2001-01-04
Naken
Som månen lyser på havet, bildar en fåra av ljus i den briserande, vågade ytan.
Blinkar och lockar med sitt silversken.
Likaså klyver du min värld, delar mina två hav.
Mitt goda mot mitt onda och ditt månljus i mitten.
Två hav som brer ut sig i oändligheten.
Ditt silverblå ljus som glittrar och ler i natten.
Jag måste välja, gott eller ont. Vilken väg skall jag vandra?
Jag har länge vägt på de bådas gränser utan att ge fördel till någondera.
Ärligt talat såg jag ingen skillnad före du kom.
Det ena lockar, det andra kräver.
Vatten, livets byggsten nummer ett. Det allra viktigaste för allt liv, allt jag vet, allt jag känner.
Jag väljer.
Jag väljer dig.
Jag lämnar allt bakom mig, allt jag någonsin lärt mig och lämnar min själ och mitt hjärta, till dina händer.
Låter dig vårda mitt väsen.
Låter ditt skarpa sken träda in i mitt liv och bränna bort allt jag tidigare känt.
Du är min gudinna, nattens gestalt. Över gott och ont.
På gott och ont.
Jag dyrkar dig, jag älskar dig.
Jag låter dig lysa upp mitt liv.
Jag låter dig älska mig.
Jag är naken inför dig.