Fasar och hoppas

20191225

Fasar och hoppas

första gången gjorde ondast
det var svårast då
förstod knappt vad jag gjorde

andra gången skedde i panik
hann inte tänka
tvingad kan man säga

tredje gången så fylld av hat
eller om det var rädsla
jag njöt av att få såra och förstöra

fjärde gången var med sorg
jag ville verkligen inte
men hade redan förhärdats

femte gången var mot min vilja
men jag var oärlig
visste nog inte vad jag gjorde

det blir lättare och lättare
mer avtrubbad med tiden
fasar och hoppas

det är på så olika nivåer
splittrad och trasig inuti
hittar ingen ånger längre

sjätte gången
kanske blir det mig själv
fasar och hoppas

Fast

20190618

Fast

det var tomt
ihåligare än förut
ett utrymme för saknaden

alla fönster står öppna
vinden sveper in
och förbi

så varför tjuter det i natten?
små ljud från ingenstans
virvlande läten i hålrummen

det lät annorlunda när du var här
en akustik
mindre eko, mer fyllnad

naken stod du nära mig
jag höll i dina smala armar
fast aldrig fast

Fire

1997

Fire

Jag brände mig en gång.
Oj vad jag brände mig och ont gjorde det.
Jag vet inte, det kanske var mitt misstag.
Eller vad det någon annans straff.
Jag ser inget svar på det, jag ser bara ärret, allt jag kan se är ärret.
Om jag tänker efter så lekte jag kanske lite med elden.
Jag, så var det, det var inget misstag, det var inget straff.
Det var elden, det var elden som brände mig.
Brände mig för lustens skull.
Men vem var det som tände brasan.
Jag vill minnas att det var jag.
Det var jag som tände brasan.
Jag tände brasan och elden brände mig.
Men vad hände egentligen med elden.
Om det var jag som eldade hur kunde jag då bränna mig.
Nej, det var ju inte så.
Det var ju inte jag som brände mig.
Det var ju elden som brände mig.
Äsch vad krångligt det var, jag minns inte.
Lika bra att glömma allt.
Fast ärret är så stort, så svårt att glömma.
Kanske borde göra upp en ny eld.
En ny eld, då får vi se vem som bränner vem.

Fisken mot strömmen

20181111

Fisken mot strömmen

Kan inte se dig
kan inte vända om
du skriker på mig
för jag är den jag är

höger
vänster
omöjligt att vända
en torped genom berg och sten

ni skriker
vrålar att ni är överens
alla håller med
det är många röster

ensam fisk simmar mot strömmen
alla andra glider
strömmen är behaglig
dödens strömmar

blånader tonar bort
märkliga ljud bortom
jag har så fel
säger ni

inte bara har fel
jag är fel
enligt er
simmar helt galet

kan inte se dig
lyssnar inte på lögner
misshandlad av era ord
slagen av handling

smärtans sorg vrålar i mitt inre
sluter mig, suger i mig all kraft
jag säger ingenting om er
bara sjunger min egen sanning

alla sanningar får plats
utom min
fisken mot strömmen
som stör och stökar om

jag ger aldrig upp
nerslagen
spelar ingen roll
föddes så

vrålar så bubblorna kokar
bered er på smärta
för jag ställer mig upp
står över era lögner

Flickan

1995

Flickan

Jag vaknar på morgonen och tänker på dig.
Du, dig som jag aldrig mött.
Jag tänker hur det vore att få väcka dig.
Väcka dig med en kyss,
en kyss på munnen,
en kyss på kinden eller låta dig sova vidare.
Jag fortsätter dagen och går till jobbet,
jag tänker fortfarande på dig.
Du, dig som jag aldrig mött.
Jag funderar på vilken klänning du har på dig när vi möts för att äta lunch.
Jag undrar vilket jobb du har,
kanske på andra sidan gatan?
När jag slutar jobbet har jag ett par ärenden på stan,
jag skyndar bland allt folk men tänker fortfarande på dig.
Hur skulle det vara om du var hemma när jag kom hem?
Du, dig som jag aldrig mött.
Var du trött efter jobbet och låg och vilade eller höll du på att laga mat.
När jag kommer hem på kvällen och sätter mig ned framför TV:n så undrar jag,
om du inte redan är hos mig?

Flugan

20190421

Flugan

paralyserad
fastbunden av beroende
smärtsamma minnen stänger
vägen blir smalare, trängre

trängs i mig själv
får knappt plats
det är bara för mycket
planer och krav, från min sida

en oärlig önskan
drömmar om frigörelse
och hat
såra för att slippa såras

spinner mitt nät som en spindel
vill fånga dig vid rätt tidpunkt
bli fri eller för att ge igen?
jag vill göra båda två

men du känner
som flugan har du sprattlat dig fast
jag biter ändå inte
skulle gärna vilja, men gör det inte

sårad en gång, många gånger
för många gånger
du kör över, om och om igen
tillplattad tappar jag farten

borde gått för långe sen
fastnat i mitt eget nät
sega trådar drar åt alla håll
blir bara värre ju mer jag försöker

eller är det dina planer
har du knutit kladdig tråd kring mina lemmar
har jag fastnat i din intrig
är det jag som är flugan?

Fly

2001-04-19

Fly

Vilsna tårar på vilsen kind.
Bortsprungen i skogen.
På rymmen bort från faran.
Den stora morrande skräcken.
Din vän, min vän, allas vän.
Den hårda fasan.
Torkar vilsna tårar från vilsen kind.
Granbarrsrandigt hår stripar i ögonen.
Regnet sköljer bort alla spår kring den dåligt skyddande granen.
Klistrande kläder kyler hjärtat.
Kallt, kallt, kallt.
Ensam under granen, vilar i flykt från faran.
Den hårda fasan flåsar i skogen.
Rosad hud på kalla kinder.
Torra tårar fryser i hettan.
Blodet svallar, hjärtat pumpar. Huden kyler. Kläder fryser.
Skräcken flåsar, nära.
Pumpar, skriker.
Flyr.
Ramlar.
Skräckens tårar på fasans kind.
Död.

Fläckar

20181002

Fläckar

Det fanns fläckar på min kropp
lätt att anklaga, smutsen legitimerade
gjorde det enkelt för hat att fastna
andras hat, tynger ner i smutsen
nya smutsiga fläckar

Tvätt efter tvätt
ett evigt tvättande
av nya fläckar

Avvärjande avväpnande
ett evigt försvarande
mot nya fläckar

Skyddande sköldar
impregnerade höljen
för en fläckfri tillvaro

Misslyckad tillvaro
utbränd förlorad kamp
orättvist anklagad
ett evigt omöjligt uppdrag
så jag gav upp

Det finns fläckar på min kropp
lätt att anklaga, för den som vill
jag försvarar mig inte, tyngs inte ner
dessa fläckar bär jag med huvudet högt
mina fläckar är mina

Inget försvar, inget värjande
tar bara inte emot
längre
jag bär inte dina fläckar
längre,
tar inte emot
fläckar, längre

Framgång

20200201

Framgång

kärleken bodde i mig
var yngre då
gjorde inga stora planer

nu har jag ordning på allt
kontroll över stora perspektiv
planterad ekonomi

lever bättre nu
var sak på sin plats
inga känslor som stör

ett väloljat maskineri
effektiv och ensam
saknar ingenting

lider inte, har slutat längta
inlåst i materiell frihet
fängslad av förstånd

förlorade kärleken
blir äldre så
gör inga små planer

Freddie

20161105

Freddie

Jag hör din röst sjunga min själ,
dina toner visar mina känslor för verkligheten
Du ser så trasig ut, du försöker inte ens
Jag håller ihop, biter
Du är den du är,
jag är någon annan
I mitt inre vill jag sjunga ut min historia,
få vara den jag är
Rädslan att inte bli älskad hindrar
Rädslan att någon ska förakta
Rädslan att inte någon bryr sig alls
Ingen har trott på mig,
inte ens jag har orkat bry mig
Piskat, bitit ihop, slagit på mig själv
Jag ser din smärta, jag ser att du ler
Du skrattar döden i ansiktet,
så modig
Eller bryr du dig bara inte?
Har du gett upp,
och gör en fest av resterna?
Jag dukar fortfarande bordet,
som om jag hade färska frukter
På mitt bord kryper likmask
Tallrikarna ringlar runt på duken
Jag vill också ge upp,
ge upp kampen och bara vara nöjd
Jag ser mig i spegeln,
jag ser bra ut, jag borde något
Jag tittar på bankkontot,
det ser bra ut, jag borde något
Jag ser mig omkring,
allt i sin ordning, jag borde något
Då hör jag din sång,
rösten som besjunger min själ
Det skriker en sång i djupet
Jag skriker tyst inom mig själv
Du ser så trasig ut, nu är du död
Jag håller ihop, biter
Du var den du var,
jag är någon annan

Frihet

2001-06-12

FRIHET

Ordet som är på tapeten, fri och het – frihet.
Fri som fågeln som kastar sig i vindens virvlar, en mästare i luftens element.
Eller fri som hjorten i skogens djupaste hjärta.
Var är människans fria plats?
Om inlåst inte fanns skulle då frihet existera?
Om tiden inte fick stå still och samlas i hjärtat som en översvämmad damm?
Skulle då friheten vara lika vacker?
För vad gömmer sig i tankarnas vrår och skrymslen om inte längtan efter det som inte är.
Kan man då säga att den som spar på sitt liv väntar på frihet?
Att den som längtar i evighet lär sig som ingen annan vad frihet egentligen är.
Eller är livet bara ett slöseri på tid där frihet aldrig blir till?
Kan man vara het utan att vara fri?
Fri i sinnet är dock inte det samma som fri i kroppen. Sinnet kan vara fritt där kroppen är inlåst.
Och tur är väl det!
För tänk om frihet inte är något man styr, om frihet är något man är.
Då vore det så otroligt onödigt att blockera sitt liv för att sedan släppa fördämningarna och låta friheten svalla.
För tänk om frihet är något som alltid finns, om man vågar släppa in friheten i sina tankar.
Som en oändlig kraft som alltid finns för det sinne som vill vara fritt.
Då vore det dumt att fördämma sitt liv för en högre njutning som ändå fanns där helt enkelt från början.
För kroppen är fri när själen är het och när det hettar i kroppen är själen fri.

Frihet med varandra

2001-02-18

Frihet med varandra

Jag ser min älskade lida.
Så nära men ändå så onåbar.
Att förstå är att lida på avstånd.
Att vilja hjälpa är att lida nära.
Vad jag ser är inget, tomt och svart.
Ett härligt mörker.
Jag blir livrädd ofta, det kommer och går.
En spegelbild föreställer ofta samma person när jag tittar efter.
Men inte alltid.
Ibland undrar jag vem det är jag ser.
Att någon gjort större spår i mig än jag anat har jag förstått.
Jag vill hjälpa, jag vill förstå.
Längtar jag att få lida?
Vad är nära, vad kan jag nå?
Kan jag se mig själv och trygghet i samma person?
Ibland undrar jag.
Ibland ser jag ett härligt mörker.
Det kommer och går.
Du kommer och går.
Om du inte lider så får jag vara ifred.
Om du inte behöver hjälpa, inte förstå.
Ingen lider.
Ingen är nära, ingen är onåbar.
Vi är.
För att vi är.
Därför är vi.

Fuck

2001-03-12

Fuck

Tankar surrar.
Huvudet snurrar.
Magen kurrar… inte.
Det är så trögt.
Det känns så fel.
Jag flyr från mig själv.
Erkänner inte mina känslor.
Jag är inspärrad.
Jag kan inte dela livet med någon.
Jag är ledd.
Jag är rädd.
Styrd mot helvetets portar.
Jag står utanför helvetets port.
Allt gick så fort.
Nu måste mitt huvud få vila.
Jag orkar inte längre ila.
Jag vill till min kvinna.
Rinna, smeka, leka.
Bort från det här.
Jag svär.
Tvi fan för den lede.
Nu har jag orkat en dag.
Men det är så många kvar.
Mitt huvud är trött.
Det surrar.
Snurrar.
Magen kurrar… lite.

Få chansen att växa

2001-01-18

Få chansen att växa

Gud är så hård och så rättvis. Så god och så givmild.
Jag förstår inte hur han kan hålla reda på mig, när jag knappt förstår varför jag lever själv.
Men visste jag det Gud vet så vore inte jag jag, utan då vore jag Gud.
Ofta önskar jag att jag vore Gud så att jag slapp göra alla mina misstag.
Att önska så är väl det största misstag av alla.
Tillbe inga andra gudar än Gud, den enda guden.
Ändå försöker jag avguda mig själv.
Jag försöker lura livet, spela ädel, verka lugn, låtsas vara modig.
Jag berömmer mig själv som en gud.
Är det då så konstigt att mitt liv är så svårt, när jag lever i lögnen och har mig själv som avgudabild.
Jag tänker oftare på mig själv än på Gud.
Är det då inte rättvist av Gud att ägna lika mycket tid åt mig som jag åt honom.
Men varför visar då Gud inte vägen?
Vad är det för en fråga?
Tänder inte Gud stjärnorna varje natt, låter Han inte solen stiga upp och in i mitt liv.
Ger mig inte dagligen händelser och möjligheter att göra upp med mig själv.
Gud om någon är väl mån om att jag ska få växa i mitt liv.
Gud om någon ser väl till att jag blir konfronterad med mina problem dagligen så att jag ska få en chans att ta itu med allt som känns jobbigt.
Varje dag ger han mig möjlighet att växa.
Sen att jag ljuger, låtsas, spelar och skyller på andra, det får jag nog ta på mig själv.
Är det inte att vara god och givmild, att ge en människa precis vad hon behöver,
Så säg då vad det är.

Fågel grå

2001-04-15

Fågel grå

Lilla fågel grå.
Jag har haft så svårt att förstå.
Din oro så svår att ta på.
Jag undrar hur det skall gå.

Jag ser din päls som en påfågelskrud, färger och paljetter.
Jag ser ditt inre, ditt yttre som du är, dagar som nätter.

Jag ser dig sittandes i bur.
Jag sitter som på lur.
Jag frågar mig själv hur.

Är det möjligt att jag som dig älskar, och över dig vakar
Att du en dag skall se mitt inre, och mitt hjärta då bejakar.
Med dig i min famn är det stilla, om så hela världen skakar.

För du lyser som pärlemosand, i soluppgången
Fanns en talisman för kärleken, vore du medaljongen.

Låt mig vara dig nära, göra allt rätt.
Kyssa, smeka, leka, göra det hett.
Ge kärlek tills du somnar, alldeles mätt.
Så som jag ser dig, det vore så lätt.
Kärlekens leende, det är ju så nätt.
Du ler kärlekens leende, på ditt lilla sätt.

Får jag sjunga för dig

20190916

Får jag sjunga för dig

frågan restes i mitt inre
avgörande vinglade den fram
och tillbaka över mitt förstånd

hade jag alla fel och du inga
var skammen min
eller slog du på min skuld

mörbultad funderade jag vidare
utan facit i ett mörkt rum
sökte ljus, sökte salt

smaklös är bitterheten
trotts sin dominans
bitterljuv är harmen

men även där vinglade och vacklade
förståndet sökte avgöra utan framgång
sökandet blev till en nertrampad labyrint

varv efter varv på samma premisser
STOPP
vad mer fanns att göra

en mental handbroms
kapitulation
totalt nederlag

en kompost står och brinner allena
maskar vänder till jord
från jord var jag kommen

till jorden skall jag åter gå
men inte idag, inte imorgon
ljus brinner på himlavalvet

jag ser det när jag blundar
en himmel blå, innanför
världsfrånvänd och framträdande

och där någonstans i djupet
hjärtat slår smärtan i småbitar
bultar och bankar för fullt

längtar hem till Fadern
upplyst blir skulden
ansvar städar upp

förstår inte att förklara
ord kan inte täcka mitt djup
hjärtat talar sitt eget språk

vet utan att fatta
saktar ner och tar nya tag
får jag sjunga för dig?

För att du försvinner från mig

2001-08-11 (sista kvällen som ett par)

För att du försvinner från mig

Vad vore världen utan ljus?
Varför skola då skönhet finnas om inget ljus finnes att belysa all världens skönhet med.
Lika orättvist är mitt liv utan dig.
Bara innehåll utan mening.
Som om solen slocknat och världen blivit mörk och svart, likaså har skuggan smugit sig över min själ.
Varför har du släkt ditt varma ljus som lös så härligt över min själfulla värld.
Har rädslan rått i kärlekens ställe?
Tvivlar du med starkare kraft om dina känslor förmår dig att känna.
Jag ber dig, tvivla ej mer på min kärlek.
Tvivla ej mer än du gör över om solen skall gå upp i morgon.
Tvivla ej mer än du tvivlar på om stjärnorna skola tändas inatt.
För min kärlek är starkare, säkrare, härligare, än det ljus som himlen med säkerhet ger oss dag som natt.
Min kärlek lyser av klarblå eld, flammar i evigheten.
Tvinga mig inte att släcka mitt ljus över din värld, så att din själ skall förmörkas vid min frånvaro.
Kom dock nära mig, kom till mig.
Låt mig få bränna dig, ge dig min eld.
Ge dig mitt ljus så att du åter lyser på min värld.
Endast då och endast tillsammans blir det balans i ljuset och själarnas värld.
Då vi lyser varandras väg, kärlekens väg.

Förhandlingar

20181104

Förhandlingar

förhandlingar med dig
förlåt mig
köpte och sålde
med dina medel

respektlös
ansvarslös
du fick betala med ditt liv
ändra och möblera

du var lätt, ville ge allt
jag tog, det jag ville ha
men aldrig, dig
förlåt mig

jag älskar inte dig
kanske
men det blev aldrig så
blir inte

i min skam försökte jag
av fruktan gav jag inte upp
en dåres längtan
envis

svag
urholkad på kraft
rädslor gnagde i djupet
förblindat vansinne

ändå är du mig kär
förhandlingar med dig
förlåt mig
för jag vet inte

förvirrad av andras röster
en förvirrad dåre
övergiven
övergav även jag

det enda jag kunnat investera
mitt eget jag
rädslorna gjorde mig snål och feg
undvek att vara sann

förhandlade med dig
köpte och sålde
med dina medel
när jag skulle ha varit sann

sann mot dig
mot mig
förlorad i osäkerhet
svag i oro och rädslor

vågade inte stå rak
lätt för dig att se
enkel att förstå
utan förhandling

låt mitt ja vara ja
låt mitt nej vara nej
giv att ingen behöver
böja sig, för mig

Förlorad

20180525

Förlorad

var börjar en historia som inte har ett slut

tankar flyter som vatten,

söker den lägsta punkten

åter och åter igen

samma lika olika lika

gåtor som alla har samma svar

stammar i natten,

ord sitter i halsen

kvävd av för stor tugga av godhet

moral som inte går att svälja

en dag i taget, förlorad…

Förlorad

20181104

Förlorad

varför
frågar du mig

som om jag
hade svar

så nära
vi var nästan

tillsammans gråter vi
var och en för sig

vi lyckades
att missa totalt

mista det som brister
brustna hjärtan

som äggskal på golvet
förlorat sin kraft

utan skydd
olycksaliga vindar

blåsta av varandra
förlorade

älskar
älskar inte

blad som viner förbi
likväl krossad på marken

förlorad
i dig