Låt mig få besudla dig

Låt mig få besudla dig

Varför är du så snål?
Varför gläntar du din dörr?
Låter ljuset i en smal strimma rinna ut i mitt mörka rum.
Inte kan den tunna strålen mätta min hunger.
Är jag en varg för dina ögon? En ulv som skrämmer.
Du behöver inte vara rädd
Låt ditt ljus bränna min ludna kropp.
Tro på din godhet.
Tro på din styrka att rena.
Öppna din dörr och rena min själ från ensamhet och rädsla.
Låt mig naken få komma till dig.
Jag skänker dig i din renhet all den njutning min skam kan förmå att tänka ut.
Låt mig komma till dig och jag skall låta dig komma tills du inte tror att du kan komma mer.
Låt min smuts få ta dig ännu en gång, tills du ser att det du trott var omöjligt är verklighet.
Bränn mig.

Låt mig älska dig

2000-12-23

Låt mig älska dig

Älska dig smeka dig
Leta mig igenom din kropp
Ge dig till mig
Och du ska få min snopp
Mellan dina ben
Kärlekens ros
Du är så len
Jag nuddar med min nos
Min tunga får dig att sjunga
Ditt stön är min bön
Din lust kommer först
Jag ger och du får, slukar och tar
Allt som jag har
Jag lägger dig på mage
Solen lyser varm
I denna härliga hage
Jag fångar din barm
Du ber att få vända dig om
Alldeles innan du kom
Din kulmen får dig att njuta
Du trycker så skönt jag vill spruta
Du är nära att brista
Jag sprutar in i dig det sista
Jag rycker inne i dig
Du omfamnar mig
Våra safter blandas i ditt inre
Ett barn blir till
Det blir inget mindre
Det är vad vi vill

Låt oss festa

Låt oss festa

Jag vill bjuda dig på fest.
Jag vill visa dig något.
Jag har hittat något jag vill att du ska få.
Jag kan inte säga vad, kan inte förklara.
Jag vet att du kommer att förstå.
Du säger att du inte vill gå på fest.
Du säger att du redan har något.
Du vill inte ha mer.
Du säger att du redan vet.
Du säger att du redan förstår.
Jag säger nej.
Du säger Ja.
Jag säger Ja.
Du säger nej.
Är du rädd?
För vad?
Allt du vet, allt du var rädd för är borta.
Du vet inte. Du förstår inte.
Jag vet inte. Jag förstår inte.
Jag vill ta med dig på fest.
Ett stort kalas för att upptäcka.
Upptäcka något jag hittat, något jag inte förstår.
Något som du kan, något som du vet.
Jag behöver dig för att förklara.
Du behöver mig till inbjudan.
Jag bjuder nu.
Jag vill bjuda dig på fest.

Lämnade

20191115

Lämnade

vinkar av på stationen
ett avsked sker rum

resan bort
eller kanske ifrån

otåligt väntande
skyldiga blickar

tårar hålls tillbaka
minnen bleknar

vändpunkten blir mindre
smalnar av i fjärran

på väg någonstans
har en destination

men jag
bara sitter här

mil efter mil stirrandes ut
söker förgäves med blicken

inser sakta förskräckt
jag lämnade dig

Längtan

2016

Snödroppen tittar fram med sitt hopp om sommaren, som en lykta lyser den upp dvalan av ensamhet.
Mina tankar är som vindarna i öknen, de lockar att sola i den sköna värmen. Sanden är ljummen först på morgonen men efter lunch är den golvet på en brännugn som förintar och gör slut på allt som inte är sand.
Längtan tittar fram i mig, blir snabbt till en ökenvind och brinner snart upp på tusentals små sandkorn av ensamhet.
Längtan tänds som en snödroppe i mitt inre mörker av kall nattskuggad ökensand. Den lilla lykta som tände hoppet om kärlek så varm som solen självantänder så lätt och brinner ner till små grå korn av aska. Aska som tårar i öknen.
Vinden som reser genom tid och rum blåser bort alla spår av sorg, askan yr över ökensandens tusentals små korn som vittnar om den längtan som brann nyss.
En vinter lägger sig över ökensanden, övernaturligt kall och karg.
Ensamhetens dvala slår läger i mitt bröst, allt blir stilla.
Hjärtat slår, ger näring åt små längtandes rötter.
Ur den smältande snön slår ytterligare en snödroppe ut.
Längtans droppe hänger över den smältfuktiga sanden, den slår ut och sträcker sig mot solen i sin brinnande form och landar snart som aska på den heta sanden. Redo att kastas omkull av vinden som tar längtan genom tid och rum så att du alltid finns kvar i mitt hjärta och kan slå rot, slå ut och blomma som hoppets sista droppe.
Jag längtar efter Dig

Längtan

1997

Längtan

Längtan är vad jag känner.
Längtan efter mina vänner.
Inte efter ”polarna” utan efter mina vänner.
Jag längtar efter min mamma.
Efter min bror och mina systrar.
Längtar efter att få prata.
Ha någon att berätta för.
Någon att lyssna på.
Friheten saknar jag bara.
Men jag längtar efter någon att prata med.

Att skriva är nästan som att umgås,
man blir i alla fall av med lite tankar.
Allt verkar lite mindre ensamt när man umgås med papper och penna.

Mammas Håkan

20180818

Mammas Håkan

Han är arg
vägrar ha ont längre
hon hotar
instängd i rummet
på andra sidan dörren

Tårarna rinner
hänger i handtaget
hon håller emot

Snälla mamma öppna!!!
hon är starkare
han släpper taget
hasar ner med ryggen mot

Du får skylla dig själv
säger den stängda dörren
rösten bakom är hård

Han har redan skyllt sig själv
snälla mamma kom tillbaka
ta hand om mig
ilskan rinner av
sorgen rinner in
smärtan tar över

Dörren vibrerar
jag kommer säga till Håkan
när han kommer hem
dörren har mammas röst
fast
fylld av hat

Håkan
det isar sig i blodet
det gör ont med slagen
svidande kinder
haltandes lår
andedräkten i näsan
sticker i ögonen

Smärtan på utsidan
gör bara ont
smärta
spelar ingen roll
bara stänga av
pausa livet

Slagen, pinad, hånad,
av Håkan
spelar ingen roll
Den frånvända blicken
gör ont
mammas bortvända ansikte
värker
Överlämnad av hennes händer
brister förbi gränser
övergiven av hennes ord
ensam i kaos

Snälla kom ut
snälla mamma
det gör ont
hatet plågar inifrån
går inte att stänga av
snälla

Dörren skriker
tyst unge – Håkan får ta dig
en yxa hugger mellan deras hjärtan
klyver kärleken i två
trasiga delar
kluvna känslor
kluvna tungor
lögnen smyger in

Finns ingen tillflyktsort
smärtan bränner inifrån
övergiven
bortgiven
överlämnad till våld
mammas önskningar
han uppfyller dem alla
mammas nya man
mammas bödel
mammas Håkan

Mammas lilla monster

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

Mardrömmar

1997

Mardrömmar

Ibland undrar jag om det finns något slut.
Men vad är det som ska sluta?
Jag kan minnas gånger då jag sprungit hem den sista biten genom skogen,
rädd.
Rädd för vad då?
Ibland undrar jag vad det finns att vara rädd för.
Vad är det som skrämmer mig.
Jag minns en gång då jag knappt en meter var.
Då låg jag under täcket och skrämdes av allt som var utanför.
Utanför det om kanterna åtdragna täcket.
Än idag drar jag täcket över huvudet ibland och stänger ute allt farligt.
När jag efter sådana nätter vaknar så känns det alltid som en befrielse.
Befrielse från vad?
Dagen har just gjort slut på natten och med den stoppat iväg alla hemskheter.
Men dagen är ju bara början på nästa natt.

Masken

2001-06-30

Masken

Vad som skrämmer mig hos dig.
Är att du är så lik mig.
När jag ser din sorg så vet jag hur det känns.
Jag kan förstå mig själv.
Men vad är det som har hänt dig?
Jag kan förstå din känsla, men inte varför.
Vad är det för likmask som krupit in i din själ.
Och varför har den krupit in i din själ?
Det är bara så meningslöst.

Maskulinum

2001-06-14

Maskulinum

Vi se varandra likt blommor på en äng.
Långt borta men tillräckligt nära för att locka.

Locka till lek, locka till skratt.
Jag ser dig och ler, vi leker tafatt.

Om blommorna står i frihet och når varandra genom vinden.

Av sommar ljumma vindar strös blommors från kropp till kropp.
Då vår värld helt utan hopp.

Ty blommor är vi två av samma sort, men grönskans äng är ej vår moder.
Vi vissnar sakta på hårt grus, och frön vi ej sprider.
Vi lever i en skövlad värld där hat är näring till de blommor som liknar svarta rosor på sina taggiga stjälkar.

Ståltråd formar här vår kropp.
En svart ond form, utan hopp.

Ändå ser jag dig le i smyg, ständigt skygg för ondskans avsky.
Vi lever i denna mörka värld, utan rötter, utan fötter.

Vi ser vårt mål i lek och skratt
Vi drömmer om dig var eviga natt.

Att du trots att vi ej rötter har
Kommer, ser oss, plockar och tar

med oss hem till din svala vas, där ljuset lyser i en helt annan fas.
För här vill vi inte längre vara, ligga på gruset vi vissnar bara.
Bortkastade, slängda från världens sol
Det, är inte det minsta cool.

Men

20180715

Men

Det är så många tårar som står i kö
Ett brustet hjärta krossades
För länge sen
Men läkte aldrig ihop

Mördad av sin enda vän, skyddet som kollapsade
Rasmassor är vad min själv besitter
Spillror av det liv som jag en gång fick
Men som krossades

Du kramade mig där en spik stack ut
Jag sårade dig
Dy kysste min rygg och skar dina läppar
Men du fortsatte

Jag ser inte längre din hud
Ärrvävnad täcker din kropp
Kärleken du gav hade ett pris
Men nu älskar jag dig

Meningslöst

20191225

Meningslöst

äntligen
vidrigheterna ligger på golvet
en sörja

hatet som koagulerat blod
förkalkade ådror
död fast levande

hat och förakt
livet själv som offer
hatar verkligen hela jävla skiten

samtidigt brinner en längtan
ömhet som aldrig tas emot
håller för hårt i hatet

kan inte skylla på kärleken
men hatet tog plats
smärtan håller jag fast

kan inte ge upp det här
måste vara lojal
ett helt liv förlorat

den insikten vill jag inte ha
kan inte bära den ångern
kan inte drömma och förlåtelse

vem vore jag annars
självhat bor i mina tankar
ondskan har sin boning här

kan inte andas ut
vågar inte ge upp
törs inte släppa taget

rädd för att gå sönder
vad som kommer sen skrämmer
straffad för mina hemligheter

biter ihop
håller tillbaka
kanske orkar jag ytterligare ett år

Mentorn

20200131

Mentorn

Han sa det
även Han sa det
många var frågorna
alla liknade varandra

för den som hört
har ögon och öron
ser mer med hjärtat
allt går igen

ingenting är förlorat
Han sa det
svaren mättade några
även Han hörde

enkelt att fråga
lätt att ge svar
svårare att ta emot
hjärtat hör omöjligt svårt

Mer

20190223

Mer

sammanbiten, stilla utan att fly
kramper som inte syns accepteras
så länge någon tjänar på det
blir det mer pengar så…
eller mer saker, kanske prylar
mer

en kramp som kramar har fastnat
huvudet snurrar
planer och idéer fyller egot till bredden
längtar efter något annat, men vill ha mer
så oändligt mycket mer
mer

göra klart, få kontroll på hela skiten
färdig, mins ett rop från pottan
vill vara duktig, riktigt duktig
får aldrig nog, behöver mer
mer bekräftelse; mycket
mer

men det blev fel, det viktiga försvann
år som flög förbi var fyllda av dagar
små stunder och ögonblick i rad efter rad
snacka om något som livet kunde haft mer av
mycket mer av stundande ögonblick
mer

så en morgon tänds små ljus
gryningen hinner snabbt ikapp
även ett inre ljus tänds och skänker hopp
gärna mer av den varan, tänd ljusen
mer ljus från alla håll och kanter
mer

så nära, allt var nästan stilla
ett ögonblick flög förbi
fångade det nästan
men ville ha mer stillhet
ögat blickade vackert, ville ha mer
mer

uppgiven, på gränsen
fast inte över, bara lite för nära
misslyckanden rycker tag
vill inte tappa något mer
behöver inte mer eller fler förluster
mer

Min alldeles egen

1996

Min alldeles egen

Det var så länge sedan,
det känns som om tiden vi sist var tillsammans var något som hände någon annan,
och som i sin tur berättar det för mig.
Men vart efter vi umgås kommer du mig allt närmare,
och det som var ett minne blått är nu starkaste verklighet.
I min hand så känns du helt underbar.
Mina tankar som för mig bara är tankar,
får dig att ta form,
och de ger mig för första gången på länge en mening.
Tillsammans får vi en del av nuet att leva vidare.
Känslan är stark och ju mer jag får känna dig,
ju snabbare går det.
Allt som jag burit inombords får nu komma ut och bilda ord.
Med din hjälp så håller jag mig flytande,
och får kraft att uttrycka det som jag djupast känner.
Att fatta dig i min hand,
och se dig röra dig över pappret,
och se hur du lämnar ord efter dig som betyder något för mig.
Det gör min så stark att jag känner att inget är omöjligt.
Och jag vet att du bara är min.
Min alldeles egen penna.

Min bror

1996

Min bror

Jag skulle dö för dig,
du är min broder.
Mitt blod och ditt blod är av samma slag.
När jag tänker på dig känner jag ansvar.
Ansvar och vördnad.
Jag minns när du var så liten att du själv inte visste att du fanns här på jorden.
Jag höll dig i mina armar,
jag var så full av förundran och stolthet.
Det ansvar jag kände att jag hade för dig när du var så liten har bara vuxit sig större med åren.
Jag älskar dig så högt,
bland det bästa av allt på jorden så är du en av de främsta.
Jag har inte alltid stått vid din sida och gör inte så nu heller.
Livet har tvingat mig att gömma mig i mörkret och jag har gått miste om många stunder med dig.
Jag må vara långt borta just nu men det betyder inte att du är långt borta från mig.
Du är en av dem som ligger mitt hjärta allra närmast.
Du finns alltid hos mig i tanken och hjärtat,
min bror.

Till Mattias från Andreas

Min bror: & hans fru

20180630

Min bror: & hans fru

Jag skulle dö för dig,
du är min broder.
Mitt blod och ditt blod är av samma slag.
När jag tänker på dig känner jag ansvar.
Ansvar och vördnad.
Jag minns när du var så liten att du själv inte visste att du fanns här på jorden.
Jag höll dig i mina armar,
jag var så full av förundran och stolthet.
Det ansvar jag kände att jag hade för dig när du var så liten har blandats ut med den beundran jag känner inför hur du manövrerat ditt liv till just den här dagen.
Jag älskar dig så högt,
bland det bästa av allt på jorden så är du en av de främsta.
Du var en lillebror för mig, nu blir ni två – som blir till ett.
Du har funnit något, vunnit någon
Elizabeth, du har funnit min bror, du har vunnit kärleken
Ni är ett av dem som står mig allra närmast.
Ni finns alltid hos mig i tanken och hjärtat,
min bror, en äkta man
och hans fru,
en äkta fru.

Till Mattias & Elizabeth från Andreas

Min lilla vän

20200201

Min lilla vän

jag minns när du var liten
du är det ofta än
liten i min famn
börjar bli stor i världen

ville ge dig allt
låta mitt inre ljus
lysa upp din värld
och det gjorde jag

jag vet att det är sant
ett mynt med annan sida
sanningen är den
mörkret bor också i mig

den ena sidan vill ta över
glömma ljus, förneka mörker
en inre kamp
jag kan inte vinna

kämpa mot sig själv
förlora mot Gud
jag ställer mig på högkant
ser det onda i det goda

sån är jag
både ljus och mörk
ville ge dig det ena
gav dig allt

även du har två sidor
förenad blir du hel
inte jagad av ljuset
ej heller slukad av mörker

jag minns när du var liten
du är det ofta än
stor i min famn
fast liten i världen

Min lycka i dina händer

2001-04-19

Min lycka i dina händer

Sorgen stiger i takt med slussluckans sakta öppnande.
Jag dammen. Du öser över.
Mera, mera. Massor, massor.
Förstår du inte att jag liten är.
Du släpper på mer och jag tar emot.
Du väntar dig att jag skall öppna mina luckor. Släppa taget.
Vart jag mig i världen vänder, kan jag inte tömma mina händer.
Du öser på med mera massor.
Ser du mig som liten är.
Jag vet inte att jag kan släppa ut. Bara ta emot.
Har du glömt att du en gång liten var.
Att mycket och massor är för mycket massor att ta emot.
Eller är det därför du öser på?
För att du aldrig fick förstå?
Gick dina luckor sönder när du brast och nu är det enda du kan att släppa ut.
Låta allt strömma bort från dig.
Snälla var varsam, jag ber.
Låt mig få lära och växa i min egen takt.
Ös inte för att du blev dränkt.
Jag har bara mina två portar och brister de blir jag som du.
Amen.