Borttappad

20170204

Borttappad

Jag vänder mig om, tittar bakåt, bakom
Vad har jag tappat?
Vad är det som ligger under snön?
Ligger det något under snön?

En stor hög med minnen ligger en bit bort
Jag kan inte hitta minnen av dig i snön

Snön virvlar ner, förblindar mina ögon
Jag springer i cirklar, ett mönster av evighet

Tårar som frusit till is fastnar och stänger mina ögon
Blind rusar jag, förblindad blöder jag
Röda spår lämnar ett budskap
Om du tittar bakåt, bakom, om du vänder dig om

En hög av minnen ligger begravda i snön
Det är jag som ligger i snön

Under all snö finns spår av blod
Min kropp ligger vid spårens slut, något under snön

Jag virrar i natten, letar efter förlorade minnen
Något är försvunnet, tappat under snön
En hög av minnen lagrade i kött och blod
Vinden sliter i mig när jag sakta glömmer…

…glömmer vad jag tappat…

bort…

Brinner för dig

20190114

Brinner för dig

det brinner av oro i min själ
sorgen gnager på insidan av bröstkorgen
allt vill ut
men ingen finns som tar emot

en två tre fyra, det kommer mer
evighetsström
så jag släpper taget
en dåre håller emot, det vill jag inte vara

jag gråter för dig
ilskan är så bekant
vreden skriker i mitt öra
döv av smärta faller jag ner genom jorden

jag kan gråta för mig men inte för dig
så tar jag din hand i min
min lilla flicka
varför ska världen vara så svår

tårar på min kudde tröstar inte dig
fram med ljuset
tänd lamporna en i taget
skyll inte på någon men ta ansvar för allt

skrik som ekar i natten
jag ser din olycka
känner en liknande smärta
förstår var du står

kan jag hjälpa dig
var finner jag kraft, förstånd
hur kan jag ta hand om dig
utan att du får lida för mycket

jag vill bara att allt ska vara bra
öppna ögonen och allt ska vara borta
men lamporna tänds en i taget
jag ställer mig i ljusets sken och brinner

Bränner

20200131

Bränner

det bränner intensivt
försöker släcka med vatten
blir mer lik en bastu
rykande öron

vill ta bort
ha mindre
banta bort med fasta
frossar desto mer

kastar mig åt höger
landar på vänster sida
hoppar fast sjunker ner
vilar alldeles klarvaken

han som svarar är tyst
säger jag mig själv
kämpar svårt
med både händer och fingrar

håller mig tyst
kväver mitt lilla liv
varken lyssnar eller hör
det bränner

Bönen

20191225

Bönen

all min skam
född ur min skuld
fastnaglad på korset
korsfäst med vår frälsare

frihet även för mig
nedstigen från den uppstigne
nåd större än mitt förstånd
kärlek renare än 24 karat

jag har mina små affärer
tar vara på mina intressen
bejakar mina begär
ser till att jag får mitt

saknar jag förstånd
eller rakt igenom ond
nåden rinner av
som vatten på en gås

öppnar mig
sluter igen lika fort
rädd att bli utan
förlora mina små planer

förkrossad
gör det jag inte vill
utmattad
gör inte det jag vill

och där står jag
ensam i mörkret
endast bönen
min enda vän

Citronen

20190916

Citronen

kasta inte bort mig
rensa inte undan som lump
är du ledsen
låt mig gråta med dig

sårat hjärta
jag förstår
såg inte klart
med kniven mot strupen

trösta inte men förlåt
låt trösten få komma
från mig
din baneman

är det så illa du ser
när blicken vrids hitåt
utan leende
med citron i mun

Dagarna

20181124

Dagarna

sträcker mig in, djupare
gränslandets utkant
en kärna förnekad

så bränner det, igen
skriket har fastnat
en hals som svider

vrider mig
stönar ett hopplöst
någonting

gråten är svald
väller upp från magen
sorgen uppkastad

vänder alla trupper hem
fast livet inte släpper taget
som jag har bråkat

samlar mig
en enda punkt
undviken sen alltid

fokus
lam
bortdomnad

som om döden bor i mig
ett ihåligt
ingenting

torkat trä, istället för kött
bark, tjock, istället för hud
ett hjärta, nej, inget sånt

har alltid sugit i mig
men fäller inga tårar
inga löv

bara står här
stilla, med fokus
på dagarna jag dog

Daggen reser sig

20190619

Daggen reser sig

vinden sveper förbi
drar med sig natten
dimmorna lättar

daggen glittrar i gräset
jorden skakar till
en vrede mullrar

när du var borta
grät jag
sen kom vreden

dropparna glittrar
gryningsljuset dansar
allt stannar upp

värme sveps bort från världen
minusgrader härjar i luften
en kyla fryser hjärtat

mjuka droppar kristalliseras
landskapet tar form
när daggen reser sig upp

De tre kvinnorna i mitt liv

2001-01-07

De tre kvinnorna i mitt liv

Det var en gång för länge sedan ett fult och elakt troll.
Surade och tyckte synd om sig själv gjorde detta troll.
Han satt under sin bro och surade i sin ensamhet.
Bron som var vägen mellan döden och födseln.
En vacker dag kom den stora kvinnan i mitt liv gåendes över bron.
Då sa trollet – vem är det som besvärar mig med sina steg.
Det är jag, den stora kvinnan i ditt liv, sa kvinnan och såg frågandes på trollet.
Trollet röt och bad henne dra åt helvete, brons andra sida.
Så en annan vacker dag kom den mellanstora kvinnan i mitt liv gåendes över bron.
Vem är det som besvärar mig med sina steg? Sa trollet.
Det är jag, den mellanstora kvinnan i ditt liv, sa kvinnan och såg frågandes på trollet.
Trollet röt och bad henne dra åt helvete, brons andra ände.
Så satt trollet där ensam och svor över den svåra bron han inte kunde komma över när det plötsligt kom ytterligare en kvinna över bron.
Hon var mycket liten och gick inte utan kröp fram.
Därför såg trollet henne inte riktigt för fötterna lämnade inget ljud ifrån sig. Därför kom den lilla kvinnan i mitt liv mycket nära trollet innan han såg henne och frågade.
Vem är du på min bro, vem är du som vågar besvära mig.
Men den lilla kvinnan i mitt liv sa ingenting för hon inga ord ännu kunde. Hon bara tittade på trollet mer stora ögon.
Då gjorde det så ont i trollet att han sprack. Kött och tjock hud flög ned i floden och ensam kvar mitt på bron stod jag. Ensam kall och utan mitt hårda förtrollade trollskinn.
Jag tog upp den lilla kvinnan i min famn och ropade efter den stora och den mellan stora kvinnan att; snälla kom tillbaka.
När de två andra kvinnorna såg att trollet var borta och där istället stod den unga mannen som de gett sig ut att leta efter så blev de glada och vände om.
Tillsammans gick de alla fyra mot brons första sida.
Bort från döden och mot födseln av det nya.
Jag och de tre kvinnorna i mitt liv.

Den Helige Ande

20190924

Den Helige Ande

hur du kom över mig, oss
fast jag insåg att du alltid funnits där
kändes ändå väldigt plötsligt

självklar fast suddig i allt det andra
men nu, studerad och uppskattad
för allt du är värd

vår lovsång stiger högre
vi vet vem vi sjunger till
riktad tro blir till vetskap för hjärtat

så älskar vi dig, även jag
som du alltid gjort
ett evigt hjärtslag

Den lilla kullen

1995

Den lilla kullen

Tänk dig en sommaräng.
En sommaräng med ett par betande kor.
Alldeles bredvid den gröna ängen med alla blommor rinner en bäck nedför en liten kulle.
Tänk dig att ligga mjukt i gräset med huvudet på en tuva,
se en gul citronfjäril dansa på den blå himlen.
Himlen med de bomullsmjuka små vita molnen.
Tänk dig alla dofter som strömmar ut från den omgivande skogen.
Alla de små ljuden som blir till en melodi.
Det porlande vattnet,
fåglarnas kvitter,
den sakta svalkande brisen i björkarnas tunga kronor.
Det lugna sövande ljudet från de idisslande korna.
Tänk dig en tupplur i den sommaren.

Till mormor från Andreas

Den ljusa drömmen om natten

20180417

Den ljusa drömmen om natten

ren desperation, sittandes stilla
en insida som skaver mot ändlösa tankar
möten och planer, planerar sig mot slutet
det mörka tomma ihåliga

en dröm växer på skuggornas bakgård
liten spröd blomma lyser i mörkret

löften om en annan värld
mindre krävande

slukad av trycket, det bottentjocka trycket
nedpressad i dyn; djup havets svärta

ljuset når inte igenom
världen är ond ända in i märgen

drömmen växer sig stark
när sig på det som kommer inifrån

mörkret pressar samman
starkare blir trycket och drömmen blommar ut

endast en lite blomma för hoppet
fröar av sig

evigt liv, ständig rörelse
en insida som ger liv åt ändlösa andra
utan linjära funktioner, spretar evigheten
den ljusa drömmen om natten

Den långa seglatsen

Den långa seglatsen

Som ett segel som fyllts av vinden och blåser upp sig för att ge fart.
Som ett segel ger du mig fart för att jag så fort som möjligt ska kunna lämna det förflutna.
Över stormiga vatten och reviga sund på väg mot en plats där vattnet är djupt blått och där vinden i trygghet kan föra mig fram.
Men stormarna är staka och farliga och reven är många och vassa.
Att fly fram över vattenytan är omöjligt och en resa så brådskande som denna är svår att göra. Ett grund som slår hål i botten eller en vind dom drar en reva i seglet är ofrånkomligt.
Men med list och styrka så finns inget hinder och ingen skada som inte går att övervinna, bara viljan finns där.
Viljan och kärleken.
Kärleken skänker vinden, trots sin ibland överdrivna styrka så älskar vinden seglet.
På samma sätt som vattnet älskar båten.
Tillsammans så kommer vi att finna den plats där havet är lugnt och där vinden blåser en lätt bris som en smekning över skeppet framför ett leende från solen vid sin nedgång.

Till Cattis 31/3 1997

Den mörka kyssen

1998

Den mörka kyssen

Tänk dig en gasflamma, en blå gasflamma med en elektrisk intensitet.
Tänk dig två par läppar som försiktigt närmar sig varandra.
Ett blått gnistrande gasmoln blixtrar till och man ser för en tiondels sekund två ansikten i den mossmörka skogsnatten.
Helt ljudlöst från avstånd, men rör du dig närmare så känner du den intensiva stora känslan av kärlek vibrera i den mossmörka natten.
Går du riktigt nära så hörs det hur två unga hjärtan bankar i takt.
Domdom, Domdom, Domdom…
Du är nu så nära att du kan känna hur skogen blandar sina mystiska dofter med de ungas oskyldiga.
Plötsligt så syns det blå ljusskenet igen och du ser två vackra konturer när de ungas läppar åter möts.
Du är så nära, så väldigt nära, du vill inget hellre än att ta de kära i din famn.
Men det är inte dags, inte nu.
Du drar dig sakta bort från de två unga och hör hur de börjar vandra hemåt igen.
Det var så nära, du ville så gärna, men än är tiden inte kommen.
Det var ju trots allt bara en kyss.

Till flickan på pizzerian

Den stora skivan

1997

Den stora skivan

Du föds för att dina känslor ska kunna ge kraft till något större.
Det är sak samma om du älskar eller hatar, ger eller tar.
Det är lika viktigt att du både delar ut hugg och slag samtidigt som du ska sträva efter det fina såsom kärlek och visdom.
Vi lever därför att vår energi ska driva det stora som vi inte ser.
I det stora behövs alla sorters känslor.
Men om du tänker att det inte spelar någon roll vilka känslor du ger och har så har du fel.
Vi måste blunda för sanningen och sträva efter vad som är fint.
Det är då livskraften blir stark och kan tas upp av evigheten.