Stilrent

20171126

Stilrent

Ta min själ
Ge mig vingar
Eller ryck av dem
Jag vet inte vem jag är

Vem är du?

Som en isborr gräver sig smärtan ner
Borren tar med sig all skit upp till ytan

Ensam sitter jag stilla
Väntar inte på något
Eller någon

Det ekar
Samma ord studsar fram och tillbaka
Magen som en ravin

Är det änglar som sjunger?

Är jag död
Eller sjunger någon för mig
En vaggvisa jag hört förut
Men glömt bort

Som en snäcka mot örat
Brusar mitt inre när jag lyssnar
Så jag låter bli

Nej, ånger tar mig tillbaka
Bättre fäkta illa än fly
Osynliga händer kväver mig
Svårt att få luft

Vackert är ett ord vi inte använder

Stilrent

Tror inte det jag hör
Urfattig
Blev min död
Känd i efterskott

Lönen kommer för sent
Jag skrev inte för mig
Det var för din skull
Du får alla sanningar
Allt landar, hamnar på plats

Inte mitt problem
Jag är redan död
Fick bara se en bild
Ett foto från framtiden

Jag hälsar er adjö
Från nu till framtiden
Så ser jag tillbaka på det inträffade

Stilrent

Inte en rak linje
Inte en kurva skön

Vanmakt tog förståndet
Ifrån mig föll allt

Intet kom avlösande

Vakant står det på min runa
Nöjd står jag där
Osynlig för dig, men jag står här

Det reser sig i nacken
Håren kittlar
Är det någon bakom ryggen

Du sitter vackert
Stilla
Stilrent
Vänder dig om och frågar

Vem är du?

Stjärnstoft

20190805

Stjärnstoft

i stillheten är det så enkelt
tankar rör knappt världen
snabbare än ljuset
rör jag mig i fantasin

sen rullar morgonen in
ljuset snabbare än ljuden
dofterna kommer sen
sist känslorna

den döende kroppen
påfrestande
utmanar evigheten
gravitation stretar emot

blundar igen
en värld på insidan
möter det förgängliga
sjunker ner i en utandning

andas in
en bön tar form
låter den komma
stretar inte emot

inga tankar har värde längre
kroppen skriker till
känslor rusar rakt igenom
lämnar plats

evigheten möter upp
sjunger tillsammans
som ett, fast två
jag är

att jag är
så enkelt i stillheten
världen rör knappt tanken
fantasin rör mig

morgonen väcker de mina
ljud som vittnar om känslor
kroppar som växer
barnen

frukost av flingor och bröd
fast suktar så mycket mer
stjärnstoft
jag är

kroppar svekfullt allvarliga
var och en i sitt eget
ändå hungrar de
stjärnstoft

stillheten gör det enkelt
tankar som rör världen
snabbare än ljuset
formar med min fantasi

Stå stilla

2001-04-06

Stå stilla

Jag ber till Gud. Jag fruktar Satan.
Jag önskar rätt vindar att föra mig genom livet.
Jag gör vad jag kan för att vara en god medborgare.

Jag har sökt Tao. Jag har följt den store Krishna.
Varje ord av de stora profeterna har jag sugit i mig som om de vore vatten för en svamp.
Jesus, Gandhi, Buddha, Mohamed, Haile Selassie, Bob Marley.
Herman Hasse har visat mig vägen.
Gin Jang, gott ont. Himmel eller helvete.

Den nya eran med kvantfysik och själen som energi.

Alla läror, alla tankar för mig någonstans.
Bort från livet.
Till en möjlighet, till en energikälla, till en tro.
Men bort från livet.
Till en utopi, till en himmel, till logik.
Men bort från livet.

Stå stilla

1997

Stå stilla

En vilsen vandrare på den rättfärdiges väg,
inte bara ett utan många steg på stigen utan mål.
Långt bort utan kontroll,
vilseledd av onda lögner och krafter fulla av svek.
Där lögnen är det enda rätta och kärleken framstår som något ouppnåeligt och alldeles för krångligt för att locka.
Makt över andra skänker kraft och gör härskandet till en kamp mot friheten.
Medmänniskor som styrs av de maktlystna svaga människorna fulla av fruktan för kärleken.
Dessa svaga maktlystna människor som tror sig göra rätt när de fattar beslut,
högt över de kämpande människorna.
Slavar, förslavade går de vilsna mot döden på de rättfärdigas väg lockade av materia som inte innehåller mer glädje än ett tomtebloss för ett barn.
Endast genom att stanna upp och se sig omkring kan man få kraften och visdom och med dess hjälp hitta rätt stig,
den enda stigen,
olik för varje människa men ändå en stig som leder till den stora kärleken.
Tillsammans om vi alla vandrar på kärlekens väg blir vår styrka så stor att vi får makt att förgöra de slavdrivande onda människorna som styr våra liv högt ovanför våra huvuden.
Svårt,
svårare än du tror,
för att stanna upp och stå still är inte det enda som behövs för att överlista de maktlystna.
Vi måste se den väg vi vandrat och inse hur fel den varit,
se rädslan mitt i vitögat och kunna säga nej till lockelserna som de rättfärdiga styr oss med.
Om det synes svårt så är det inget jämfört med smärtan som kommer när det stora slaget kommer om din själ.
Klarar du av att se sanningen?
Sanningen är att du och ingen annan har vandrat din väg och hur lurad du än varit har valet alltid varit ditt.
En vilsen vandrare som vandrat på fel väg ledd av de rättfärdiga och maktlystna som stannade och såg rädslan i vitögat och vann kampen mot ondskan.
En vandrare inte längre vilsen utan full av makt och kontroll över sitt eget liv,
sitt eget liv och ingen annans!
Full av frihet och kärlek.

Svarta hål

2001-06-30

Svarta hål

Du var ett drunknat svart hål.
Jag gick för att hämta dig.
Jag sjönk ned i ditt väldiga mörker.
Jag sjönk ner och gjorde dig svartare, mörkare.
Min själ blandades med din och våra hjärtan klövs av den vassa tunga som viskade smärtans toner i djupet.
På botten var vi, ledlösa och djävliga.
Sen steg jag upp ur helvetet.
Nu står jag på egna ben. På fast mark.
Du är fortfarande en drunknad smärta.
Hur ska jag våga gå för att hämta dig.
Du, du som fick mig att drunkna förut.
Ändå kan jag inte gå utan dig.

Svarta löv av fruktan

2016

Svarta löv av fruktan

Som mörka blad faller de ner på den fuktiga svala marken. Svarta av möda och sot från själens alla ansträngningar.
Likt tungt läder lägger sig ett lapptäcke som en skyddande rustning över nakna rötter när löven bäddar ner sig inför den stundande vintern.
Rötter som kranskärl på ett svullet och slitet hjärta. Blod som har små molekyler av fruktan som liftar med de röda plättarna och förgiftar själen.
Den nakna hälsan ligger som kala rötter i kylan, fäller mörka tankar som skyddande höstlöv, svart läder ger skydd, mörker tar mörker. Allt kvävs, men det går sakta, sakta, det som domnar bort lämnar medvetandet så subtilt att förlusten är befriande.
Babylon har rest sig, kräver sin lön. Den falska guden tar allt i besittning, stress rinner genom allt som en vårflod fylld av höst. Det mörka vattnet ger inget liv, kala rötter suger sörjan och släpper sin prakt. Svarta blir löven av alla tankar som stormar fram som eko i en stor ihålig sten utan resonans. Arbeta lite till, snart framme, låna eller spar, den som har han har. Prestera och leverera, bara några steg så finns lyckan där, snart, härnäst, bakom nästa köp, lön eller prestationstest.
Kranskärlen värker, ansträngningarna får själen att sjunka ner i rötterna, suga i sig smutsen så att andens alla blad fäller fruktan så svart som läderlappen. Lapparna, den rustning av rädsla som täcker, berövar och bedövar det liv som sakta släcks utan att ha fått bära frukt, utan att ha fått blomma, utan att ha fått leva i det eviga Sion.

Svartalfen

1996

Svartalfen

Min granne är en svartalf, jodå det är sant.
Jag har i och för sig aldrig sett honom men det är sant.
Sent på kvällarna hörs konstiga ljud från andra sidan väggen,
ljud som aldrig hörs hos mig.
Läten som jag aldrig hört någon annanstans.
Fönstren in till min granne är alltid täckta med gardiner och alltid när jag får förbi vårt hus ser jag skuggor dansa innanför gardinerna.
Det luktar alltid konstigt utanför min grannes dörr,
en odör som påminner om ett ostädat omklädningsrum.
Så luktar det inte hos mig och ingen annanstans heller för den delen.
Ibland hörs det musik genom väggen som jag delar med min granne.
Jag brukar sitta vid min sida av väggen och lyssna.
Min granne spelar något konstigt instrument på sin sida väggen.
Det är nästan jämt samma melodi,
en klagande vemodig jämrande sång.
Jag kan se honom framför mig där han sitter på andra sidan väggen med sitt konstiga instrument och med sina svarta öron.
Jag kan se hur han blåser och drar i spakar och knäpper på strängar för att få fram sina konstiga toner.
Sådan musik hörs ingen annanstans i alla fall.
Inte hos mig.
Men så ju min granne en svartalf.

Svidande kyssar

20190912

Svidande kyssar

där hade jag stått så länge
förlorade andetag
syrelös

gråter tårar för dig
ser hur illa jag gjort
sårat där du var svag

min enda styrka är den
jag ser hur jag var svag
hur det smärtade dig

kysser jag dina sår
förlåter du mig då
kan du ta emot

ser du alla såren
de fanns redan där
ser du när jag kysser

för du skrek i natten
ropade förtvivlat
blindhetens ekon

jag kysste dig aldrig
ska inte ljuga
ej heller försköna

alla såren
de som redan fanns
en människas sargade kropp

så låt mig kyssa dig nu
kärleken är din
bara älskar för dig

jag har stått här länge
ser i dina ögon att du förstår
når jag dig trotts att det svider?

Svindel

2015

Dina ögon tindrar och lyser av kärlek, de kittlar mitt inre och väcker det hjärta som gömts undan för en evighet sedan. Det jag känner för dig är så stort, det känns som om världen inte räcker till för att ta emot den själ som bor i mig, det hjärta som bara vill älska dig. Jag får svindel när du ser på mig och mitt hjärta öppnas som en avgrund där jag drunknar om jag faller i. Hjälplös, för alltid förlorad, skyddslös och totalt överlåten till dig är det enda steg jag kan ta för att gå framåt. Rädslan håller mig tillbaka. Jag tänker på Robyns låt och det är en kamp i mig. Det är så starka känslor, den rena, oförstörda och äkta kärleken. Yrsel, svindel – det ljusnar för ögonen, som att bli uppryckt av en vind och förd långt bortom verkligheten. Tal, ord, tankar – allt blir överflödigt och jag känner hur jag drunknar i dig, i dina ögons blickar. Kärleken du ger spränger mina dammar och jag exploderar och vill kasta mig rakt in i dig och för evigt sugas upp av ditt inre och förenas, förseglas och förhärligas tillsammans med dig.

Systemet

2000

Systemet

För hundra år sedan var det lätt
För en svart man att göra rätt
Det var lätt att hata
Fick inte gå på samma gata
Vita och svarta på samma buss
Glöm en flicka och pojke å en puss
Ingen kärlek mellan svarta och vita
Jag skulle vilja säga mellan de rika
Mellan de som aldrig blir lika
Fattiga och rika
Glöm svarta glöm gula, glöm fina glöm fula.
Glöm vita och röda, ingen är värd att döda.

Det är som samma kamp nu som då
Eller är du för rik för att förstå
Lyssna nu så
Ska du få veta att det kan gå
För jag är en som vet att det är så
Är du redo att förstå
Nå.

Nåd för de rika, inga huvuden skall rulla
Mat till de fattiga, bjud på mjölk och bulla.

Var och en får göra sitt, kampen når inte gatan
Den som vill ut och strida
Har en större kamp han måste blida

En rik eller en fattig- en slav eller herre
Båda är fast i systemet, vi har gjort systemet fast
Var och en måste själv frigöra sig själv.

Så hatar jag mig

20180304

Så hatar jag mig

Så hatar jag dig
äcklas och irriterar
tankar som inte får tänkas
skam över all skuld, i det dolda

Så hatar jag dig
påträngande fastnaglad
beroende, du har gjort mig beroende
allt är ditt fel

Så hatar jag dig
vit som snö
oskyldig som få, skyldig som många
uttråkad offrade jag för mycket

Så hatar jag dig
Fastspikad på en vägg
avslitet hår
så värdelös i mina ögon

Så hatar jag dig
ful och fixerad eller fixerande ful
all min skit har jag lagt på dig
och du bär, oförmögen att skilja åt

Så hatar jag dig
jag ser alla dina svagheter
ditt sjuka behov sticker ut som en kniv i sidan
så lätt att bajsa på dig

Så hatar jag dig
du saknar värdighet
lever med toalettrullen i handen
alltid redo att ta mer skit

Så hatar jag dig
orättvist
orättfärdigt
oschyst

Så hatar jag dig
lögner och dålig moral
sniken och måttlös
tanklös och impulsiv, självisk rent av

Så hatar jag dig
allt du är som påminner om mig
ser jag i spegeln
när jag stirrar tillbaka

Så hatar jag mig
ingenting går oberört förbi
och allt berört blir irriterat i mig
för ingenting är okej med mig

Så älskar jag dig

20171126

Så älskar jag dig

Så bunden
Bakbundna händer
Tejpade fötter
Huva över huvudet

Mördad för din skull
Ätit glödande kol för din skull
Tagit knivar för dig
Sparkad och slagen i ditt ställe

Älskat hat
Druckit lögn
Sugit i mig av hån och förakt
Allt för din skull

Som en liten blomma mitt i kriget
Bakom mina kupade händer
Skyddad av min själ
Höll jag dig bortom allt

Ändå har jag alltid hatat dig
Ilska är din röst
Vrede dina tankar
Falska dina handlingar

Förvriden framgång
En falsk perfektionist
Tragisk din medicin
Ändå drack jag till sista droppen

Bakom alla andra
Hemskare än du
Som spindeln i nätet
Gömd i skuggorna

Du bussade hunden på mig
Du lät händerna krama min hals
Sen stod du och log
Tröstade med andra sidan av handen

Giftiga ord
i vackert inslagna paket
Rosetter av guld
Gömmer falska löften

Jag trodde dig
Jag älskade dig
Du gav mig all din fruktan
Du lät någon annan ge mig ditt hat

Än idag
Ett svärd i din hand
Genomborrat mitt hjärta
Ett svärd som ingen annan ser

Än idag
Sårad igen i sår som aldrig läker
Hatad av guldkantade ”ha-den-äran-kort”
Slaktad av tankar som ligger i luften

Obetydlig är du
Liten och svag
Uppför dig alltid rätt
Tvättar din giftiga tunga

Väser i örat
Små ord som ingen hör
Viskar lögner för dig själv
Besvärjelser kastar skuggor

Obetydlig och svag
Men stor och stark i smärtan
Kraftfull och listig i lögnen
En mästare i osynlig dialog

Du äger mig
Köpt och såld är min själ
Rustningar gör ingen nytta
Svärdet delar inte på mörkret

Uppfläkt
Sprättad
Urbenad
Ligger jag här

Lika död som levande
Förvirrad i takt med hjärtslagen
Hat som förbittrar min själ
Det blir min död

Jag älskar dig
Inte med förstånd
Djupare än min vilja når
Så älskar jag dig

Till Mamma

Sätt prislapp på den om du törs

2001-03-14

Sätt prislapp på den om du törs.

Sött syrligt, salt lakrits.
Godisbutiken bjuder på snask.
För 1 pund hektot.
Sött syrligt, fylligt fritt.
Blomsterängen bjuder på dofter.
Gratis.
Någon sa att det goda i livet är gratis.
Någon sa att den som delar med sig får mera.
Det har jag aldrig sett. Ju dyrare ju bättre.
Kvalitetstänkande. Inga kläder från UFF.
Bio bara 10 dollar.
Njutning för hela familjen i nästan två timmar.
Som hittat, vilken gemenskap.
Biomörkret.
Himlen är rik med sina miljarder stjärnor.
Stjärnor starkare än Hollywoods.
Gratis.
En skiva är billig, bara 20 euro, går att lyssna på 1000 gånger.
Nästan gratis.
En sång tillsammans, alltid ny, kan sjungas 10.000 gånger.
Gratis.
Sen har vi havet, stjärnorna, himlens moln, solen, skogen.
Gläntorna, ängarna, bergen, floderna, fallen, älvarna.
Vi har djuren, fåglarna, de vilda, de tama.
Vi har elden, vi har kniven.
Vi har tanken, den fria tanken, vi har fantasin.
Gratis.
Vi har varandra.
Vi har tillsammans.
Kärlek är gratis.

Sökandet

1996

Sökandet

Så som svalan seglar genom luften,
på jakt efter näring.
Som svalan kliver jag fram genom livet,
suktande efter energi.
Uppleva och förstå,
allt som gör mig större.
En ständig hunger på kunskap driver mig fram genom livets mysterier.
Samla mer,
fler och större upplevelser.
I sökandet är vi alla lika,
fast mönstret skiljer sig åt i oändlighet.
Nya insikter leder till förståelse.
Förståelse för oss själva och därmed medkänsla för andra.
Vi korsar våra vägar,
ger och får.
Även om vi ibland tar mer än vi får.
I min kamp mot min svaghet har jag ljuset som ledstjärna.
När det onda blir till gott och tvärt om så finns bara färgerna kvar.
Ljuset innehåller allt.
Bit för bit äter jag mig genom livet.
Svävar fram på varma vindar som livet bjuder mig att färdas på.
Likt svalan följer jag medvind för att helt byta riktning och flaxa med vingarna för att färdas på andra vindar som kanske bär ändå längre bort.
För någonstans där borta finns gränsen och den gränsen är mitt mål.

Tacka både för lycka och olycka

Tacka både för lycka och olycka

Jag är aska på marken efter ett bål.
Jag är huvudet i korgen.
Jag är den platte efter ångvälten.
Jag är den mördade på bakgården.
Jag är den dränkta på sjöbotten.
Ändå lever jag.
Jag har gått igenom många av helvetes plågor ändå är jag inte död.
För jag var aldrig ensam, är aldrig ensam.
Gud är min vän för jag är vän med Gud.
Det som är svårt härdar.
Det som är lätt förhärligar.
Det skall blandas och flätas.
Gud är stark i både skratt och gråt.
Den som bara söker Gud i sorgen missar Guds härlighet.
Den som söker Gud i lyckan söker inte Gud.
Den som inte söker lyckan men är lycklig han står nära Gud.
Jag är dikten som doftar parfym.
Jag är resan som ges till den älskade.
Jag är blicken som dröjer sig kvar.
Jag är hjärtat som bultar i bröstet.
Jag är aldrig ensam för jag delar både min sorg och glädje med Gud.

Tacksam

20190620

Tacksam

välbekanta strålar glider sakta
genom dimman
dansar mellan löven
fångas i daggen

hög himmel hälsar gryningen
ett ljust töcken
djup fuktig natt sträcker sig
möter solen och förgås

skogen börjar sjunga
först en, sen flera
eviga melodier
blandas till symfoni

ljuset tar över världen
sången stegrar med morgonen
dofter virvlar från skogen djup
blommor sträcker sina blad

ett vittne
ser ljuset
hör ljuden
känner dofter

mitt i skapelsen
till Hans avbild
ibland förstår jag
tacksam

Tao

 

2001

Tao

Varför är du där du är?
Varför är jag inte hos dig?
Jag vågar inte, så rädd att göra fel.
Hinder i min väg, de samlas på hög.
Anledningar så att jag slipper komma till dig och misslyckas.
Jag vill något annat men törs inte.
Livet ger mig det jag ber om.
Hör alltid min bön hur tyst jag än viskar.
Då ska du veta att tankar är som böner.
Jag säger att JA jag vill vara hos dig, jag kan.
Men min tysta viskning kvider Nej. Så rädd.
Jag är rädd att försvinna från dig.
Ska jag sluta viska mig själv bakom ryggen?
Ska hindren i min väg skingras och jag träda fram?
Redo att lyckas eller förgås.
Jag är rädd för mig själv. Har gjort så fel förut.
Jag kan be Gud att ställa mig i Tao.
Ge upp inför mig själv och min rädsla.
Be dig att ta emot en spillra av en man.
En som inget kan.
Jag ska fråga dig till hjärtat om jag hör hemma.
Då skall alla hinder skingras och jag skall vara hos dig.
Om jag lämnar bilden av mig själv och kliver ur den person jag så länge spelat. Den som alltid skyddat mig mot rädslan.
Då kommer jag naken. Hjälplös.
Jag skall fråga dig.
Säger du ja kommer jag.
Då är jag inte rädd, då har jag inte fel att göra,
Jag vill så gärna.
Jag ska be Gud att ställa mig i Tao.
Vägen som leder mig mot livet, genom rädslan. Till dig.

Tiden läker inga sår

20191124

Tiden läker inga sår

den sista jag vill såra
alltid den jag sårar först

dig som jag vill såra minst av alla
sårar jag överlägset mest

sällan, helst aldrig vill jag såra dig
oftast sårar jag just dig

den sista jag vill hata
alltid den jag hatar först

mig som jag vill hata minst av alla
hatar jag överlägset mest

sällan, helst aldrig vill jag hata mig
oftast hatar jag just mig