2001-03-19
Trollet
Där är du, där du alltid varit.
Jag trodde att jag var blind.
Här är jag, sa du och jag tittade.
Vacker, underbar.
Inspiration
Svart, mörk och livsfarlig är jag. Elak som ett troll.
Min gryta puttrar alltid ovanför elden.
Redo att matas med mina offer.
Du var stark, du är stark. Du lätt dig inte lockas.
Så en dag sa du det.
Här är jag.
All min svarta färg rann av, jag stod naken, försökte skyla min magra kropp för dig.
Det enda som fanns att gömma mig med var alla skelett som låg som bevis på min hunger utspridda i min jordhåla.
Här är jag, sa du – ta mig om du kan.
Som Troll hade jag försökt i flera år utan att lyckas få dig fast.
Många kok i grytan hade jag haft under tiden. Ständigt hungrig. Aldrig mätt.
Jag började jaga dig. Smidigt och lätt.
Trollet var borta och jag sprang efter dig vart än du sprang.
En dag stannade du upp, stod stilla. Jag fick dig fatt.
Där är du, där du alltid varit.
Grottan har för länge sedan rämnat, skeletten förmultnat.
Jag kan inte rädda dem jag kokat till middag, det är för sent, de är döda.
Du har dock räddat tusen och åter tusen.
Du räddade mig från mig själv.
Du tog död på trollet.
Trollet är aldrig hungrig mer.
