2019, Beroende, Maktlöshet

Labyrint

Lämna en kommentar

20191115

Labyrint
detta oändliga mörker
förvirrat irrande
i en evighet

ekon studsar
svarta väggar tar emot
skickar vidare, vidare och vidare

kommer aldrig ut
hittar ingen öppning
fast utan ljus

hundra meter ner
gamla gruvor
grottor utan slut

kanske finns det guld
ädla stenar och kristall
silver som glimmar

vad vet jag
en dåre som föll ner
ett hål slukade mig hel

hittar aldrig vägen
hoppas hitta något snart
känner med nariga händer

sökandet tar ut sin rätt
lockad in i fördärv
vansinnets labyrint

2019, Ensamhet, Kärlek, Sorg

Labyrinten

Lämna en kommentar

20190927

Labyrinten

där någonstans
långt bort över gräset
en vindil flög förbi
krusningar bevittnade
svajande strån i givakt

därför sitter jag kvar
stilla med blicken fäst
metar i djupaste insjö
spegelblank är ytan
ringar på vattnet berättar

ser din silhuett framför solnedgången
skimrande färger bär dig ner
på andra sidan jord går solen upp
min värld släcks med dig
ett pausande andetag försvinner bort

skogen böljar sig som bugningar
vinden är herre idag
en grön armé som flutit ihop med framtiden
bortglömda soldater
viskningar som försvinner i stormen

vad är det som suddas ut
varför lider du utan att klaga
ser och känner, men ändå ingenting
kan kärleken verkligen gå fel
omvägar i livets labyrint

2018, Acceptans, Död, Smärta

Lagom störande

Lämna en kommentar

20181201

Lagom störande

Rösterna från insidan har slutat eka
kvar finns bara ett sorl
lagom störande
som vanligt

Ingen har dött, bara några sår
skadat den jag älskar mest
som vanligt
lagom störande

En krigare, instängd i min kropp
lever fredligt idag
känns störande
som vanligt

Det var en gång, för länge sen
ett annat liv
kändes störande
som vanligt

Död var liv, på väg utför
stoppades av dig
rätt ovanligt
lagom stöttande

Kämpar mot ett mörker
döden som bor i mig
lagom störande
som vanligt

1995, Berättelse, Dröm, Harmoni, Kärlek, Längtan

Ledd av stjärnorna

Lämna en kommentar

1995

Ledd av stjärnorna

Det var länge sedan som kärleken flög fritt i luften.
Ett visst sus hade väl alltid legat på lur i periferin,
men en storhet,
en helhet,
det var länge sedan,
allt för länge.
Iskall vinternatt med en stjärnhimmel så klar och gnistrande som det bara är möjligt i januari.
Det gnistrar i skaren från månens vita klara sken.
Alldeles stilla och tyst förutom stegen som bryter tystnaden,
när de tränger genom skaren med ett kristalliknande knaster.
Varje andetag blir till ett moln som ligger stilla i den kalla natten.
På väg till,
eller bort ifrån.
De rimfrostiga kala björkarna i skogsbrynet bryr sig föga om denne nattvandrares mål.
En fast blick säger mer än de frusna träden.
Dessa ögon som ser ut över fältet är målmedvetna,
fast beslutna att nå platsen där kärleken svävar fritt i luften.
Ser nu rakt fram som frusna i ett ögonblick fyllt av längtan.
Söker de över landskapet och siktar in sig på ett mål långt borta.
Ju närmare målet ju starkare blir susandet,
tills det övergår till ett surrande som stiger till skyn,
och flyter fritt omkring,
på platsen som kallas för kärlek.

2019, Ånger, Lidande, Olycka, Rädsla, Rastlös, Smärta, Stress

Letar

Lämna en kommentar

20190911

Letar

sökte utan att finna
förlorade utan lott
varningar utan skyltar

varför
trotts ett självklart svar
ekar i natten

böjdes i vinden
kroknade på egen kraft
självmatad kannibal

punkterade en lunga
andas ändå
bubblar och spottar

trött
mest på mig själv
viger mitt liv åt dig

tappat förstånd
är inte förlorad
hittar säkert något snart

värker inifrån
födslovåndor
rädd för vad som ska komma ut

ändrar mig i sista sekunden
ytterligare en gång
tar tag i min egen hand

leder bort från allt det här
nu sitter vi stilla här
det är som det är

ett mörker brer ut sig
blundar
självförvållad plåga

vem sa att det skulle va enkelt
i alla fall inte jag
fast jag trodde det

letade och blundade
köpte ingen lott
läste inga skyltar

det ekar i natten
självklara svar
hittar säkert något snart

2019, Nonsens

Leverpastej

Lämna en kommentar

20190421

Leverpastej

fastna i egen grop
dumheten gick före förståndet

mina dumma planer
värdelösa försök

ju mer skit som skyfflades undan
mer kom farandes

ingens fel
bara omöjligt och dumt

om inte annat
onödigt

tack och hej
leverpastej

Harmoni, Kärlek

Likhetens skillnad

Lämna en kommentar

1999

Likhetens skillnad

Vi sitter bredvid varandra när solen går upp.
Vi satt där långt innan solen gick ner.
På samma sätt som du, ser jag ljuset jaga in skuggorna i de hålor de kom från.
På samma sätt som du, ser jag alla världens blommor vända sig mot solen och buga.
Tillsammans känner vi dofterna som frigjorts av solens strålar, dofterna som stiger från den silverskimrande daggtäckta marken.
På samma sätt som du, fascineras jag av storheten, helheten, hur de små detaljerna bildar denna perfekta soluppgång.
Vi känner så lika, vi upplever samma sak, vi beundrar på samma sätt.
Vi är så lika varann där vi sitter i gräset.
Men ändå så olika, inte på ytan och inte i djupet. Men någonstans däremellan.
Någonstans där tankar tar form.
Du tänker på bladen, hur fulla med liv de är.
Jag tänker på molnen, hur de liknar stora trötta gubbar som snart ska sova.
Vi tänker så olika, men känner solens varma strålar värma upp dagen och skänka liv åt allt levande, vi känner på samma sätt hur behagligt det är att väckas av solen.
Det känns så skönt att dela denna morgon med dig för jag vet att vi tänker så olika så att när jag tänker på dig, då tänker du på mig.

2001, Ära, Envishet, Frigörelse, Frihet, Rebel, Säker

Liljekonvalj

Lämna en kommentar

2001-05-26

Liljekonvalj

I helvetet växer världens vackraste blomma.
I helvetets värsta stank doftar livets skönaste skapelse.
Det är just i helvetet hon kan växa.
Endast där kan hon ha sin färg, sin form, sin doft.
Utan att bli plockad.
I helvetet får hon vara ifred och kan blomma i sin frihet.
Så är det även med oss, människorna.
Vad förundrar mer än den ros av mask som sprängt en bit asfalt och blommar i gult mot den svarta hårda kontrasten.
Som blommor, kan vi växa.
Som blommor, kan vi vara starka.
Trotts motstånd hårt och segt som asfalt kan vi leva.
Så jag ber för oss alla.
Plocka oss inte där vi står. Vi växter för att vi lever och vi har var och en ett syfte.
Att dofta och visa vår skönhet, kanske just här, där vi klarar av det.

Till Pliten

2019, Ånger, Barn

lilla himmel blå

Lämna en kommentar

20190212

lilla himmel blå


varför är du så tyst
lilla himmel blå

kan du ta ett meddelande från mig
lämna det till en liten tjej

jag kanske borde presentera mig
eller vet du redan vem jag är

lilla himmel blå
var snäll och se över en leverans

ömtåligt för ett ungt öra
se till att skynda nu

för vem behöver inte förlåtelse
sorger som rinner var dag

låt mig viska några ord till dig
för trotts allt

så älskar jag dig
lilla himmel blå, skynda

2018, Kontroll, Panikångest, Projektion, Tillit, Vuxet barn

Litar på dig

Lämna en kommentar

20180925

Litar på dig

Det var då
men känns som nu
det brinner
nej svider i kroppen

Jag får inte säga nej
nej, fick inte säga nej!
jag bara kan inte
vågar inte

Måste
alltid vara till lags
bjuda up, ut, till
fast
jag vill verkligen inte

Eller, vill jag?
kanske vill jag
fast du bestämde
kanske vill jag vara med

Alltid ensam
leder och beslutar
i toppen
fronten
ledare utan gränser

Men längst bak
tyst i baksätet
livrädd
kränkt och sårad

Alltid arg på er, på dig
du som kommer nära
med krav och idéer
styr och ställer över mig

Allergi
jag tål det inte
sparkar bakut
tårar som rinner
dina eller mina

Panik
jag står inte ut när jag är under
längst bak
liten

Måste vara störst
smärta kommer annars
tar över min kropp
jag kunde inte hantera det då
kan inte förstå det nu

Du stör mig
för in maktlöshet i mitt lvi
binder min kropp
rep av skam
dina trådar, mina?
vem vet

Oklart
tydligt som
nej, otydligt
vi kan inte tyda tecknen
så jag skyller på dig
du på mig

Stannar upp
känner efter
smärtan sliter
söndrar sinnet

Den enkla vägen
ditt fel!
eller den smala vägen
mitt ansvar!

Det var så synd om mig
då
kanske lite synd om mig
nu
men inte i relation till dig

Jag tål det
det känns inte skönt
men det går
förlorad tid, åter funnen
växer lite på insidan

Bråkar inte med dig
bara tyst
du får bestämma
din är rätten
jag litar på dig
lite grann

2017, Avstängd, Förändring, Förtvivlan, Förvirring, Frigörelse, Hopplöshet, instängd, Kontroll, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Offer, Övergrepp, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Stress

Lite här och där

Lämna en kommentar

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

2018, Barn, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Projektion, Skam, Smärta

Lite kärlek för en lögn

Lämna en kommentar

20180715

Lite kärlek för en lögn

Hon lovade och lockade
Lite kärlek för en lögn
Mamma älskar dig
Om du lovar att glömma

Så nära
så varmt
Så falsk
så hemskt

Mördad av sin egen mor
Eller hennes bödel
Kannibaler som äter sina barn
Vampyrer i vardagsrummet

Skam till den som ger sig
Och stryk till den som sticker upp
Blickar fyllda med hat
Sneglas bakom luggen

Hon var för feg för att straffa
Han slog i hennes ställe
Hon var för arg för att älska
Han hatade för dem båda

Förenade i hat
Fixerade som av kärlek
Men bara som om, som av
Hat, tjafs och gnäll, inget annat fick plats

Omöjligt att duga
Svårare att bli älskad
Allt som fanns av godhet gavs bort
Men inget räckte hela vägen fram

Tomheten tog misslyckandets plats
En börda som var någon annans
Ingen blev fri av projektionen
Alla mer fjättrade i lögnernas nät

Lite kärlek för en lögn
Om du lovar att glömma

1998, Ångest, Droger, Förvirring, Hopplöshet, Lidande, Meningslöshet, Psykosdikter, Smärta

Livet

Lämna en kommentar

1998

Livet

Det som synes lätt och inte alltför långt borta.
Det som lovades så härligt.
Det som med en snabb överblick såg ut som en njutning.
Det blev inte så, det var inte så och det ska inte bli så.
Som en stor och lång avtändning,
början som ett skrik och fortsättningen som en frossa.
Fel och brister, ondska och mörker.
Det som borde ha varit en lek blev blodigt allvar.
Och i skillnaden mellan lek och allvar så bildas kraften.
Det som började så hemskt såg vid slutet ut som en belöning.
Och sökandet efter det härliga och njutningen vill bara få börja igen,
och än än gång få mötas av avtändning och frossa.

1996, Döden, Meningslöshet, Psykosdikter

Livet och döden

Lämna en kommentar

1996

Livet och döden

Vi föds för att dö,
livet tar sin början vid slutet.
Resan mellan liv och död är meningen med allt.
Varje cell i universum bidrar med sin del till den stora födseln.
Den stora födseln som föddes av döden,
inget är skrämmande när begreppen är små.
Storheten i universum skrämmer ofantligt.
Utvandringen från världen in i det heliga kan ses svår,
med det beror på.
En skjorta som stryks är inte svår att stryka om den inte är skrynklig.
Inte heller är världen svår att räta ut om den inte krånglats till.
Lev lätt,
och du tjänar din gud.
Din gud, min gud, du och jag,
samma sak fast med olika perspektiv.
Svårt att leva på slutet men så oändligt stor är dock befrielsen från livet.
Det som en gång skall skilja livet och döden föder sedan livet åter och överlämnar livet åt döden.
Valet är ditt, vill du leva eller dö.
Valet är viktigt så länge du vill välja.
Det ända som är livsviktigt är att inte göra det valet åt någon annan,
för då måste den personen börja om och det försenar döden i längden och ingen vill väl ha en lång och plågsam död.
I alla fall inte jag,
och jag tror inte jorden vill det heller.
Meningen med livet är dock att glömma döden tills den kommer av sig själv.

1996, Självmord, Smärta

Livlinan

Lämna en kommentar

1996

Livlinan

Vad var det som surrade?
Vilket var ljudet som smög i utkanten av verkligheten.
En lina av hopp utsträckt till den som ville ta tag.
I ett hav av oändlig olycka.
I fogarna hördes ett surrande.
Hunger efter tröst drivs av ensamheten.
Repet som sträcker sig bort till det surrande ljudet.

Högmod

Luftballongen

Lämna en kommentar

1997

Luftballongen

Med tinnar och torn reser sig staden högt över vattnet.
Så långt ögat kan nå finns det tecken på liv.
I stadens kärna dunkar en häftig puls.
Människor far runt utan att se staden.
Högt uppe i luften ser jag staden breda ut sig och omfamna den stora grupp människor som samlats för att leva tillsammans.
I ett högt tempo mitt i centrum för att sedan lugna ned sig till ett stilla och varsamt beteende i stadens utkanter.
Människorna där nere kastas upp och ned och fram och tillbaka av motgångar och framgångar.
Så totalt styrda av sina känslor.
På hög nivå känns inte känslorna igen så lätt, jag är fullt koncentrerad på vart vinden för mig.
En likhet är dock att veta att någon gång kommer man att landa, fast utan att veta när eller var.

Avsky, Avstängd, Bitterhet, Förvirring, Frigörelse, Ilska, Lidande, Smärta, Sorg

Lurar

Lämna en kommentar

20161212

Lurar

Ditt falska leende ekar tomt i det rum
som krossats av dina lögner
sönderslagen inredning,
allt hade ditt namn på sig
Graverat
Stökig oreda
och jag skyller bara på mig själv

Lurar du mig en gång så kan det vara otur
Lurar du mig två gånger så är du dum i huvudet
Lurar du mig tre gånger så är jag dum i huvudet

Jag vill att du lurar mig igen, eller
Kanske ska jag lura dig?

Hämnd smakar så sött på tungan
men är så bitter att svälja

det svider i magen

Himlen ropar på mig
men jag är upptagen

Ett litet hat har smugit sig in,
fått plats i finfåtöljen

Smög in på en gammal inbjudan,
listig liten rackare

Lurar jag dig en gång så har jag tur
Lurar jag dig två gånger så är du dum
Lurar jag dig tre gånger så är jag proffs

Den som betalar räkningen får lida

fram och tillbaka

Jag tar en springnota

2018, Ångest, Kommunikation, Lidande, Offer, Övergrepp, Överlevare, Smärta, Tillit, Trauma, Vuxet barn

Lyssnar

Lämna en kommentar

20181201

Lyssnar

varför är du så tyst
jag lyssnar

du skriker så högt annars
när jag inte lyssnar

det blir liksom tyst
är du förvånad

jag kan inte bry mig hela tiden
har heller inte så mycket tid över

säg vad du vill få sagt
nu lyssnar jag

jag ser att du gråter
fast jag inget förstår, så vet jag

du har inga ord
jag förstår

kan helt enkelt inte prata
men du skriker när jag går

så vi måste känna
tillsammans

det var ju därför jag gick
kunde inte känna som du

tankarna lämnade kroppen
du blev kvar, ensam

skriker så att jag blir trött
förstår du inte

jag orkar inte nu
det jag inte orkade då

det var för hemskt, då
känns hemskt även nu

hur kan någon leva i sådan smärta, något
är det därför du skriker

höga ljud gör ont
skär från själen genom kött och ben

och jag
som satt mig ner för att lyssna

inga ord kommer
det finns inget att förstå

ändå ser jag på dig
du försöker berätta

jag måste släppa allt
du vet, jag är stor nu, viktiga saker..,

inte av kärlek
den dog för länge sen

utmattad ger jag upp
smärtan till trotts

ser in i dina ögon
berättelsen lamslår

tror inte att det är sant
var sant

hur kan någon vara så grym
göra så fel

mot dig
mot mig

minnen suddas ut
då blir till nu

jag lider med dig
du tittar på mig

ögon så rädda
fyllda med längtans smärtsamma tårar

du ser mig
jag ser dig

vi ser varandra
för en stund är jag hel

tar upp dig i famnen
håller om mig själv

1996, Förälskelse, Kärlek

Låt ditt inre blomma / Låt det blomma i ditt inre

Lämna en kommentar

1996

Låt ditt inre blomma/ Låt det blomma i ditt inre

Rosor som växer ur mitt bröst,
river min hud med sina taggar.
Vad är inte priset för att få se skönhet.
Blommande,
doftande sträcker de sig upp mot himmelen.
Jag ligger i gräset och beundrar hur de vajar fram och tillbaka i vinden.
Röda som blodet som sipprar ur mina sår tillfogade av de vassa taggarna.
De ljuva blommornas färg gör mig het,
blodet känns som om det kokar.
Är det skönheten,
eller är det gift som bränner från de skyddande tänder som pryder blommornas stjälkar.
Ett blad trillar av och singlar sig sakta ned och landar på mina läppar.
Jag kysser bladet och inser att det bara var det första av många som ska falla mot min kropp, täcka över mig och endast lämna ett par kala stjälkar med vassa taggar kvar.
Men nästa år om Gud tillåter så kanske vinden blåser bort de gamla löven och de kala stjälkarna kanske åter får knoppar som ska slå ut och åter visar sin blodröda färg.