar jag bara efter fasta

en fasta som jag kan hålla fast
en värld som består
en evighet utanför rummet
en evighet utanför tiden
en längtan utan slut

jag längtar hem
inte efter döden,
jag älskar än
slutet är inget för mig
jag följer Honom som har öppnat porten

sorgen ringlar sig upp från mitt innersta
tar med sig smärtan ut på promenad
friden slår rot i ett tomt hjärta
rötter spränger ett sprucket hjärta
livet som jag känner det tar slut

tomhet
mörker fast ljus
allt
fast ingenting
helt stilla står Han där

förlåtelsen sköljer över min död
jag ropar Herrens namn på ett språk jag inte kan
så ren
så ljus
så så.., så.. så.., …

2016, Ångest, Hat, Ilska, Kärlek, seger, Skam, Smärta, Sorg, Tro

Hata eller älska

Lämna en kommentar

20161031

Hata eller älska

Jag såg på dig, du som aldrig sårat mig
Hatet välde upp i mig, du som aldrig hatat dig

Vem är du? varför har du skadat den lilla
Har du ingen skam? jag mår illa

Du har smulat sönder blommor, trampat på så kolossalt
Att du fortsätter spy galla, du borde straffas brutalt

Jag ser på dig när vreden kokar upp och vill ta över
Slå dig, hata dig, mörda, jag vill men inte behöver

Du har allt, du har fångat världen i din hand
Ändå har du inget, ditt liv balanserar på en rand

Jag ser allt du har, allt du haft, jag samlar smulor från ditt bord
Jag hade inget, fick ingenting, tog, förlorade en hel jord

Min egen förmåga bleknar inför vad jag ger dig för makt
I mitt sinne du tar plats och hatet radar upp i givakt

Jag vill trycka ur mig min ilska, jag vill skada och förstöra
Söker mening hos Gud, finns det inget jag får göra

Det fanns en tid då jag kunde fått slita dig i stycken
Nu är det gamla över, jag får inte stjäla dina smycken

Jag ska förlåta dig, älska och vända andra kinden till
Fast skada, utplåna dig, är det enda jag vill

Är det mina komplex som får mig att darra
Det spänner i min kropp, mina leder de knarra

Aldrig har du gjort mig personligen något förjävligt
Men den jag älskar har du förnedrat förfärligt

Maktlös mot det som en gång har skett
försöker jag be, igen, har redan bett

Kunskapen finns inom mig och jag måste lägga ner
Hatet, föraktet, allt det som inte något ger

Det är svårt att vända om, be och börja älska
När hatet och rädslan redan börjat dränka

Det handlar inte om dig, om vad du förtjänar
Det handlar om mig, vad jag väljer för vägar

Det är inte din sinnesro jag försöker rå på
Det är min egen väg jag försöker att gå

Att du är ett svin, ett as på två ben
Det har jag förstått, jag är inte sen

Men nu får det vara slut på att fördöma
Om kärlek och förlåtelse jag vill drömma

Jag skiter i dig och allt vad du tycker
Hatet ur mina tankar kärleken rycker

Du sårar mig med din blotta existens
När jag ger efter får min hjärna mens

Jag tänker inte blöda för dig, inte tänka mer skit
Det spelar ingen roll att det är orättvist

Det du har förstört ska jag laga och bevara
Inför dig har jag inget att förklara

Jag är fri så fort jag låter dig ur mina tankar gå
Att älska dig är svårt, men det måste vara så

Allt får vara, det är ingen idé att ödsla energi
Alla sårade känslor, komplex, de får stå bi

Att älska mig själv och söka min egen sanning
Är mer värt än att ge hatet bemanning

Jag säger go natt, kysser dig adjö
I natt behöver ingen främling dö

Det är en mur mellan oss, och den ska få stå kvar
Kärlek växer på min sida, jag vet inte om du någon har

Den jag älskar, den du gjort illa och skadat svårt
Jag lägger min tid på henne, ger henne det som blir vårt

Aldrig mer ska du komma hit och förgöra
Dina lögner kommer jag aldrig mer att höra

Jag hittade rätt bland tistlar och taggar
Plockade rosor som jag i famnen vaggar

Med ryggen vänd mot det onda och mörka
Skyddar jag henne och bjuder på min gurka

Jag ger och hon njuter av solen från mitt bröst
Jag bryr min inte längre, jag ger bara tröst

Du blir en person i periferin
Smälter bort som stearin

Makt får bara det jag själv matar
Oavsett om jag älskar eller hatar

Såren jag känner i mitt innersta väsen
Smärta, sorg, maktlöshet, jag får inte vara kräsen

Ibland gör det ont, jag är sårbar och känner
Onda människor som inte bryr sig och skrämmer

Att försvara mig om så endast i tanken
Slutar bara i fördärv, den unkna stanken

Tröst får jag hos min skapare
Om jag skulle ta jobb som kapare,

blir jag själv lika mörka och svart
Min dag blir mörk, för alltid natt

En röst säger; ska du låta han vinna
Men jag älskar hellre min kvinna

De sår som du huggit, allt som du tog
De läker och helas, jag såg det när hon log

Istället för att hata dig och förnedra mig själv
Låter jag henne bada och dricka ur kärleken älv

Du spottade på en flicka så ung och rar
Jag älskar en kvinna hel, resten av mina dar

Jag måste förlåta, måste i min själ göra upp
Misslyckas jag så får vi båda krupp

Inombords jag sakta gråter
Samtidigt som jag förlåter

Jag förlåter dig, du som aldrig gjort mig något dumt
Ändå gör det riktigt ont, det är så skumt

Jag lägger undan den här dagen och vänder blad
Kärleken segrar igen, det var om det jag bad

Jag tackar Gud för ytterligare en seger vunnen
Hatet, skammen och ilskan, är förvunnen

Onda röster passar på
Ett sårat hjärta de försöker nå

Men Jesus skyddar mig även i natt
Med mig de ger upp att leka ta fatt

Jag accepterar att jag måste känna på smärtan
När jag väljer att älska och vägleder våra hjärtan

Bort från fruktan, skam och hat
Jag dukar fram kärlek på våra fat

Jag glömmer honom och ser in i dig
Och mins så väl varför du älskar mig

En krigare med nedlagda vapen jag är
På golvet ligger knivar, puffror och gevär

Men på himlen gnistrar stjärnor klart
Kärleken segrar, det är underbart

Vi vandrar tillsammans och minns inget av det gamla
Så tacksamma att vi i mörkret slipper famla

Jag prisar Herren och ger kärleken rätt adress
När jag väl älskar känner jag ingen press

Frid över en syndare och strid förlorad
Jag som en kärlekskung blir korad

I hatet finns ingenting att vinna
Tacksam att de illusionerna försvinna

Och att vi i sanningen får stå fast
Vi kan älska varandra utan rast

Och någonstans vet jag att han är som mig
Fast jag var dum mot en annan tjej

Jag hoppas i mitt förvandlade hjärta
Att någon är man att bära hennes smärta

Eftersom jag till slut kunde förlåta dig
Borde också någon kunna förlåta mig

Det är så lätt att peka och döma
Svårare, att förlåta och glömma

Det finns en väg, att ge och ta emot
Att välja kärlek och låta den slå rot

Bön, Harmoni, Tro, Trygghet

Himmel eller helvete

Lämna en kommentar

2001-01-06

Himmel eller helvete

Du säger att jag tror för mycket,
att jag inte tar ansvar och överlåter livet åt Gud.
Jag ber dig.
Sätt dig på en sten och gör inget med livet,
och du skall se att efter en vecka har mer hänt i ditt liv än någon annan vecka i ditt liv.
Låt herren ge dig vägledning och du skall finna tao.
Den som strövar och söker går förbi.
Den som sliter för att få ihop något har redan tappat allt.
I stillheten finns lugnet,
i lugnet finns friden,
i friden finns tao,
i tao finns Gud,
i Gud finns livet,
i livet finns jag,
i mig finns du,
i dig finns allt,
i allt finns allt.
Vi hör samman, allt som existerar,
alla rymdens små partiklar är i minsta detalj lika.
Vi får vår plats av Gud vår herre och vägen är tao.
Universum är ett livets skådespel.
Den som är stilla får se och uppleva oändligheten, leva för alltid.
Den som stressar suddas ut och tillintetgörs, för alltid.
Livet är bara en del av livet, om man vill.
Vill man inte så slipper man.
Eller får inte,
det beror på hur man vill se det.

2015, Tro

Hjälp!

Lämna en kommentar

2015

Hjälp!

Ni som lever av anden vet vad jag menar. Ni andra kan bara bortse från detta.

Ni mina bröder be för mig.

Det brinner en eld av smärta i mitt inre, natt som dag. Ett eko från det förflutna som gör sig verklig dag för dag. Jag bär mitt kors, vacklar och faller, orkar inte mer men bär ändå.

Förvirrad, håller ihop med hjälp av tro.

Splittrad, håller inte ihop, något större bär mig, en dag i taget.

En uppgift så stor att jag vill fly. Men jag vet att jag måste. Måste igenom. Bara måste. Hittar helt nya stigar, till handling. Framåt, kryper, krälar, framåt.

Jesus, hjälper han? Finns det frälsning för mig? Älskar Gud mig?

Vill tro.

Behöver ta steg, agera i verkligheten. Låta bönen bli till materia och manifesteras i realtid.

Osäkerhet, maktlöshet, smärta och fruktan. Längtan, saknad, skuld och skam.

Det brinner, brinner i själen. Gammal bråte går åt i stridens hetta, jag hostar av röken.

Balansgång över vansinnets ruin med kärlek som lina och stång.

Det värker, det tar tid, oändlig smärta utan slut. Uppäten av sorg.

Det är alltid som mörkast innan gryningen. Ingen idé att ge upp innan miraklet sker.

Be för mig min vän.

2015, Kärlek, Smärta, Sorg, Tro

Hjärtat

Lämna en kommentar

Hjärtat

Så länge har jag försökt, så länge har jag försökt hitta rätt riktning, så länge har jag gjort framsteg.
Men under all denna tid så har jag aldrig kommit fram, aldrig kunnat ge dig den trygghet du behöver, den trygghet som du förtjänar.
Du är allt för mig, min ögonsten, mitt hjärta, min dotter.

Jag slits itu, delas på mitten.

Ingenting såg ut som något, jag jagar hela tiden illusioner.
Springer ifatt min egen skugga, jagas av densamma.

Jag vill ge dig allt, ger mig ut på jakt för att skaffa allt vi behöver, mat och husrum. Men det blir så mycket mer, jag behöver så mycket mer. Jag blir aldrig nöjd.

Besegrad av mörkret, märkt för livet men jag fortsätter kämpa i samma spår, samma gamla hjulspår. Så lurad, så vilsen, så vilsen.

Allt du begär är min blick, mina ögon. Mina ögon fyllda med kärlek, med närvaro, med äkthet. Allt du vill ha är att mina ögon ser dig, ser dig och säger JAG ÄLSKAR DIG!!! jag älskar DIG!! JAG älskar Dig!

Du får så mycket mer, du får all min skit, all min stress, all min fruktan, all min ilska, allt…

Jag är den jag är, blir lite bättre då och då, lite bättre…

Allt jag vill är att du ska ha det bra. Jag försöker leva mitt liv, försöker må bra själv. Det blir inte mycket energi kvar, jag trivs inte i mitt liv, klarar inte av stressen och pressen att leva upp till mina egna ideal. Jag kräver mer än jag kan prestera, biter en större tugga av livet än jag kan svälja.

Jag ber på mina knän, på liv eller på död, mig kvittar det. Jag ber att Gud ska förvandla mig, jag bryr mig inte vad jag måste gå igenom, vad jag behöver inse, vad som händer med min kropp eller vad jag måste känna. Jag gör vad som helst för att räcka till, för att begränsas. Vad som helst för att kunna finnas för dig och vara den far som du behöver.

Jag vill ge dig något jag inte har, något jag inte känner till. Jag kan prestera, lära dig att göra samma sak, lära dig att passa in, anpassa dig, ställa krav, driva på, lyckas och åter lyckas, men aldrig att ändå vara nöjd.

Gud talar till mig; öppna ditt hjärta, öppna ditt hjärta för mig, säger Gud. Låt mig älska dig, låt mig älska dig hel, säger Gud. Låt mig göra dig trygg, trygg, Gud säger att Han vill göra mig trygg, att jag är fri, att jag älskad.

Jag har aldrig släppt in någon som har gett mig det jag behöver, jag var sviken från starten, krävde resten tills allt gick sönder, om och om igen, om och om igen. Och nu, lita på Gud!?! Tro på Gud!?! Jag har försökt med människor, det fungerade inte. Jag har försökt vara en riktigt människa, det fungerade inte heller. De räckte inte till och jag räcker inte till.

Det finns inget förstånd hos mig som kan tro på det här, men mitt hjärta sjunger en annan sång. Min hjärta sjunger en sång om kärlek, hopp och tro.

Jag gör det för dig.
Jag gör det för Guds skull.
Jag gör det för att jag inte har någon annan stans att ta vägen, inget annat att göra, det finns inget annat att tänka på, inget annat att prova. Jag gör det för att jag inte känner till något annat.

Jag kastar mig ut i ingenting, en bön är min väg, mitt osynliga ankare. Jag gör det för kärleks skull, för att bli älskad så att jag kan älska dig. Jag vill släppa mig själv, min självupptagenhet, bli fri från mitt egos slaveri så att jag kan vara en riktigt människa för dig.

Jag sätter allt på ett kort, satsar hela mitt liv. Det finns ingen återvändo, antingen finns Gud och det jag hör i mitt inre stämmer och är sant och jag kommer bli älskad och helad från denna självcentrerade fruktan. Eller så finns där ingenting och jag kommer att falla i ändlös depression. Antingen eller, antingen finns Gud och har all makt på himmelen och på jorden, eller så finns det ingenting.

Jag vet inte, jag chansar, jag tror, jag öppnar mitt hjärta, det bultar och bankar på himlens portar, är det någon där? Kommer någon att öppna?

Jag väntar, jag bultar, jag bankar

2018, Smärta, Tro, Tvivel

Hjärtat

Lämna en kommentar

20181022

Hjärtat

Jag vet inte vad jag har
eller har förlorat
varför gör mitt hjärta så ont

Nedsövd och bortdomnad
förvirring som ger vika
förlorad igen

Borttappad men lagd i lådan
hittad av fel händer
ej återfunnen

Gråten som fastnat i halsen
kommer aldrig upp
varför känner mitt hjärta sån smärta

Djupare är friden
så ropar det långt inifrån
när jag väl lyssnar

Och sen då
hur intresserad är jag
var ligger ditt medvetna fokus

Finns det en värld
bakom slutna ögon ser jag ner
varför är hjärtat så smärtsamt

2017, Frihet, Hopp, Tro

HOPP

Lämna en kommentar

2017-08-23

HOPP

jag vaktade något som jag inte ville ha
förblindad av smärtan
kramp, stel i sinnet
förlamad av fruktan

jag såg dig gå på vattnet
stormen la sig under dina fötter
jag försökte förstå
och kunde inte tro

en fasad av perfektion
regelverk av kontroll och disciplin
utbränd, förkolnad och trött
smärtsamma andetag mot slutet

jag kände dig vidröra mitt inre
du lugnade min ömma ångest
jag försökte känna
och började tro

allt jag byggt var lögner av glas
ömtåligt och skört för sanningen
krossad, splittrad
blev jag fri från mig själv

du tog plats i mig – ömhet
livet började med dig – kärlek
mitt sinne känner dig – trygghet
jag tror – hopp

2017, Frigörelse, Gud, Hopp, Lidande, Tro, Tröst, Trygghet

Här och där

Lämna en kommentar

2017-11-14

Här och där

Jag känner dig vaka över mig
Mitt i smärtans mörker så tänder du ljus
små ljusglimtar här och där

Det är ett ont mörker i världen
Själviskhet har blivit ett motto
kapitalism en reform

Som liten fastnade min själ
i ondskans taggtråd
intrasslad i övergrepp

Jagad av livets svärta
inifrån ett tryck
utifrån en press

En revolution
mot maktens korridorer
förtrycket ska blåsas bort

Du är mitt vapen
Ditt ord mitt svärd och min sköld
Kärleken du ger väcker elden i mig

Frigörelsen är så svår, det gör ont
Läkandets process är fylld av överraskningar
Smärtsam är resan som syr ihop själen

Jesus!
jag är inte som du, min väg är annorlunda
men jag följer dig, jag gör revolt

Ljuset i mörkret
inspirerar mig
ger mig hopp

Jag sjunger en sång till din ära
en sång som inspirerar mig
lyfter upp

Kärlek fyller min sår
Jag känner dig vaka över mig
små ljusglimtar här och där

2017, Bön, Frigörelse, Kapitulation, Mod, seger, Tillit, Tro

i mig

Lämna en kommentar

2017-08-23

i mig

det var så länge sen
jag kallade dig
min vän

bakåt ser allt mörkt ut
trötta ögon blickar utåt
i blindo

just här lyser det
just nu lyser det
inte mitt lilla ljus

förkolnad
utbränd
slut

mitt liv
fast insnärjt
ett stort ego

döende
flämtande
mitt lilla ljus

eldar du mig
tänder du mig
värmer mig

ingen liten eld
inget flämtande
rent starkt ljus

upprättelse
jag inte förtjänar
gråtandes

kärlek
du älskar mig
gråtandes

tar jag emot
dö
eller återföds

på nytt
som så många gånger
förr

ingenting finns kvar
av mig
du lever

i mig